Böcker av Monika Häägg

Böcker av Monika Häägg
Solbarnet, Månguden, Isvintern, Kungsgården, Jag spelar min roll, Grevens slott,Varulvens spår, Mumiens skatt, Augustimörker

torsdag 30 december 2010

Gott nytt år!



Det gamla året lider mot sitt slut. Snön yr utanför mitt fönster. En tunn is har lagt sig över Laholmsbukten, som aldrig annars fryser.
Året började kallt och året slutar kallt.
Nu hoppas jag att vi redan i början på 2011 får lite vårliga vindar. Det tycker jag att vi är värda. Åtminstone vi som tycker våren är den bästa tiden!

Ett riktigt GOTT NYTT ÅR önskar jag alla mina vänner!

måndag 27 december 2010

Kalle som lucia



Jag har som omväxling läst en bilderbok för mindre barn.
En riktigt vacker och rolig historia.Bilderboken passar bra i jultider för den heter Kalle som lucia och är skriven av Anette Skåhlberg med underbara illustrationer av Katarina Dahlquist.
Den lille pojken Kalle vill också vara magisk och strålande vacker. Han vill skrida fram med ljus i håret som lucia. Som lucia vill han också läsa sin egen skrivna dikt. Han blir framröstad av kompisarna i förskoleklassen men sedan väldigt ledsen när läraren och rektorn förbjuder honom att vara lucia. Det skall vara en flicka och inte en pojke. Men Kalle är en liten envis pojke som inte ger upp i första taget.
Den här boken är verkligen fint skriven och vackert illustrerad. Det känns både juligt och spännande. Jag kan tänka mig att det också väcker en och annan tanke på hur vi behandlar barn och vuxna som kanske inte beter sig som traditionen bjuder.

tisdag 21 december 2010

Den grå tomten



Julen närmar sig med stora steg och inom några dagar kommer vi att sitta där vid julbordet med sillen och skinkan och allt det andra trevliga som julen dukar upp. Här i Halmstad har vi grönkål som en specialitet. Inte bara som dekoration utan kokt och tillagad med grädde, senap och skinkspad.
För några veckor sedan bidrog jag med en liten julsaga i en lokal tidning här i Halmstad som heter Halmstadliv.

Nu önskar jag alla en riktigt God Jul med Sagan om den grå tomten!

Min mormor var en sagoberättare.
Den sista julen hon levde var jag sju år. Sent på kvällen före julafton började stora tussar av mjuk snö att falla. Jag stod i fönstret och såg upp mot den gråmörka natthimlen medan hela min värld sveptes in i ett vitt duntäcke.
På julaftons morgon låg tunga strängar av snö på träd och buskar. Pappa band upp havrekärven i päronträdet och några röda ivriga domherrar letade sig genast fram till de små kornen. En blek decembersol hängde strax över horisonten.
Den morgonen berättade min mormor en saga . Sagan om den lilla grå tomten. Han bodde i stallet vid hennes barndomshem. Min mormor var så gammal så hon var född på 1800-talet. Den grå tomten var en ständig följeslagare. I skog och mark, bakom jordkällaren, vid farstukvisten eller i skuggan av enbusken stack hans grå luva upp. Han höll ett vakande öga på folket i det lilla torpet. Vid jul- och vintertid syntes spåren efter hans små fötter i snön. Ibland kunde hon höra honom vissla i stallet men när hon tittade in såg hon bara ryggen på honom försvinna runt hörnet. Han var skygg men godmodig.
På kvällen åt vi lutfisk och sedan risgrynsgröt. I granen hängde långa girlanger med blågula pappersflaggor och när vi avslutat måltiden tände mormor de små stearinljusen som var fästade med klämmor på grenarna. Jag sneglade ut genom fönstret. Snart skulle han komma.
”Han är försenad för han hade ju så många att besöka”, sa mormor med ett lurigt leende. Till slut fick min farbror gå ut och leta efter honom. Tomten körde med gengasbil och det visste ju alla att den kunde krångla.
Så stod han där i dörren med säcken på ryggen och frågade om det fanns några snälla barn.

Det knarrade under fötterna när vi gick hem och andedräkten stod som rök ur munnen. På Stora Torg var rest en väldig julgran med lysande ljus. Några främmande människor vinkade åt oss och plötsligt var vi indragna i en ringdans runt den stora granen.
”Nu är det jul igen och nu är det jul igen”, sjöng vi för full hals medan vi skrattande dansade i en vid ring runt granen.
Den julen avslöjade jag den röda tomten. Han hade en mask framför ansiktet och jag anade också min farbrors glasögon bakom masken.
Många år efter att min mormor dog besökte jag platsen där hennes barndomstorp ligger. Det enda som återstår är en hög med stenar efter murstocken och den raserade jordkällaren. Några av stenarna tog jag med mig hem. De ligger hos mig som en länk till det förgångna. Som en länk till sagoberättaren.
Den röda tomten är alltid någon som klätt ut sig men den grå tomten såg jag i skogsbrynet.

