Böcker av Monika Häägg

Böcker av Monika Häägg
Solbarnet, Månguden, Isvintern, Kungsgården, Jag spelar min roll, Grevens slott,Varulvens spår, Mumiens skatt, Augustimörker

onsdag 27 november 2013

Vandrar-Mari av Margit Friberg


Jag har ärvt en del böcker av min pappa, som läste mycket. Då och då plockar jag fram någon av den rika skatt böcker som utgavs på 50- och 60-talet på Folket i Bilds förlag. Den här gången har jag läst Vandrar-Mari av Margit Friberg.

Vandrar-Mari handlar om två systrar som levde sina liv på Öland i skiftet mellan 1700- och 1800-talet. De två systrarna lever i sin stuga. På vintrarna arbetar de med att spinna och väva samt tillverka en mängd produkter som Mari på vårkanten ger sig iväg för att sälja. Hon lämnar stugan och kommer sedan inte tillbaka förrän höstmörkret sänker sig. En slags frihet som hon inte vill byta bort. Hon vill vandra och möta naturen och människorna.

När jag började läsa boken hade jag en del problem eftersom den är skriven på dialekt och dessutom har ett ganska ålderdomligt språk. Men efterhand så försvann dessa problem och texten fungerade bra att läsa. Ur raderna växte en fantastisk historia med god kännedom om historia och rik på miljöbeskrivningar av både natur och den tidens människor.

Tänk vilken skatt som kan gömma sig i bokhyllornas mörker. Förmodligen är författaren Margit Friberg ganska bortglömd idag. Margit var född 1904 och avled 1997. Men det finns ett Margit Friberg-sällskap som bildades 2002 och som håller hennes liv och texter i åminnelse. Upptäckte till och med att Vandrar Mari spelats som teater på Öland 2008. Läs mer om Margit på MargitFribergsällskapets websida.

Monika

söndag 24 november 2013

Eftermiddagarna med Margueritte av Marie-Sabine Roger


Jag har läst en roman som heter Eftermiddagarna med Margueritte av Marie-Sabine Roger. En bok som redan 2010 blev film med Gerard Depardieu i huvudrollen. Nyligen har boken utkommit på svenska med översättning av Thérèse Eng (Oppenheim förlag 2013).

Boken handlar om Germain 45 år, 110 kg tung och nästan inte läskunnig. En man som är hunsad av sin mamma. En kvinna som genom hela hans liv betraktat honom som oönskad. De så kallade ”vännerna” på krogen driver ständigt med hans okunnighet. En dag möter han en gammal kvinna i parken. De inleder ett samtal som leder till nya träffar och snart längtar Germain efter stunderna med Margueritte.

Det här är en underbar liten historia om kärlek och vänskap. En historia som tydligt visar på betydelsen av vad möten kan innebära i människors liv. En ny värld öppnar sig för Germain. Två helt olika människor möts. Två människor från skilda värdar, men de har något att ge varandra ändå. Det har inte bara betydelse för Germain utan också för Margueritte och det har även betydelse för mig som läsare.  När jag läser den här boken blir jag glad. En slags varm känsla uppstår.
Jag tror dock inte jag vill förstöra den känslan genom att se filmen. Jag är inte så förtjust i skådespelaren Depardieu, men kanske skall jag ändå ge honom en chans för filmen är säkert bra, den också.  

Monika

tisdag 19 november 2013

Skriver på barnboksnätets blogg


I dag skriver jag för barnboksnätets blogg. Barnboksnätet är en sammanslutning av barn- och ungdomsboksförfattare i västra Sverige. Vi träffas ca en gång per månad på Författarcentrum västs lokaler på Prinsgatan i Göteborg. Ibland har vi helger där vi möts på en kreativ plats och byter erfarenheter. Ett bra sätt att hjälpa och stödja varandra som författare. Att var författare är ju annars ett väldigt ensamt arbete.

Nu har jag skrivit ett inlägg om processen från det skrivna ordet fram till att det blir en teaterföreställning.  Min senaste roman "Jag spelar min roll” spelas just nu som teater.


