Böcker av Monika Häägg

Böcker av Monika Häägg
Solbarnet, Månguden, Isvintern, Kungsgården, Jag spelar min roll, Grevens slott,Varulvens spår, Mumiens skatt, Augustimörker, Völvans spådom

måndag 3 maj 2021

Halmstads Kvartersteater - del 30 - Skuggorna vid Träbron, Kulturcocktail och Pojken hösten 2001

 

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på Slottet Halmstad 2001

Den 12 augusti spelade vi sista föreställningen av Christian IV Gästabud på slottsgården. Dagen efter plockade vi bort scenografin och alla kläder och rekvisita kördes till Kulturhuset. Vi städade slottets källare och såg till att slottsgården var tillbaka i sin vanliga skepnad. Projektet och föreställningen hade genomförts med minimal planeringstid och det kändes väldigt skönt när alla föreställningar var genomförda och allt var tillbaka i förråden. Vi hade även denna gång klarat att hålla alla deadlines. Vi hade till och med lyckats ganska bra med PR-arbete, trots att vi med extra kort varsel fick även det uppdraget. Det var en hygglig publiksiffra.

Den 16 augusti hade vi höstens första personalmöte – en varm och solig dag så vi satt ute under de stora björkarna i den gamla Folkparken. Det var jag och Ulf, Åsa S., Susanne H. och Georgia som utgjorde personalstyrkan inför det kommande verksamhetsåret. Det var en stor verksamhet som skulle starta. Vi hade tre större teaterpjäser – Skuggorna vid Träbron, Kulturcocktail och Pojken. Det var också två teaterkurser och tio barngrupper. Sedan skulle vi också börja planera för ett nytt Gästabud till sommaren 2002.

Dagen efter städade vi på Vallåslokalen och därmed lämnade vi över ansvaret för lokalen till HFAB. Byggnaden skulle på sikt rivas och den sista tiden skulle den användas som allaktivitetslokal. Det kändes sorgligt att teaterlokalen gick i graven, men det viktigaste var ändå att verksamheten fortsatte. Under alla år framåt som vi hade avtal med Kulturförvaltningen och Halmstads kommun fortsatte vi också att ha verksamhet på Vallås bostadsområde.
Veckan efter åkte vi på personalkonferens till Kil med Kulturskolan. Det blev en trevlig och avkopplande resa, som både lämnade ett positivt minne och gjorde ett välkommet avbrott efter allt arbete med sommarens Gästabud.
När vi kom tillbaka från resan hade vi möte med Gästabudets referensgrupp. Mötet hade en positiv syn på föreställningen och projektet och det fanns många idéer till utformning av nästa års föreställning. Det kändes så klart väldigt trevligt, men så här efteråt kan jag nog se att det var lite väl många som ville blanda sig i utformningen. Det ligger något i det gamla ordspråket ”Ju fler kockar desto sämre soppa”. Ibland är det nog bättre att låta kulturskaparna arbeta med sina idéer utan en alltför hård styrning. Planen var att projektet skulle fortgå fram till Halmstads sjuhundraårsjubileum 2007. Så blev det inte – men det är en annan historia som jag kommer att berätta om längre fram. Några veckor senare hade vi återträff i Kulturhusets café för alla medverkande i spelet – en kul kväll med utvärdering och lite nostalgiskt tillbakablickande på sommaren. 

Monika Häägg på Kvartersteaterns kontor Kulturhuset Folkparken 2001

Inför höstens repetitionsstart av Skuggorna vid Träbron planerade jag både musik och gjorde en omarbetning av manus. Pjäsen och musiken skrev jag 1994 och den spelades första gången under våren och hösten 1995 på Andersberg. Manus byggde på Zenia Larssons bok, som handlade om gettot i Lodz under andra världskriget. Den nya uppsättningen planerades för en mycket större ensemble med statister och sångare från Kulturskolans körer. Musiken skulle arrangeras för orkester av Lars-Åke Svensson, Ingmarie Ek skulle göra sånginstudering och Per Elwing skulle hålla i orkesterrepetitioner. Det var ett stort projekt och premiären var inte planerad förrän hösten 2002.I slutet av augusti hade vi den höstens första styrelsemöte och dagen efter spelade vi ett inslag från Gästabudet på Spektakeldagen på Andersberg. Det var miniföreställningen Tabarin, som ingått som en del i spelet på slottsgården. Nu gick den att återanvända på fastighetsbolagets aktivitetsdag.

Dagen efter var det en startdag för alla pjäser. Vi samlades i den stora övre salen på Kulturhuset och under en eftermiddag blev alla indelade i olika grupper och fick arbeta med improvisationer. Senare på kvällen var det fika och uppspel i kaféet. Innan alla gick hem samlades vi i de olika ensemblerna och berättade lite om varje pjäs samt delade ut repetitionsschema. 
Skuggorna vid Träbron med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset Folkparken 2002

Höstens pjäser var igång och några dagar senare läste vi manus till 
Skuggorna vid träbron och tittade på filmen om gettot i Lodz. Jag minns att vi satt alla i en ring på Stora scenen i Folkparken. Det är ett väldigt speciellt ögonblick när manus blir läst för första gången. Det finns bara en tom scen och en text. Hela den långa repetitionsperioden ligger framför och till slut skall allt finnas på plats. Scenografi, kläder, ljud, ljus och skådespelarnas gestaltning av texten. Det är som en lång linje som till slut avslutas med en färdig föreställning. Resan är lång och i den första kvällen finns ingen självklar väg utstakad. Varje föreställning är unik och kräver att arbetet görs med både vördnad och ödmjukhet. Även om jag gjort aldrig så många föreställningar så är varje start och varje pjäs helt unik. Under alla åren med repetitioner och produktionsarbete fanns det aldrig en mall eller ett facit. Varje pjäs krävde ett konstnärligt skapande både från mig som regissör, men inte minst från var och en av skådespelarna.