***** Monika

söndag 19 december 2010

Den gröna cirkeln - en ruggig historia



Jag har aldrig tidigare läst någon bok av Stefan Casta men upptäckte att han skrivit ett 40-tal ungdomböcker så jag blev väldigt nyfiken när jag fick Den gröna cirkeln i min hand.
Den handlar om fyra ungdomar som försvinner, på ett mystiskt sätt, från en skola. Det har varit en otrolig regnperiod och en kväll när det regnar och blåser mycket sitter de fyra vännerna på trädäcket som har en liten överbyggnad, ett tak till skydd för sol och regn. Då händer det, altanen sliter sig från sina fästen och glider iväg ut i en märklig värld.
Jag har velat skriva en riktigt ruggig historia, en sån där som får håren att resa sig på armarna”, säger Stefan Casta.
Jag håller med författaren. Det är en ruggig historia med mycket frågetecken. Vad är det som hänt? Vart kommer ungdomarna? Vad är det för en värld de lever i?
Trots det ruggiga i historian så upplever jag en stor värme när jag läser den här boken. Jag blir upplyft av den envishet och ”att aldrig ge upp”-känsla som präglar de här människorna som från början känns precis så bortskämda som de flesta, både yngre och äldre, är i dag.
Jag ropar ett litet hurra för Den gröna cirkeln och är verkligen lockad att läsa fler romaner av denne produktive författare.

torsdag 16 december 2010

Isvintern som boktips på Barnens Biblioteks julkalender



Vilket snökaos det har blivit i dag! Som väl är har jag inte behövt ge mig ut på vägarna utan bara plumsat omkring i snöyran när jag varit ute med hunden. Känns skönt att sitta inne och kika ut på de små flingorna som far kors och tvärs.

Idag finns min bok "Isvintern" som boktips på Barnens Biblioteks julkalender under lucka nr 16. Där kan du läsa ett utdrag ur texten som handlar om när Kungsgårdens människor firar Jule. Alltså ett gammalt forntida firande av jultid. Utdraget är också läst in på en ljudfil som man kan lyssna på.
Isvintern är verkligen passande den här vintern också. För det verkar ju som att vi får leva med en riktigt snöig vinter den här säsongen också.

tisdag 14 december 2010

En utmärkelse som gör mig glad och stolt!




Tack Eva på Evas värld som gett mig denna fina utmärkelse med motiveringen: "Som skriver härliga ungdomsböcker och är så flitig att läsa även andras ungdomsböcker och kärleksfullt tipsa om dem i sin fina blogg."Det är alltid spännande att läsa Evas blogg där hon berättar om sitt skrivande och livet både hemma och på resande fot.

Jag har lovat att sända utmärkelsen vidare till 3 personer och berätta 3 saker om mig själv.
1. Jag har alltid varit en blyg person som försiktigt närmat mig nya människor och haft svårt att ta kontakt när jag möter en ny person. De sista åren har jag ändrat mig och tänkt att "Den där nya personen har säkert något den kan ge mig och berätta för mig" och då har plötsligt det inte varit så svårt att ta det där första steget. Detta är jag väldigt glad för.
2. Jag har äntligen börjat sjunga varje dag. Inte en dag utan sång! Under nästan 30 år har jag komponerat nära 100 sånger som jag nu försöker dokumentera i text, noter och inspelningar. Är själv förvånad över att det blivit så mycket.
3. Promenerar varje dag vid havet med min älskade man (gifta i 32 år!). Ibland går vi alldeles tysta och säger inget. Ibland löser vi livets mysterium. En timme varje morgon är vikt till denna fantastiska naturupplevelse!

Jag skickar utmärkelsen vidare till:
Kim på Kim M Kimselius är här nu. Kim är en fantastisk kämpe som alltid lika sprudlande glad och entusiastisk förmedlar berättelser om sitt liv och sitt skrivande.
Annika på Kära blog. Annika berättar med värme och kärlek om sitt liv och arbete. Ofta med fina bilder. Det är alltid spännande att titta in på hennes sida.
Till Hannele på Hanneles bokparadis. Som tack för alla fina boktips som Hannele ger till sina läsare. En källa till mängder av trevlig läsning.

söndag 12 december 2010

Mystiska Milla -ett spöke på jakt efter De tio sanningarna!



Jag har läst en liten spökhistoria. Mystiska Milla och Spökskolan av Unni Lindell och med bilder av Fredrik Skavlan.
Hela dagen ligger Mystiska Milla prydligt hopvikt på den stora syfabrikens tyglager. Men när natten kommer går hon i Sofia Skrämmavettis spökskola för yngre och oskolande spöken där hon och de andra spökbarnen får lära sig hur man spökar på riktigt. Milla har det inte lätt. Hon är föräldralös och känner sig förbisedd. Så en dag händer det en förfärlig olycka och allt är Millas fel.
Det blir ett hisnande äventyr för det lilla spöket som får ge sig ut i världen i sökandet efter De tio sanningarna.
Jag tycker det här är en riktigt mysig historia med underbara bilder. Fredrik Skavlan är en duktig programledare men han är också bra på att illustrera.
Svårt att sätta åldersetikett men den här boken passar nog bäst för barn som är 8-10 år.

fredag 10 december 2010

Familjen kring La Stella




Nu har jag läst klart bokserien om Familjen kring La Stella av Eva Swedenmark och Annica Wennström. Sista delen heter Lingon och lust och bäddar in mig i en mjuk och kärleksfull avslutning.
Det är höst och i skogen lyser lingonen röda. Familjerna har efter en turbulent tid kommit varandra nära igen. Marios restaurang har fått ett uppsving och gammal kärlek och ny kärlek vävs ihop. Det är som att pusselbitarna faller på plats och de svåra uppbrott som fanns i den första boken: Smultron och svek, faller på plats och plötsligt verkar allt vara precis som om det varit förutbestämt. Är livet sådant? Är det förutbestämt? Jag vet inte, men i böckernas värld kanske det är så.
Jag tycker att det här är en underbart mysig liten bokserie. Fylld av allt vad livet har att erbjuda. Kärlek, vänskap, hat, lust, vemod, längtan… på något sätt så visar den att livet aldrig är enkelt och okomplicerat.
Tack Annica och Eva för många fina stunder med era böcker!

måndag 6 december 2010

Sagolik helg i Stockholm och Uppsala







Så är jag hemma igen efter Sago- och Fantasyhelgen på Historiska Museet i Stockholm. Det har varit en mycket spännande och snörik helg. Resan upp var kantad av snö och resan hem var också kantad av snö. Däremellan var det några nästan sagolika dagar i Stockholm och Uppsala. Det var faktiskt nästan magiskt sagolikt med all den vackra snön som omgav de historiska byggnaderna.

