Böcker av Monika Häägg

Böcker av Monika Häägg
Solbarnet, Månguden, Isvintern, Kungsgården, Jag spelar min roll, Grevens slott,Varulvens spår, Mumiens skatt, Augustimörker

måndag 28 februari 2011

Camilla och Micke av Karin Wahlberg



Karin Wahlberg är deckarförfattaren som nu också skriver för unga.
Jag har tidigare läst Camilla och lögnen och 2010 utkom fortsättningen som heter Camilla och Micke.
Lillayster Camilla lever med sin pappa och hans nya sambo Arg-Britt. Eller som hon egentligen heter Maj-Britt, men Camilla tycker att hon nästan alltid är arg och kallar henne därför Arg-Britt. Inte så Maj-Britt hör det utan bara tyst för sig själv. I familjen finns också Camillas storebror Micke och Maj-Britts lilla flicka som heter Sophie.
I första boken upptäcker Camilla att Micke är en tjuv och i slutet lovar han henne att sluta med stölder. Men bara om Camilla lovar att inte skvallra. Ganska snart finner Camilla att Micke umgås med äldre killar och att han inte slutat med stölderna. Hon får problem med sin lojalitet.
Det är inte lätt för en liten flicka att bära omkring på vetskap om sådana saker. Hon försöker vara som vanligt men det går ju inte.
Som väl är träffar Camilla en ny vän som heter Bella. De bli bästa kompisar och hos henne får Camilla det stöd som hon behöver när hon inte har någon annan att vända sig till.
De här böckerna är både spännande och tänkvärda. Jag tycker att Karin Wahlberg berättar på ett övertygande sätt om Camillas liv och om hennes saknad efter sin mamma. Jag undrar hur många små Camillor det går omkring i vår värld.

Är du intresserad av fler tips som jag skrivit om böcker så kan du läsa här.

Monika

*****

söndag 27 februari 2011

Dold egenskap



I det här stora huset, som är en gammal Folkets Park-byggnad, arbetade jag i många år som verksamhetsledare för Halmstads Kvartersteater.

Av Författarvisionären Ebba har jag fått ett frivilligt uppdrag som jag också kan skicka vidare till andra bloggare. Uppdraget består i att berätta någon ovanlig egenskap eller förmåga som jag kanske inte har så mycket nytta av men som ändå är småkul att ha.

Jag funderade lite hit och dit över detta. Ovanlig förmåga som jag inte har nytta av? Jag tycker nog att jag har nytta av det mesta av mina förmågor. Men då tänkte jag att jag kunde berätta om något som jag inte brukar berätta om här på bloggen.
Att jag är bra på att strukturera och organisera. Det påstås att det är ganska ovanligt att personer som samtidigt är kulturkreativa personer också är bra på att organisera.
Den här förmågan utvecklade jag mycket under de åren jag arbetade som verksamhetsledare för Halmstads kvartersteater. Där behövdes både egenskaperna konstnärligt kreativ och bra på att organisera.
I teaterns fanns över 250 aktiva teateramatörer som repeterade i 15-20 teaterföreställningar per år. Det var både teaterkurser, drama, sångövningar, dans, kläder, smink, scenografi och ljus som skulle fungera. Och inte minst ekonomin och budgetar hade stor betydelse för att detta jättelika skaparglädjeprojekt skulle rulla år från år. Plats på scen och lokaler skulle organiseras och delas med andra skapande människor. Det gällde att vara välplanerad och se till att det både fanns bra nya pjäser att arbeta med och lokaler att använda.

Den här egenskapen har jag stor nytta av idag. Nu när jag är författare och förläggare och bara behöver organisera mig själv så är det bra att ha detta ”driv” i sig. Jag tror att jag strukturerar mitt författande bättre genom att jag varit verksamhetsledare i denna stora teaterförening.

Nu vill jag skicka vidare det frivilliga uppdraget till Trillingnöten och hennes blogg: Life is like a box of chokolate samt till Mimmimarie och hennes blogg: Mimmimariesböcker och annat så jag får veta någon onödig eller ganska nödvändig okänd förmåga /egenskap som dessa två har undanstoppade någonstans.

