Böcker av Monika Häägg

Böcker av Monika Häägg
Solbarnet, Månguden, Isvintern, Kungsgården, Jag spelar min roll, Grevens slott,Varulvens spår, Mumiens skatt, Augustimörker, Völvans spådom

lördag 20 februari 2021

Halmstads Kvartersteater - del 28 - Cabarét Cactus Lime våren 2001

 

Cabarét Cactus Lime med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken våren 2001

Den 22 mars var det genrep för Cabarét Cactus Lime på Kulturhusets kaféscen. Dagarna innan hade varit stressiga med mycket repetitioner och dessutom att inhandla kaffekoppar och en del köksutrustning eftersom det var tomt i skåp och lådor i Kulturhusets kafé. Skådespelarna tog hand om publiken och lotsade dem till bordsplacering och tog upp beställning på kaffe, dricka och fika. Det blev ett trevligt inslag i föreställningen. Publiken kände sig välkommen. Dagen efter genrep var det ett inslag i Radio Halland om kabarén. Föreställningen var i två akter och manus byggde på ensemblens improvisationer. Ramen och den röda tråden var att allt ingick i ett kafé där allt går att köpa om bara pengar finns. Inledningssången som sjöngs av hela ensemblen var en välkommensång och en inbjudan att köpa allt som fanns i Cactus Lime. Sedan radades upp scener med familjen Lagom, poängjakter och märkliga reklamerbjudande i olika företag, mobilerbjudande, en nyhetsredaktions jakt på braskande rubriker och inte minst den personifierade Döden som hela tiden blir lurad på sitt nästa offer som i sin stressiga tillvaro inte har tid att följa liemannens uppmaning. En blandning mellan scener och sånger.

Cabarét Cactus Lime med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken våren 2001

Den 24 mars var det premiär och efteråt var det premiärfest med taccos. Det var några ur ensemblen till pjäsen 
En försnillad buss i Europa som var festkommitté. De hade gjort ett strålande arbete. Jag kunde pusta ut – ännu en föreställning, den tredje på en och en halv månad var avklarad. Jörgen – vår nyvalda ordförande i föreningen var en av skådespelarna. Det var en blandning av äldre och yngre och jag minns alla med stor glädje. Kerstin, Lena, Linda, Stefan, Henning, Susanne, Frida, Emelie, Ronny, Erik, Johanna, Per, Cecilia och många fler. Premiärfesten var slut vid midnatt och som alltid absolut ingen alkohol. Vi hade många medlemmar under 18 år och det bästa sättet att se till att det inte blev några misstag var att aldrig acceptera någon alkohol.

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på Halmstads slott 2001

Veckan efter premiären var det fokus på vår kommande sommarföreställning 
Christian IV Gästabud. Inte helt oväntat slutade kulturförvaltningens assistent som nyligen blivit anställd för att samordna och arbeta med PR. Jag hade insett ganska snabbt ett den rekryteringen inte skulle bli något stöd till projektet. Det hade anställts en person som var väldigt trevlig och bra på alla sätt och vis, men inte för att arbeta med ett stort teaterprojekt. Vi fick istället snabbt sätta igång kvartersteaterns egen PR-maskin. Den närmaste tiden var det många möten i projektgruppen och jag arbetade febrilt med manus inför att repetitionerna skulle dra igång.
I början av april höll kulturförvaltningen en föreningsträff i Kulturhuset och jag ser i mina anteckningar att jag var den som handlade fika till besökarna från föreningarna i kommunen. Under kvällen berättade vi också en del praktisk information om möjligheten att hyra lokalerna och vi spelade också några scener ur Cactus Lime.
Tidigt i april började också uppspel för alla våra barngrupper och teaterkurser. Den 7 april spelade barngruppen Tor pjäsen Tågstationen på Andersberg. Det var Åsa och Susanne som var ledare. Några dagar senare spelade också Mästerdetektiven Blomkvist med barngruppen Oden på Andersbergslokalen. Ledare var Åsa.