På Historiska blev det många trevliga möten med andra författare. Bl.a. Kim M Kimselius som skriver de spännande ungdomsböckerna om Theo och Ramona som tidsåkare till olika historiska händelser, Thomas Svensson med Busiga bebben, Jonna Berggren med bokserien om Isporten, Sara Johnsson med Huset vid sjön och många andra.
Historiska Museet är verkligen en fantastisk byggnad som innehåller historiska ting från istid och framåt. Jag blev helt lyrisk när jag klev in i bronsåldern och fick skåda alla dessa saker som jag tidigare bara sett på bild.
Kände mig nästan magisk när jag satt en stund i Vendelrummets högsäte och sjöng mina sånger med klanger och rytmer inspirerade av forntiden.Jag fick stående applåder av några utländska besökare som stannade och lyssnade.
En del bokköp blev det också. Det var riktigt bra priser hos förläggarna som var församlade i foajén. Många fina julklappar till billigt pris. Det blev en hel kasse med böcker som åkte med mig tillbaka till Halmstad.

*******

tisdag 30 november 2010

Sago- och Fantasyhelg på Historiska Museet




Om några dagar reser jag till Stockholm. Det är Sago- och Fantasyhelg på Historiska Museet den 4 och 5 december.
Jag skall berätta om mina böcker och göra föreläsningar om bronsålder och fantasi. På föreläsningarna visar jag bilder, berättar och sjunger. Jag har komponerat några sånger med inspiration av forntid. Sångerna sjunger jag med stöd av rytminstrument. Det är spännande att fundera över både klanger och sångtexter. Vad innehöll dåtidens sånger?
Jag har tänkt mig att sångerna handlar om solen, månen och stjärnorna samt årstidernas växlingar och önskan att allt skall på nytt födas. Att efter vinterns hårda tid så börjar det åter gro och grönska i markerna.
Trösterikt att tänka på i dessa bistra vintertider. Det känns som att våren är väldigt avlägsen.
Öppettider för helgen är lördag 11.00-17.00 samt söndag 11.00-16.00.
Mina föreläsningar är kl. 13.00 på lördagen och kl. 12.00 på söndagen. Under övriga tider finns jag víd mitt bokbord.
Att besöka Historiska under helgen kan vara ett bra sätt att hitta julklappar. Det är många författare som är där och det finns möjlighet att få signerade exemplar med sig hem.
Läs om programmet här. Det finns mängder med aktiviteter att delta i.

söndag 28 november 2010

Samtidigt i Halmstad



För några dagar sedan fick jag hem ett par ex. av en antologi som går under namnet: Samtidigt i Halmstad.
En samling noveller som har en sak gemensamt. De utspelar sig under nutid i Halmstad.
Jag hade nästan glömt denna antologi. Det var förra våren som jag fick förfrågan om jag kunde tänka mig att bidra med min novell: Vill du veta min historia? Men så dimper det ner några ex. i min brevlåda och då väcks minnen till liv.
Just det, den där historian. En blandning av verklighet och fantasi med Halmstad som gemensam nämnare.Novellen handlar om en kvinna som genom mystiska händelser bryter upp i sitt invanda liv. En av anledningarna är en dikt:

Jag har alltid varit en vandrare
En sökare
En resande i livet
Ständigt på väg
Ständigt seglande mot horisonten
Så länge jag kan minnas har jag rest mot okänt mål
Jag slår mig aldrig till ro
Jag säger aldrig att jag funnit målet
När vågen når stranden har jag redan lämnat den
Jag deltar aldrig i firandet
Då när segersången sjungs
trampar mina fotsulor redan nya stigar.


Nu saluförs den som "Årets julklapp". Ja, varför inte?
Den finns till försäljning på Stadsbiblioteket i Halmstad.

onsdag 24 november 2010

Författardagen i Hässleholm







Det har varit en riktigt intensiv vecka. Först fyra dagar på Wapnö Julmässa och sedan avslutning med Författardagen i Hässleholm.
Wapnö Slott var fantastiskt juligt och t.o.m. inramat i snö under fredagen och lördagen. Det blev många härliga möten med läsare.
I går var jag på Författardagen som arrangeras av Regionbiblioteken i Södra Sverige och Författarcentrum Syd och Väst.
Jag berättade om mina böcker och om drama med skrivande. De 250 bibliotekarierna och lärarna fick prova på en teaterövning och det var riktigt roligt att se vilken aktivitet det blev bland bänkraderna.
Jag fick också lyssna på många andra författare som berättade om sina böcker och hisnande upplevelser. Bland författarna fanns Annica Wennström som har skrivit en av mina favoritböcker: Lappskatteland. Det var roligt att få träffa henne och dessutom fick jag hennes bok: Svart kvark som tack för min medverkan. Den skall jag spara som julläsning. Tillsammans med Ann-Helén Laestadius berättade hon om samisk litteratur för ungdomar.
Övirga författare var bl.a. Johan Unenge vars böcker Hotell Knorren är årets julkalender i SVT. Åsa Storck är en kvinna med dramatisk förmåga att förmedla historier vilket hon också gjorde från scenen. Pelle Eckerman gjorde ett bejublat framförande iklädd knallgul kostym och med en vacker tuppkam på huvudet. (Han har också skrivit en favoritbok: Galileo Jönsson in på livet, kan rekommenderas även till vuxna!!)
Mikael Thörnqvist berättade om sina böcker om fotbollspelande tjejer. Han visade på ett pedaogiskt sätt att det är många tjejer som spelar fotboll men ytterst få böcker som har detta som ämne.
Emma Adbåge är illustratör och författare och hon berättade om en av sina figurer som är mycket blyg och försiktig och hur hon hämtat inspiration till detta från sin egen barndom.
Sist ut var deckarförfattaren Karin Wahlberg som nu utkommit med två ungdomsböcker. Den första heter Camilla och lögnen.
Det var en lång och späckad dag som svischade förbi i ett raskt tempo.
Ett väldigt inressant inslag var också läraren Ann-Kristin Linde och bibliotekarien Ann-Charlotte Oredsson som berättade om projektet Attityd&Mode som de arbetat med på Mackleanskolan i Skurup.

