Böcker av Monika Häägg

Böcker av Monika Häägg
Solbarnet, Månguden, Isvintern, Kungsgården, Jag spelar min roll, Grevens slott,Varulvens spår, Mumiens skatt, Augustimörker

söndag 30 juni 2013

Stadsvandring i Halmstad med Hallands Konstmuseum


Varje torsdagskväll har Hallands Konstmuseum olika stadsvandringsturer i Halmstad. Den senaste var jag med på och den var en natur och historisk vandring på min favoritstrand, Östra stranden som jag besöker nästan varje dag.

Varför går jag med på en sådan tur? Jag borde väl veta allt om den stranden. Jo, jag vet mycket, men dock inte allt. Det historiska är lite grumligt och växter är jag inte någon specialist på.

H G Karlsson
Ciceron var naturguiden H G Karlsson som också visade sig ha gedigna kunskaper om Östra strandens historia. I blåsigt och en aning regnigt sommarväder traskade vi på delvis igenvuxna stigar och fick bl.a. lära oss att ”Vårkorsört” är ett bra namn att träna den lite märkliga Halmstadsdialekten (om någon minns handbollstränaren Bengan Johansson, så vet ni hur den dialekten låter). Jag har inte så där väldigt bräkig Halmstaddialekt, lyssna på intervjun med mig, som finns på denna sida, så kan du höra en lite lättare variant av dialekten.

1800-talets Östra strand var de fattiga fiskarnas och torparnas strand. All mark ägdes av godset Sperlingsholm och torparna betalade med dagsverken. Det här kunde jag berätta hur mycket som helst om, men då blev det här blogginlägget rysligt långt. Jag får kanske återkomma med mer om den historiska tiden som delvis är dansk.

Jag gillar de här stadsvandringarna. Det är en form av folklig kultur som utspelar sig på platsen för det historiska. Var låg gården Köpenhamn, där den danske kungens falkenerare var inkvarterade? Gården finns inte mer och för att visa platsen så måste man nästan stå där fysiskt. Här låg gården, just här där vi nu står. Vandringarna är dessutom utan kostnad. Ingen avgift, vilket också främjar den folkliga kulturen. Vem som helst kan gå med, fattig eller rik – alla som har ben och fötter att gå på kan vara med. Ofta har kultur stöd från samhället, men kostar ändå en dyr avgift för besökaren. Är man fattig så är kulturens dörr stängd. Därför gillar jag de här vandringarna. Kultur som är till för alla.  
Här är en länk till Hallands Konstmuseum och de stadsvandringar som pågår under sommaren.

Monika

onsdag 26 juni 2013

Jag spelar min roll av Monika Häägg


Med den titeln på bloggen känns det nästan som att jag skulle skriva ett boktips om min egen bok. Rykande färsk har den kommit från tryckeriet. Med stor förväntan och lite nervositet bläddrar jag igenom och granskar resultatet. Vad tycker jag då? Jo, den håller. Jag hittar inga stora fel och de små lär jag väl upptäcka så småningom. Förhoppningsvis inte allt för många.
Nu är den i alla fall klar och i augusti blir det premiär.

Vad handlar den om?
Jag spelar min roll är historien om Elvira, flickan som går sitt sista år på högstadiet. Flickan som är ingenting, men ändå möter en ängel. Någon som förändrar hennes liv. Men hon möter inte bara en ängel utan också Josefina, den gamla kvinnan som berättar sin historia. På Josefinas plats, där hon levde för nästan hundra år sedan, där möter också Elvira Trädandarna, älvorna och Sjökungen. En saga? Kanske, men en saga som också handlar om verklighet, om sorg, hat och kärlek. Så som livet är.

Hilma Larsdotter min farfars mor
Hilma, var min farfars mor. Hon har varit min inspiration till denna kortroman. En skymningsroman - en bok som kan läsas på en kväll. Jag vet så lite om Hilma, små fragment av ett livsöde. Det här är mitt enda foto av henne. Omkring Hilma har jag låtit fantasin flöda.

Monika

lördag 22 juni 2013

Midsommartid - den magiska tiden


Det är något alldeles speciellt med midsommar. Den längsta dagen och den kortaste natten. Det blir som magi. Det är vi människor i norr som lever på dessa, ibland mörka och ibland väldigt ljusa, breddgrader som får uppleva magin.
I går, på den längsta dagen, tänkte jag så här: ” Likt urtidsmänniskan förundras vi över jorden som bär oss i mörker och ljus”.
Jag säger gärna glad midsommar, men jag säger också förundras och upplev midsommar, andas midsommarens magi. Så som människan gjort i oändliga rader av generationer som levt här före oss.
Vad passar bättre än Visa vid midsommartid. Här finns den i min egen tolkning. Lite magi – lite urtid.
 