Monika

tisdag 23 mars 2021

Halmstads Kvartersteater - del 29 - Christian IV Gästabud sommaren 2001

 

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på slottet i Halmstad 2001

Efter att Cabarét Cactus Lime spelat sin sista föreställning var det fullt fokus på Christian IV GästabudPå kvällen den 24 april hade vi stor samling för alla medverkande. Vi berättade om föreställningen och tog mått på alla för att sy scenkläder. Dagen efter tittade jag på modeller och planerade vad som skulle sys. Med hjälp av kommunens Arbetsmarknadsenhet med arbetsträning för arbetslösa kunde vi sy fantastiskt fina tidstrogna scenkläder. Det var en stor mängd kläder och det betydde också inköp av många meter tyg. Budgeten var minimal och det gällde att handla så billigt som möjligt. Därför kan jag lugnt säga att tygerna inte blev de bästa. Men även kläder är en slags kuliss och behöver inte alltid vara så vackra in i minsta detalj. 

I slutet av april och början av maj hade vi också avslutning och sista uppspel med teaterkurser och barngrupper. Teaterkursen Ophelia spelade på Kulturhusets caféscen. Ledare var Åsa. I Dramasalen spelade flera av Georgias barngrupper. Det var pjäserna Den hemlighetsfulla trädgårdenHar ni tillståndBortbytingen och Sagan om pannkakan.

Under den här tiden var det också mängder med telefon och märkliga förfrågningar om Kulturhusets lokaler. Lokalerna gick att hyra, men eftersom det fortfarande inte var anställt någon chef för byggnaden så hamnade alla förfrågningar och önskemål hos oss. Jag ville bara få ägna mig åt vår teaterverksamhet, men telefonen gick varm och mycket av både min och Ulfs arbetstid fick användas till att lotsa hyresförfrågningar. Jag hade redan enormt mycket övertidstimmar och hade egentligen behövt trappa ner arbetstiden inför sommaruppehållet, men istället ökade arbetstimmarna. Det var planering inför hösten, Gästabudet och ständigt alla frågor om Kulturhusets lokaler. Arbetsbelastningen och stressen blev enorm. Det blev återigen mycket arbete på min fritid för att ha en chans att hinna med i det snabba tempot. Mitt i all arbetsbelastning lyckades jag ändå göra en avslutande sång till Christian IV Gästabud. Jag ville ha en avslutning med samtliga skådespelare och musiker på scenen och då passade det bra med en sång. Kanske inte så tidstrogen i sin musikstil, men istället ganska trallvänlig.

Mitt i allt detta arbete hände en del tråkiga saker. Återigen var det inbrott i Kulturhuset och läsk-kassa och Kulturskolans musikanläggning blev stulna. Några dagar senare vaknar jag till de lokala nyheterna som berättade att Galejan, den nyare danslokalen i Folkparken, hade brunnit. Byggnaderna hängde inte ihop fysiskt, men det var ändå inte många meter mellan Galejan och Kulturhuset. Det var med viss bävan jag gick till Folkparken den morgonen. Som väl var för oss, så var det bara elen i Kulturhuset som inte fungerade. De båda byggnaderna hade gemensamma elkablar och det gjorde att vi fick vara utan ström en antal dagar, men för övrigt kunde vi andas ut. Kulturhuset var inte påverkat av branden. Det var ändå hemskt att se den rykande och totalt nerbrunna dansbyggnaden.  
Barnteaterfestival med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken 2001

Några dagar innan branden hade vi en stor barnteaterfestival med alla våra barngrupper som spelade för varandra. Det var mycket logistik och praktiskt arbete för att genomföra en dag med alla uppspel. Som väl var ställde alla äldre ungdomar och vuxna upp och arbetade gratis som funktionärer. Det betydde många timmars obetalt arbete. En positiv effekt av att vi inte bara hade barn i verksamhet utan också vuxna som kunde bidra med både kunskap och gratis arbetstimmar. Traditionen med teaterfestivaler fortsatte sedan under många år.

Under maj månad hade vi också möte med HFAB som planerade för att göra Vallåslokalen till ett Allaktivitetshus. Det blev sedan första steget till att vi inte längre hade någon teaterlokal på Vallås.
I slutet av maj hade vi också besök av Hällefors folkhögskolas teaterlinje som spelade sin slutproduktion i vår lokal på Andersberg. I ensemblen fanns några av våra medlemmar som hade gått utbildningen.
Återstoden av maj månad var det mycket repetitioner med Christian IV Gästabud. Tyvärr fick vi ett avhopp för rollen som Gustav II Adolf, och det blev några oroliga dagar innan vi kunde ersätta rollen med en ny skådespelare. Även om vi hade många medlemmar så var det långt ifrån alla som passade att spela kungarollen. Den övervägande delen av våra medlemmar var kvinnor, och dessutom var det flesta väldigt unga. Så här efteråt är jag väldigt glad att Pontus kunde hoppa in i kungarollen med ett så kort varsel och med hjälp av smink blev han också en väldigt porträttlik Gustav Adolf. Christian spelades av Göran, en av våra äldre skådespelare som hade bra erfarenhet.
Den 28 maj var det sista repetition innan sommaruppehåll, men vi fortsatte även efter sista repetition att arbeta med fler inslag i Gästabudet. Vi engagerade gymnastiktjejer från Halmstads Kvinnliga gymnastikförening till ett akrobatiskt inslag och vi träffade både slagverkare, stråkelever och gitarrelever från Kulturskolan för det musikaliska inslaget till föreställningen. Bland annat spelade gitarrläraren Bo Strömbergs duktiga gitarrelever.
Under juni var det mycket möten om både scenografi, kläder och musikaliska inslag. Vi lånade en del kläder från Laholms sommarspel, men det mesta syddes av Komserve – kommunens aktivitetscenter för långtidsarbetslösa.
Den 19 juni flyttade vi inventarier från Vallåslokalen och på kvällen hade vi styrelsemöte och antog verksamhetsplan för hösten 2001/våren 2002. Sedan började jag och Ulf en slags provisorisk semester. Jag kallar den provisorisk eftersom vi under hela semestertiden ständigt arbetade med olika möten och repetitioner med musiker. En tidig morgon mitt i semestern blev vi väckta av vaktbolaget Securitas. Flera av våra stora fönsterrutor på Andersbergslokalen var sönderslagna. Den här semestern finns i minnet som en väldigt sönderhackad och orolig tid. Det kändes verkligen inte som den avkopplande tid som det fanns stort behov av.