Monika

*****

lördag 26 februari 2011

Kulturimperiet - en juvel i mörkret





Kulturimperiet heter en gratistidning som utkommer här i Halmstad och Halland. Bakom den står en entusiastisk liten skara av människor som tycker att kulturen är värd en egen tidning.



Första numret utkom under sommaren 2010 och redaktionen planerar för 6 nummer per år och med en upplaga på 10 000 ex.
Kulturimperiet är en vacker och påkostad tidning. Det fullständigt strålar av kultur och entusiastisk vilja från sidorna. Vackra bilder, snygg layout och hela tiden känslan av att bära kulturen i sitt hjärta.


Jag blir glad varje gång jag ser att det kommit ut ett nytt nummer. Det här är ett mycket lovvärt initiativ och jag hoppas verkligen att människor öppnar denna kulturoas och trycker den till sin själ.Låt själen fyllas av kulturens vidunderlighet.
För inte är det så att vi behöver mindre kultur? Att kulturen flödar i en brusande flod som vi knappt kan värja oss ifrån? Tvärtom, kulturen famlar i ett mörker och där glimmar emellanåt de vackraste juveler. De gäller att bära dessa bloss högt över horisonten.

Monika

*****

fredag 25 februari 2011

Anonyma brev




I dag på morgonen, när jag hämtade min tidning, låg där ett lite kort i min brevlåda. Bara några skrivna rader utan någon avsändare. Med en lysande orangefärgad penna. Så här stod det på lappen:

Framsida:
Inuti detta kort finns något klokt att ha i åtanke
Andra sida:
Livet är en blomma och kärlek dess nektar

Ingen avsändare. Bara orden.
Nyfiken blev jag och glad!

Monika
*****

torsdag 24 februari 2011

Utmed Fylleån går Fry





Fylleån heter en liten å som slingrar sig genom de södra delarna av Halmstad. Det är ett märkligt namn som jag undrat en del över. Vid denna lilla å utspelar sig mycket av det som händer i mina böcker.
De historiska böckerna utspelar sig i bronsålder och huvudpersonen heter Fry, hon är ett Solbarn och utvald av Solgudinnan. Flickan växer upp på Nygården. På den platsen är idag bostadsområdet Fyllinge och strax intill finns en bro som kallas för Fyllebro. Vid denna bro gjorde Danskarna 1676 sitt sista försök att återerövra Halmstad. De förlorade och många danska soldater miste livet.Därefter har Halmstad och Halland förblivit svensk mark.
Utmed Fylleån går Fry till en plats som jag i böckerna kallar för Kungsgården. Idag finns där ett bostadsområde som heter Brogård. Innan området byggdes gjordes där en stor utgrävning och det upptäcktes att området hade använts både i bronsålder och järnålder. Bl.a. hittade arkeologerna stolphål efter flera stora långhus. Det största var 45 meter. När jag läste om detta så började jag fantisera om att där förmodligen bott någon lokal kung och därför valde jag att kalla platsen för Kungsgården. Gården har en central roll i mina böcker och har till och med fått ge namn åt den fjärde boken, som är den sista boken i serien.
Mina böcker i serien heter: Solbarnet, Månguden, Isvintern och Kungsgården.

Monika

*****

onsdag 23 februari 2011

Ankomsten av Shaun Tan






På den väldigt trevliga och användbara websidan Boktipset.se fick jag för ett tag sedan tips om en annorlunda bok. En bok utan text. Det kanske inte är något för en författare men jag blev väldigt nyfiken och ställde mig i kö på biblioteket för att ta del av denna annorlunda bok.
Ankomsten av Shaun Tan är verkligen en fantastisk bok. Mängder med underbara bilder som talar sitt eget språk. En historia om en man som lämnar sin familj och reser till ett annat land. Bilderna kryper in i själen och du sätter dina egna ord på denna berättelse. Hans saknad och hans längtan strålar ut ur sidorna och när han till slut återförenas med sin familj så lyser lyckan från bilderna.
Ankomsten utkom 2010 på Kabusa Böcker och finns förmodligen fortfarande att köpa hos bokhandlare eller gör som jag: Låna den på biblioteket!

