Böcker av Monika Häägg

Böcker av Monika Häägg
Solbarnet, Månguden, Isvintern, Kungsgården, Jag spelar min roll, Grevens slott,Varulvens spår, Mumiens skatt, Augustimörker

onsdag 13 november 2013

Hon går genom tavlan, ut ur bilden av Johanna Nilsson


Den här boken har jag tänkt läsa i många år. Inte förrän nu har det blivit av. Hon går genom tavlan, ut ur bilden av Johanna Nilsson är mycket bra, men jag är glad att det ändå inte blev läsning förrän denna höst. Jo, varför säger jag så om en roman som jag tycker är bra. Därför att den har likheter med min egen roman, Jag spelar min roll, som utkom alldeles nyligen. När jag nu läser Johannas bok känns det som jag har burit den med mig när jag skrev min egen.

Hon går genom tavlan, ut ur bilden handlar om Hanna som är tio år. Hon har en bästa vän som heter Karin och de leker nästan varje dag. Men efter det långa sommarlovet blir det plötsligt tomt hos Hanna. Ingen vill prata med henne i skolan och Karin kommer nästan aldrig på besök, så som hon gjort så mycket förut. Plötsligt är Hanna ensam. Många år senare berättar Hanna sin historia. Vad var det egentligen som hände under de där åren i skolan och varför finns hon nu på ett sjukhus.

Jag förstår varför den här ungdomsboken fick Augustpriset 1996. Upplevelsen av att bli utfryst och mobbad drabbar läsaren, det vill säga mig, som ett slag i magen. Detta förfärliga som händer gång på gång, varje dag, ständigt. Att få gå genom sitt unga liv och vara en ingenting. Med en fruktansvärd rädsla och ett totalt utplånande av sig själv.

Så är det också för flickan i min bok. Men båda böckerna slutar med att de drabbade går ut ur det isande, tomma, utfrysta liv som andra har skapat åt dem. Men innan dess spelar båda den roll som mobbarna gett dem.

Monika

1 kommentar:

  1. Vilket sammanträffande att ni kom på liknade romaner.
    Dessa böcker behövs i dagens läge tror jag, det förekommer så mycket. Men det är ju tur att de slutar lyckligt.
    Vet inte om jag skulle klara läsa den ska jag erkänna. Jag är nog för blödig. Men jag lever mig in böcker när jag läser och så målar jag ju som alla andra upp en bild hur det ser ut allting. Det är ju det underbara med böcker att man har en egen värld runt allting.
    Minns när jag som yngre/liten läste när mamma och jag var i tvättstugan. Jag var kvar länge i bokens/min värld. Glömmer det aldrig. Hade just börjat skolan.
    Men jag ska aldrig säga aldrig för jag är inte blödig annars men sådant här..... kanske därför jag behöver läsa dem. Ska fundera på det.

    Önskar dig en fin, ja jag får säga helg för det är det ju snart igen

    Kram

    SvaraRadera