Från dröm till docka med TV4 Halland

Den 6 oktober kl. 12 har jag vernissage för min utställning ”Från dröm till docka”. Jag visar min docksamling och berättar lite om den lilla flickans dröm om dockor och varför jag började samla.

I går fick jag ett hastigt och plötsligt besök av TV4 Halland. Inför utställningen gjorde de ett nyhetsinslag som har visats i morgonnyheterna idag.

Vilken tid det tar att göra några sekunders inslag. Reportern var här i nästan 1,5 timma. Vi flyttade runt på alla möjliga och omöjliga platser. Vi testade på verandan, i vardagsrummet, i köket och så tillbaka till verandan igen.

 

Till slut blev det mitt kombinerade kök-vardagsrum som blev inspelsplats. Ovanpå detta var det filmsekvenser av olika dockor och docksamlaren=jag fram och tillbaka i olika situationer med de små liven. Intressant att se hur mycket arbete som ligger bakom ett litet inslag i nyheterna.

Inslaget finns att se på TV4 Halland play.

Utställningen pågår 6/10 – 27/10 på Vallås bibliotek i Halmstad.

Välkommen till vernissage den 6/10 då sjunger jag också några nykomponerade sånger om dockor.

 

Monika

God natt min katt av Linda Skugge med illustrationer av Kristina Digman

På biblioteket hittade jag en nyutgiven bilderbok med text av Linda Skugge. När jag också såg att det var Kristina Digman som illustrerat så plockade jag med mig boken hem.

God natt min katt handlar om en älskad katts liv som avslutas allt för tidigt. I boken finns både glädje och sorg. Precis så som livet är.

Det här är Linda Skugges debutbok som barnboksförfattare (tror jag, rätta mig om jag har fel!), men det jag verkligen gillar i boken är bilderna. Kristina Digman, som för övrigt är bosatt här i Halmstad, är en mycket god illustratör. Jag gillar verkligen hennes bilder.

 

Monika

Släktforskning kan ge mig idéer till nya böcker

Den stilige militären på bilden är min farfar. Bilden är förmodligen fotad 1908 eller 1909. Den tidigaste bilden av honom. Han älskade hästar. Senare i livet startade han en liten flyttfirma. Han körde med häst och vagn. En gammal tid, men ändå inte så länge sedan.

 

På den andra bilden finns hans mor, Hilma. Det är den enda bilden som finns av henne. Förmodligen fotad ca 1920. Hon står där på bilden och myser, framför sitt lilla hus, omgiven av mängder av blommor. Hon älskade blommor. I hennes lilla hus var det jordgolv. Det är några av de minnen som finns kvar av henne. De minnen som min pappa berättat för mig. Hilma dog 1927 på ålderdomshemmet i Mahult, Breareds församling. I den församlingen hade hon tillbringat nästan hela sitt liv.

Vem som var min farfars far vet jag inte. Farfar var ett oäkta barn. Hur nu någon kan vara oäkta. Han var lika äkta som alla andra som föddes. Han brukade säga: ”det farligaste för en arbetare är arbetslöshet och krig”. Blir du arbetslös har du ingen inkomst – blir det krig kan du dö.

Hilma föddes 1857. Hon var äldst i en stor syskonskara.

Nu har jag hittat nya fakta om henne. Jag har sökt i de gamla kyrkoarkiven. Då upptäckte jag att hon 1879 emigrerade till Tyskland, men kom tillbaka igen tre år senare. 1889 föds min farfar, den oäkta sonen. 1902 lämnar han hemmet, då var han inte ens fyllda 13 år. I folkräkningen 1900 står Hilma som fattighjon. 1910 och 1920 bär hon beteckningen understödstagare. Samma sak fast olika namn.

Hennes äldste bror åkte till Amerika 1881. Hennes näst äldste bror blev gruvarbetare i Billesholms gruva. Där förkortades hans liv. Den sista anteckningen om honom är i folkräkningen 1900. Där står han som ”kvarstående i obefintliga boken”. Förmodligen tog gruvan hans liv innan han ens blev 30 år.

 Att släktforska är som att lägga pussel. Små bitar fogas samman och det uppstår en bild. Jag har också lika svårt att sluta lägga pusselbitarna som när det är ett riktigt pussel. Jag säger: ”bara en pusselbit till” och så är klockan över midnatt.

