Böcker av Monika Häägg

Böcker av Monika Häägg
Solbarnet, Månguden, Isvintern, Kungsgården, Jag spelar min roll, Grevens slott,Varulvens spår, Mumiens skatt, Augustimörker

söndag 23 juli 2017

Drömfabriken av Maria Hamberg


Drömmar bygger människors liv. Det är människor som bygger bilar”. Så står det på baksidan av Maria Hambergs roman Drömfabriken, som utkom på Ordfront förlag 2010. Författaren är född 1954 och bor i Ullånger i Ångermanland. Hon har utkommit med några novellsamlingar och debuterade 2008 med romanen Greklandssommaren. I år har hon också utkommit med romanen Till min allra bästa vän.

Drömfabriken utspelar sig på en bilfabrik och läsaren får följa några arbetares monotona och slitsamma arbete, men också livet utanför fabriken med kärlek, drömmar och längtan. Huvudkaraktärerna är Gunilla, som älskar att resa, Svenne som vill bli rockmusiker, Gunnar, som är en av fabrikens veteraner, Thabo, som är snabb och duktig men möts av fördomar och Anna-Greta, med värkande axlar och en arbetslös make. Läsaren möter också förmannen Lennartsson.

Maria Hamberg är en duktig berättare med en skicklig förmåga att måla upp en bild och känsla av fabrikens miljö och det slitsamma och stressiga arbetet. Jag dras snabbt in i boken och har svårt att släppa den. När jag läser blir jag både arg och ledsen. Det är inte rättvist att människor ska arbeta under sådana förhållanden. Det ska finnas en glädje i att arbeta – inte en upplevelse av ett åttatimmars helvete. När jag läser boken funderar jag på en fråga som jag ställt mig i hela mitt yrkesverksamma liv: lever jag för att arbeta, eller arbetar jag för att leva? Jag vill inte att mitt liv bara ska levas när jag är utanför arbetet utan att arbetet ska vara en del av mitt liv, och att jag ska finna glädje i det. Maria Hambergs roman väcker mycket frågor och tankar. Det tycker jag är bra. Den är väl värd att läsas. Jag har reserverat författarens senaste roman för jag vill läsa fler böcker av henne.


Monika

Drömfabriken hos Adlibris/Bokus

fredag 14 juli 2017

Det förlorade barnet av Elena Ferrante


Nu har jag läst sista delen i Elena Ferrantes formidabla svit av böcker om de två väninnorna Lila Cerullo och Elena Greco och deras liv i Neapels fattiga kvarter från 1940-talet och in i 2000-talet. Jag reserverade tidigt Det förlorade barnet, och stod först i kön på mitt bibliotek för att få läsa den efterlängtade boken.

I Det förlorade barnet är det snart 1980-tal och Elena har utkommit med flera romaner, som rönt stort intresse och fått fina recensioner. Hennes äktenskap med Pietro är på väg mot sitt slut och hon lever tillsammans med sin ungdoms kärlek Nino. Hon flyttar tillbaka till Neapel med sina båda döttrar. Samtidigt har Lila blivit en framgångsrik företagare inom databranschen, men bor ändå kvar i de gamla barndomskvarteren. Återigen dras de båda väninnorna till varandra.

Trots att det gått en längre tid sedan jag läste tredje delen är jag snabbt inne i berättelsen. Pseudonymen Elena Ferrante har en suverän förmåga att måla upp bilden av kvinnornas och alla de andra karaktärernas liv. Emellanåt känns det som att jag själv är en del av det som händer. Dessutom lurar hela tiden känslan av att jag måste snabbt fortsätta att läsa för att få veta hur den här historian slutar. I texten och mellan väninnorna finns dolda hemligheter, vetskap som borde sägas men inte sägs. Återigen slås jag av detta brutala klassamhälle och svårigheten att lämna det som man en gång föds in i. De här böckerna handlar både om bristande jämlikhet och om kvinnans problem i ett patriarkalt dominerat samhälle. När jag läser sista raden känns det tomt, som alltid när jag läst en väldigt bra bok. Men det känns också vemodigt. Det är något med livets gång och ålderdomens ofrånkomlighet som vibrerar i slutet.


Monika

Det förlorade barnet hos Adlibris/Bokus

torsdag 6 juli 2017

Noreas saga av Marianne Fredriksson


På 1980-talet läste jag en del romaner av Marianne Fredriksson (1927 – 2007). Bland annat Evas bok och Kains bok. Nu, väldigt många år senare, har jag läst Noreas saga, som också ingår i trilogin Paradisets barn.

Romanens huvudperson Norea är dotter till den bibliska Eva. Hon är född långt efter sina bröder Kain och Abel. Norea har övernaturliga krafter och i konungariket Nod blir hon omhändertagen i Inannas tempel. Hennes sinnen tränas och hon lär sig att se med örnens blick och att vara modig som ett lejon. Hon blir så småningom prästinna och en slags profet.

Det här är en saga som bygger på den bibliska berättelsen om Adam och Eva. Inanna var en gudinna i den sumeriska mytologin. I romanen fantiserar författaren om vad som hände efter att Kain dödat Abel och om den märkliga systern och hennes liv. Den här berättelsen går att läsa fristående från de två första delarna. Det var väldigt länge sedan jag läste dem och mycket har försvunnit ur mitt minne, men det gör inget. Noreas saga är en alldeles egen berättelse om en märklig flicka och vad som kan döljas i en människas medvetande.


Monika

Noreas saga som ljudbok hos Adlibris/Bokus