tisdag 16 november 2010

Författardag och Wapnö Julmässa



Idag har jag skrivit ytterligare några sidor på den 4:e boken om Fry.
Den som fortfarande inte har något namn. Den namnlösa boken. I augusti 2011 skall den vara tryckt och klar. Just nu känns det ganska avlägset.
Min plan var att jag skulle vara färdig med storyn till jul men det kommer jag inte att bli. Det har varit alldeles för mycket annat som har varit på tapeten under hösten så tiden har helt enkelt inte räckt till. Jag har ju liksom bara tio fingrar. I morgon bygger jag monter på Wapnö Julmässa och sedan blir det fyra intensiva dagar från torsdag-söndag. Men det är härliga dagar. Det är så trevligt att komma ut och möta glada och "juliga" människor.
Efter de intensiva dagarna åker jag till Författardagen på Hässleholms Kulturhus.Det är Region- och länsbiblioteken i södra Sverige tillsammans med Författarcentrum Syd och Väst som anordnad den här trevliga dagen. Dit kommer många lärare och bibliotekarier som under en dag får bekanta sig med ett antal författare. Bl.a. kommer Johan Unenge, Karin Wahlberg och Annica Wennström.
Jag kommer att berätta om hur drama och improvisation kan påverka den skrivande processen.
Nu tänkte jag ta en kväll ledigt. Det är en intensiv vecka som ligger framför mig.

måndag 15 november 2010

Törst av Richelle Mead



Och nu över till något helt annat.
Eller som de säger på Rapport: Och nu byter vi ämne.
Jag har i helgen läst Törst av Richelle Mead. Första delen i serien Vampire Academy. Skräck, men en helt annan skräck än den som finns i mitt förra bokprat (I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig!) Det här är fantasi,spänning och enbart fantasi.
Törst handlar om rappkäftade Rose som är dhampir, halvvampyr. Hon tillbringar sin tid på internatskolan S:t Vladimir. Ett vampyrinternat som får mig att tänka på Harry Potter. Likheter finns. Det är emellertid en något tuffare míljö än Hogwarts. Berusade tonåringar och sexskandaler var ju inte så vanligt i Potters värld. Boken vänder sig också till något äldre: Unga vuxna.
Och visst är den väldigt spännande. (Jag kommer nog att läsa andra delen också!) Men boken känns ändå barnslig. Spänningen finns där och drivet i berättandet är bra men emellanåt är det lite väl mycket tonårstjafs. Jag kan tänka mig att den passar bättre till 13-14 åringar än unga vuxna.
Men till och med en gammal tant som jag hade en viss behållning av den.
Om några veckor kommer jag nog att läsa andra delen: Fruset blod.
Måste ju se hur den där omöjliga kärlekshistorian med Dimitri utvecklar sig.

söndag 14 november 2010

I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig



Jag läser nästan för många böcker, tycker jag ibland.
Blir så himla sugen på att läsa så jag släpper allt annat, som jag borde göra, och bara läser.
Nu vill jag berätta om en av alla dessa böcker.
I gryningen tror jag att mamma skall väcka mig av Christina Wahldén.
Den handlar om Ombeni som har flytt från krigets Kongo till Sverige. Hon är 16 år och har bevittnat och blivit utsatt för fruktansvärt våld. Nästan hela hennes familj är utplånad och hon vet inte om hennes systrar fortfarande lever. Liten och rädd kommer hon till ett snöigt land med en helt annan kultur och med ett språk som hon inte förstår ett ord av. Hon blir väldigt snabbt placerad i en skola och där sitter hon genom lektionerna utan att förstå undervisningen.På nätterna skriker hon när hon i drömmarna återupplever allt det ofattbara. Men någon hjälp att bearbeta sitt trauma får hon inte.
Bit för bit berättas också hennes förfärliga historia och den går rakt in i själen.
Jag blir väldigt gripen av hennes ofattbara lidande. Denna och liknande historier finns säkert hos många av de flyktingar som kommer hit till Sverige.
I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig finns kvar hos mig länge efter att jag läst den sista sidan.

fredag 12 november 2010

Wapnö Julmarknad




I nästa vecka är det jul!
Eller - i nästa vecka kommer jag att tillbringa 4 dagar i julstämning.
Wapnö slott utanför Halmstad är det traditionsenlig julmässa med en fantastisk marknad i de gamla husen.Där kan man möta mängder av hantverkare och matspecialister och en härlig julkänsla. Det är visserligen en månad kvar till den riktiga julen börjar närma sig men det är ändå mysigt att få ett litet smakprov en månad tidigare.
Jag kommer att vara där med mina böcker Solbarnet, Månguden och Isvintern. Jag visar och berättar om böckerna och signerar personliga exemplar. Böckerna om Fry utspelar sig ju här runt Halmstad och Södra Halland så det är speciellt trevligt att vara på just denna julmarknaden.
En annan sak som är rolig med dagarna på Wapnö är att möta de andra utställarna. Många trevliga och nya bekantskaper blir det under dagarna. Förra året träffade jag bland annat den duktige fotografen Bo Strömberg. Han tog sedan fina författarporträtt på mig, så det blev ett konstruktivt möte.
Bilden på mig har Bosse tagit på Wapnö Julmässa hösten 2009.