 
 Monika

söndag 16 juni 2013

Vi, de drunknade av Carsten Jensen


För några dagar sedan läste jag klart Vi, de drunknade av den danske författaren Carsten Jensen. Jag är fortfarande, efter flera dagar, helt uppfylld av denna roman med över sjuhundra fantastiska sidor och inte en enda av dem är för mycket.

I Vi, de drunknade får läsaren följa den lilla staden Marstal, och dess innevånare, under nästan hundra år. En krönika om människor som lever av och på havet. Ständigt hotade av krig och havets egen vilja. I stövlarna, tampen, resan, pojken och alla de andra delarna följer vi framförallt tre huvudpersoner, Laurids, Albert och Knud Erik. Men vi följer också änkorna de som blir kvar när deras män aldrig återvänder.

I någon citerad kommentar till denna bok, som har några år på nacken, står det ”förförisk, fängslande, ypperligt hantverk” och jag håller med.  Efter denna knockout-läsning får det nog bli en tur till Marstal. Jag vill se denna lilla stad där de drunknade levde.

Monika

söndag 9 juni 2013

Halmstads Kvartersteater - egenskapande kultur - behövs det?


Bild från Christian IV:s Gästabud 2002
I går var det prinsessbröllop och sagan gick in i verkligheten.
Men verkligheten är sällan en saga. Livet är inte ett prinsessbröllop. Jag är ändå glad att det finns små oaser av en verklig glädje och gemenskap. Kultur och framförallt den kultur människan skapar själv är nog en sådan grönskande oas. En plats där du får spela en roll, men ändå får, åtminstone nästan, vara den du innerst inne är. Den du är utan att spela en roll, utan att bära en mask.

Sådana oaser, som t ex amatörteatern, borde främjas, lyftas och bäras fram i samhället. En plats där du växer och förhoppningsvis börjar reflektera och tänka själv. Kanske nyckeln till ett bättre samhälle.
I Halmstad politiska liv går de istället åt andra hållet. De tar bort stöd till oaserna, de tar bort stöd till föreningar som verkar för en egenskapande kultur. Vill vi inte ha människor som tänker själva?

Per Lithammer
Så här skriver ATR:s (Amatörteaterns riksförbund) generalsekreterare Per Lithammer i en debattartikel i massmedia. Om du orkar - läs gärna hans väldigt kloka ord:
2011 uppmärksammade vi ett beslut som kulturnämnden i Halmstad hade tagit, nämligen att upphandla drama- och teaterverksamhet. En verksamhet som under lång tid av år hade bedrivits av Halmstads kvartersteater med ett föreningsstöd från Halmstad kommun. Från ATR:s (Amatörteaterns riksförbund) sida häpnade vi över detta beslut, det vill säga att en kommun upphandlar föreningsverksamhet. Själv övertog kulturskolan ansvaret för verksamheten för barn och ungdomar under 15 år, vilket är ett klockrent exempel på hur en kommun kommunaliserar föreningsverksamhet. Vi ser då som nu med oro på hur en kommun som Halmstad agerar och tror att den egna verksamheten kan göra någonting bättre än föreningslivet och i detta fall handlar det om teater. I logikens namn borde också Halmstads kommun ta över ansvaret för exempelvis fotbollsverksamhet för unga under 15 år från de fotbollsföreningar som i dag bedriver sådan verksamhet, för på vilket annat sätt ska man uppfatta kommunens inriktning? Vad är det för skillnad på idrottsföreningar och andra föreningar i detta sammanhang? En upphandling genomfördes och denna gång ”vann” Kvartersteatern upphandlingen. Den 30 maj kan vi konstatera att ett nytt beslut är taget av kulturnämnden, nämligen att inte genomföra någon upphandling. Den tidigare upphandlingen upprörde oss stort och det senaste beslutet bekräftar fullständigt våra farhågor för vart vårt samhällsbygge är på väg, eller snarare vart Halmstads kommuns samhällsbygge är på väg. Det ett aningslöst steg i riktningen att nedmontera föreningslivet, det föreningsliv som varit högst delaktigt till att bygga det samhälle vi har i dag. Det var arbetar­rörelsen, nykterhetsrörelsen, frikyrkorörelsen och idrottsrörelsen som var de sammanhållande krafterna och inom samtliga av dessa spelade amatörteatern en viktig roll som en demokratisk plattform för människors åsikter och utveckling. Halmstad är berikat med ett levande och aktivt föreningsliv, samt en förening som nu kulturnämnden, via två beslut de senaste åren slår undan fötterna för och detta till förmån för bland annat aktiviteter i egen regi. Är dessa två på varandra helt aningslösa beslut, eller är det ett tecken i tiden på att Halmstads politiker vill utveckla ett samhälle där föreningslivet får stå tillbaka för kommunal verksamhet? Båda dessa frågor skrämmer mig och vilket ansvar tar politikerna i Halmstad som under en mängd antal år stöttat Kvartersteatern med dess barn- och ungdomsverksamhet för att nu på väldigt kort tid motverka tidigare inriktning. Att sätta Kvartersteaterns verksamhet emot andra aktiviteter är ett fegt agerande och samtidigt också uttrycka att kommunen själv genom egna projekt vill ta del av dessa medel är ytterligare ett bevis på en kommunalisering av föreningsverksamhet. Kulturnämndens inriktning tyder på en naivitet och aningslöshet samt visar på att upphandlingar på inget sätt är till förmån för föreningsverksamhet.”

