Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

onsdag 31 oktober 2012

Hitta hem av Ann-Helén Laestadius


Hitta hem av Ann-Helén Laestadius är fjärde delen i serien om Agnes. En flicka med samiska rötter.

Jag har tidigare skrivit om de andra delarna. Sms från Soppero, Hej vacker och Ingen annan är som du. Jag gillar den här serien så därför var jag väldigt nyfiken när det nu utkommit en ny bok.
I fjärde delen kommer Agnes pojkvän Henrik till Solna. Hon är nervös men samtidigt glad. Men besöket blir inte riktigt som hon tänkt sig. Som väl är får hon en chans att åka till Soppero strax efter. Det är en återträff med gänget från konfirmationslägret, men även där händer det saker som hon inte har tänkt sig. Visserligen är allt bra med Henrik, men det händer många andra mystiska saker som är svåra att förstå. Och varför är mamma så glad och hemlighetsfull? Hon ljuger dessutom om var och vem hon träffar. Agnes börjar bli misstänksam.

 
Även den här delen gillar jag väldigt mycket. Det är små händelser i en ung människas liv, men som ändå kan ha oehört stor betydelse. Dessutom finns det en stark koppling tillbaka i historien. Vi påverkas mycket av vad som hänt i tidigare generationer och det gör också Agnes. I hennes liv finns de som levt före henne och för hennes del finns den historian i Soppero, långt bort från hennes liv i Solna.

Den här serien känns verkligen läsvärd. Rekommenderas både till yngre och äldre.

 
Monika

fredag 26 oktober 2012

Lilla Öra - text till en bild av Pia Johansson


Förra helgen var jag på Höststorm med Barnboksnätet. En skapande och skrivande helg.

Vi gjorde många fantasifulla och nyttiga skrivövningar. Dessutom skapade vi mat tillsammans och berättade historier. I min förra blogg berättadejag om helgen.
En av texterna jag skrev ingick i en övning där vi fick använda olika bilder.
Bilderna var illustrerade av Pia Johansson som också är medlem i Barnboksnätet.
Vi hade 15 minuter på oss att göra en text till bilden.

Det här är min text som jag kallat för ”Lilla Öra”. Bilden som jag använt syns längst upp i bloggen.

Lilla Öra har alltid varit nyfiken.
Så länge han kan minnas har han älskat att utforska världen omkring sig.
Tyst har han lyssnat till fåglarnas sång och vindens sus träden.
Han har lutat örat till marken och fått ta del av smådjurens sagor.
Längtansfullt har han sett hur vildgässen flugit mot andra länder.
I Lilla Öras värld kan allting hända.
Stenens viskande saga blir till ett äventyr.
Trädandarnas sånger flyter mjukt in i hans huvuds vindlingar.
De små fötterna gömmer han under sin långa kappa av fantasi.
Kappan är färgsprakande och sagomättad.”

 
Tack Pia Johansson för din underbara bild som startade så mycket fantasi.

 
Monika

måndag 22 oktober 2012

Höststorm - en författarhelg med mycket skapande


Jag har för första gången i mitt liv varit på Höststorm.
En gång om året samlas en del av författarna i Barnboksnätet och gör en skapande helg tillsammans. Det är en tradition som funnits i många år, men för mig är det första gången.

Barnboksnätet består av en stor grupp med författare från Västsverige. Gemensamt för oss är att vi alla är medlemmar i Författarcentrum Väst med bas i Göteborg. De flesta kommer alltstå från Göteborgstrakten.
 
Den här gången samlades vi i författaren Kristina Westerlunds hus i närheten av Limmared. Vi var åtta barn- och ungdomsboksförfattare. Några av oss är också illustratörer.

Tillsammans har vi skapat vår egen mat. Vandrat runt på den gamla gården från 1903 och lärt känna både historia och omgivningar. Gjort mängder av skrivövningar och fantasiövningar. Testat lite dramaövningar, Tai Chi och gjort egna seriefigurer som sedan blev seriestrippar.


Vi har skrattat mycket.
 