lördag 6 november 2010

Den stora evigheten



Var i går kväll och tände ett litet ljus på mina föräldrars grav. Den är också min mormors grav så den har jag besökt i mer än 45 år.
Det är så vackert med alla ljus som lyser i den mörka höstkvällen. En fin tradition och en påminnelse om dem som återvänt till den stora evigheten. Den som är före och efter den korta tid som kallas för livet. Ändå finns de så otroligt levande här hos mig, så länge jag minns.

fredag 29 oktober 2010

Utrensning av Sofi Oksanen



Så mycket lovord har uttalats över denna roman men jag måste ändå lägga några ytterligare på den stora högen.
Utrensning av Sofi Oksanen är verkligen en fantastisk roman.
Detta möte mellan två kvinnor. Den yngre och den äldre. I ett Estland som är söndertrasat av diktatur och förtryck. Deras gemensamma historia och deras historier var för sig är oehörda att läsa. Det finns mitt i de förfärliga händelserna ett driv i berättandet som gör att man som läsare måste fortsätta att läsa. Med ett språk som går rakt in i hjärtat och själen.
Två kvinnor som förnedrade och söndertrampade ändå reser sig och går vidare.
Jag är stum av beundran för denna författare.
Hon var verkligen värd Nordiska rådets litteraturpris 2010.
Tyvärr dröjde det nästan till 2010 var slut innan jag läste romanen men den kommer att finnas kvar hos mig länge.

tisdag 26 oktober 2010

Så förändras allt



En frostig och isig morgon. Kolsvart mörker och tjock ishinna på bilrutan. Glaserad asfalt av stelnat vatten.
Då får bilen rulla i långsamma svängar.

Så går solen upp och den frostnupna världen blir synlig.
Vilken morgon, tänker jag som kommer ut från ett gympass som både är fysiskt och verbalt. Vissa dagar är stumma dagar på gymet. Vissa dagar är glada möten med många ord och skratt. Idag har det varit ett gladgympass!

Så förändras allt och ishinnan liksom kryper inpå mig och stelnar osynligt runt omkring.
Men innan den i ett enda slag lägger sig över min dag så tömmer jag min träningsväska, äter lite frukt, kokar mitt tevatten och slår på min dator.
Nu skall dagens arbete börja.
En hård duns på fönsterrutan. Jag reser mig, tittar förvirrat ut genom fönstret. En svart koltrast flaxar bort över vägen.
På marken ligger hon.
En fågel ligger nästan aldrig ned på marken. Bara när hon skall dö. De små tunna benen rör sig och ett ögas blänk ser mot mig. En liten grön lövsångare hoppar från gren till gren i busken vid mitt fönster. Fäller huvudet på sned, tittar förundrat.
Framför mig och lövsångaren sipprar livet långsamt ur koltrasthonans kropp. En tår glimmar som kristall i hennes ögonvrå.
På andra sidan gatan sitter en svart koltrast i ett träd. Ensam väntar han på henne som aldrig mer skall komma.
Den här dagen blev en dag som jag inte hade väntat mig.

lördag 23 oktober 2010

Stipendium av Hallands författarsällskap



Idag är verkligen en glad dag!
Vissa dagar är bara glada. Hur grå och regnruskiga de än är så är de fyllda av ett inre solsken och en glädje som lyfter den annars så trötta kroppen högt upp mot himmelens skyar. Är det inte märkligt?
Under morgonens promenad, vid en nästan stormig och grådisig Laholmsbukt, gick jag ändå med glädjens fnatt inombords. Varför just denna dagen är sådan vet jag inte.
Kan det vara så att man har en föraning om vad som skall hända?

Under eftermiddagen späddes nämligen min glädje på med många deciliter.
Hallands författarsällskap är en förening som då och då träffas och under trevliga former avhandlar olika saker som uppstår i litteraturens värld.
I eftermiddags var jag inbjuden inte bara till mötet utan också till att berätta om hur det är att ge ut böcker på eget förlag. Eftersom jag inte brukar föreläsa eller hålla sådana anföranden fick jag tänka igenom vad jag skulle säga ganska noggrannt. Jag kände mig alltså väl förberedd när jag kom dit, tyckte att det skulle bli spännande att möta alla pigga författare och sedan berätta om mina erfarenheter av egen utgivning.
Men innnan jag skulle prata så blev jag väldigt överraskad!
Författarsällskapet delar varje år ut ett stipendium till någon författare som de tycker är värd en uppmuntran.
Nu kommer den extra glädjen glidande in...
Döm om min förvåning när det blev jag som var 2010 års stipendiat!
Motiveringen var:
"för ungdomsböcker som med spänning och livfull fantasi förmedlar historisk kunskap".
Glädjebägaren fylldes verkligen ända upp!
Och... sedan hade jag nästan glömt vad jag skulle berätta om. Som väl var hade jag skrivit några stolpar på ett papper.
Utan dem hade jag varit helt blank!

lördag 16 oktober 2010

Frostkrispig morgon - trädgården "nattas".




Hösten har gjort sitt intåg med frostkrispig morgon och klar oktoberluft.
Trädgården behöver "nattas" inför vintersömnen. Tagetes och Rudbeckia har gjort sin tjänst och lyst vackert under hela sommaren men nu får de åka iväg med trädgårdsvagnen för att bli ny och fin kompostjord. Tulpanlökar, narcisser och pärlhyacinter skall grävas ned i jorden för att titta upp med lysande färger när vårsolen börjar värma oss.
Jag längtar till våren, tänker jag och sliter i alla höstnupna växter.
Men hösten är vacker, tänker jag i nästa stund och blickar upp mot grannens gulnade björk som lyser mot den blå himmelen.
Varje årstid har sin charm och jag vill inte vara utan någon av dem. Höst, vinter, vår och den varma sommaren, tur att det växlar!
Den sista Rudbeckian får pryda mitt köksbord. Några dagar.