 
Det är tusentals som har passerat genom denna verksamhet och det går inte att mäta i pengar eller statistik vad det har inneburit för var och en som deltagit. Jag hoppas den gröna oasen fortsätter att leva i Halmstad. Att den lever vidare utan att politikerna i Kulturnämnden ger den något stöd.


Den 13 juni har Kvartersteatern premiär på pjäsen WHY NOT på Kulturhuset, Folkparken i Halmstad. En pjäs med historisk tillbakablick, inte på kungar och prinsessor utan på en ung människas liv i Halmstad 1977. Är det historia? Ja, idag är historia i morgon.

Monika

lördag 8 juni 2013

Prinsessan Madeleine gifter sig


Behövs sagor? Ja, brukar jag säga. I fantasin finns inga gränser. Där kan vi flyga fritt som fågeln, klättra uppför det högsta berg eller gifta oss med en prins som en gång var en groda.

Behövs prinsessor och behövs prinsessbröllop? Nej, brukar jag säga. I verkligheten behövs de inte. De är som spunnet socker, fluffigt och sött. Efter hand blir tuggorna mer och mer kletiga. Som en mantel som lägger sig över vårt klara medvetande.

Varför sitter vid där och stirrar på ett bröllop som vi egentligen inte har något som helst med att göra? Är det den vita klänningen eller juvelerna som gnistrar, eller den ouppnåeliga rikedomen som vi vill snudda vid? För ett enda ögonblick kan vi känna oss som gäster i en annan värld. Sedan kan vi återgå till arbetslösheten, den tomma plånboken, den slitna fasaden, de aldrig uppfyllda drömmarna.

Vad är ett prinsessbröllop, bara ett spel för det brödlösa folkets längtan, tänker jag.  

Missförstå mig inte. Prinsessan som gifter sig är förmodligen väldigt trevlig, hoppas jag. Jag känner henne inte och det är inte henne, personligen, jag har något emot. Förhoppningsvis är detta hennes lyckligaste dag.

Monika Häägg

söndag 2 juni 2013

Hur blir du av med maskrosor i gräsmattan?


Jag har under många år kämpat med att försöka ta bort maskrosor ur gräsmattan. Jag har nästan varje säsong legat på knä och plockat de utslagna blommorna för att de inte skall bli nya frön som sprider sig. Någon kemisk bekämpning har jag inte provat, förmodligen effektiv, men inte så bra för miljön. Så tyvärr har jag inte lyckats – inte förrän denna vår.

Det har hela tiden verkat som att maskrosorna, trots mitt ihärdiga arbete, bara blivit fler och fler. Missförstå mig inte, jag tycker att maskrosen är en vacker blomma, men den har en tendens att vilja ta över gräsmattan och till slut finns där inget gräs utan bara maskrosplantor. Mellan plantorna brukar det också bli en del mossa.

Vad är det då jag gjort annorlunda den här våren, jo jag skaffade mig en maskrosupptagare. Så här ser den ut.
 
Inte så dyr, men väldigt enkel och effektiv. Det är bara att gå runt och plocka upp plantorna och hela den långa roten som oftast är flera decimeter ner i jorden. På en ganska blygsam arbetstid hinner jag få bort mängder av plantor och blommorna har inte haft en chans att sprida sig. Jag tror jag har vunnit maskroskriget. Kanske får jag plocka en och annan planta då och då, men någon större maskrosodling har jag inte längre.

En billig och bra investering.

Monika