 

Monika

Från dröm till docka

Om några veckor har jag vernissage på en utställning om dockor.

Jag skall visa min docksamling, men också berätta om dockans historia. Jag började samla på dockor i slutet av 1960-talet och fortsatte fram till mitten av 1980-talet.

Allt startade med en dröm som jag fick som väldigt liten flicka i slutet av 1950-talet. Jag brukade ofta göra utflykter med min mormor. Vi besökte olika platser i staden och avslutade ofta med att gå till Cecils konditori. Ägaren till konditoriet hade en docksamling med dockor från en mängd olika länder. De stod uppradade på hyllor av glas. Jag började drömma om en sådan docksamling. Nu finns de hemma hos mig, sextiofem olika dockor från många länder, men nu planerar jag också att avveckla min docksamling. Några av dockorna har jag redan gett i gåva till olika människor som jag möter i samband med att jag är på författarbesök. Så får dockorna göra en ny resa och åka ut i världen igen.

Men innan hela samlingen har lämnat mitt hem så gör jag en utställning.

Lördagen den 6 oktober kl. 12–14.00 är det vernissage på Vallåsbibliotek i Halmstad. Jag kommer att berätta om min dröm och lite om dockornas historia. Det kommer också att bli några sånger. Några nykomponerade sånger om drömmar och dockor.

Utställningen finns på Vallås bibliotek under perioden 6 – 27/10.

Välkommen att göra ett besök!

 

Monika

Sjuk till lucia och Alva-böckerna av Jessika Berglund

Jessika Berglund är författare och har medverkat i många olika barnböcker. Jessika är också en av medlemmarna i Barnboksnätet, som är en sammanslutning av barn- och ungdomsboksförfattare i väst. Jessika är en positiv och kreativ författare och illustratör som jag brukar möta vid våra träffar i Göteborg. Blev därför väldigt nyfiken när jag hittade Jessikas senaste bok som heter Sjuk till lucia. Nästan varje gång jag är på biblioteket så ropar böckerna till mig att jag skall stoppa ner dem i väskan och bära hem dem. Den här boken var en sådan.

Sjuk till lucia är en lättläst bok från Nypon förlag. Den är för åldersgruppen från 9 år.

Den handlar om Mia och Shirin som längtar och väntar på att det ska bli lucia. Det är extra viktigt just i år eftersom det är deras klass som ska lussa. Men vad händer om man blir sjuk precis till de viktiga repetitionerna?

Jessika Berglund är också konstnär och illustratör men till denna bok har illustrationerna gjorts av duktiga Pia Johansson som också är medlem i Barnboksnätet.

Sedan har jag också lånat hem Jessikas underbara serie om Alva. Alva och våren, Alva och sommaren, Alva och hösten och Alva och vintern. I den serien har Jessika gjort egna illustrationer. Den här serien borde alla småbarnsföräldrar läsa. Den ger en upplevelse av små ting och händelser som man som föräldrar kan uppleva med sina barn, om nyfikenheten och det lugna tålamodet existerar. Det finns så mycket i naturen och vardagen som går att ta till vara. En upplevelse med barnen som inte kostar några dyra pengar. Serien fick mig att tänka på Måns och Mari från vår till vinter av Kaj Beckman. En serie som jag läste med mina barn när de var små. De är inte lika, men jag fick samma varma känsla när jag läste Alva-böckerna.  

 

Monika

Vinn en entrébiljett till Bokmässan i Göteborg

Skall du besöka bokmässan i Göteborg 27-30/9?

Mitt bokförlag lottar ut en entrébiljett till valfri dag.

Gå in och gilla Solbarnet – Böckerna om Fry på facebook, så är du med i tävlingen.
Skriv också en kommentar, här på bloggen, om att du vill delta i tävlingen och någon liten tanke om ditt besök på Bokmässan.

Oavsett om du vinner eller inte så är du välkommen att besöka mig och förlagets monter A01:03. Jag finns där varje dag och berättar om böckerna. Vi delar också ut ett stort antal gratisböcker.

 

Monika

Bokmässan i Göteborg 2012

Den gigantiska Bokmässan i Göteborg närmar sig med stora kliv. Varje år känns den länge väldigt avlägsen och långt borta, men plötsligt inser jag att det är bara några veckor kvar och mycket praktiskt som måste göras. I år är mässdagarna 27-30/9. De första dagarna är det mest för branschfolk, bibliotekarier, lärare och bokhandlare.

