
Ännu en av mina dikter. Så här inför att sommarens dörr är på väg att öppna sig. Snart är det tid att kliva in i de ljumma sommarmånaderna. Doppa fötterna i salta havsvågor. Sjunga en visa vid Midsommartid. Låta vinden gå över ängarna.
Är så tacksam när varje ny sommar närmar sig. Ännu en.
De börjar bli en del dikter här på bloggen. Kanske skall jag göra en extra sida med dikter?
Så länge livets dörr står öppen
Månen fäller sin vitglänsande skugga
över den lilla människospillran
som förtvivlat klamrar sig fast
vid livets andetag
Döden stampar i farstun
skrapar med sina klor mot min tunna vägg
men jag borrar mina ögon
i den svarta skepnaden
och ropar med min modigaste röst
Vik hädan
ännu ett tag
För jag vill öppna dörren
mot den vackra sommarängen
kliva försiktigt ned i det daggvåta gräset
fylla min hand med de sju sorterna
kyssa din panna
fälla de tårar som krävs
och älska dig
så länge livets dörr står öppen
Månen fäller sin vitglänsande skugga
över den lilla människospillran
som förtvivlat klamrar sig fast
vid livets andetag
Döden stampar i farstun
skrapar med sina klor mot min tunna vägg
men jag borrar mina ögon
i den svarta skepnaden
och ropar med min modigaste röst
Vik hädan
ännu ett tag
För jag vill öppna dörren
mot den vackra sommarängen
kliva försiktigt ned i det daggvåta gräset
fylla min hand med de sju sorterna
kyssa din panna
fälla de tårar som krävs
och älska dig
så länge livets dörr står öppen
Monika
*****