Vi har försökt att elda i vedspisen (vilket resulterade i ett rökfyllt hus, så nu är jag en enda stor rökridå, luktar ungefär som en rökt korv).
I den tidiga söndagsmorgonen gjorde jag en liten egen promenad och mötte två älgar i den stilla tystnaden.

Höststorm är verkligen att rekommendera.
Man behöver inte nödvändigtvis vara författare. Möts någonstans en helg och gör saker tillsammans. Alla kan bidra med idéer och kunskap.

Att skapa tillsammans är fantastiskt roligt och kreativt.

 
Monika

tisdag 16 oktober 2012

Allt vi aldrig gjorde med varandra av Inger Alfvén


Allt vi aldrig gjorde med varandra är den senaste romanen av Inger Alfvén. Exakt antal romaner vet jag inte. Hennes första kom ut redan 1964. Jag har aldrig läst någon bok av henne tidigare. Så det var spännande att ta tag i hennes text.

Den handlar om ett antal människors tankar under ett midsommardygn. Från morgon till kväll. Den unga kvinnan Viktoria skall gifta sig på sin pappas gård. Ett oväntat beslut. Ingen vet riktigt vem som är hennes blivande make. Vi får höra tankar om nutid och dåtid från hennes föräldrar. Skilda sedan femton år och från föräldrarnas nya relationer. Fosterpappan är död sedan några månader, men också hans tankar finns med under denna midsommarafton.

Det blir en betraktelse av människors liv och hur vi lever våra liv. Stundtals med briljanta formuleringar över människans märkliga sätt att ytligt svepa omkring i en slags tro att ”så här skall väl livet vara”.

Tycker om den här lågmälda men ändå spännande djupdykning i fem människors innersta. Känns som att den till slut ändå avslutas i någon slags lycka.

 
Monika

lördag 13 oktober 2012

Mo Yan och elefanter


En ny nobelpristagare i litteratur. Nr 109 i raden. Mo Yan är från Kina och man. Endast 12 av pristagarna har varit kvinnor. Förra året var det en man, året dessförinnan var det också en man. Tranströmer var verkligen värd priset, men borde inte Svenska Akademien fundera över att utjämna den totala manliga dominansen. Det verkar inte som att det finns några sådana tankar. Eller finns det inga kvinnliga författare som är tillräckligt bra? Det får mig att tänka på elefanter.

Mitt favoritdjur är elefanten. Jag älskar den stora tunga kroppen. De finurligt viftande öronen. Den märkliga snabeln. De kloka ögonen som glimmar i den skrovliga och rynkiga huden. En elefant har ett fantastiskt minne. Det sägs att de återvänder till ”begravningsplatsen” och gråter över sina förlorade släktingar. De har också en ovanligt bra förmåga i att samarbeta.

Jag har samlat elefanter i olika former. Tavlor, smycken, figurer, sagor. En gång fick jag rida på en elefant. Det var lite skrämmande. Trots att det är mitt favoritdjur. Jag har stor respekt för detta jättelika djur som äter 150 kilo föda per dygn. Träd, buskar, frukter, rötter, färskt gräs. Jag tror de måste äta hela tiden.

Honorna och ungarna lever i familjegrupper som leds av en matriark. För det mesta är det gruppens äldsta och mest dominerande hona. Hannarna lever ensamma. De kommunicerar och pratar med varandra i gruppen. De har en mängd olika ljud, som bara de själva kan förstå.

Kanske borde Svenska Akademien titta mer på elefanterna.

Patriarkat har vi nog av, tycker jag.
 
Bilden på Mo Yan har jag lånat på Wikipedia.

 
Monika

torsdag 11 oktober 2012

Sanningar i solen av Anna Hellerstedt


På Bokmässan i Göteborg var jag granne med Argasso förlag, som har som specialitet att ge ut lättlästa böcker. Jag blev lite nyfiken på hur man skriver en lättläst bok. Därför fick jag välja en av förlagets böcker. Det blev Sanningar i solen av Anna Hellerstedt.

Den är riktad till åldersgruppen 12-15 år och handlar om en femtonårig tjej som följer med sin pappa och hans afrikanska kvinna till Ghana i Afrika. Tjejen följer motvilligt med och vågar inte ens avslöja för sin invandrarfientlige pojkvän att hon reser med en svart kvinna och att hon reser till Afrika. Under vistelsen i Afrika förändras tjejens liv. Att jag beskriver henne som ”tjejen” är för att hennes namn inte nämns i boken.