Som vanligt har jag monter tillsammans med författaren Inga Holm. Vi trivs väldigt bra tillsammans och har fruktansvärt roligt både på mässan och utanför. Det är intensiva dagar och på kvällarna är det skönt att bara ta det lugnt och vila de trötta fötterna. Vi blir som två soffpotatisar som slänger oss i viloläge.

Är du på Bokmässan så kom gärna och hälsa på mig. Jag finns i monter A01:13.

Torsdagen den 27/9 kl. 12.30 har jag också en föreläsning om ”Läsarens port – varje ny bok måste erövras”. Plats för detta är på Unga Scenen vid Barnens Torg. Kom gärna och lyssna på mina idéer om hur vi ska få barn och ungdomar att läsa mer.

 

Bilden är från Bokmässan 2011. Inga Holm berättar om sina böcker för några av de 100 000 besökarna.

 

Monika

Mannen från Le Havre - en film av Aki Kaurismäki

Jag har fått en favoritregissör. För några dagar sedan såg jag ”Mannen från Le Havre” och i förra veckan skrev jag om filmen ”Mannen utan minne”. Båda dessa filmer är regisserade av den finländske regissören Aki Kaurismäki.

Mannen från Le Havre blev vinnare av Juryns pris i Cannes 2011. Den har också fått goda recensioner av Nyhetsmorgon i SVT och Expressen recensent kallade den för briljant.

Filmen har samma lågmälda och fåordiga sätt att uttrycka sig, som är kännetecken för Kaurismäki.

Den handlar om en man med ett förflutet som bohemisk författare. Hans liv består numera av att vara skoputsare och ett kärleksfullt äktenskap med kvinnan Arletty. Allt förändras när Arletty får en allvarlig sjukdomsdiagnos samtidigt som båtflyktingen Adrissa dyker upp.

Nu måste jag se fler filmer av Kaurismäki. Denne filmens mästare.

 

Monika

Kungen och drottningen i Halmstad

I går var Antikrundan i Halmstad. I dag är kungen och drottningen på Halmstadvisit.

Nu undrar jag bara: Vad händer i morgon?

Ja, inget speciellt förmodligen. Onsdagen kommer nog bara vara en helt vanlig, grådaskig onsdag. Om man inte fyller den med något. Nu är ju kungligheterna och antikviteterna avklarade så då får man titta i stjärnorna efter något bättre.

Varför inte en bal på slottet eller en tur till kungen av Sand. Den kungen brukar husera i Sandhamn, som ligger på vägen till Tylösand. Vem är då kungen av Sand, kanske någon frågar. Jo, den berömde Per Gessle, Halmstads egen kung.

Idag gör däremot Sveriges kung besök på Wapnö mjölkgård, Halmstads högskola och ett företag som bor alldeles strax intill mig: HMS Network. Då har jag räknat ut att kungen måste åka förbi mig för att transportera sig mellan högskolan och HMS. Kanske borde jag gå ut med en flagga i handen?

Bilden föreställer kung Ingemund. En ganska vankelmodig kung i mina böcker om Solbarnet. Alltså inte alls lik varken Per Gessle eller Gustav.

 

Monika

Antikrundan i Halmstad

Halmstad har ett mycket vackert och nytt stadsbibliotek. Det invigdes 2006. En del av byggnaden står på pålar som är förankrade i Nissan, ån som rinner genom staden.

 

 

 

I dag är emellertid inte biblioteket ett bibliotek. Idag är det en inspelningsstudio.

Antikrundan är på besök och folk går ”man ur huse” för att titta och eventuellt visa upp något av saker som de har i sina gömmor. Programledarna Anne Lundberg och Knut Knutsson är på plats

Det blev en lång kö som ringlade sig in i det stora glashuset. Det får mig att fundera över varför antika saker är så populära och varför det är så intressant att titta på detta program, som kallas för Antikrundan. Är det en show? Är vi prylfixerade? Är vi historiskt intresserade? Är vi kändisfixerade och vill väldigt gärna synas i TV (finns kanske en chans att min näsa syns under en halv sekund!)?