I mitten av april blev tyvärr hotet om att flytta ur Kulturhuset ännu mer tydligt. Kommunens budgetberedning sa nej till hyreshöjningen i den gamla folkparksbyggnaden. Jag hade gjort en väl fungerande plan för vår utflyttning tillbaka till våra lokaler på Andersberg och Vallås. Det kändes ändå väldigt tråkigt. Alla flyttar hit och dit tog på energin – den som vi så väl behövde till teaterverksamheten.
Den 12 april hade vår teaterkurs på Andersberg uppspel med scener ur pjäsen Pojken. Ledare var Åsa och Susanne.
Under påskhelgen använder jag ledigheten till att skriva klart manus till Gästabudet. I veckan efter hade vi möte om scenografin med Marianne Dillberg på Ljus och Dekor. Det var en lågbudget som fanns att tillgå och det gick inte att göra några stora utsvävningar med varken scenografi eller kläder.
Jag är inte förvånad över att jag inte kände någon större glädje när plötsligt kulturchefen Sigge Olsson ringer den 19 april, från ett möte i Danmark med kulturnämnden, och berättar att de ganska oväntat ändå beslutat att förvaltningen hyr Kulturhuset under tre år. Visst kändes det skönt att slippa en flytt ur huset, men all oro och allt merarbete som uppstått hade skapat en irritation och jag var väldigt trött.
Samma kväll hade Hamlet, ytterligare en av våra teaterkurser, uppspel på Kulturhusets kaféscen. Åsa var teaterledare och jag, som verksamhetsledare, hade som mål att gå och se alla uppspel. För mig var det viktigt att se hur verksamheten fungerade. Jag hade hela tiden kontinuerliga rapporter från teaterledarna, men att också fysiskt se gruppens uppspel var ytterligare ett kvitto på att verksamheten fungerade. Det gav mig också alltid stor glädje att se teaterelevernas utveckling och glädje över att göra sitt uppspel.

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på Halmstads slott 2001

På fredagen samma vecka fick jag trots alla glädje över verksamheten plötsligt en bedrövlig trötthet och irritation. Jag blev tvungen att gå hem och vila mig och uteblev från möte med gruppen som diskuterade Gästabudets planering. Jag bara släppte allt jag hade för händer och gick. Dagen efter, som var en lördag, fick jag antagligen dåligt samvete över mitt beteende. Jag satt nästan hela dagen på kontoret och planerade rollista och repetitionsschema samt bearbetade återigen manus till Gästabudet. Jag har skrivit så i min dagbok, så antagligen räckte det med en eftermiddags vila för att återigen ha energi att fortsätta arbeta. Jag minns inte att jag gjorde något liknande under alla år jag arbetade med kvartersteatern, men jag inser också att den här hösten och våren var den mest stressiga perioden under alla år jag arbetade med kvartersteatern, så jag kanske är förlåten för att jag under en dag tappade fotfästet.

På söndagen den 22 april spelade vi sista föreställning med Cabarét Cactus Lime och efteråt plockade vi undan alla kläder och rekvisita och städade lokalerna. Därmed var Cactus Lime bara ett minne.

Monika


lördag 16 januari 2021

Halmstads Kvartersteater - del 27 - En försnillad buss i Europa våren 2001

 

En försnillad buss i Europa med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 2001

Veckan innan premiären på En försnillad buss i Europa var väldigt stressig. Dels pågick fortfarande föreställningar med Prins Sorgfri på Kulturhusets stora scen och dels var det bara tre veckor mellan de två premiärerna. Det fanns ingen andningspaus. Pjäsen byggde på novellen Busschauffören som tänkte att vafan av Tage Danielsson. Åsa S var teaterledare och regissör. Gruppen hade följt novellens historia ganska bra och improviserat runt olika skeenden i novellen. Eftersom pjäsen handlade om en grupp med människor som spontant reser ut i Europa med en buss och att allt startar med att busschauffören efter sista turen plötsligt får för sig att resa iväg mot okänt mål. Det blev ett passande namn att kalla pjäsen för En försnillad buss i Europa.

En försnillad buss i Europa med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 2001

Den 22 februari var det genrep på Andersbergsteatern och den 24 februari spelade Prins Sorgfri sista föreställningen och samma kväll var det premiär för den försnillade bussen. Allt gick trots stressen väldigt bra och senare på kvällen kunde vi fira i fritidsgården Metropols lokaler tillsammans med en nöjd ensemble. Ännu en premiärfest och som alltid givetvis alkoholfri. Något som jag och Ulf alltid höll benhårt vid i verksamheten oavsett om det var repetitioner eller fest. Göran, Madeleine, Benny, Maria, Josefine, Rigmor, Beata, Helena, Micael och alla de andra skådespelarna kunde pusta ut. Även till den här pjäsen hade vi ett samarbete med en grupp stråkelever från Kulturskolan. Det var verkligen ett plus i kanten att vi fått igång samarbetet med lärarna och de duktiga musikeleverna. Jag tror ändå att det var en av skådespelarna som var speciellt nöjd – Madeleine hade under många år önskat att vi skulle göra en föreställning av Tage Danielssons roliga och tänkvärda novell och till slut blev önskedrömmen verklighet.

Några dagar senare var det en snabb besiktning av Kulturhuset inför beslut i kommunstyrelsen. Ingen visste vad som skulle hända med den gamla folkparksbyggnaden. Vi började planera för en flytt inför höstens verksamhet. Vi var tvungna att ha en plan som säkerställde vår verksamhet och var vi skulle vara om Halmstads kommun inte längre ville hyra Kulturhuset.