Boken är givetvis lättläst. Åttio sidor och mycket stor stil hjälper till att förenkla läsandet. Jag läste den på en timme och jag vill snarare likna den vid en lång novell.

Jag gillar boken för det raka budskap som finns i den. Ett ställningstagande mot rasism och främlingsfientlighet. Kanske inte den mest spännande bok, men vägen är tydlig och budskapet talar.
Jag rekommenderar verkligen den till tonåringar och vuxna som har behov av att läsa en lätt och enkel text. Det här är en bok som kan öppna de stängda bokdörrarna för många som tror att de aldrig orkar eller kan läsa en bok.

 
Monika

onsdag 10 oktober 2012

1 2 3 Schtunk och Hemsöborna


 
I går kväll var jag på teater.

Hemsöborna av August Strindberg. Alla som fanns på 1960-talet minns säkert TV-serien med Sif Ruud, Allan Edwall och Sven Wollter i huvudrollerna. Den gick i repris under våren och då såg jag den igen. Svartvit, men ändå helt fantastiskt fångad både i bild och i skådespel.

I går såg jag Hemsöborna med den fria teatergruppen 1 2 3 Schtunk. En helt fantastisk grupp som framför olika klassiska pjäser på ett något annorlunda sätt. Tekniken är en blandning mellan clown och commedia dell’Arte och mycket improvisation. Helt enkelt ett alldeles eget sätt att angripa de gamla texterna. Publiken är hela tiden inblandad i händelseförloppet och resultatet blir fruktansvärt roligt. De två timmarnas föreställning är hela tiden kantad av skratt. Emellanåt kommer också allvaret in och vibrerar. Då finns också gråten och sorgen. Den här gruppen kan hantera skådespelets konst. De är duktiga skådespelare och har en gång i tiden spelat med Teater Halland, så de kan även det ”vanliga” skådespelarhantverket.

Lasse Beisher, som är en av skådespelarna, har jag spelat teater med för länge sedan. På 1980-talet var vi båda med i föreställningen Tok-Alfred. En poetisk och tänkvärd föreställning. En föreställning med stort hjärta. Lasse var väldigt bra skådis redan på den tiden. Sedan gick han scenskolan i Malmö och har utvecklats mycket.  

1 2 3 Schtunk är en turnerande teatergrupp. Om de dyker upp i din närhet så gå och titta på deras föreställning. Jag lovar att du inte blir besviken.

 
Monika

tisdag 9 oktober 2012

Jellicoe road av Melina Marchetta


Jag tror att jag precis har läst slut den bästa boken i år. Jag får väl säga ”tror” eftersom året ännu inte är slut, men Jellicoe road av australiensiska Melina Marchetta är verkligen en höjdare.

Berättelsen handlar om Taylor som blev lämnad av sin mamma på 7-Eleven när hon var elva år. Flera år senare nystas hennes liv upp. Allt har en koppling till Jellicoe road och till den internatskola som finns där. Det är konflikter och det är vänskap. Det är mängder med trådar som alla går tillbaka till en bilkrock som ligger tjugo år tillbaka i tiden.

Jag brukar ofta prata om ”läsarens port” att varje ny bok har en dörr som måste erövras, som måste öppnas. Får du inte upp dörren kommer du aldrig in i bokens mysterier. I samband med detta brukar jag också prata om att det gäller att ha tålamod, att inte ge upp för lätt.
Det var nära att jag gav upp Jellicoe road. Jag tog med mig den till Bokmässan och läste lite sporadiskt i den under sena kvällar när jag var väldigt trött efter de långa mässdagarna. Upplevelsen blev att jag inte fick något sammanhang. Det är många karaktärer i Marchettas roman och det kändes väldigt förvirrande i starten. Men när jag kom hem sa jag till mig själv att jag måste hitta dörren till Jellicoe road.