Monika
*****

tisdag 22 februari 2011

Fest med kandelaber



I söndags var jag ute på restaurang med min kör. Vi firade en av damerna som fyller år och som också efter många år som medlem i kören nu tyvärr kommer att sluta. Vi gjorde kvällen till en avtacknings- och födelsedagsfest för henne.
Mycket god mat och mycket prat och lite sång.
Jag är medlem i två körer och de kvällarna vi repeterar är höjdpunkterna på veckan. Jag älskar att sjunga och går nästan alltid omkring med en sång på läpparna.
Mitt på bordet tronade en väldig kandelaber.
Jag var bara tvungen att fota den!

Monika

måndag 21 februari 2011

Evas öga av Karin Fossum



Då och då läser jag kriminalromaner. De flesta upplever jag som inte tillräckligt spännande. Visst blir jag nyfiken på vem som är mördaren eller hur polisen skall lyckas klara upp ett mordfall, men för det mesta är själva händelseförloppet inte så spännande.
Så blixtrar det plötsligt till och jag hittar en deckare som faktiskt är skriven med ett riktigt spännande driv.
Jag har länge hört många lovord över Karin Fossum och bestämde mig därför att läsa hennes debutroman: Evas öga och äntligen fick jag den där spänningen som jag eftersöker.
En kall aprildag upptäcker Eva Magnus och hennes lilla dotter en död man som flyter i älven. Men Eva ringer inte till polisen, hon försöker istället skräckslagen att förtränga synen av den döde. Varför gör hon på detta sätt?
Första delen av boken handlar mycket om kommissarie Sejer och hans utredning av mordet och ett annat mord som skett ett halvår tidigare. Det visar sig att morden skett ganska nära varandra, men att ett av dem inte upptäckts förrän långt senare då den döde mannen upphittas i älven.
Karin Fossum har ett bra språk och ett spännande driv i sitt skrivande. Viljan att läsa vidare uppstår och det är svårt att lägga boken ifrån sig.
Jag kommer säkert att läsa fler böcker av denna intressanta författare.

Sedan jag började skriva blog har jag skrivit en del om böcker som jag läst. Här är en lista på inlägg i bloggen om intressanta böcker.

Vägen av Cormac McCarthy
Drömspår av Bruce Chatwin
Vänta blinka av Gunnhild Oyehaug
Kyrkogårdsboken av Neil Gaiman
De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg
Spår i snö av Emma Vall
Nattfåk av Johan Theorin
Zäta och sjukhusets mörka hemlighet av Elsie Petrén
Kinesiska draken av Kim M Kimselius
Den femte systern av Mårten Sandén
Kabinettets hemlighet av Martin Widmark
Silverkniven av Gull Åkerblom
Man överlever jag lovar av Eva Swedenmark
Det viskande barnet av Mårten Sandén
Ensamma på sommarön av Eva Swedenmark
Gruffe åker mororcykel och Gruffe åker skidor av Inga Holm
Mellan två världar av Eva Swedenmark
Där två hav möts av Marie-Louise Jensen
Smultron och svek och Vinbär och vemod av Eva Swedenmark och Annica Wennström
Natthimmel av Sofia Nordin
Lappskatteland av Annica Wennström
Utrensning av Sofi Oksanen
I gryningen tror jag att mamma skall väcka mig av Christina Wahldén
Törst av Richelle Mead
Samtidigt i Halmstad novellsamling med Halmstad som motiv
Hallon och hat och Lingon och lust av Eva Swedenmark och Annica Wennström
Mystiska Milla av Unni Lindell och Fredrik Skavlan
Den gröna cirkeln av Stefan Casta
Kalle som lucia av Anette Skålberg och Katarina Dahlqvist
SMS från Soppero av Ann-Helén Laestadius
Kvinna i Grönt av Arnaldur Indridason
Isporten - väktaren och stenarna av Jonna Berggren
Svart Kvark av Annica Wennström
Vredens tid av Stefan Tegenfalk
Kvinnans upprättelse av Birgit N D Edwall
Vikingaträl av Kim M Kimselius
Blodets meridian av Cormac McCarthy