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på Slottet 2001

I början av mars anställde kulturförvaltningen en projektassistent inför sommarens föreställning av 
Christian IV Gästabud. Hon skulle arbeta med PR inför sommarens föreställning. Tyvärr upptäckte jag ganska snabbt att assistenten aldrig varit ens i närheten av att arbeta PR. Att anställa en medarbetare som inte har kunskaper för att göra sitt arbete blir tyvärr ingen hjälp utan istället bara en ytterligare stressfaktor. Jag försökte med flera väldigt enkla uppgifter, men tiden var knapp och jag hade inte tid att vara någon slags handledare i en utbildningsprocess som inte byggde på att kunskapen kunde användas i framtida projekt. För övrigt fördelade jag min tid mellan inläsning av fakta till Gästabudet, mängder av repetitioner av min kommande pjäs Cabarét Caktus Lime och ljud och musikinspelning till föreställningen.
Ett stort problem som vi stod inför i Kulturhuset var att huset hade förfärligt många dörrar. Det var nästan omöjligt att se till att alla var låsta så inga obehöriga tog sig in. Någon vecka in i mars blev de olåsta dörrarna också ett problem för min pjäs när några personer varit inne logerna och stulit av min rekvisita. Det var bara att bita ihop och leta upp nya prylar och hoppas att dörrarna i fortsättningen var låsta.
Strax före genrepet till min pjäs skriver jag i min dagbok att nattsömnen inte var den bästa. Stress och oro växte till nästan oöverstigliga berg.

Monika

måndag 14 december 2020

Halmstads Kvartersteater - del 26 - Prins Sorgfri våren 2001

 

Prins Sorgfri med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken våren 2001

Jag startade det nya året 2001 med en riktig dunderförkylning, men som vanligt fanns det inte någon tid att stanna hemma och vara sjuk. Det var en hisnande fart på repetitioner och den första premiären närmade sig raskt.

I den tidiga januari hade jag själv mycket planering av kläder och scenografi till min egen pjäs Cabarét Caktus Lime och jag arbetade också med inspelning av musiken. Cabarén som från början var tänkt i endast en akt hade vuxit och jag fick acceptera att det blev en två-akters föreställning, annars hade jag blivit tvingad att stryka en hel del scener och det hade nog inte de medverkande skådespelarna blivit så nöjda med. Dessutom fick jag jobba extra med PR till både Prins Sorgfri och En försnillad buss i Europa. Vår nya kontorist hade inte hunnit bli tillräckligt varm i kläderna och det var mycket nytt att lära sig, så jag skyller inte situationen på henne, men för att avlasta hamnade en hel del PR-arbete på mitt skrivbord.

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på Slottsgården sommaren 2001

Jag och Ulf hade också många möten med kulturförvaltningen om 
Christian IV Gästabud och jag blev tvungen att använda helgerna till budgetberäkningar och projektering. En annan sak som gav mycket merarbete var att kommunen fortfarande inte hade anställt någon chef på Kulturhuset och därigenom hamnade alla förfrågningar om att hyra lokalerna hos oss. Det gjorde inte arbetet och stressen mindre.
Prins Sorgfri med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken våren 2001

Så var det dags för 
Prins Sorgfri som var första premiären. Teknik och ljus fick vi hyra eftersom det inte fanns en enda lampa till Kulturhusets stora scen. Egentligen borde vi sagt att vi inte spelar i Kulturhuset förrän det fanns en duglig teknisk utrustning och istället använt våra egna lokaler på Andersberg och Vallås, som åtminstone hade en fungerande teknik, men vi ville ge det gamla folkparkshuset en ny start och se den fantastiska scenen vakna upp på nytt. Trots mycket, eller kanske tack vare, mycket arbete både dag och natt blev genrepet för Prins Sorgfri den 1 februari riktigt bra. Föreställningen var en barnteater av Suzanne Osten och Per Lysander och manus bygger på en saga av Eva Wigström. Det var många av våra unga skådespelare som fick axla bärande roller. Jag är fortfarande imponerad av hur duktiga de var på scen trots sin unga ålder. Kim J. som prinsen och systrarna Karolina och Johanna B. i flera varierande roller och några unga slagverkare från Kulturskolans musikutbildning.
Sista dagen innan premiär städade jag i foajé och kafé och lördagen den 3 februari var det premiär för Prins Sorgfri. Föreställningen gick strålande och efteråt hade vi premiärfest i kafélokalen på Kulturhuset.
Under veckorna framöver arbetade jag mycket hemma på min fritid med att läsa historiska fakta om Christian IV Gästabud och de historiska personerna som fanns runt de två kungarna. Vid ett möte med historiker Eva Agrell fick jag hjälp med att hitta en hel del fakta i Gamla Halmstads årsböcker.
De närmaste veckorna efter premiären på Prins Sorgfri blev minst lika stressiga som innan. Föreställningen En försnillad buss i Europa hade premiär redan den 24 februari och både scenografibygge, repetitioner, teknik och PR fick arbetas med i ett rasande tempo.
Den 8 februari hade vi för första gången årsmöte i kvartersteaterföreningen på Kulturhuset. Ulf avgick som ordförande och Jörgen J. blev vald som ny. Jörgen var en av våra duktiga skådespelare och han gjorde sedan ett gediget arbete som ordförande för föreningen i många år. Vi hade alltid väldigt trevligt och roligt på styrelsemötena. Det var en lättsam och ibland ganska skämtsam ton och det lockade till många goda skratt.
Efter årsmötet gick veckorna snabbt till premiär för En försnillad buss i Europa och tillika vårens andra premiär.

