Böcker av Monika Häägg

Böcker av Monika Häägg
Solbarnet, Månguden, Isvintern, Kungsgården, Jag spelar min roll, Grevens slott,Varulvens spår, Mumiens skatt, Augustimörker

söndag 29 december 2013

Vad hände 2013


Resa till England juli 2013
 
Året är snar slut och det är tid för att summera. Vad har hänt? Mycket, skulle jag nog vilja svara.
Här kommer några nedslag i mitt 2013.

Projektet TreNollTvå läser manus
I början av året skrev jag manus till teaterföreställningen ”Jag spelarmin roll”. Till föreställningen skrev jag också några sånger.

Kulturias Boktips på Roots Café
 I februari hade jag premiär för Kulturias Boktips. En föreställning med monologer ur romaner. Jag var konferencier och sjöng också en del sånger.

Teaterprojektet TreNollTvå
I februari började jag också arbeta som producent och regissör för teaterprojektet ”TreNollTvå”.

Viskurskvällar i Steninge
Jag har blivit medlem i föreningarna Poesi i Halland och Visklubben Skeppet.
I april var jag på en underbar vistolkningskurs i Steninge utanför Halmstad. Kursledare var Hanne Juul från Nordiska Visskolan i Kungälv.

Kvartersteaterns vänner bildas
I maj var jag med och startade Kvartersteaterns vänner. En liten organisation som skall hjälpa och stödja Halmstads Kvartersteater som tyvärr inte längre får något bidrag av Halmstads Kommun.

Besökte många slott i England
I juli var jag på en spännande resa till England.

I augusti utkom min femte roman Jag spelar min roll.

Bild från föreställningen Jag spelar min roll med Halmstads Kvartersteater
I höst har det varit mycket repetitioner med teaterföreställningen Jagspelar min roll. I november var det premiär på Kulturhuset i Halmstad och jag är väldigt nöjd med resultatet.

Bild av Roy Svensson till sagan Den grå tomten
I december gjorde illustratören och konstnären Roy Svensson en fantastiskt fin bild till min julsaga Den grå tomten.  

Det har så klart hänt väldigt mycket mer. Dockutställningar, Rotresor, mycket sång och en del skrivande, läst mängder med böcker samt mycket annat. Det har varit sorg och det har varit glädje. Nu har jag lämnat teaterns värld och runt nästa hörn väntar nya äventyr. Nya böcker, poesi, sånger. Vi får se vad 2014 bjuder på.
Önskar alla ett GOTT NYTT ÅR!

Monika 

fredag 27 december 2013

Sophies historia av Jojo Moyes


Strax före julafton läste jag klart Sophies historia av Jojo Moyes.
I första delen av boken berättas historian om Sophie Lefèvre som driver ett hotell i en liten stad i Frankrike 1916. Hennes man slåss vid fronten och den tyske kommendanten som varje kväll besöker hennes restaurang blir besatt av en tavla som Sophies make har målat. Bilden föreställer Sophie. Människorna i den lilla franska byn lever ockuperade i skuggan av det pågående första världskriget. I andra delen är läsaren förflyttad till nutid och porträttet av Sophie hänger hos Liv Halston, en kvinna vars make har hastigt avlidit. En tid innan sin död ger han tavlan till Liv. Men målningen har ett stort värde och Liv får kämpa för att få behålla bilden.

Första delen med berättelsen om Sophie, och den förfärliga tillvaron som människorna lever i under dessa krigsår, är en fantastisk berättelse. Andra delen tilltalar mig inte riktigt lika mycket. Visst är det spännande att läsa om Liv och hennes kamp för tavlan, men den är långt ifrån lika fascinerande som Sophies historia. Boken som helhet är dock en läsvärd upplevelse, inte minst eftersom Sophies historia då och då går vidare parallellt med kampen om tavlan.  

Kan nog tänka mig att läsa fler böcker av Jojo Moyes.

Monika

lördag 21 december 2013

Julljuset med Monika Häägg



Nu har vi den längsta natten, tänd ett ljus och räds inte mörkret. Snart snurrar vår del av jorden åter igen in i ljusets tid.
God och Trevlig Längsta Natt!