Monika

*****

söndag 20 februari 2011

Nostalgisk bild



Under eftermiddagen har jag varit på min gamla teaterlokal i Kulturhuset och sökt efter manus och texter till sånger som jag komponerat för länge sedan. Tyvärr har jag inte haft någon bra ordning i mina sånger. Det är nästan 100 sånger och jag har letat fram nästan alla texter, men hade några kvar som jag slarvat bort.
Under eftermiddagens timmar hittade jag alla utom en. Den sången är nästan 25 år så nu får jag ge mig in i mitt eget mörkaste arkiv och se om den möjligen kan gömma sig där.
När jag letade blev jag lite nostalgisk. Både över alla texter och minnnen som bubblade upp och sedan hittade jag också en del klipp från tidningar.
Bilden är från föreställninge Spegeln som jag turnerade med 1996.

lördag 19 februari 2011

Månguden styr min sömn




Strax före att månen går in i sin fulla fas så börjar min nattsömn att bli orolig. Jag vaknar och har svårt att somna om. För det mesta sker vaknandet vid 3-tiden och sedan är jag vaken under några timmar. Det här pågår alltid fram till månen passerat sin största skepnad. Sedan är jag åter tillbaka i ro och sover som en stock genom nätterna. Det märkliga är att jag känner av månens påverkan även under dagtid. Jag är en annan människa under denna period. Jag är mer kreativ och mer positivt laddad. Bristen på sömn påverkar inte mitt dagliga skapande. Trots brist på sömn är jag mer energisk i fullmånens tid.
Det här går inte vetenskapligt att bevisa. Det finns inga vetenskapliga belägg för att månen har någon som helst påverkan på oss. Ändå är det många som känner av dessa perioder. Kanske är det så att vi med våra begränsade möjligheter inte kan finna bevisen för att måntiden styr oss? Inte vet jag, det är bara så att jag får acceptera måntiderna och leva med dem.
Jag har två knep för att passera denna period på ett enkelt sätt. När jag vaknar startar jag genast igång en sömngivande avslappning. Genom andning och räknande kan jag för det mesta återigen förpassa mig till drömmens värld. Blir jag däremot väldigt klarvaken så går jag upp och börjar arbeta.
Jag lägger fram något som jag lätt kan sätta igång med och efter en stund börjar jag bli sömnig och kan gå och lägga mig. Ibland kan jag också läsa i en bok.
Sömnandningen fungerar på detta enkla sätt:
Andas in medan du räknar till fem. Håll andan och räkna ytterligare en gång till fem. Andas ut och räkna till tio på utandningen. Håll andan och räkna till fem. Sedan börjar allt om från början. Enkelt och genialt. Plötsligt bara sover du. Jag har tränat länge och vet att det fungerar. Ge inte upp denna enkla avslappning. Fortsätt att försöka och träna, även om du inte får resultat med en gång. Den är också väldigt bra att använda i andra situationer på dagtid. Fungerar avstressande.
Månguden heter min andra bok om bronsåldersflickan Fry. Kanske är det min månpåverkan som gjort att jag använt månguden i mina böcker. Jag har inte tänkt på det innan, men inser nu att det här styr mer än vad jag tidigare förstått.

Monika
*****

fredag 18 februari 2011

Varför är himlen så vidöppen och stor










Det är något speciellt med den ljusa vårhimlen.
Jag har alltid funderat över varför ljuset känns så starkt på våren. Varför himlen blir så vidöppen och stor. Vid samma dagsljus på hösten känns naturen brunmurrig och himlen mörkare. Senare framåt sommaren upplever jag inte ljuset och himlen på samma sätt fastän ljuset är mycket starkare.
Förmodligen är det de kala grenarna och buskarna som låter ljuset flöda utan stopp. De väntar på de små skott som snart skall sakta färga allt i en ljust grön nyans. Då blir himlen inte lika stark i sin dominans.
Just nu tycks min trädgård kal och intetsägande. Gräsmattan är mossig och utan gräs. Altantrappan verkar bleksiktig och inte speciellt inbjudande.
Men jag är ändå nöjd.
I rabatten lyser snödropparna och snön har inte längre någon plats i trädgårdens värld.