OCH så är jag med och tävlar om en ny bok av Sofia Nordin: Det händer nu.
Sofia Nordin skriver mycket bra och för några veckor sedan skrev jag om hennes bok; Natthimmel.
Tävla om boken hos Barnboksprat.

söndag 10 oktober 2010

Lappskatteland - långt bort från bästsäljarlistor




Sent i går kväll, efter en lång dag med firande av min kära B. som fyllt 80 år, läste jag de sista sidorna i en alldeles underbar bok. En familjesaga. Lappskatteland av Annica Wennström.
Den här romanen utspelar sig i Åsele lappmark 1861, där den unga Njenna lever med sin familj. Parallellt följer vi också en nutida avlägsen släkting som letar i sina rötter. Berättarjaget försöker förstå vad det är som gått förlorat genom släktleden. Ett par samiska skoband leder henne bakåt i tiden.
Det finns ett driv och en mystik i denna bok som gör att jag vävs in i släkthistorian och blir en del av ett folks historia och kulturarv. Jag bara måste fortsätta läsa och när jag till slut är tvungen att konstatera att jag läst den sista sidan så uppstår den där tomheten som nästan alltid uppstår när jag läst en riktigt bra bok.
Jag vill påbörja en ny bok. Jag har alltid en bok på gång men saknaden efter Lappskatteland gör att jag får svårt att börja på nytt. Jag har fortfarande bägge fötterna kvar i denna underbara läsning.
Den här boken hade jag inte hört talas om innan jag läste några andra böcker av Annica Wennström som hon skrivit tillsammans med sina författarkollegor Eva Swedenmark och Maria Herngren. När de skriver tillsammans kallar de sig för Emma Vall.
Tänk vilka guldkorn man kan hitta långt bort från bestsäljarlistor och nobelprisyra!

fredag 8 oktober 2010

"I dag finns det inte mer ord att läsa", säger jag.




Det surrar och snurrar i tv-världen.In till min hörna hörs glada skratt och sång. Jag läser en bok medan mörkret faller utanför mitt fönster.
I morgon skall jag fira en 80-årig dam. Tänk 80 år. Så mycket liv och så mycket minnen.
Känner mig nöjd efter en vecka där skrivandet äntligen har tagit fart. Ulf läste inledningen i dag. Han sa att han ville läsa fortsättningen. Han sa att det var spännande. "I dag finns det inte mer ord att läsa", säger jag.
Efter nästa vecka...? Ja, kanske, vi får se...

torsdag 7 oktober 2010

Nobelpris och Natthimmel




Så var då Nobelpriset klart och vi kan alla pusta ut. En författare från Peru: Mario Vargas Llosa blev den lycklige.
Nu kommer denne man att diskuteras, citeras och vändas och vridas på i det oändliga så jag tror jag lägger honom åt sidan och låter andra hålla i den tråden. Jag kan ju däremot säga att jag inte ropade: Äntligen! Nåväl, han är nog värd priset.

Jag skall istället berätta om en mycket bra ungdomsbok som jag läst under mina förkylningsdagar. Natthimmel av Sofia Nordin blev nominerad till Augustpriset 2009 och hon hade varit väl värd att få det. Det blev Skriv om och om igen av Katarina Kuick och Ylva Karlsson som fick priset och den boken är också värd många guldstjärnor så jag förstår att valet inte var lätt.
Natthimmel handlar om Tilda och hennes tysta familj. Att den är tyst, och var och en i familjen en ensam individ som stänger dörren om sin ensamhet, får vi som läsare uppleva genom Tildas ögon. Tilda är nästan alltid rädd. Rädd att säga fel saker, rädd att göra fel saker. Hon nästan utplånar sig själv i sin strävan att inte sticka ut vare sig hemma eller i skolan.
Men så en dag möter hon Jesper, en glad och utåtriktad rollspelare med en familj som är allt annat än tyst och instängd.
Sakta och en liten bit i taget vågar Tilda också göra saker som hon aldrig trott hon skulle våga.
Det här är verkligen en underbar bok som handlar om att hitta sig själv och våga gå sin egen väg i livet. Vilket ju inte är så lätt. Det vet vi alla.
Jag blir glad när jag läser denna boken och jag hoppas att den hittar fram till många läsare, både unga och gamla!

söndag 3 oktober 2010

Familjen kring La Stella




Jag är mitt inne i en bokserie som kallas för "Familjen kring La Stella" och handlar om människoöden som rör sig runt restaurangen La Stella i Östersund. Första boken heter Smultron och svek och andra boken, som jag nyligen läst, heter Vinbär och vemod. Serien är skriven av Annica Wennström och Eva Swedenmark och omfattar ytterligare två delar: Hallon och hat samt Lingon och lust.
Det är vardagliga liv som skildras i böckerna men som innehåller mycket dramatik. Livet, kärleken och vänskapen kan vara så enkel men blir ibland oehört komplicerad. Svek, otrohet, förväntningar är ingredienser som slår sönder den idyll som tycks råda. Under den polerade ytan finns sveket och otroheten.
Jag tycker det här är mycket mänskliga böcker som visar på hur svårt det är att leva. Hur svårt det är att säga sanningen. Hur lögner skapar konflikter. Men i böckerna finns också drömmar och längtan. Det som vi alla bär inom oss men tyvärr allt för ofta trycker undan och kanske går igenom livet utan att lyfta fram.
En trevlig detalj i bokserien är de recept som läsaren får med sig. Maten som lagas och äts går alldeles utmärkt att prova själv.
I år har också utkommit en kokbok med samlade recept från böckerna: Kärlek och käk.