Monika

torsdag 19 december 2013

Recension från BTJ - Jag spelar min roll


 
Ibland kommer det julklappar tidigt. Så blev det i år.

I augusti utkom min senaste roman Jag spelar min roll. Sedan dess har den också blivit teater. Idag, efter ganska lång tid fick jag recension från BTJ Bibliotekstjänst. Mina andra böcker har jag fått recensionerna mycket snabbare, vilket också har fått till följd att böckerna har snabbt hamnat på många folkbibliotek i Sverige. Men den här gången var det trögt i maskineriet. Inte förrän i dag anlände det efterlängtade lektörsutlåtandet.

Blev jag nöjd? Ja, det blev jag. Recensionen är enbart fylld med positiva ord. Den som har tillgång till tjänsten att läsa lektörsutlåtande på BTJ kan gå in och läsa hela. Jag han bara rätt att lämna några citat, så är avtalet.

Författaren för fram många budskap i historien: känslan att sakna trygghet och säkerhet, att
känna sig utplånad och att spela någon man inte vill vara. Men också att ljuset kan tränga fram genom mörkret och att förändringar kan komma endera dagen. Detta är en kort bok med lättläst språk… Innehållsmässigt kräver dock historien en del av sin läsare med bland annat tre parallella handlingar och övernaturliga inslag. Den läses med fördel i samband med bokcirklar… En bok för
alla som söker en annorlunda och litet utmanande läsning.”
Lektör Anna Wilner, BTJ häfte 4 2014

Monika

måndag 16 december 2013

Min kamp av Karl Ove Knausgård


Jag har läst första delen i Karl Ove Knausgårds långa bokserie: Min Kamp. Den består av 6 delar och har nog känts som ett gigantiskt projekt att ge sig in i. Men jag startade med första och tänkte att jag får se om det blir någon mer del. Man behöver faktiskt inte läsa alla delar bara för man startat med den första.

Min kamp är en historia som verkar vara mer eller mindre självbiografisk. Den kallas dock för autofiktiv, vilket väl betyder att den inte är helt sanningsenlig. I första delen får läsaren följa den unge Karl Ove och hans uppväxt med framförallt fadern som han inte har så mycket positiva minnen av. Historian kretsar runt faderns död med en detaljrik beskrivning av Karl Oves praktiska sysslor inför begravningen.

Berättelsen är ett i detalj utlämnande av både sig själv och släktingars liv och leverne. Vad jag kan förstå är inte ens namnen ändrade. Det är en långsam berättelse med ibland lite väl mycket ”transportsträckor”. Men det är kanske också det som gör boken till en stor läsupplevelse. Ibland tröttnar jag nästan på att läsa om hur huvudpersonen dricker vatten från ett dricksglas som han sedan ställer på diskbänken eller hur han beskriver duschmiljöer eller fisken som långsamt steks i stekpannan. En av höjdpunkterna i boken är dock Knausgårds möte med den norske poeten Olav Hauge. En fantastisk historia där han verkligen fångat Hauge i sin egen miljö i Ulvik. Just där blir jag nog som mest imponerad. Inte minst för att Hauge är min favoritpoet. I ett blogginlägg från 2011 skrev jag om Hauge och boken Det stora självporträttet av Carl-Göran Ekerwald.
Inledningen av Knausgårds roman är också väldigt mäktig och knyts sedan ihop i slutet av boken.

Jag kommer absolut att läsa andra delen.