Monika
*****

torsdag 17 februari 2011

Hos bronsåldersexpterten med manus



Nu har jag varit och lämnat mitt manus till L. som brukar hjälpa mig med att läsa igenom texten och se så att jag inte skriver in saker som inte fanns på bronsålder. Han har hjälpt mig genom alla böckerna och gett mig många fina tips och råd. Han har arbetat som länsantikvarie, men är numera pensionär. Bronsålder och alla de stora gravhögar som finns runt om i Halland har varit hans stora intresse och jag är väldigt tacksam över att han hjälpt mig med att granska alla manus innan de gått till tryck.
Mina böcker är ju inga historiska faktaböcker, men jag tycker ändå att det är trevligt om där finns en historisk grund som de vilar på. Mina böcker är en slags saga, men med de historiska kunskaperna som en tydlig del.
Den 4:e boken, Kungsgården, kommer att bli den sista delen i bokserien.
Nu har jag haft en riktigt trevlig eftermiddag tillsammans med L. Han har bjudit på tända ljus och te och mycket prat om allt mellan himmel och jord.Inte bara bronsålder. Han är en människa som älskar kultur och där har vi mycket gemensamt.
Nu skall det bli spännande att höra vad han tycker om det sista manuset.

Monika
*****

onsdag 16 februari 2011

Vådan av att fylla på en oljelampa




Jag är fruktansvärt opraktisk och piper och skriker så fort jag måste göra något inom sådana områden.
Nu har jag ändå gjort ett försök att fylla på olja i min oljelampa.
I den fina keramikbehållaren sitter en liten plåtbehållare som skall fyllas på med olja. Det är två år sedan denna keramiktingest dök upp i mitt hem, i form av en julklapp, men än har ingen förbarmat sig över denna sak och börjat använda den. Så jag bestämde mig för att det inte kunde vara så svårt att utföra denna påfyllnadsbravad.
Lampolja hittade jag i källaren. Det hade vi tydligen använt till fotogenlampan som vi brukade tända när vi var ute och tältade, för en evighet sedan.
Med plastflaskan i högsta hugg kastade jag mig över oljelampans behållare, bara för att konstatera att det var ett rysligt litet hål som man skulle hälla oljan i. Uppfinningsrik som jag är så försökte jag, så klart, med diverse olika former av trattar som skulle få det flytande att rinna på plats. Jag hade ingen tratt som var så smal i halsen så den gick ned i det lilla hålet. Alltså rann oljan i strida strömmar ut över kanterna. Till slut gav jag upp och bestämde mig för att jag måste köpa en mer passande tratt.
I stället sätter jag mig, lite tjurigt men bekvämt tillrätta i min läsfåtölj för att fortsätta på den spännande deckaren Evas öga av Karin Fossum. Jag tycker inte om att konstatera att jag sprungit upp och ner i trappan och provat en mängd möjligheter bara för att konstatera att jag är tillbaka på ruta ett. Men jag sväljer ner förtreten och hinner knappt slå upp en sida förrän jag inser att jag som vanligt är väldigt opraktisk. Det är ju inte i det lilla hålet som oljan skall hällas. Jag rusar fram till lampan och börjar skruva på fästet som veken sticker upp ur. Och... jo där fick jag loss den och upp kommer hela den långa veken och genast fanns där ett något större hål att hälla ner oljan i.
Efter lite osande och en för lång veke som gav en jättelåga så har jag faktiskt fått lampan att brinna.
Sådan dumhet bör man kanske inte berätta om. Nu bidrar jag med att visa denna tingest på bild och på nära håll det lilla hålet som jag förtvivlat försökte hälla oljan i. Eller så kanske jag skall säga: Skam den som ger sig!