Monika

torsdag 19 november 2020

Halmstads Kvartersteater - del 25 - barngrupper, teaterkurser och tre pjäser hösten 2000

Den mykenska konungens saga med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 2000

 I början av hösten var det mycket diskussioner om Kulturhuset och framtiden för byggnaden. Inga beslut var tagna och vi var väl medvetna om att vi kanske blev tvungna att återigen flytta inom ett år. Dessutom fanns det ingen formellt ansvarig chef för byggnaden och inte heller någon vaktmästare. Allt praktiskt hamnade så klart på kvartersteatern. Det gjorde att vår start för verksamheten blev onödigt tungrodd.

Vi hade rekordmycket anmälningar till verksamheten och vår ambition var att alla som anmälde sig också skulle beredas en plats.
Första lördagen i september spelade vi gatuteatern Den mykenska konungens saga på grönområdet i Andersberg. Det var festival i området, och vi bidrog med vår föreställning, men vädrets makter skapade också en väldigt regnig och lerig föreställning. Vi spelade sagan ytterligare en gång innan den packades ihop i våra förråd – en spelning på Kulturnatten i mitten av september.
Dagen efter var det gemensam start för våra tre stora teaterpjäser. Prins Sorgfri och Cabarét Cactus Lime med spelplats Kulturhuset samt En försnillad buss i Europa med planerad premiär på Andersberg.
Vi samlade alla skådespelarna i den stora, övre salen i Kulturhuset. Gilda var med och gjorde dans-och rörelseövningar. Vi avslutade med gemensam fika och utdelning av repetitionsschema i kafélokalen.
Under hösten improviserade min teatergrupp tre kvällar i veckan med olika tema. Jag hade hittat aktuella och intressanta ämnen som kunde ligga till grund för improvisationerna. Vi hade alltså inget manus utan planen var att improvisationerna skulle leda fram till en kabarét som skulle spela på kaféscenen i Kulturhuset.
I slutet av september och början av oktober startade barngrupperna och teaterkurserna. Vi blev tio barngrupper och tre teaterkurser fördelade på Andersberg, Vallås och Kulturhuset. Vi startade till och med en grupp i Harplinge. Barngrupperna, som var prova-på-grupper för barn fick namn efter grekiska mytologiska gudar som Gaia och Kronos och barngrupperna fick namn efter gudar i den nordiska mytologin som Oden, Freja och Tor. Teaterkurserna fick namn efter Shakespeares rollfigurer Hamlet, Ophelia och Othello.
Den 7 oktober hade vi gemensam städ-dag. Alla skådespelarna i våra tre pjäser var med och hjälpte till att städa både Andersbergs och Vallås lokaler och Kulturhuset. Vi avslutade med mat i Kulturhusets kafé, som Lasse J. och Georgia hade lagat.
Senare i oktober fick vi tyvärr besked från HFAB att vi inte längre fick använda lokalen på Vallås. Huset skulle rivas och ett nytt hyreshus skulle byggas på platsen. Det kändes sorgligt och innebar också att vår verksamhet på Vallås blev svårare att bedriva.
Prins Sorgfri med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken 2001

I slutet av månaden drog också PR-arbete igång. Den första premiären under 2001 var pjäsen
 Prins Sorgfri som spelade på Kulturhusets stora scen.

I början av november hade vi möte om investeringsbudget för Kulturhuset med Christina Blomkvist på Kulturförvaltningen. Huset var tomt på inventarier och det behövde investeras i mycket teknisk utrustning. Vid mötet fick vi också en förfrågan om att göra Christian IV Gästabud på Slottsgården.
Min spontana reaktion var väldigt negativ. Jag tyckte vi hade alldeles för mycket att göra med att starta den väldigt stora verksamheten och att då också börja planera för ett stort spel utomhus redan till nästa sommar kändes nästan övermäktigt. Vi fick ta oss en rejäl funderare innan vi tackade ja. Så här många år efteråt minns jag inte när vi bestämde oss, men under julledigheten gjorde jag budget och planerade Gästabudet så någon gång i november eller december har vi ändå tyckt att vi också orkade att producera en stor sommarföreställning. Så vitt jag minns hade vi inte någon längre betänketid.