Monika

torsdag 12 december 2013

Mina hjältar räddar vårdcentralen på Andersberg


 
Åsa Ryberg
Gunn Biller
Nelson Mandela är död, men världen är full av hjältar!
För några dagar sedan skrev jag om Nelson Mandela och min far som var bröder i anden. De var båda födda 1918 och kämpade ständigt för ett jämlikt samhälle. Det finns många människor som liksom Mandela sliter för att förändra, för att göra det lite bättre. Gunn Biller och Åsa Ryberg är några av dessa hjältar som kämpar, ofta i det tysta, med att förändra världen. Nu har de använt sina superkrafter, de har räddat vårdcentralen på bostadsområdet Andersberg i Halmstad.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Halmstad är en av Sveriges, till befolkningen, mest segregerade städer. Nissan, ån som rinner genom staden, delar innevånarna i två delar. Klass 1 på den västra sidan och klass 2 och 3 på den östra sidan. På bostadsområdet Andersberg bor till största delen de mest utsatta i samhället. Invandrare och flyktingar. Det är hög arbetslöshet och tungt vårdbehov. Men bland de boende finns också hjältar, sådana som Gunn och Åsa, som ständigt arbetar med att skapa bättre förhållanden och gemenskap mellan områdets människor. De är föreningsmänniskor och eldsjälar. Jag får nästan varje dag bevis på deras outtröttliga vilja att skapa broar mellan människor.

Nu har de också räddat vårdcentralen.

Region Halland har infört ”Vårdval Halland” vilket innebär att alla medborgare kan välja att lista sig på den vårdcentral som man finner bäst. Då tar man också med sig en slags ”vårdpeng” som är baserad på ålder. Ung människa=lite pengar. Gammal människa=mer pengar. Detta gör att Andersbergs vårdcentral som har stor andel unga människor med stort vårdbehov, ändå inte får extra pengar. De får alltså inte ekonomin på vårdcentralen att balansera. De går med förlust. När då regionpolitikerna måste spara i budgeten vilken vårdcentral vill man stänga? Jo, den som behövs mest, men går med förlust, Andersbergs vårdcentral.

Så hade det också blivit om inte mina hjältar Gunn och Åsa hade agerat. Namninsamlingar, facebookgrupp och stormöte. Samt givetvis ett intensivt agiterande för att rädda vårdcentralen. I går tog politikerna beslut om att inte stänga Andersbergs vårdcentral. Vi får hoppas att de också bestämmer sig för att utveckla den, för det behövs mer vård på Andersberg, inte mindre.

Monika

onsdag 11 december 2013

Av mjölk och honung en roman av Nils Parling


Nils Parling 1914-2002 är en författare med en stor och rik bokproduktion av både prosa och poesi. Många av hans dikter är också tonsatta.
Av mjölk och honung är ytterligare en skatt ur arvegods efter mina föräldrar. Min far läste mycket och även om det mesta lånades på bibliotek så fanns det också mycket litteratur i hans bokhylla.

Nils Parling
Av mjölk och honung handlar om den finske bonden Tauno Mäntyranta och hans familj som helt utblottade kommer nästan som flyktingar till Bergslagen i slutet av 1940-talet. De är lockade till Sverige av fagra löften om ett land som ”flödar av mjölk och honung”. Tauno arbetar i skogen och blir nästan livegen under skogsbolaget. Skulderna växer och hur mycket han än sliter så fortsätter skuldberget att växa.

Det här är en historia som griper tag i läsaren. En skildring av hur svårt det är att komma till ett nytt land, att komma utan någon packning, att inte förstå språket, att bli betraktad som en främling. Men mitt i allt detta finns också kärlek och förståelse. Solidaritet mellan fattiga människor som delar med sig av sin knapra tillvaro. Romanen utkom 1966.

Hans kanske mest kända roman Motorsågen filmatiserades 1983.   

Monika

tisdag 10 december 2013

De två saliga av Ulla Isaksson


Jag har återigen varit i min rika skatt av arvegods och hämtat en bok. Det två saliga av Ulla Isaksson fanns bland böcker som jag ärvde efter mina föräldrar. Tydligen så har boken varit en makulerad biblioteksbok, som min mamma fått i bokpris genom en dragning på Kulturkanalen, närradio Halmstad 1992. Hon har noggrant noterat datum och vinst.

De två saliga handlar om en psykiater, änkling sedan flera år, som går igenom gamla papper. Han finner ett fall av folie à deux, en gemenskap mellan två så tät att den enas mentala sjukdom drabbar också den andra. Under tiden psykiatrikern Christian Dettow rekonstruerar sjukdomsbilden ur journalen minns han också sitt eget äktenskap.

Det här är en ganska svårläst roman, men ändå mycket tänkvärd. Hur vi påverkar varandra och hur galenskap kan smitta av sig. Vi tror vi är så neutrala och bildar vår egen uppfattning och vårt liv. Men vi påverkas hela tiden av allt som finns runt omkring oss.