Monika

*****

tisdag 15 februari 2011

Blodets meridian av Cormac McCarthy



Den har kallats för den ”slutliga westernhistorien”. Kan det skrivas någon mer westernhistoria efter denna? Romanen jag läst heter Blodets meridian av Cormac McCarthy.
Förra året läste jag Vägen som också har filmats. Flera har säkert sett den prisbelönta filmen: No country for old men. Alla tre vidrör den fruktansvärda ondskan och jag nästan faller ihop under läsningen när jag möts av allt detta meningslösa våld. Eller finns det något våld som är meningsfullt?
Blodets meridian utspelar sig i gränstrakterna mellan USA och Mexiko i mitten av artonhundratalet. Ett gäng skalpjägare har i uppdrag att döda krigförande apacher, men rätt snart ger de sig på fredliga indianer, mexikanska soldater och oskyldiga civila. De är anförda av John Joel Glanton, men den som verkligen styr förloppet är den sataniske domare Holden: en jättelik, blek hårlös man som är besatt av att kartlägga den omgivning har erövrar och förgör.
Berättelsen bygger på en memoarbok som skrevs av en som red tillsammans med Glanton och hans gäng och den är långt ifrån Bill och Ben och Bröderna Cartwright.
Jag lägger undan denna bok med förundran. Ondskan och bristen på empati genomsyrar alla sidor men ändå finner jag en slags kärlek som blommar från Cormac McCarthy´s ord.
Läs den om du orkar. Den är värd varenda rad.

Monika

*****

måndag 14 februari 2011

Forntid som skapande process



Den 7 april skall jag medverka vid en Läromedelsmässa på Halmstad Arena. Mina historiska ungdomsböcker går väldigt bra att använda både som läs-projekt och för att väcka nyfikenhet för den nordiska forntiden.
Jag gör föreläsningar om bronsålder och fantasi samt kulturprojektet "Forntid som skapande process".
I kulturprojektet besöker jag klasser och berättar om bronsålder. Jag hjälper till att starta igång processen, som elever och lärare själva väljer i vilken form de vill arbeta. Det kan vara allt från teater, utställningar, bilder, dikter, sånger, dans eller eget skrivande. Projektet är ämnesöverskridande, vilket innebär att flera olika skolämnen kan innefattas. Både svenska, historia, geografi, bild, musik och slöjd kan integreras med varandra.
Eleverna startar med att läsa min första bok om bronsåldersflickan Fry och genom den väcks också intresset för en tid som annars kan kännas lite trist och tråkig. Ingen av de elever som jag hittills arbetat med har tyckt att det här är trist. Tvärtom har de upplevt sökandet efter faktakunskap och det egna skapandet som mycket spännande.
För mig skall det bli spännande att medverka vid Läromedelsmässan.

Monika

*****

söndag 13 februari 2011

På vårspaning - dagens tecken: snödroppar!



Snödropparna blommar i min rabatt och videkissarna börjar slå ut.
Jag har en hörna i söderläge och där står mina snödroppar som så troget dyker upp varje vår. Ibland tidigt. Redan i slutet av januari. I år är de något senare, men blommar nu för fullt. Förra året dök de upp i snödrivan för då låg snön kvar väldigt länge. Långt in i mars.
Vide har jag plockat med mig hem under min strandpromenad. De börjar försiktigt öppna sin knoppar. Nu har jag satt några grenar i en vas.
Tog också med mig lite andra grenar. En blandning av olika sorter som snart kommer att skifta i grönt.
På köksbordet tronar redan utslagen forsytia och vinbärsbuske.

Monika

*****

lördag 12 februari 2011

Helande av själen



Den här kvinnan såg jag på stranden idag.
Högt uppe på de stora isblocken som havets krafter lyft upp på sanden.
Vänd mot solen och havet. Som en tillbedjan till den eviga energikällan. Som ett helande av själen.
Vackert!

Monika

*****

fredag 11 februari 2011

Mer soppa åt folket!