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på slottet Halmstad 2001

Den 22 juli startade repetitionerna och sedan var det repetition nästan varje kväll innan premiären. Den 31 juli byggdes scenografin på slottsgården och samma kväll hade vi första repetition på plats. Kläder, rekvisita och loger hade vi i slottets källare. Det var väldigt trångt och nästan ofattbart att vi fick plats med så många skådespelare och scenkläder. På lördagen den 4 augusti gick skådespelare och musiker i procession till Stora Torg. Inramning med slagverk och trumpet blev effektfullt. Utanför rådhuset spelade vi upp mötet mellan kungarna och delade ut flygblad om föreställningen. De tidstrogna kläderna blev ett intressant inslag i Halmstads centrum. Dagen efter fick vi ställa in genrepet. Efter en längre tid med sol och värme hade vädret övergått i regn och den kvällen var regnet så ihållande att vi tyvärr inte kunde genomföra den sista repetitionen. Nervositeten var därför stor inför nästa kväll när det var premiär. Nästan hela kvällen var det duggregn, men föreställningen gick ändå att genomföra. Jag drog en lättnadens suck när mörkret sänkte sig över slottsgården och hela ensemblen sjöng slutsången. Trots avsaknad av generalrepetition och bistånd av regn blev föreställningen ändå ganska lyckad.

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på Halmstads slott 2001

Allt som allt spelades sju föreställning under en vecka. Det var lika många dagar som gästabudet och mötet mellan kungarna hade varit 1619. Trots mycket mörka moln och en hel del regnskurar så gick samtliga föreställningar att genomföra utan avbrott. Ibland gäller det att ha lite tur – och det tror jag vi hade.


Monika

lördag 20 februari 2021

Halmstads Kvartersteater - del 28 - Cabarét Cactus Lime våren 2001

 

Cabarét Cactus Lime med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken våren 2001

Den 22 mars var det genrep för Cabarét Cactus Lime på Kulturhusets kaféscen. Dagarna innan hade varit stressiga med mycket repetitioner och dessutom att inhandla kaffekoppar och en del köksutrustning eftersom det var tomt i skåp och lådor i Kulturhusets kafé. Skådespelarna tog hand om publiken och lotsade dem till bordsplacering och tog upp beställning på kaffe, dricka och fika. Det blev ett trevligt inslag i föreställningen. Publiken kände sig välkommen. Dagen efter genrep var det ett inslag i Radio Halland om kabarén. Föreställningen var i två akter och manus byggde på ensemblens improvisationer. Ramen och den röda tråden var att allt ingick i ett kafé där allt går att köpa om bara pengar finns. Inledningssången som sjöngs av hela ensemblen var en välkommensång och en inbjudan att köpa allt som fanns i Cactus Lime. Sedan radades upp scener med familjen Lagom, poängjakter och märkliga reklamerbjudande i olika företag, mobilerbjudande, en nyhetsredaktions jakt på braskande rubriker och inte minst den personifierade Döden som hela tiden blir lurad på sitt nästa offer som i sin stressiga tillvaro inte har tid att följa liemannens uppmaning. En blandning mellan scener och sånger.

Cabarét Cactus Lime med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken våren 2001

Den 24 mars var det premiär och efteråt var det premiärfest med taccos. Det var några ur ensemblen till pjäsen 
En försnillad buss i Europa som var festkommitté. De hade gjort ett strålande arbete. Jag kunde pusta ut – ännu en föreställning, den tredje på en och en halv månad var avklarad. Jörgen – vår nyvalda ordförande i föreningen var en av skådespelarna. Det var en blandning av äldre och yngre och jag minns alla med stor glädje. Kerstin, Lena, Linda, Stefan, Henning, Susanne, Frida, Emelie, Ronny, Erik, Johanna, Per, Cecilia och många fler. Premiärfesten var slut vid midnatt och som alltid absolut ingen alkohol. Vi hade många medlemmar under 18 år och det bästa sättet att se till att det inte blev några misstag var att aldrig acceptera någon alkohol.

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på Halmstads slott 2001

Veckan efter premiären var det fokus på vår kommande sommarföreställning 
Christian IV Gästabud. Inte helt oväntat slutade kulturförvaltningens assistent som nyligen blivit anställd för att samordna och arbeta med PR. Jag hade insett ganska snabbt ett den rekryteringen inte skulle bli något stöd till projektet. Det hade anställts en person som var väldigt trevlig och bra på alla sätt och vis, men inte för att arbeta med ett stort teaterprojekt. Vi fick istället snabbt sätta igång kvartersteaterns egen PR-maskin. Den närmaste tiden var det många möten i projektgruppen och jag arbetade febrilt med manus inför att repetitionerna skulle dra igång.
I början av april höll kulturförvaltningen en föreningsträff i Kulturhuset och jag ser i mina anteckningar att jag var den som handlade fika till besökarna från föreningarna i kommunen. Under kvällen berättade vi också en del praktisk information om möjligheten att hyra lokalerna och vi spelade också några scener ur Cactus Lime.
Tidigt i april började också uppspel för alla våra barngrupper och teaterkurser. Den 7 april spelade barngruppen Tor pjäsen Tågstationen på Andersberg. Det var Åsa och Susanne som var ledare. Några dagar senare spelade också Mästerdetektiven Blomkvist med barngruppen Oden på Andersbergslokalen. Ledare var Åsa.