En intressant bok som utkom första gången redan 1962, men ändå är lika aktuell än idag.       

Romanen är filmad av Ingmar Bergman med bland annat Harriet Andersson och Per Myrberg i några av rollerna.

Monika

fredag 6 december 2013

Nelson Mandela är död



Vila i frid, brukar man säga och jag ansluter mig till den skaran.

Nelson Mandela var född 1918, samma år som min pappa. 1918 härjade spanska sjukan i Halmstad och på många andra ställen i världen. Många som var gravida blev sjuka och dog, men min farmor överlevde och min pappa föddes. En förutsättning för att jag lever.

Jag tror min pappa var bror med Nelson Mandela. Någon slags syskon i samma ande. Nelson var förlåtelsens gestalt, men också gestalten av den kämpande människan. Okuvligt krävde han alla människors rättigheter och lika värde. Jämlikhet, han krävde jämlikhet. Inte för sin egen nytta utan för allas nytta. Att kunna ge av sig själv utan tanke på att ”detta gör jag för mig själv”. Jag gör det för andra. Jag vill att alla ska få det bättre.

Min far kämpade också hela sitt liv för alla människors lika värde. För rätten att organisera sig, för ett samhälle med sjukvård för alla, för en skola som tog emot alla – inte bara de med pengar. Han kämpade mot nazismen, som var stark i det svenska 1930-talet, då när min far var en ung man. Han sa alltid att han stod på barrikaderna. Så gjorde också Nelson Mandela – en fridens man som vägrade att ge upp.

Jag har lärt mig så mycket av både min far och Nelson Mandela. Jag har lärt mig så mycket av alla dessa som ställt sig på barrikaderna. De som vågat och inte glidit undan i rädsla för sitt eget skinn. I Nelsons död finns alla dessa inneslutna. Allt vad de gjort och allt vad de sagt. Det lever vidare så länge vi minns.

Jag är så glad för att min far var bror med Nelson Mandela. Jag är bara en blek kopia.

Monika

torsdag 5 december 2013

Kulor i hjärtat av Cilla Naumann


”Hela Halland läser” är ett projekt för läsfrämjande som pågått i höst. Bakom projektet står Hallandsposten och Hallands Nyheter i samarbete med Region Halland och kommunbiblioteken.
I projektet har bl. a ingått att läsa en roman av Cilla Naumann. Augustprisnominerade ”Springa med åror” som utkom 2012 och har en viss anknytning till Halland. Jag har ännu inte läst den boken, men snubblade istället på en annan roman av Cilla Naumann: ungdomsboken Kulor i hjärtat, som även den var nominerad till Augustpriset 2009.

Romanen är egentligen en liten novellsamling. Men alla berättelserna handlar om den unge pojken Tom som går på högstadiet. Vi får som läsare möta honom i olika situationer i livet. Hur rädslan plötsligt kan finnas där fastän inget särskilt eller hemsk händer. Den inbillade rädslan som kan vara nog så svår att uppleva. Men i berättelserna finns också kärleken.

Det här är en lättläst liten novellsamling som jag fastnade för. Cilla Naumann har en stor förmåga att beskriva det vardagliga på ett målande och igenkännande sätt. Jag kan verkligen förstå varför den var Augustnominerad. Jag tror att mitt nästa läsprojekt blir ”Springa med åror”.

Monika

måndag 2 december 2013

Jul på Svarta Ankan med Halmstads Kvartersteater


Kapten Morgan på Svarta Ankan
Halmstads Kvartersteater är en stor amatörteaterförening som gjort mer än 150 teaterproduktioner. Nyligen spelade föreställningen ”Jag spelar min roll” och nu sänder kvartersteatern en adventskalender på youtube.

Det är några av föreningens teaterledare som skrivit manus och filmat adventskalendern ”Jul på Svarta Ankan” som kommer att sändas i fyra avsnitt. Ett avsnitt som släpps vid varje adventssöndag.
I går var det premiär för första avsnittet som heter ”Pirater och pepparkakor”.
Allt är filmat och redigerat av de duktiga tjejerna.

 

Monika Häägg