Soppa är fantastiskt gott och väldigt underskattad mat.
Soppa går att laga på spik, påstås det. Njaa kanske inte riktigt så, men du kan inventera i kylskåpet och använda av det du har hemma.
Lök, purjolök, vitkål, morötter, köttfärs, potatis, rotselleri, tomater o.s.v. Eller varför inte lite broccoli och brysselkål!
Och till detta en knäckemacka med någon god ost.
Jag fick ett härligt recept av en blogvän på boktipset.se, häromdagen, och det använde jag till dagens soppa. Några av ingredienserna hade jag inte hemma men då ersatte jag med annat som fanns i kylen.
Mer soppa åt folket!

torsdag 10 februari 2011

Stormigt hav som lyfter is




Är detta verkligen samma strand?
Jo, så är det. Aldrig har jag varit med om ett sådant naturfenomen. Jag har bott vid den här stranden i hela mitt liv, men aldrig har jag sett den klädd i dessa isiga kläder. Jo, vid kanten och ut i havet har det legat is, men efter den stormiga natten som var för några dagar sedan så lyfte havet upp isflaken och parkerade dem på hela strandremsan. Havet är nu fritt och rullar så som hav skall göra. Vilka krafter! Havet bär på en enorm energi. Tänk om vi kunde ta tillvara på den!

Monika

*****

onsdag 9 februari 2011

Kungsgården - 4:e boken om Fry



Nu är namnet klart!
Namnet på 4:e och sista boken, i min historiska äventyrsserie om bronsåldersflickan Fry, blir Kungsgården! Jag har under de sista veckorna funderat mycket över namnet och nu är det bestämt! Ett första utkast till omslag är också klart. Jag vill påpeka att det bara är provisoriskt. Den slutliga versionen av omslag kommer att bli klart om några veckor.
I augusti utkommer Kungsgården!

Monika

tisdag 8 februari 2011

Vikingaträl av Kim M Kimselius



När jag var på Sago- och Fantasyhelgen på Historiska Museet i Stockholm i december så träffade jag många författare. En av författarna var Kim M Kimselius som jag också träffat på Bokmässan i Göteborg. Vi har bytt böcker med varandra och den här gången fick jag med mig ytterligare en spännande bok: Vikingaträl.
Kim är en väldigt produktiv författare och Vikingaträl är en av böckerna i bokserien om Theo och Ramona som reser i tiden och gör olika besök vid historiska händelser. Första boken utspelar sig i Pompeji och en annan bok som jag läst utspelar sig i Kina och heter Den Kinesiska draken.
I Vikingaträl är vi förflyttade till Harald Blåtands 900-tal. Där får vi vara med om när han blir den förste kristne kungen. Det blir några dramatiska händelser för Theo och Ramona. De blir sålda som trälar och får utstå många hemska stunder.
Kims böcker är väldigt spännande och dessutom får läsaren historisk kunskap med sig. Jag tror att många barn och ungdomar som läser de här böckerna kan få ett intresse för att ta reda på mer om de historiska händelserna . Alltså blir det både nytta och nöje med dessa böcker.
I år kommer Kim ut med ytterligare böcker i den här serien. Den här gången är det mer nutida historia och de utspelar sig under 2:a världskrigets Tyskland och Frankrike.
Läs mer om böckern på Kimselius websida.

Monika

*****

söndag 6 februari 2011

Gitarren har jag haft, sedan liten tjej jag var




Gitarren har följt mig sedan jag var en liten flicka. Jag var sju år när jag fick min första gitarr. Min mamma hade gitarrkurser för barn och de flesta var nog lite äldre än mig så deras händer hade vuxit sig mer lämpade för att klara att nå ackorden på den breda gitarrhalsen.
Nu för tiden finns det mindre gitarrer som är anpassade för små barn. Vilken tur för de små barnen! Det blev nog en och annan tår som föll när jag inte fick fingrarna att räcka till, men av all denna stretande möda har det blivit många fina stunder med sång och gitarrspel. Jag är ingen virtuos, nej snarare en vissjungande ackompanjatör. Genom åren har jag bytt gitarr några gånger. Den som jag har nu har jag emellertid haft ganska länge. Det är en nylonsträngad, akustisk, spansk gitarr. Jag har också några stålsträngade gitarrer, men den här lilla behändiga med strängar av nylon tycker jag bäst om.
För några år sedan sjöng jag och spelade nästan inget alls. Det var som att jag hade tappat sången och musiken. Förlorat den. Nu sjunger jag varje dag och gitarren är nästan alltid framme! Jag är glad att jag fått sången tillbaka!