Det skall bli spännande att läsa den tredje och fjärde delen.

lördag 2 oktober 2010

Förkyld - läser böcker




Förkyld blir man.
Hur man än försöker undvika de små eländiga virusen som far omkring i luften så får man räkna med att det blir några snoriga dagar per år.
Nu är det en sådan helg och jag är jättenöjd med att den här förkylningen uppstod efter Bokmässan och inte innan. Det hade varit en mycket eländig författare som tagit emot sina besökare på mässan, om jag hade känt mig så här under förra helgen.
I dag sveper jag in mig i en pläd och dricker massor med varmt te. Glad för att jag inte måste göra något. Läsa böcker går för det mesta bra när man är förkyld och för några ögonblick så glömmer jag nästan bort att jag känner mig så eländig.
Min käre Ulf har det värre. Han har två premiärer och mycket att göra denna helgen så han får snora sig iväg trots en eländig förkylning. (Jo, vi har ju lyckats att bli förkylda bägge två!).
Det enda jag gjort idag är att vara ute en liten stund i trädgården och ta bort mina tomatplantor. Plockade en skål som blev full med gröna tomater som nog kommer att mogna så småningom. Några vindruvsklasar plockade jag också. Äntligen lyser de blå bären och är mogna att äta. Men det är sent. Minst en månad senare än de brukar.
Nu kryper jag ihop i pläden igen och smuttar på mitt lingonte.

tisdag 28 september 2010

Bokmässan 2010





Nu är jag tillbaka i blogvärlden igen!
Efter många intensiva dagar på Bokmässan i Göteborg har jag nu kommit hem och landat samt pustat ut. I går var jag lite seg men idag känns allt som vanligt igen.
Dagarna på Bokmässan har verkligen varit fantastiska och långt över förväntan.
Jag har signerat och sålt mängder av mina böcker men det bästa är mötet med mina läsare. Det har varit intensivt men några minnen har etsat sig fast.
Tidigt på torsdagsmorgonen träffar jag läraren som blir så glad över att det första hon ser på Bokmässan är mig. En av hennes elever har "tjatat in" mina böcker på skolbiblioteket. Det blir givetvis en autograf som jag skickar hem till den ivriga eleven.

Under dagarna har det blivit många sådan möten.
Jag har delat monter med författaren och illustratören Inga Holm som skriver så trevliga böcker om älgen Gruffe som åker både motorcykel och skidor. Under hösten kommer Inga ut med en ny Gruffe-bok. Denna gången får han älgloppor!
Inga och jag har haft fantstiskt trevligt tillsammans. Det är skönt med en trygg person vid sin sida när allt snurrar i ett oehört snabbt tempo!
Sedan har jag haft besök av mängder av blogvänner. Både från blogspot och Boktipset.se. Det är verkligen kul att möta alla dessa vänner som känns som riktiga vänner fastän vi "bara" har träffat varandra över internet.
Ja, intrycken är många. Så många att jag nästan kunde skriva en bok om dem.
Men jag är redan bokad för Bokmässan 2011. Både jag och Inga är överrens. Den kan vi inte missa!

måndag 20 september 2010

Lämnar blogvärlden - åker till Bokmässan




Jag på Bokmässan i Göteborg 2009.
Nu lämnar jag blogvärlden en liten tid och ägnar mig åt Bokmässan i Göteborg.
23 - 26/9 finns jag i Monkalands Monter A03:54.
Jag har bestämt mig för att bara koncentrera mig på det som händer på mässan och inte vara ständigt uppkopplad. När jag kommer hem skall jag göra en liten summering av dagarna med både foto och dagboksanteckningar.

Välkommen att möta mig i montern om du har vägarna förbi!

söndag 19 september 2010

Förskottsblomma och Per-Olof Enquist




Jag har fått en väldigt vacker födelsedagsblomma av mina svärföräldrar. En förskottsblomma! Jag fyller nämligen inte år förrän på lördag men då är jag i min monter på Bokmässan i Göteborg så den dagen firar jag i en gigantisk bokflod. Kan en födelsedag vara bättre? Inte för en bokälskare som jag.
Men dagen kommer inte att vara någon "glidar-dag" för födelsedagsbarnet. Det är roligt men mycket arbetssamt under mässdagarna och lördagen är förmodligen den dagen som det är mest arbete.
Förra året firade jag också min födelsedag på Bokmässan. Den dagen hade jag totalt glömt bort allt vad firande hette tills min käre Ulf stod där med en grattisbok. Ett annat liv av Per-Olof Enquist. Då som först kom jag ihåg att det var min dag!Men den gratulationen varade länge och bra var den!
Sedan vann Ulf en tygkasse full med böcker i Sveriges Radios monter. Den kassen tog jag också hand om!

Nu hoppas jag bara att alla har varit och röstat idag, för det har jag!

torsdag 16 september 2010

Packar till Bokmässan!




Nu växer högen med packade lådor och andra prylar som skall med till Bok- och biblioteksmässan i Göteborg, i nästa vecka.
Böckerna är självklara men sedan är det en mängd små och stora saker som MÅSTE med, tycker jag. Eller måste de det? En del saker är nog bara "bra att ha-saker" som kanske kommer till använding. Jag känner mig som Mumintrollets mamma som fyller sin väska med allt från korkbälte till plåster på såren (om ut i fall något skulle hända!!).
Saxar, häftstift, liten stege, borrmaskin... och så är det den där hörnan som jag ännu inte bestämt vad den skall innehålla? Jag funderar och provar. En hylla kanske hade varit det bästa?
Med i högen finns, i alla fall, ett lite runt bord. Min kollega Inga Holm tar med sig två stolar och de kan vi sjunka ned på några minuter emellanåt. För dagarna är intensiva, det vet jag. Att sätta sig ned är det egentligen ingen tid för.
Om du har vägarna förbi så kom gärna och hälsa på mig i Monkalands monter: A03:54.

onsdag 15 september 2010

Skrivböcker och blommor





I går kväll var jag och gjorde en föreläsning för ABF SydHalland på Café Bastaskär i Grötvik.
Föreläsningen var både tal, sång och bilder. Jag berättade om bronsålder och sjöng några sånger som jag komponerat - "i bronsåldersanda".
I stället för en blomma fick jag en väldigt fin present av ABF. Ett Unicefkort där jag istället för blomman skänker 25 skrivböcker och pennor till barn i världen som behöver det bäst. De kändes väldigt bra!
Sedan fick jag, till min förvåning, ändå en blomma. En av åhörarna, som gör blomsterarrangemang, gav mig en mycket vacker uppsättning! Så det blev både skrivböcker och blommor!
Glad och nöjd gick jag hem i nattmörkret!

tisdag 14 september 2010

Min hund tycker inte om sin granne!