I mitten av april blev tyvärr hotet om att flytta ur Kulturhuset ännu mer tydligt. Kommunens budgetberedning sa nej till hyreshöjningen i den gamla folkparksbyggnaden. Jag hade gjort en väl fungerande plan för vår utflyttning tillbaka till våra lokaler på Andersberg och Vallås. Det kändes ändå väldigt tråkigt. Alla flyttar hit och dit tog på energin – den som vi så väl behövde till teaterverksamheten.
Den 12 april hade vår teaterkurs på Andersberg uppspel med scener ur pjäsen Pojken. Ledare var Åsa och Susanne.
Under påskhelgen använder jag ledigheten till att skriva klart manus till Gästabudet. I veckan efter hade vi möte om scenografin med Marianne Dillberg på Ljus och Dekor. Det var en lågbudget som fanns att tillgå och det gick inte att göra några stora utsvävningar med varken scenografi eller kläder.
Jag är inte förvånad över att jag inte kände någon större glädje när plötsligt kulturchefen Sigge Olsson ringer den 19 april, från ett möte i Danmark med kulturnämnden, och berättar att de ganska oväntat ändå beslutat att förvaltningen hyr Kulturhuset under tre år. Visst kändes det skönt att slippa en flytt ur huset, men all oro och allt merarbete som uppstått hade skapat en irritation och jag var väldigt trött.
Samma kväll hade Hamlet, ytterligare en av våra teaterkurser, uppspel på Kulturhusets kaféscen. Åsa var teaterledare och jag, som verksamhetsledare, hade som mål att gå och se alla uppspel. För mig var det viktigt att se hur verksamheten fungerade. Jag hade hela tiden kontinuerliga rapporter från teaterledarna, men att också fysiskt se gruppens uppspel var ytterligare ett kvitto på att verksamheten fungerade. Det gav mig också alltid stor glädje att se teaterelevernas utveckling och glädje över att göra sitt uppspel.

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på Halmstads slott 2001

På fredagen samma vecka fick jag trots alla glädje över verksamheten plötsligt en bedrövlig trötthet och irritation. Jag blev tvungen att gå hem och vila mig och uteblev från möte med gruppen som diskuterade Gästabudets planering. Jag bara släppte allt jag hade för händer och gick. Dagen efter, som var en lördag, fick jag antagligen dåligt samvete över mitt beteende. Jag satt nästan hela dagen på kontoret och planerade rollista och repetitionsschema samt bearbetade återigen manus till Gästabudet. Jag har skrivit så i min dagbok, så antagligen räckte det med en eftermiddags vila för att återigen ha energi att fortsätta arbeta. Jag minns inte att jag gjorde något liknande under alla år jag arbetade med kvartersteatern, men jag inser också att den här hösten och våren var den mest stressiga perioden under alla år jag arbetade med kvartersteatern, så jag kanske är förlåten för att jag under en dag tappade fotfästet.

På söndagen den 22 april spelade vi sista föreställning med Cabarét Cactus Lime och efteråt plockade vi undan alla kläder och rekvisita och städade lokalerna. Därmed var Cactus Lime bara ett minne.

Monika


lördag 16 januari 2021

Halmstads Kvartersteater - del 27 - En försnillad buss i Europa våren 2001

 

En försnillad buss i Europa med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 2001

Veckan innan premiären på En försnillad buss i Europa var väldigt stressig. Dels pågick fortfarande föreställningar med Prins Sorgfri på Kulturhusets stora scen och dels var det bara tre veckor mellan de två premiärerna. Det fanns ingen andningspaus. Pjäsen byggde på novellen Busschauffören som tänkte att vafan av Tage Danielsson. Åsa S var teaterledare och regissör. Gruppen hade följt novellens historia ganska bra och improviserat runt olika skeenden i novellen. Eftersom pjäsen handlade om en grupp med människor som spontant reser ut i Europa med en buss och att allt startar med att busschauffören efter sista turen plötsligt får för sig att resa iväg mot okänt mål. Det blev ett passande namn att kalla pjäsen för En försnillad buss i Europa.

En försnillad buss i Europa med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 2001

Den 22 februari var det genrep på Andersbergsteatern och den 24 februari spelade Prins Sorgfri sista föreställningen och samma kväll var det premiär för den försnillade bussen. Allt gick trots stressen väldigt bra och senare på kvällen kunde vi fira i fritidsgården Metropols lokaler tillsammans med en nöjd ensemble. Ännu en premiärfest och som alltid givetvis alkoholfri. Något som jag och Ulf alltid höll benhårt vid i verksamheten oavsett om det var repetitioner eller fest. Göran, Madeleine, Benny, Maria, Josefine, Rigmor, Beata, Helena, Micael och alla de andra skådespelarna kunde pusta ut. Även till den här pjäsen hade vi ett samarbete med en grupp stråkelever från Kulturskolan. Det var verkligen ett plus i kanten att vi fått igång samarbetet med lärarna och de duktiga musikeleverna. Jag tror ändå att det var en av skådespelarna som var speciellt nöjd – Madeleine hade under många år önskat att vi skulle göra en föreställning av Tage Danielssons roliga och tänkvärda novell och till slut blev önskedrömmen verklighet.

Några dagar senare var det en snabb besiktning av Kulturhuset inför beslut i kommunstyrelsen. Ingen visste vad som skulle hända med den gamla folkparksbyggnaden. Vi började planera för en flytt inför höstens verksamhet. Vi var tvungna att ha en plan som säkerställde vår verksamhet och var vi skulle vara om Halmstads kommun inte längre ville hyra Kulturhuset.