Inte vet jag. Jag vet bara att jag inte är prylfixerad. Jag vill resa med lätt bagage så varför skall jag då äga en tung och för mig okänd byrå från 1700-talet som jag inte vet något om, som jag inte har någon relation till. Och som dessutom kostar flera hundra tusen.

Det trevliga i Antikrundans besök är ju annars att Halmstads fina bibliotek visa upp. Besök biblioteket nästa gång du kommer till Halmstad. Det är en upplevelse även utan Antikrundan.

Bilden över Nissan är min men övriga bilder är lånade från bibliotekets webbsida.

 

Monika

ABF fyller 100 år

 

ABF, Arbetarnas bildningsförbund föddes 1912. Det är 100 år som passerat. En förfärligt lång tid och ändå bara ett litet andetag i den stora evigheten. Men tänk så mycket som har förändrats.

Är vi mer bildade nu än då?

I alla fall finns det fler möjligheter för fler människor att få läsa och lära och upptäcka.

I dag har jag varit med Kvartersteatern och firat ABF här i Halmstad. ABF bor i en gammal tågstation. På 60-talet gick det tåg till Bolmen från denna station. Perrongen finns kvar och där spelade skådespelarna ett historiskt firande.

 

ABF:s förste ordförande Rickard Sandler kom på besök och blickade tillbaka över de passerade 100 åren.

100 år med drömmar och bildning.

 

Monika

Att korsa pelargonier

Jag har flera stora pelargoner på min altan. De står där nästan hela året. Det brukar bara bli en eller två månader i början av året som jag ställer ner dem i källaren.

 

Jag är däremot ingen expert på pelargoner. Det är bara tre av sorterna som jag kan namnet på, Mårbacka, Tulpanpelargon och en som kallas för Blueberry och som är frösådd.

Nu tror jag emellertid att jag har omedvetet lyckats korsa två pelargonier. Dels min Blueberry och dels min Tulpanpelargon. Blueberrys blommor har svaga stänkt av rosa, men halva blomman har nu blivit helt rosa. Tulpanpelargonen har samma färg men ser inte längre ut som en tulpan.

 

Märkliga ting sker i den omedvetna odlarens värld.

 

Monika

Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Nu har jag lästa andra delen i serien som utspelar sig i Engelsfors. Första delen heter Cirkeln och andra delen heter Eld.

I andra delen ska de utvalda börja andra året på gymnasiet. Under hela sommarlovet har de väntat på demonernas anfall, men inget händer. I Engelsfors startas istället en ”positiv” förening. Snart märker flickorna att föreningen bär på magi. Men vem är det som egentligen är det största hotet?

I andra boken stiger spänningen. Nu är karaktärerna väl etablerade och handlingen blir riktigt rafflande. Jag kommer absolut att läsa tredje delen i serien när den kommer ut till nästa år. Böckeran är skrivna av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren.

 

Här är länkar till fler boktips som jag berättat om:

 

Vägen av Cormac McCarthy

Drömspår av Bruce Chatwin

Vänta blinka av Gunnhild Oyehaug

Kyrkogårdsboken av Neil Gaiman

De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg

Spår i snö av Emma Vall
Nattfåk av Johan Theorin
Zäta och sjukhusets mörka hemlighet av Elsie Petrén
Kinesiska draken av Kim M Kimselius
Den femte systern av Mårten Sandén
Kabinettets hemlighet av Martin Widmark

Silverkniven av Gull Åkerblom

Man överlever jag lovar av Eva Swedenmark
Det viskande barnet av Mårten Sandén
Ensamma på sommarön av Eva Swedenmark
Gruffe åker mororcykel och Gruffe åker skidor av Inga Holm
Mellan två världar av Eva Swedenmark