Cabarét Cactus Lime med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken 2001

Några dagar innan julledigheten gjorde vi en hel genomgång av Cabaré Caktus Lime på kaféscenen. Manus var klart och vi hade redan inlett repetitioner av både scener och sånger. Jag hade till och med hunnit komponera några specialsånger som passade ihop med scenerna.

Mitt i julledigheten mellan jul och nyår blev det slutinspektion av Kulturhuset. Ägaren berättade att Kulturhuset var sålt, men att den nye ägaren var intresserad av att det även i fortsättningen bedrevs teater och kulturverksamhet i den gamla Folkparksbyggnaden. Men osäkerheten var ändå väldigt stor. Den nye ägaren var intresserad av fortsättning, men ville kommunen fortsätta att hyra Kulturhuset? Vi inledde det nya året med många frågetecken.

Monika

fredag 16 oktober 2020

Halmstads Kvartersteater - del 24 - vi flyttar in i Kulturhuset, Folkparken augusti 2000

Kulturhuset i Folkparken Halmstad 

 I början av augusti startade vi vår verksamhet på Kulturhuset i Folkparken. Det var ett gigantiskt gammalt trähus med trappor och prång och givetvis också många salar för teaterverksamhet. Byggnaden hade en gång i tiden inrymt ett av norra Europas största danspalats och många äldre av Halmstads befolkning hade minnen från sin ungdomstid. Min egen far kunde berätta om invigningskvällen 1936 när han var där och dansade.

Under sommaren hade vårt ”allt -i-allo” Lasse varit och målat kontoret, som var samma gamla kontor som folkparkschefen använt en gång i tiden. Byggnaden ägdes inte av Halmstads kommun, men det var kulturförvaltningen som hyrde huset och som skulle vara huvudman för byggnaden och den verksamhet som skulle inrymmas i lokalerna. Vid tidigare avtal med Hallands Bildningsförbund hade de varit huvudman även för lokalerna. Nu ville kommunen göra på ett nytt sätt och säkerställa att huset blev använt så mycket som möjligt. Dock var osäkerheten stor. Politikerna var tveksamma till att hyra huset och ännu mer tveksamma till att köpa. Jag var och är fortfarande övertygad om att det bästa och mest ekonomiska hade varit att köpa det gamla huset. När vi flyttade in hade det inte tagits några politiska beslut om Kulturhusets framtid. Fanns det ens någon framtid? Det enda som egentligen var fastlagt var avtalet med kvartersteaterföreningen om att bedriva amatörteaterverksamhet. Det skulle anställas både chef för kulturhuset och vaktmästare, men när vi flyttade in i augusti 2000 var huset både tomt på inventarier och det fanns inga anställda.

Den nya personalgruppen på kvartersteatern var tre teaterpedagoger på heltid och en på halvtid, samt en kontorist och en anställd på lönebidrag. Jag och Ulf delade arbetet som verksamhetsledare och arbetade också som pedagog och regissör. Åsa S. var också teaterpedagog på heltid och Georgia K. var anställd på halvtid. Susanne H. blev vår kontorist. Lasse J. fortsatte som lönebidragsanställd ”allt-i-allo”, som kunde hjälpa till med praktiskt arbete som dekormålning. Städningen av kontoret delade vi mellan oss i personalgruppen. Alla hade varsin städvecka enligt ett rullande schema. Jag har alltid tyckt att arbetet med att hålla rent runt sin egen arbetsplats är bra om det utförs av den som också brukar arbetsplatsen. De flesta mår bra av att då och då använda dammtrasan och sopkvasten. Jag är övertygad om att förståelsen för arbetet med städning blir betydligt större om jag själv också är en del av städarbetet.