Monika

fredag 4 februari 2011

Kvinnans Upprättelse på Bokmässan!



När jag stod i min monter på Bokmässan i Göteborg i september förra året så kom en kvinna och frågade mig om jag ville byta en bok med henne.
Stressad som jag var, med många besökare så slängde jag en hastig blick på boken hon räckte fram och såg att den handlade om solen och en ny tid samt tankar om kvinnans upprättelse. Jag sa ja till detta byte och hon fick min första bok i serien om Fry: Solbarnet.
Sedan hade jag väldigt många olika böcker att läsa under hösten så det var först nu i början på året som jag fick tid att börja läsa: Kvinnans Upprättelse av Birgit N D Edwall.
I romanen berättar hon en fantastisk saga om Moder Naturs lag som är kärlekens väsen. Hon är den högra hjärnhalvan, drömtiden, totaliteten och förlösningen från kulturell hypnos. Men i heliga texter och myter är hon ofta censurerad och förvrängd. Som arketyp och förebild för helhet och holism har hon nedvärderats under många tusen år.
I den här boken inbjuds du till en resa i en tidlös värld. Du möter naturväsen som i sorg över att vara missbrukade, men även med lekfull glädje, speglar oss människor hur vi kan skapa en långt mer nyanserad värld än den vi tillåter oss att vara i.
Jag blir väldigt fascinerad av innehållet. Den är visserligen svår i språket och meningarna är uppbyggda så att det långt ifrån är lättläst, men boken andas något som tilltalar mig. Där finns en del av det som mina egna historiska böcker berättar. Solen och Moder jord. Att vi alla är förbundna med naturen och kosmos. Vi är länkade samman i någon slags drömtid.
Jag vill verkligen tacka Birgit Edwall för att jag fick möjlighet att läsa hennes bok. Den ger mig nya tankar om hur vi behandlar både vår jord, djur och människor.
Öppna denna saga och du får en stor upplevelse!

Monika

torsdag 3 februari 2011

Fem stjärnor på Boktipset.se



Jag blev väldigt glad idag när jag upptäckte att min första roman: Solbarnet, har fått betyget 5 stjärnor av en läsare på Boktipset.se.
Det kan ju inte bli bättre!
För övrigt är Boktipset en väldigt bra websida att besöka. Jag har fått mängder med tips på spännande och läsvärda böcker, tack vare alla dessa bloggare som skriver om sina läsupplevelser!
Besök Boktipset.se!

Monika

*****

onsdag 2 februari 2011

Bok-och biblioteksmässan i Göteborg




Jag håller på och planerar bokåret 2011.
Ja, januari är ju redan slut och den månaden har jag använt till att skriva klart
4:e boken om Fry och en del redigeringsarbete.
Nu blickar jag framåt och försöker planera alla aktiviteter som brukar hopa sig på den senare halvan av året.
I september kommer jag återigen att vara på Bok-och biblioteksmässan i Göteborg. Jag delar monter med författaren Inga Holm. Jag och Inga delade monter även på Bokmässan i september förra året och det var väldigt trevligt. Under några intensiva mässdagar blev det mycket glada skratt. Jag ser verkligen framemot nästa Bokmässa.
I augusti blir det boksläpp på 4:e boken om Fry. Det är sista delen i serien. Om några dagar kommer jag att presentera namnet på romanen och sedan skall den lämnas till alla provläsare. Det skall bli väldigt spännande att höra vad de tycker. Om några månader går boken till tryckeriet, men innan dess återstår omslagslayout och en del texter i inlagan.
Bokåret 2011 är ännu som ett oskrivet blad, men känns fantastiskt spännande!

Monika

*****