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på Slottet 2001

I början av mars anställde kulturförvaltningen en projektassistent inför sommarens föreställning av 
Christian IV Gästabud. Hon skulle arbeta med PR inför sommarens föreställning. Tyvärr upptäckte jag ganska snabbt att assistenten aldrig varit ens i närheten av att arbeta PR. Att anställa en medarbetare som inte har kunskaper för att göra sitt arbete blir tyvärr ingen hjälp utan istället bara en ytterligare stressfaktor. Jag försökte med flera väldigt enkla uppgifter, men tiden var knapp och jag hade inte tid att vara någon slags handledare i en utbildningsprocess som inte byggde på att kunskapen kunde användas i framtida projekt. För övrigt fördelade jag min tid mellan inläsning av fakta till Gästabudet, mängder av repetitioner av min kommande pjäs Cabarét Caktus Lime och ljud och musikinspelning till föreställningen.
Ett stort problem som vi stod inför i Kulturhuset var att huset hade förfärligt många dörrar. Det var nästan omöjligt att se till att alla var låsta så inga obehöriga tog sig in. Någon vecka in i mars blev de olåsta dörrarna också ett problem för min pjäs när några personer varit inne logerna och stulit av min rekvisita. Det var bara att bita ihop och leta upp nya prylar och hoppas att dörrarna i fortsättningen var låsta.
Strax före genrepet till min pjäs skriver jag i min dagbok att nattsömnen inte var den bästa. Stress och oro växte till nästan oöverstigliga berg.

Monika

måndag 14 december 2020

Halmstads Kvartersteater - del 26 - Prins Sorgfri våren 2001

 

Prins Sorgfri med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken våren 2001

Jag startade det nya året 2001 med en riktig dunderförkylning, men som vanligt fanns det inte någon tid att stanna hemma och vara sjuk. Det var en hisnande fart på repetitioner och den första premiären närmade sig raskt.

I den tidiga januari hade jag själv mycket planering av kläder och scenografi till min egen pjäs Cabarét Caktus Lime och jag arbetade också med inspelning av musiken. Cabarén som från början var tänkt i endast en akt hade vuxit och jag fick acceptera att det blev en två-akters föreställning, annars hade jag blivit tvingad att stryka en hel del scener och det hade nog inte de medverkande skådespelarna blivit så nöjda med. Dessutom fick jag jobba extra med PR till både Prins Sorgfri och En försnillad buss i Europa. Vår nya kontorist hade inte hunnit bli tillräckligt varm i kläderna och det var mycket nytt att lära sig, så jag skyller inte situationen på henne, men för att avlasta hamnade en hel del PR-arbete på mitt skrivbord.

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på Slottsgården sommaren 2001

Jag och Ulf hade också många möten med kulturförvaltningen om 
Christian IV Gästabud och jag blev tvungen att använda helgerna till budgetberäkningar och projektering. En annan sak som gav mycket merarbete var att kommunen fortfarande inte hade anställt någon chef på Kulturhuset och därigenom hamnade alla förfrågningar om att hyra lokalerna hos oss. Det gjorde inte arbetet och stressen mindre.
Prins Sorgfri med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken våren 2001

Så var det dags för 
Prins Sorgfri som var första premiären. Teknik och ljus fick vi hyra eftersom det inte fanns en enda lampa till Kulturhusets stora scen. Egentligen borde vi sagt att vi inte spelar i Kulturhuset förrän det fanns en duglig teknisk utrustning och istället använt våra egna lokaler på Andersberg och Vallås, som åtminstone hade en fungerande teknik, men vi ville ge det gamla folkparkshuset en ny start och se den fantastiska scenen vakna upp på nytt. Trots mycket, eller kanske tack vare, mycket arbete både dag och natt blev genrepet för Prins Sorgfri den 1 februari riktigt bra. Föreställningen var en barnteater av Suzanne Osten och Per Lysander och manus bygger på en saga av Eva Wigström. Det var många av våra unga skådespelare som fick axla bärande roller. Jag är fortfarande imponerad av hur duktiga de var på scen trots sin unga ålder. Kim J. som prinsen och systrarna Karolina och Johanna B. i flera varierande roller och några unga slagverkare från Kulturskolans musikutbildning.
Sista dagen innan premiär städade jag i foajé och kafé och lördagen den 3 februari var det premiär för Prins Sorgfri. Föreställningen gick strålande och efteråt hade vi premiärfest i kafélokalen på Kulturhuset.
Under veckorna framöver arbetade jag mycket hemma på min fritid med att läsa historiska fakta om Christian IV Gästabud och de historiska personerna som fanns runt de två kungarna. Vid ett möte med historiker Eva Agrell fick jag hjälp med att hitta en hel del fakta i Gamla Halmstads årsböcker.
De närmaste veckorna efter premiären på Prins Sorgfri blev minst lika stressiga som innan. Föreställningen En försnillad buss i Europa hade premiär redan den 24 februari och både scenografibygge, repetitioner, teknik och PR fick arbetas med i ett rasande tempo.
Den 8 februari hade vi för första gången årsmöte i kvartersteaterföreningen på Kulturhuset. Ulf avgick som ordförande och Jörgen J. blev vald som ny. Jörgen var en av våra duktiga skådespelare och han gjorde sedan ett gediget arbete som ordförande för föreningen i många år. Vi hade alltid väldigt trevligt och roligt på styrelsemötena. Det var en lättsam och ibland ganska skämtsam ton och det lockade till många goda skratt.
Efter årsmötet gick veckorna snabbt till premiär för En försnillad buss i Europa och tillika vårens andra premiär.

Monika

torsdag 19 november 2020

Halmstads Kvartersteater - del 25 - barngrupper, teaterkurser och tre pjäser hösten 2000

Den mykenska konungens saga med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 2000

 I början av hösten var det mycket diskussioner om Kulturhuset och framtiden för byggnaden. Inga beslut var tagna och vi var väl medvetna om att vi kanske blev tvungna att återigen flytta inom ett år. Dessutom fanns det ingen formellt ansvarig chef för byggnaden och inte heller någon vaktmästare. Allt praktiskt hamnade så klart på kvartersteatern. Det gjorde att vår start för verksamheten blev onödigt tungrodd.