Ulf Häägg på Halmstads Kvartersteaters kontor i Kulturhuset, Folkparken 2000

De första dagarna hade vi möte i personalgruppen, bankmöten, kurs med nya revisorn och genomgång av det nya bokföringsprogrammet. Det var mycket nytt som skulle på plats och min första lediga helg blev inte så ledig. Jag använde fritiden till att jobba med bokföringen för att lära mig alla rutiner i hanteringen av vår ekonomi. Det var inte jag som skulle arbeta praktiskt med bokföringen, men jag var attesterings- och konteringsansvarig och det var nödvändigt att jag hade bra kunskap om alla moment i hanteringen av verifikationer. Jag blev också tvungen att använda min fritid för att planera den teaterpjäs som jag skulle arbeta med. Min arbetstid räckte helt enkelt inte till. Dygnets timmar är bara tjugofyra och det krävs ju en del sömn också. Det var inte så konstigt att jag skrivit i min dagbok, när halva månaden gått, att jag stressar. Det var alldeles för många trådar som alldeles för snabbt skulle falla på plats. Planering av teaterkurser, pjäser, bankärenden, bokföring, styrelsemöten, personalmöten, möten med kulturförvaltningen och information till Kulturskolans personal om vår verksamhet och presentation av vår personalgrupp. Vi hade inlett ett samarbete med Kulturskolan och det var viktigt att starten och mötet med alla lärare blev bra.

En av den långa raden av barngrupper i Kvartersteaterns verksamhet höst 2000

Under första månaden gjorde vi också en gedigen studieplan för våra teaterkurser. Den byggde på tidigare erfarenheter av vad som fungerat bäst under de gångna åren.
Eftersom vår nyanställda kontorist delade sin tid med en annan anställning och det var mycket administrativt arbete som hon skulle slussas in i fick jag lägga mina arbetstider mer på eftermiddagar och kvällstid. Det blev ganska tungrott och bidrog förmodligen till min egen stress.
Den 21 augusti hade det mesta organisatoriska fallit på plats och vi höll en presskonferens tillsammans med kulturskolan och kulturförvaltningen. Vi presenterade vår nya verksamhet och kunde också berätta att vi fått rekordmånga anmälningar till våra teaterkurser och barngrupper. Dagen efter var det en stor artikel i Hallandsposten och vi upplevde allihop att vi startat igång något bra och viktigt. Äntligen skulle min dröm, om att ge så många som möjligt chansen att få spela teater, gå i uppfyllelse. Det var värt varenda slitsam och stressig timme.

Monika


onsdag 2 september 2020

Halmstads Kvartersteater - del 23 - Den mykenska konungens saga, barnteaterfestival och avtal med kulturförvaltningen våren 2000

 


Våren 2000 präglades av många premiärer och det överraskande avtalet med kulturförvaltningen. Vi hade mängder med möten och diskussioner om utformandet av avtalet och vad som behövde göras i Kulturhuset. Vi bestämde ganska snabbt att återigen flytta vårt kontor – denna gång till Kulturhuset i Folkparken. Vi hade också möte med Kulturskolans chef Olle Bengtsson om att bedriva teaterverksamheten gemensamt med Kulturskolan. 

Den 29 april hade vi barnteaterfestival på Andersberg. Det var fyra barnpjäser som spelade och nästan 70 barn som deltog. Alla fick en blå t-shirt med texten teaterfestival 2000 och Halmstads Kvartersteater. Det var många av de äldre och vuxna skådespelarna som var med och hjälpte till som funktionärer. Vi hade fika och aktiviteter i pauserna medan scenen byggdes om för nästa pjäs. Utan alla vuxna entusiaster hade vi inte kunnat genomföra vår första barnteaterfestival, som sedan blev en tradition som återkom varje vår. De vuxnas arbetsinsats kunde räknas i mängder med gratis arbetstimmar och gav också en av motivationerna till att blanda verksamheten mellan yngre och äldre. Mötet mellan generationerna betydde också väldigt mycket. Just den sista motivationen har jag hört många säga, under åren som gått, var det bästa med att vara med i kvartersteatern. Mötet mellan yngre och äldre är det mest positiva som många tagit med sig som erfarenhet från sin tid i kvartersteatern. 


Den 20 maj var det premiär i Andersbergs centrum för gatuteatern 
Den mykenska konungens saga. I föreställningen som byggde på skapelseberättelsen i den grekiska mytologin deltog blandade skådespelare från barn till vuxna. Berättelsen byggde på sånger och kortare texter och var centrerad runt en gigantisk Gaia – som gestalten för alltings ursprung. Vi spelade också föreställningen i Vallås centrum.
Innan sommaren slöt vi också avtal med en auktoriserad revisor. Föreningen skulle hantera en stor verksamhet med flera anställda och över en miljon i bidrag från kommunen. Vi ville att allt skulle fungera på ett korrekt sätt enligt samhällets lagar och regler. Kollektivavtal hade vi redan med berört fackförbund.
I slutet av maj spelade också teaterföreställningen Korv och Kultur på en ATF-festival i Göteborg. Vår förening var sedan flera år ansluten till de två stora amatörorganisationerna ATR och ATF.
I början av juni skrev vi till slut avtal med kommunen om den stora teaterverksamheten. Planerna för framtiden var redan beslutade av föreningens styrelse. Påskriften var bara ett formellt fastställande av våra gemensamma åtagande. Vår del innebar att vi skulle bereda möjlighet för främst barn- och ungdomar att få delta i teaterverksamhet. Ett visst mått av äldre ingick också i detta avtal. Det var vårt krav eftersom vi såg vinsterna med den vuxna inblandningen.
Under juni läste jag höstens manus och räknade budget för uppsättningarna. Jag och Ulf hade också mycket diskussioner om vad vi kunde göra i Kulturhuset. Huset var tömt på all teknik och alla inventarier. Det var ett tomt skal med en stor scen som saknade teknik. Allt var bortforslat eftersom det var Hallands Bildningsförbund som ägde inventarier, teknik och givetvis också kläder och rekvisita. Lokalerna och ytorna var bra, men det går inte att göra teater av luft och tomma lokaler. Vi fick försöka göra en provisorisk start av verksamheten och efter hand försöka åstadkomma mer permanenta lösningar.
Den sommarens semester fylldes av möten och diskussioner.