Där två hav möts av Marie-Louise Jensen

Smultron och svek och Vinbär och vemod av Eva Swedenmark och Annica Wennström

Natthimmel av Sofia Nordin

Lappskatteland av Annica Wennström

Utrensning av Sofi Oksanen

I gryningen tror jag att mamma skall väcka mig av Christina Wahldén

Törst av Richelle Mead

Samtidigt i Halmstad novellsamling med Halmstad som motiv

Hallon och hat och Lingon och lust av Eva Swedenmark och Annica Wennström

Mystiska Milla av Unni Lindell och Fredrik Skavlan

Den gröna cirkeln av Stefan Casta

Kalle som lucia av Anette Skålberg och Katarina Dahlqvist

SMS från Soppero av Ann-Helén Laestadius

Kvinna i Grönt av Arnaldur Indridason

Isporten - väktaren och stenarna av Jonna Berggren

Svart Kvark av Annica Wennström

Vredens tid av Stefan Tegenfalk

Kvinnans upprättelse av Birgit N D Edwall

Vikingaträl av Kim M Kimselius

Blodets meridian av Cormac McCarthy

Evas öga av Karin Fossum

Ankomsten av Shaun Tan

Camilla och Micke av Karin Wahlberg

Tvillingarna Thorntwhaites testamente av Gareth P. Jones

Låt de gamla drömmarna dö av John Ajvide Lindqvist

Spill av Sigrid Combuchen

Fruset blod och Skuggkysst av Richelle Mead

Papalagi - den vite mannen

Löftet och Andens kraft av Richelle Mead

Välfärd utan tillväxt av Tim Jacksson

Niceville av Kathryn Stocket

Theos Pompeji av Kim M Kimselius

Kokongs långa resa av Maud Mangold o Sassa Burengren

Ingen kommer undan Olof Palme av Göran Greider

Jättehemligt av Barbro Lindgren

Den dansande djävulen av Martin Widmark

Jag saknar dig, jag saknar dig av Peter Pohl och Kinna Gieth

Lägret av Oscar K. och Dorte Karrebaek

Världshemligt och Bladen brinner av Barbro Lindgren

Nirvanaprojektet av Stefan Tegenfalk

Snökupan av Annika Bengtsson

Laterna Magica av Ingemar Bergman

Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami

Midvinterblod av Mons Kallentoft

Yarden av Kristian Lundberg

Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger

Den glömda trädgården av Kate Morton

Hungerspelen av Suzanne Collins
Hemligheten av Cathrin Ankh
Till mamma på mors dag av Doris Dahlin
Bläckhjärta av Cornelia Funke
Älgen Gruffe får älgloppor
Det stora självporträttet - om Olav H. Hauge av Carl-Göran Ekerwald
Yttersta Offret av Richelle Mead
Arkeologiska upptäckter i Sverige av Anna Lihammer
Filip och damsugaren av Pia Signell
Prins Bertils stig av Edda Kraenzmer
Nio röda rosor i Reykjavik av Bengt Berg
Julsagor
Boudicas strid mot romarna av Kim M Kimselius

 

Monika

Mannen utan minne

I går kväll tittade jag på en film som är en av mina favoriter. Det har gått några år sedan jag såg den och jag trodde nästan att jag förlorat filmen, men så plötsligt stod den där i mitt lilla filmarkiv. Mannen utan minne. Det är en finsk/tysk/fransk film som är regisserad av Aki Kaurismäki.

Lågmäld och fylld av symboler. En film som jag kan se gång på gång och ändå hitta nya händelser och saker som jag inte sett tidigare. Den handlar om en man som stiger av tåget och som blir nedslagen och rånad. På sjukhuset blir han dödförklarad, men vaknar upp och går iväg utan att ha något minne. Han vet inte vem han är, vad han heter eller var han kommer ifrån.

Det här är ingen actionfilm. Den är långsam och fåordig, men säger ändå oehört mycket. Den här filmen är 2:a delen i Kaurismäkis trilogi. De övriga två heter Moln på drift och Ljus i skymningen.

 

Monika

Kaffesump mot mördarsniglar

Läste för någon vecka sedan om någon som spred ut torkad kaffesump i sin trädgård. Först för att det fungerade som gödsel och sedan för att ”mota bort” mördarsniglar.

Nu torkar jag också kaffesump. Inte för att jag har några gigantiska problem med mördarsniglar, men jag blev påmind om att min pappa brukade lägga kaffesump under päronträdet. Hans syfte var att motarbeta larver som förstörde de fina päronen. Jag är ganska säker på att hans motdrag mot larver i päronen fungerade, men på köpet tror jag han också motverkade mördarsniglar.

Nu bor jag i hans hus och hans trädgård. Nu torkar jag kaffesump och sprider den både under päronträdet och runt om i övriga trädgården.