Vi hade rekordmycket anmälningar till verksamheten och vår ambition var att alla som anmälde sig också skulle beredas en plats.
Första lördagen i september spelade vi gatuteatern Den mykenska konungens saga på grönområdet i Andersberg. Det var festival i området, och vi bidrog med vår föreställning, men vädrets makter skapade också en väldigt regnig och lerig föreställning. Vi spelade sagan ytterligare en gång innan den packades ihop i våra förråd – en spelning på Kulturnatten i mitten av september.
Dagen efter var det gemensam start för våra tre stora teaterpjäser. Prins Sorgfri och Cabarét Cactus Lime med spelplats Kulturhuset samt En försnillad buss i Europa med planerad premiär på Andersberg.
Vi samlade alla skådespelarna i den stora, övre salen i Kulturhuset. Gilda var med och gjorde dans-och rörelseövningar. Vi avslutade med gemensam fika och utdelning av repetitionsschema i kafélokalen.
Under hösten improviserade min teatergrupp tre kvällar i veckan med olika tema. Jag hade hittat aktuella och intressanta ämnen som kunde ligga till grund för improvisationerna. Vi hade alltså inget manus utan planen var att improvisationerna skulle leda fram till en kabarét som skulle spela på kaféscenen i Kulturhuset.
I slutet av september och början av oktober startade barngrupperna och teaterkurserna. Vi blev tio barngrupper och tre teaterkurser fördelade på Andersberg, Vallås och Kulturhuset. Vi startade till och med en grupp i Harplinge. Barngrupperna, som var prova-på-grupper för barn fick namn efter grekiska mytologiska gudar som Gaia och Kronos och barngrupperna fick namn efter gudar i den nordiska mytologin som Oden, Freja och Tor. Teaterkurserna fick namn efter Shakespeares rollfigurer Hamlet, Ophelia och Othello.
Den 7 oktober hade vi gemensam städ-dag. Alla skådespelarna i våra tre pjäser var med och hjälpte till att städa både Andersbergs och Vallås lokaler och Kulturhuset. Vi avslutade med mat i Kulturhusets kafé, som Lasse J. och Georgia hade lagat.
Senare i oktober fick vi tyvärr besked från HFAB att vi inte längre fick använda lokalen på Vallås. Huset skulle rivas och ett nytt hyreshus skulle byggas på platsen. Det kändes sorgligt och innebar också att vår verksamhet på Vallås blev svårare att bedriva.
Prins Sorgfri med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken 2001

I slutet av månaden drog också PR-arbete igång. Den första premiären under 2001 var pjäsen
 Prins Sorgfri som spelade på Kulturhusets stora scen.

I början av november hade vi möte om investeringsbudget för Kulturhuset med Christina Blomkvist på Kulturförvaltningen. Huset var tomt på inventarier och det behövde investeras i mycket teknisk utrustning. Vid mötet fick vi också en förfrågan om att göra Christian IV Gästabud på Slottsgården.
Min spontana reaktion var väldigt negativ. Jag tyckte vi hade alldeles för mycket att göra med att starta den väldigt stora verksamheten och att då också börja planera för ett stort spel utomhus redan till nästa sommar kändes nästan övermäktigt. Vi fick ta oss en rejäl funderare innan vi tackade ja. Så här många år efteråt minns jag inte när vi bestämde oss, men under julledigheten gjorde jag budget och planerade Gästabudet så någon gång i november eller december har vi ändå tyckt att vi också orkade att producera en stor sommarföreställning. Så vitt jag minns hade vi inte någon längre betänketid.

Cabarét Cactus Lime med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken 2001

Några dagar innan julledigheten gjorde vi en hel genomgång av Cabaré Caktus Lime på kaféscenen. Manus var klart och vi hade redan inlett repetitioner av både scener och sånger. Jag hade till och med hunnit komponera några specialsånger som passade ihop med scenerna.

Mitt i julledigheten mellan jul och nyår blev det slutinspektion av Kulturhuset. Ägaren berättade att Kulturhuset var sålt, men att den nye ägaren var intresserad av att det även i fortsättningen bedrevs teater och kulturverksamhet i den gamla Folkparksbyggnaden. Men osäkerheten var ändå väldigt stor. Den nye ägaren var intresserad av fortsättning, men ville kommunen fortsätta att hyra Kulturhuset? Vi inledde det nya året med många frågetecken.

Monika

fredag 16 oktober 2020

Halmstads Kvartersteater - del 24 - vi flyttar in i Kulturhuset, Folkparken augusti 2000

Kulturhuset i Folkparken Halmstad 

 I början av augusti startade vi vår verksamhet på Kulturhuset i Folkparken. Det var ett gigantiskt gammalt trähus med trappor och prång och givetvis också många salar för teaterverksamhet. Byggnaden hade en gång i tiden inrymt ett av norra Europas största danspalats och många äldre av Halmstads befolkning hade minnen från sin ungdomstid. Min egen far kunde berätta om invigningskvällen 1936 när han var där och dansade.

Under sommaren hade vårt ”allt -i-allo” Lasse varit och målat kontoret, som var samma gamla kontor som folkparkschefen använt en gång i tiden. Byggnaden ägdes inte av Halmstads kommun, men det var kulturförvaltningen som hyrde huset och som skulle vara huvudman för byggnaden och den verksamhet som skulle inrymmas i lokalerna. Vid tidigare avtal med Hallands Bildningsförbund hade de varit huvudman även för lokalerna. Nu ville kommunen göra på ett nytt sätt och säkerställa att huset blev använt så mycket som möjligt. Dock var osäkerheten stor. Politikerna var tveksamma till att hyra huset och ännu mer tveksamma till att köpa. Jag var och är fortfarande övertygad om att det bästa och mest ekonomiska hade varit att köpa det gamla huset. När vi flyttade in hade det inte tagits några politiska beslut om Kulturhusets framtid. Fanns det ens någon framtid? Det enda som egentligen var fastlagt var avtalet med kvartersteaterföreningen om att bedriva amatörteaterverksamhet. Det skulle anställas både chef för kulturhuset och vaktmästare, men när vi flyttade in i augusti 2000 var huset både tomt på inventarier och det fanns inga anställda.