Jag är glad att jag är envis för det här är en oehört vacker historia. En sorglig historia, men ändå full av hopp, ljus och kärlek. Läs Jellicoe Road. Bestäm dig för att dörren skall öppnas. Det är en vidunderlig värld du möter.

Tack Eva Swedenmark för att du fick mig att läsa årets bästa bok.

 
Monika

måndag 8 oktober 2012

Kallocain av Karin Boye


Det förvånar mig lite att jag inte, för länge sedan, har läst Kallocain av Karin Boye. En klassiker som jag förmodligen borde funnit redan i tonåren. Nu är den däremot läst och jag kan verkligen rekommendera den till de som ännu inte fått denna upplevelse. Visst är det lite Orwells 1984 över den, men jag tror att de båda tagit intryck av både Sovjet och Tyskland. För övrigt kom inte 1984 ut förrän 1948 och Kallocain publicerades redan 1940.

Kallocain handlar om en världsstat med full kontroll över medborgarna. ”Ögat” ser ända in i det privata sovrummet. Kemisten Leo Kall är hängiven staten och uppfinner kallocain, ett slags sanningsserum som får människorna att erkänna sina innersta tankar. Det är gott nog för staten. Ett bra sätt att hitta upprorsmakare. Men det märkliga är att de flesta tycks hysa drömmar om ett annat liv – ett liv i frihet och kärlek. Leo Kall börjar tvivla på statens förträfflighet.

Kallocain är en kuslig framtidsroman. En science fiction med ett obehagligt totalitärt samhälle. På något konstigt sätt upplever jag den ändå som hoppfull. Människorna vill inte leva så här. De vill något annat och i den önskan och drömmen finns hoppet.

 
Monika

lördag 6 oktober 2012

Från dröm till docka - till utställning - till sånger


När jag bestämde mig för att avveckla min docksamling hade jag ingen aning om att jag först skulle göra en utställning. I dag har det varit premiär för min utställning ”Från dröm till docka” på Vallås bibliotek i Halmstad. Under tiden jag planerade utställningen hittade jag också inspiration till några sånger om dockor. I dag har jag framfört sångerna i samband med att jag hade vernissage för utställningen.

Nu kommer utställningen att pågå till den 27 oktober och om ett år skall den ställas upp på ett annat bibliotek så jag får vänta med att göra avvecklingen. Dockorna får vänta med att resa ut i världen. Jag skojade lite idag och sa att ”kanske kommer de aldrig att resa ut” för jag hittar på nya idéer runt dockorna och till slut kanske de stannar kvar hos mig.

Innan jag sjöng och berättade lyssnade jag på latinamerikanska rytmer med Manolo och Sinho. Härliga och medryckande toner för små och stora. Det fick så klart bli några sambasteg.

 
Nu tar jag helg och kryper in i bokens värld.

 
Monika

tisdag 2 oktober 2012

Nedpackning av Bokmässan i Göteborg


Efter fyra intensiva dagar på Bokmässan i Göteborg är jag tillbaka igen på hemmaplan.
Det har blivit många trevliga och intressanta möten.

Givetvis först och främst mina dagar med IMK förlag och författaren Inga Holm som jag delar monter med. Vi stöttar varandra väldigt bra. Det känns tryggt och smidigt att arbeta tillsammans med Inga.

Sedan har det varit en lång rad av möten. Många läsare som hälsat på mig och berättat om sina upplevelser av mina böcker. Många möten med författarkollegor från när och fjärran. Många av dem ser jag bara en gång om året.
 

Många möten har det också blivit med andra förlag. Min granne under mässdagarna var Argasso förlag. Ett trevligt gäng som förgyllde våra dagar. Det är viktigt med trevliga ”grannar” och de flesta brukar vara soliga och glada. Argasso förlag ger ut lättlästa böcker som även är för en äldre ålderskategori. Det tycker jag är viktigt. Det får inte bara vara i barnstadiet som det går att hitta bra och lättlästa böcker. Även unga vuxna och vuxna behöver denna form av böcker.

 
Klart slut från mig.

Nu blickar jag framåt mot nya äventyr.
I dag en föreläsning om bronsålder och fantasi. På lördag är det premiär för min dockutställning.

 
Monika