 

Monika

Var och när läser man bäst sagorna om Mumintrollen

Denna sommar har jag ägnat mig åt Mumintrollen. Jag har läst alla böckerna av Tove Jansson. Det var inte första gången och förhoppningsvis inte sista gången heller. När mina barn var små (nja, inte jättesmå, de hade lärt sig läsa för länge sedan) läste vi högt ur böckerna . Det var sena sommarkvällar när mörkret började falla. Det är jättemysigt att läsa högt tillsammans med en tolvåring. En tolvåring som jag redan läst muminböckerna för många gånger. Jag tror han var tre år första gången.

Nu är barnen vuxna och då läser jag hela samlingen själv. Det är så mysigt att tända levande ljus och försvinna in i mumintrollens värld. Även för en gammal människa.

På midsommarafton startade jag med Farlig midsommar och sedan har den långa raden av böcker lästs bit för bit. Trollvinter, Kometen kommer, Trollkarlens hatt, Sent i november, Pappan och havet, Det osynliga barnet…

Alla har de passerat. Tofslan och Vifslan, Mårran, Sniff, Filifjonkan, Den bullrige Hemulen, Snorkfröken, Snusmumriken (favoriten!), Hattifnattarna, Lilla My…

Jag har skrattat åt Bisamråttan och tyckt rysligt synd om Mårran.

Granen som är sista lilla historian i Det osynliga barnet är också en välkommen pånyttfödelse. Jag skrev på 90-talet en teaterpjäs som byggde på den historian. Jag kallade pjäsen för Mumintrollens jul och fick tillstånd av Tove Jansson att göra en dramatisering. Det var verkligen ett kärt återseende.

Nu packar jag in böckerna i bokhyllan igen. De har hedersplats. Nästa sommar eller kanske sommaren om några år lyfter jag ner de igen. Då är det tid för att återigen vandra in i denna underbara värld.

Monika

Ledig med tända ljus och spindelmadame på altanen

Dagarna lunkar framåt i en stilla ström av tid. Solen lyser från en klarblå himmel och förmiddagarna består av långa promenader, ibland utmed havet och ibland bara med en liten glimt av blåblåaste sammetsytan. Jag har två lediga veckor och gör vad jag behagar.

Någon kväll har det blivit korvgrillning vid tänd brasa på stranden, men de flesta kvällarna tänder jag ljus och läser i den mörknande augusti. I innersta vrån av min altan bor den svarta drottningen. En gigantisk spindelmadame som då och då kilar ut i sitt välspunna nät.

Jag fångade henne på bild, mitt i ett ivrigt spinnande och ätande av något stackars flygfä som råkade fastna med benen. Som en pil rusar drottningen mot insektens öde.

Ännu återstår några dagars ledighet.

Monika

Mirabell av Astrid Lindgren

Astrid Lindgren har skrivit många underbara berättelser och böcker. Många är mycket välkända och filmade. Pippi Långstrump, Emil i Lönneberga, Alla vi barn i Bullerbyn, Mio min Mio, Ronja Rövardotter, Saltkråkan, Bröderna Lejonhjärta, Lotta på Bråkmakargatan och många fler. Men hon har också skrivit en hel del berättelser som inte är lika välkända.

På biblioteket hittade jag sagan om Mirabell med härliga bilder av Pija Lindenbaum.

Sagan handlar om Britta-Kajsa som önskar sig en docka, men eftersom hennes föräldrar är fattiga så har de inte råd att köpa en till henne. En dag när Britta-Kajsa öppnar grinden för en underlig gubbe som åker förbi med en vagn, så får hon, istället för en grindslant, ett frö. Ett frö som lyser som guld. Hon planterar fröet och vattnar noga varje dag. En morgon sticker det upp någonting rött ut marken och snart upptäcker Britta-Kajsa att det är en docka som växer i hennes land.

Det här är en liten finurlig och underbar historia. En bland många i Astrid Lindgrens otroliga sagoskatt.

Monika

Söta pojkar är bara på låtsas och Den första flickan skogen möter av Moa Eriksson Sandberg

Snubblade över Den första flickan skogen möter av Moa Eriksson Sandberg och gick sedan genast och letade upp Söta pojkar är bara på låtsas. Jag har länge tänkt att jag skulle läsa ”Söta pojkar” som blev utgiven förra året och nu blev det båda böckerna på en gång.