Den nya personalgruppen på kvartersteatern var tre teaterpedagoger på heltid och en på halvtid, samt en kontorist och en anställd på lönebidrag. Jag och Ulf delade arbetet som verksamhetsledare och arbetade också som pedagog och regissör. Åsa S. var också teaterpedagog på heltid och Georgia K. var anställd på halvtid. Susanne H. blev vår kontorist. Lasse J. fortsatte som lönebidragsanställd ”allt-i-allo”, som kunde hjälpa till med praktiskt arbete som dekormålning. Städningen av kontoret delade vi mellan oss i personalgruppen. Alla hade varsin städvecka enligt ett rullande schema. Jag har alltid tyckt att arbetet med att hålla rent runt sin egen arbetsplats är bra om det utförs av den som också brukar arbetsplatsen. De flesta mår bra av att då och då använda dammtrasan och sopkvasten. Jag är övertygad om att förståelsen för arbetet med städning blir betydligt större om jag själv också är en del av städarbetet.

Ulf Häägg på Halmstads Kvartersteaters kontor i Kulturhuset, Folkparken 2000

De första dagarna hade vi möte i personalgruppen, bankmöten, kurs med nya revisorn och genomgång av det nya bokföringsprogrammet. Det var mycket nytt som skulle på plats och min första lediga helg blev inte så ledig. Jag använde fritiden till att jobba med bokföringen för att lära mig alla rutiner i hanteringen av vår ekonomi. Det var inte jag som skulle arbeta praktiskt med bokföringen, men jag var attesterings- och konteringsansvarig och det var nödvändigt att jag hade bra kunskap om alla moment i hanteringen av verifikationer. Jag blev också tvungen att använda min fritid för att planera den teaterpjäs som jag skulle arbeta med. Min arbetstid räckte helt enkelt inte till. Dygnets timmar är bara tjugofyra och det krävs ju en del sömn också. Det var inte så konstigt att jag skrivit i min dagbok, när halva månaden gått, att jag stressar. Det var alldeles för många trådar som alldeles för snabbt skulle falla på plats. Planering av teaterkurser, pjäser, bankärenden, bokföring, styrelsemöten, personalmöten, möten med kulturförvaltningen och information till Kulturskolans personal om vår verksamhet och presentation av vår personalgrupp. Vi hade inlett ett samarbete med Kulturskolan och det var viktigt att starten och mötet med alla lärare blev bra.

En av den långa raden av barngrupper i Kvartersteaterns verksamhet höst 2000

Under första månaden gjorde vi också en gedigen studieplan för våra teaterkurser. Den byggde på tidigare erfarenheter av vad som fungerat bäst under de gångna åren.
Eftersom vår nyanställda kontorist delade sin tid med en annan anställning och det var mycket administrativt arbete som hon skulle slussas in i fick jag lägga mina arbetstider mer på eftermiddagar och kvällstid. Det blev ganska tungrott och bidrog förmodligen till min egen stress.
Den 21 augusti hade det mesta organisatoriska fallit på plats och vi höll en presskonferens tillsammans med kulturskolan och kulturförvaltningen. Vi presenterade vår nya verksamhet och kunde också berätta att vi fått rekordmånga anmälningar till våra teaterkurser och barngrupper. Dagen efter var det en stor artikel i Hallandsposten och vi upplevde allihop att vi startat igång något bra och viktigt. Äntligen skulle min dröm, om att ge så många som möjligt chansen att få spela teater, gå i uppfyllelse. Det var värt varenda slitsam och stressig timme.

Monika


onsdag 2 september 2020

Halmstads Kvartersteater - del 23 - Den mykenska konungens saga, barnteaterfestival och avtal med kulturförvaltningen våren 2000

 


Våren 2000 präglades av många premiärer och det överraskande avtalet med kulturförvaltningen. Vi hade mängder med möten och diskussioner om utformandet av avtalet och vad som behövde göras i Kulturhuset. Vi bestämde ganska snabbt att återigen flytta vårt kontor – denna gång till Kulturhuset i Folkparken. Vi hade också möte med Kulturskolans chef Olle Bengtsson om att bedriva teaterverksamheten gemensamt med Kulturskolan. 

Den 29 april hade vi barnteaterfestival på Andersberg. Det var fyra barnpjäser som spelade och nästan 70 barn som deltog. Alla fick en blå t-shirt med texten teaterfestival 2000 och Halmstads Kvartersteater. Det var många av de äldre och vuxna skådespelarna som var med och hjälpte till som funktionärer. Vi hade fika och aktiviteter i pauserna medan scenen byggdes om för nästa pjäs. Utan alla vuxna entusiaster hade vi inte kunnat genomföra vår första barnteaterfestival, som sedan blev en tradition som återkom varje vår. De vuxnas arbetsinsats kunde räknas i mängder med gratis arbetstimmar och gav också en av motivationerna till att blanda verksamheten mellan yngre och äldre. Mötet mellan generationerna betydde också väldigt mycket. Just den sista motivationen har jag hört många säga, under åren som gått, var det bästa med att vara med i kvartersteatern. Mötet mellan yngre och äldre är det mest positiva som många tagit med sig som erfarenhet från sin tid i kvartersteatern. 