Min hund tycker inte om sin granne.
När grannens lille mops tassar ned för trappan för att ta en av sina dagliga rundor så står min Solo vid dörren och "mopsar" sig. Skäller och trycker nosen så långt in i dörren som han kan. Sedan rusar han som en arg bålgeting till ett fönster där han kan ha uppsikt över ytterdörren. Där blänger han ut på den stackars mopsen och morrar dovt.
Kommer dessa två någonsin att bli vänner? Tveksamt!
Innan mopsen flyttade in var det några katter som var närmaste granne. En av katterna tyckte om att spatsera in genom vår altandörr. En gång smög katten ända in i vårt sovrum. Solo sov en god middagslur men blev väckt av en nyfiken katt. Jag har aldrig sett någon rusa så snabbt genom lägenheten. Först en katt som slår i dörrkarmen på vägen ut och sedan en hund som gör likadant i sin iver att allt för snabbt runda hörnan.
Sedan ser jag katten hoppa 2 meter upp i luften och nästan slå i altantaket. Jag vet att katter är bra på att hoppa, men två meter?
Det hela slutade med att katten satt uppe i ett av våra fruktträd och Solo spankulerade runt trädet och förmodligen var väldigt nöjd med vad han uträttat.
Katten kom faktiskt tillbaka flera gånger. Hur konstigt det än kan låta!

måndag 13 september 2010

Bastaskär - en kulturoas





Under dagen har jag testat min föreläsning: Bronsålder och fantasi - en historisk saga. Jag har tittat igenom bilderna som skall projiceras och repeterat sångerna som ligger som en illustration runt föreläsningen.I föreläsningen finns inte bara historiska fakta utan också en musikalisk känsla av forntiden. Hur var den tidens musik? För, så klart, fanns det musik på den tiden! Rytmer, klanger, trä- och benflöjter, trummor i brons och skinn och sång. Blandat med sång och fakta berättar jag också om mina böcker: Solbarnet, Månguden och Isvintern.
I morgon kväll skall föreläsningen förhoppningsvis gå som en dans. Då är jag på fantastiska Café Bastaskär i Grötvik. En underbart vacker plats vid den Halländska kusten.


I Båthuset på Bastaskär görs också konstutställningar. För några veckor sedan var jag där på vernissage när konstnärerna Modesty Jackie Sofronenkoff och Ilona Fintland visade sina fina alster. Fotografen Stefan Nilsson bidrog också med vacker fotokonst.
Bastaskär med café och utställningslokal är konstnären Walter Bengtssons gamla ateljé som nu används på detta kreativa sätt. Ännu en kulturoas i vår värld!

söndag 12 september 2010

Kulturnatt - en stjärnkväll

Existensia i kulturias kläder!
Kulturnatt är en underbar blandning av nästan all slags kultur. I Halmstad har vi haft en tradition med kulturnätter varannat år ända sedan 1991. Under en enda kväll och natt dukas gator, torg och byggnader upp med lysande bloss av entusiasm och glädje. Det är bara att vandra runt i den stilla kvällen och välja bland den otroliga mångfald som visas.
Teater, dans, sång, musik, poesi, mat, berättelser,konst...
Fantastiskt blir det också med alla människor som rör sig ute i den mörknande höstkvällen. Glada leende människor som inte verkar vara påverkade av annat än kulturens rus.
Så här skulle det alltid vara, tänker jag.
Nu får vi vänta två år till innan nästa stjärnkväll uppenbarar sig. Men det finns förstås mycket som sker emellan, men inte riktigt på det sättet. Annars rusar vi till våra respektive mötespunkter och på vägen dit har vi inte en aning om vart alla andra som vi möter är på väg. Men just den där kvällen, den magiska kulturnatten, då verkar alla att sträva åt samma mål.

lördag 11 september 2010

Där två hav möts



I kväll är det Kulturnatt här i Halmstad. en tradition som brukar bjuda på ett smörgåsbord med kultur av många olika slag. Under många år tillbaka har jag själv deltagit på något sätt men den här gången skall jag bara vara åskådare. Härligt att gå runt och mysa i den sommarvarma höstkvällen.

I natt när jag inte kunde sova läste jag klart en mycket spännande bok. Där två hav möts av den engelska författaren Marie-Louise Jensen. Ungdomsromanen utspelar sig 1885 när den fattiga engelska flickan Marianne ger ett löfte på sin mammas dödsbädd: Åk till Skagen i Danmark och hitta din far! Ge honom mitt brev. Se till att få ett bättre liv! Flickan tar sig med stor möda till Skagen. Där möter hon fattiga fiskare och de berömda konstnärerna som samlas under sommarmånaderna. Utan att kunna språket och utan vare sig vänner, släktingar eller besparingar måste Marianne bygga ett helt nytt liv.
Det här är en bok som driver läsaren att fortsätta att vända bladen. Vad är det för hemligheter som döljer sig bland Skagens fiskare? Kommer hon att överleva i den hårda verkligheten?
Tycker om denna facinerande historia och spänningen i läsningen. Kanske blir det ett litet väl lyckligt slut för min smak. Men sagor skall väl ha lyckliga slut?