Moa är uppvuxen i Halmstadtrakten och för många år sedan var hon en av många små tjejer i en oändlig rad av teatergrupper som jag arbetat med under min tid som dramapedagog och regissör. Märkligt nog så minns jag de flesta deltagarna. Jag tror att Moa var med i två uppsättningar. Den sista gjorde vi med hjälp av improvisationer som jag sedan skrev manus till. Namnet på pjäsen var Spegeln och handlade om några tjejer som går vilse i en skog och sedan möter den onde Mörkerfursten som härskar över älvor och andra varelser. Den pjäsen har sedan spelats av många andra grupper. Senast förra året.

Den första flickan skogen möter utspelar sig också en hel del i skogen. I det lilla samhället Rydöbruk där Moa har vuxit upp. Boken vänder sig till åldersgruppen 9-12 år, men känns ändå ganska vuxen i sitt uttryck. Den handlar mycket om Hanna och hennes tankar om livet och hur det är att växa upp, men samtidigt är det en kriminalhistoria eftersom det också sker ett mystiskt försvinnande och ett mord.

Söta pojkar är bara på låtsas vänder sig till åldersgruppen +15 år. Den handlar om Ella som går på en teaterlinje på gymnasiet. I den boken är det också mycket Ellas tankar om livet och att växa upp. Hur svårt det kan vara. Att bära på en önskan att duga och att vara den söta flickan, helst inte den fula flickan.

Böckerna bygger på Moas dagböcker från gymnasietiden och vad jag förmodar också hennes barndomstid i Rydöbruk. Det är alltid lite spännande att läsa om platser och människor som man har en egen beröringspunkt till, men givetvis går dessa böcker också utmärkt att läsa även om man inte är från Halmstadstrakten.

"Söta pojkar" är väldigt vuxen och det finns också drag av detta i "Den första flickan". Lättläst och spännande, men kanske lite för mycket fixerat vid att det viktiga är att vara den sötaste flickan. Absolut inte den fulaste (och vem vill vara det?) men varför inte den snällaste, den roligaste, den livligaste eller den mest fantasifulla. Tänk om vi tänkte mer så i vår svåra uppväxt, i den svåra tiden när vi formas till den människa vi kommer att vara som vuxen. Förhoppningsvis inte statiska, utan förändringsbara.

Monika

Trampa inte på min tröskel

Lediga dagar och kvällar fylls med stilla läsande på ljusklädd altan. I måndags blev det som omväxling utomhusteater i vackra Haverdal. Trampa inte på min tröskel bygger på tre böcker av Halmstadsförfattaren Albert Olsson. I historian, som är skriven på 70-talet, väver han in kvinnans eviga kamp för sin frihet och sina rättigheter. Miljön och tiden är 1200-tal.

Älskar verkligen utomhusteater. Inte den teatern som spelas på en uppbyggd scen med teaterrummet bara flyttat ut ur salongen. Nej, det ska vara trädens grönska, naturens möjligheter och himmelens ljus som inramar föreställningen. Så är det i ”Hålan” i Haverdal. Samling och mingel med skådespelarna startar en timme före föresällningen vid Annies Gård och sedan går publiken via den gamla fägatan in i skogen. Hålan är ett grustag som vuxit igen och återigen blivit lummig natur. Publiken sitter på bänkar som byggts i backen. En helt naturlig amfiteater.

Det mysiga skådespelargänget bjöd på vacker musik och sång samt en dramatisk historia med galopperande, levande hästar och fackelsken.

Ensemblen tillhör Albert Olsson-sällskapet som vårdar minnet av författaren. De har tidigare under många år spelat Brockhusen rider till Haverdal som bygger på författarens trilogi om Tore Gudmarsson. Den upproriske bonden i 1600-talets Halmstad. Trilogin fick jag av sällskapet när jag var och gjorde en gästföreläsning om bronsålder och mina böcker vid ett möte i hösten 2011. Då hade de precis bestämt sig för att återigen spela föreställningen Trampa inte på min tröskel (förra gången var sommaren 2010). Det hoppas jag att de kommer att göra fler somrar.

Om du har vägarna förbi Halmstad så passa på att se föreställningen. De fyra sista kvällarna är torsdag-söndag 9-12/8.

Monika