Den 20 maj var det premiär i Andersbergs centrum för gatuteatern 
Den mykenska konungens saga. I föreställningen som byggde på skapelseberättelsen i den grekiska mytologin deltog blandade skådespelare från barn till vuxna. Berättelsen byggde på sånger och kortare texter och var centrerad runt en gigantisk Gaia – som gestalten för alltings ursprung. Vi spelade också föreställningen i Vallås centrum.
Innan sommaren slöt vi också avtal med en auktoriserad revisor. Föreningen skulle hantera en stor verksamhet med flera anställda och över en miljon i bidrag från kommunen. Vi ville att allt skulle fungera på ett korrekt sätt enligt samhällets lagar och regler. Kollektivavtal hade vi redan med berört fackförbund.
I slutet av maj spelade också teaterföreställningen Korv och Kultur på en ATF-festival i Göteborg. Vår förening var sedan flera år ansluten till de två stora amatörorganisationerna ATR och ATF.
I början av juni skrev vi till slut avtal med kommunen om den stora teaterverksamheten. Planerna för framtiden var redan beslutade av föreningens styrelse. Påskriften var bara ett formellt fastställande av våra gemensamma åtagande. Vår del innebar att vi skulle bereda möjlighet för främst barn- och ungdomar att få delta i teaterverksamhet. Ett visst mått av äldre ingick också i detta avtal. Det var vårt krav eftersom vi såg vinsterna med den vuxna inblandningen.
Under juni läste jag höstens manus och räknade budget för uppsättningarna. Jag och Ulf hade också mycket diskussioner om vad vi kunde göra i Kulturhuset. Huset var tömt på all teknik och alla inventarier. Det var ett tomt skal med en stor scen som saknade teknik. Allt var bortforslat eftersom det var Hallands Bildningsförbund som ägde inventarier, teknik och givetvis också kläder och rekvisita. Lokalerna och ytorna var bra, men det går inte att göra teater av luft och tomma lokaler. Vi fick försöka göra en provisorisk start av verksamheten och efter hand försöka åstadkomma mer permanenta lösningar.
Den sommarens semester fylldes av möten och diskussioner.

Monika

söndag 2 augusti 2020

Halmstads Kvartersteater - del 22 - Tokfursten, Korv och Kultur och ett överraskande avtal våren 2000

Tokfursten av Henning Mankell med Halmstads Kvartersteater på Andersberg våren 2000
Våren 2000 var en omtumlande tid i mitt arbete med kvartersteatern. Vi kastades mellan förtvivlan och hopp och allt fick en väldigt överraskande vändning – den sista februari erbjöd kulturförvaltningen oss att bli huvudman för all amatörverksamhet i Halmstad. Redan dagen efter hade vi styrelsemöte och beslutade att tacka ja. Det fanns för- och nackdelar. Vi skulle inte längre vara den lilla amatörteatern med lätt överblickbar verksamhet – det skulle bli tungt och krävande, men de mycket större resurserna att ge så många som möjligt en chans att delta i amatörteater blev det som fick oss att tacka ja. Den närmaste tiden vände jag och vred på siffrorna. Jag försökte att hitta det bästa sättet att använda bidraget. Hur skulle vi få ut maximal verksamhet ur kulturförvaltningens bidrag.
Mitt i allt detta räknande och funderande närmade sig min egen premiär och planering av gatuteater och barnteaterfestival upptog dessutom mycket av min tid. Jag fick helt enkelt ta min egen fritid och nattens timmar till hjälp.
Tokfursten av Henning Mankell med Halmstads Kvartersteater på Andersberg våren 2000
Den 25 mars var det premiär för Tokfursten av Henning Mankell på Andersbergsteatern. Föreställningen blev väldigt bra och mycket berörande. Det var många i publiken som efteråt berättade om att de fick tårar i ögonen. Jag var också nöjd med att min bearbetning av manus och rollförändring från två skådespelare till femton blev en förstärkning av pjäsens budskap. I huvudrollerna fanns några av de mer erfarna skådespelarna, men de många ungdomarna gav gestaltningen en förstärkning. Kerstin, Sandra, Madeleine, Stefan, Pontus, Erik och Annika blev ryggraden, men Karolina, Johanna, Jessica och alla de andra yngre gav föreställningen en extra guldkant. Det blev också en väldigt bra recension i Hallandsposten. Premiärfesten hade vi på ungdomsgården Metropol.
Några dagar senare förhandlade jag och Ulf om avtal mellan Kvartersteaterföreningen och Kulturförvaltningen.  Det var mycket praktiskt som skulle falla på plats och det var viktigt för verksamheten att avtalet blev rätt formulerat. Det blev många möten mellan oss och tjänstemän på kulturförvaltningen under den här våren.
Den 1 april hade vår teaterkurs sitt uppspel Tant Ednas kafé på Andersbergsteatern. Ledare var Petra och teaterkursen hade utökats till både höst och vår och varade ett år. Det gav skådespelarna en bättre grund inför kommande pjäser. Några dagar senare var det också premiär för Ägget med en av våra barngrupper på Andersberg samt Andreas längtan på Vallås. Ledare för båda barngrupperna var Petra. Ytterligare några dagar senare var det också en liten premiär för vår prova-på-barngrupp som spelade Spegeln på Vallåsgården. Petra var ledare även för den gruppen och hade bråda dagar med många skådespelare, rekvisita och kläder som skulle vara på plats.
Korv och Kultur av Björn Runeborg med Halmstads Kvartersteater på Vallås våren 2000
Den 15 april var det premiär för pjäsen Korv och Kultur av Björn Runeborg på Vallåsteatern. Det var den tredje stora pjäsen under våren och Göran, en av våra erfarna amatörskådespelare, var regissör. Pjäsen handlade om guden Apollon som förvandlar sig till reporter och besöker en korvkö en helt vanlig kväll för att se om människorna är intresserade av kultur.
Några dagar senare spelade Tokfursten sista föreställning inför en mer än fullsatt salong på Andersberg. Som vanligt blev det städning och nedmontering av scenografi redan samma kväll. Det var alltid bäst att städa undan redan samma kväll när alla var samlade.
I slutet av april spelade ytterligare en prova-på-grupp sin pjäs Illbattingen på Andersberg. Det var Ulf och Åsa som var ledare och därmed hade samtliga grupper gjort klart sina pjäser. Men vi fortsatte att arbeta i högt tempo och några dagar tidigare hade vi startat repetitioner av en gatuteaterföreställning som samlade alla skådespelare. Under hela våren hade jag arbetat med manus och sånger till en föreställning som byggde på den grekiska mytologin. Inspiration till föreställningen hade jag hämtat vid en resa till Knossos på Kreta året innan. Resan gjordes möjlig genom Halmstads kommuns kulturstipendium – med manus, musik och föreställning tackade jag för bidraget.

Monika