Monika

söndag 2 augusti 2020

Halmstads Kvartersteater - del 22 - Tokfursten, Korv och Kultur och ett överraskande avtal våren 2000

Tokfursten av Henning Mankell med Halmstads Kvartersteater på Andersberg våren 2000
Våren 2000 var en omtumlande tid i mitt arbete med kvartersteatern. Vi kastades mellan förtvivlan och hopp och allt fick en väldigt överraskande vändning – den sista februari erbjöd kulturförvaltningen oss att bli huvudman för all amatörverksamhet i Halmstad. Redan dagen efter hade vi styrelsemöte och beslutade att tacka ja. Det fanns för- och nackdelar. Vi skulle inte längre vara den lilla amatörteatern med lätt överblickbar verksamhet – det skulle bli tungt och krävande, men de mycket större resurserna att ge så många som möjligt en chans att delta i amatörteater blev det som fick oss att tacka ja. Den närmaste tiden vände jag och vred på siffrorna. Jag försökte att hitta det bästa sättet att använda bidraget. Hur skulle vi få ut maximal verksamhet ur kulturförvaltningens bidrag.
Mitt i allt detta räknande och funderande närmade sig min egen premiär och planering av gatuteater och barnteaterfestival upptog dessutom mycket av min tid. Jag fick helt enkelt ta min egen fritid och nattens timmar till hjälp.
Tokfursten av Henning Mankell med Halmstads Kvartersteater på Andersberg våren 2000
Den 25 mars var det premiär för Tokfursten av Henning Mankell på Andersbergsteatern. Föreställningen blev väldigt bra och mycket berörande. Det var många i publiken som efteråt berättade om att de fick tårar i ögonen. Jag var också nöjd med att min bearbetning av manus och rollförändring från två skådespelare till femton blev en förstärkning av pjäsens budskap. I huvudrollerna fanns några av de mer erfarna skådespelarna, men de många ungdomarna gav gestaltningen en förstärkning. Kerstin, Sandra, Madeleine, Stefan, Pontus, Erik och Annika blev ryggraden, men Karolina, Johanna, Jessica och alla de andra yngre gav föreställningen en extra guldkant. Det blev också en väldigt bra recension i Hallandsposten. Premiärfesten hade vi på ungdomsgården Metropol.
Några dagar senare förhandlade jag och Ulf om avtal mellan Kvartersteaterföreningen och Kulturförvaltningen.  Det var mycket praktiskt som skulle falla på plats och det var viktigt för verksamheten att avtalet blev rätt formulerat. Det blev många möten mellan oss och tjänstemän på kulturförvaltningen under den här våren.
Den 1 april hade vår teaterkurs sitt uppspel Tant Ednas kafé på Andersbergsteatern. Ledare var Petra och teaterkursen hade utökats till både höst och vår och varade ett år. Det gav skådespelarna en bättre grund inför kommande pjäser. Några dagar senare var det också premiär för Ägget med en av våra barngrupper på Andersberg samt Andreas längtan på Vallås. Ledare för båda barngrupperna var Petra. Ytterligare några dagar senare var det också en liten premiär för vår prova-på-barngrupp som spelade Spegeln på Vallåsgården. Petra var ledare även för den gruppen och hade bråda dagar med många skådespelare, rekvisita och kläder som skulle vara på plats.
Korv och Kultur av Björn Runeborg med Halmstads Kvartersteater på Vallås våren 2000
Den 15 april var det premiär för pjäsen Korv och Kultur av Björn Runeborg på Vallåsteatern. Det var den tredje stora pjäsen under våren och Göran, en av våra erfarna amatörskådespelare, var regissör. Pjäsen handlade om guden Apollon som förvandlar sig till reporter och besöker en korvkö en helt vanlig kväll för att se om människorna är intresserade av kultur.
Några dagar senare spelade Tokfursten sista föreställning inför en mer än fullsatt salong på Andersberg. Som vanligt blev det städning och nedmontering av scenografi redan samma kväll. Det var alltid bäst att städa undan redan samma kväll när alla var samlade.
I slutet av april spelade ytterligare en prova-på-grupp sin pjäs Illbattingen på Andersberg. Det var Ulf och Åsa som var ledare och därmed hade samtliga grupper gjort klart sina pjäser. Men vi fortsatte att arbeta i högt tempo och några dagar tidigare hade vi startat repetitioner av en gatuteaterföreställning som samlade alla skådespelare. Under hela våren hade jag arbetat med manus och sånger till en föreställning som byggde på den grekiska mytologin. Inspiration till föreställningen hade jag hämtat vid en resa till Knossos på Kreta året innan. Resan gjordes möjlig genom Halmstads kommuns kulturstipendium – med manus, musik och föreställning tackade jag för bidraget.