Monika

onsdag 13 november 2013

Hon går genom tavlan, ut ur bilden av Johanna Nilsson


Den här boken har jag tänkt läsa i många år. Inte förrän nu har det blivit av. Hon går genom tavlan, ut ur bilden av Johanna Nilsson är mycket bra, men jag är glad att det ändå inte blev läsning förrän denna höst. Jo, varför säger jag så om en roman som jag tycker är bra. Därför att den har likheter med min egen roman, Jag spelar min roll, som utkom alldeles nyligen. När jag nu läser Johannas bok känns det som jag har burit den med mig när jag skrev min egen.

Hon går genom tavlan, ut ur bilden handlar om Hanna som är tio år. Hon har en bästa vän som heter Karin och de leker nästan varje dag. Men efter det långa sommarlovet blir det plötsligt tomt hos Hanna. Ingen vill prata med henne i skolan och Karin kommer nästan aldrig på besök, så som hon gjort så mycket förut. Plötsligt är Hanna ensam. Många år senare berättar Hanna sin historia. Vad var det egentligen som hände under de där åren i skolan och varför finns hon nu på ett sjukhus.

Jag förstår varför den här ungdomsboken fick Augustpriset 1996. Upplevelsen av att bli utfryst och mobbad drabbar läsaren, det vill säga mig, som ett slag i magen. Detta förfärliga som händer gång på gång, varje dag, ständigt. Att få gå genom sitt unga liv och vara en ingenting. Med en fruktansvärd rädsla och ett totalt utplånande av sig själv.

Så är det också för flickan i min bok. Men båda böckerna slutar med att de drabbade går ut ur det isande, tomma, utfrysta liv som andra har skapat åt dem. Men innan dess spelar båda den roll som mobbarna gett dem.

Monika

måndag 11 november 2013

Premiär för "Jag spelar min roll" med Halmstads Kvartersteater


Elvira och Josefina
I lördags var det premiär för ”Jag spelar min roll” på Kulturhuset i Halmstad. Efter många timmars slit med repetitioner var allt på plats och jag, som regissör, kunde andas ut. Alla sånger, all musik, alla bilder och filmer satt där de skulle.
Sången om Josefina och Skogsmannen
Nervöst? Ja, det var det. Det kan jag lugnt säga. Men resultatet är jag väldigt nöjd med. Skådespelarna gör fantastiska prestationer och publiken var överväldigad.
Begravningen med trädandarna
 
I söndags spelade vi andra föreställningen och sedan återstår det bara tre. Det är lång tid i förberedelser, men ack så liten tid i spelperiod. Redan den 22 november spelas sista föreställningen.

Elvira berättar om älvorna och Sjökungen
I dag är jag ledig och det känns som jag, för första gången på lång tid, kan slappna av. Lite trött, men glad. Att få vara med och skapa en föreställning är helt fantastiskt och det är också helt fantastiskt att få se sin egen text och roman gestaltas på scen.
Här kan du lyssna på sångerna från föreställningen:
 




Monika

fredag 1 november 2013

Jag spelar min roll med Halmstads Kvartersteater


Elvira och Josefina (bild från repetition)
Om en vecka är det premiär på teaterföreställningen ”Jag spelar min roll” med Halmstads Kvartersteater. Föreställningen bygger på min roman med samma namn och repetitioner har pågått sedan i februari. Lördagen den 9 november, på Kulturhuset i Halmstad, är det urpremiär för denna musikteaterföreställning.
Till pjäsen har jag skrivit manus och sånger. Jag är också regissör och producent, så för första gången på över sju år är jag tillbaka i teaterns värld. Lite märkligt, men ändå väldigt kul. Under hösten har jag lagt skrivandet på hyllan. Repetitioner och annat arbete runt pjäsen har tagit all min tid, men om en vecka är denna intensiva period över.

Elvira i skolan (bild från repetition)
I föreställningen finns förutom mina egna sånger också mycket musik av skilda slag. Bland annat har jag använt gammal, medeltida folkmusik i lite nytappning och sedan har jag fått låna musik av Thomas Andersson som är musiker, bosatt i Los Angeles, och bland annat komponerar för film. Thomas var, innan han flyttade till USA på 1990-talet, med i min teaterverksamhet. Jag tycker det är väldigt trevligt att knyta ihop gamla bekantskaper med nutida verksamhet och jag tackar Thomas för att jag fått låna hans musik.

Läs mer om pjäsen på Kvartersteaterns webbsida och läs gärna i reportage från lokaltidningen Halmstad som besökte våra repetitioner i förra veckan.

Monika