Monika

torsdag 2 juli 2020

Halmstads Kvartersteater - del 21 - Uppror och en oväntad vändning i teaterverksamheten vår 2000

Uppror med Halmstads Kvartersteater på Vallås våren 2000
Vi gick in i nytt millenium med tre premiärer på agendan, men med en dyster framtid. Kulturnämnden hade under hösten 1999 beslutat att skriva nytt avtal med Hallands bildningsförbund som huvudman för verksamheten. Vi hade begärt att bidraget för kvartersteaterverksamheten skulle gå direkt till föreningen, men vid det nya årets start hade vi inte fått något besked om detta gick att genomföra.
Åsa kom under januari tillbaka till verksamheten från sitt volontärarbete i Costa Rica, och vi lyckades ordna en praktikplats till henne under våren. Jag skrev ett manus till en gatuteaterföreställning om skapelseberättelsen i den grekiska mytologin. Tanken var att samla alla medlemmar i en gemensam föreställning, som avslutning av våren. Ulf och Åsa startade också en ny prova-på-teaterkurs för barn. Konceptet med en kortare prov-kurs för barn hade varit en god idé.
Första premiären närmade sig och vi hade alla fullt upp att göra. Det var inte brist på sysselsättning, men alla var medvetna om att fick vi inte bättre bidrag så skulle vi vara tvungna att skära mycket i verksamheten inför hösten.
En av aktiviteterna vi infört när vi blev fler som arbetade med verksamheten var att alla anställda också hade städning av vårt gemensamma kontor. Vi delade upp veckostädningen i ett schema och alla fick ett antal städpass varje termin. Det gjorde att vi alla hade samma ansvar för att hålla rent och ingen behövde anställas speciellt för att bara vara lokalvårdare.
Den 28 januari kom ett förvånande meddelande från kulturförvaltningen. Förhandlingarna med Hallands Bildningsförbund om ett nytt avtal hade avbrutits eftersom de inte kommit överens. Kulturnämnden ville istället att föreningen fortsatte kvartersteaterverksamheten genom att från den 1 juli också bli huvudman för verksamheten. Vad som skulle hända med Kulturhuset i Folkparken var oklart, men vi skulle åtminstone få fortsätta vår verksamhet med samma bidrag som tidigare.
Uppror med Halmstads Kvartersteater på Vallås våren 2000

Den 29 januari var det premiär på Uppror av Busk Rut Jonsson på Vallåslokalen och med Petra som regissör. Det var många av våra yngre ungdomar, som tidigare varit med i barngrupp, som var med i pjäsen. Föreställningens tema med en ungdomsgrupp som plötsligt dyker upp i ett hem och vänder upp och ner på tillvaron för den inneboende familjen passade bra. Scenografin hade ett tydligt 1970-talsstuk med orange och bruna möbler och väggar. Efter föreställningen var det premiärfest i foajén. Som vanligt var all alkohol bannlyst. Inte i något sammanhang fick vår verksamhet förknippas med alkohol och det höll vi benhårt på.
Några dagar senare gjorde jag en sång om kultur till teaterföreställningen Korv och Kultur. Det var regissören Göran som önskade en musikalisk avslutning på pjäsen som hade mat och kultur som tema. Vi hade också möte om gatuteaterföreställningen och en idé om en gigantisk docka som föreställde Gaia, jordens moder.
Under den här tiden jobbade jag också med musik till gatuföreställningen, men både manus och musik gjorde jag på min fritid. Jag tyckte inte att kvartersteaterns ekonomi skulle belastas med manusskrivande. Det fick jag göra på min fritid.
Den 8 februari hade vi årsmöte på Andersberg. Fortfarande var framtiden oviss. Vi hade fått besked om att föreningen skulle få fortsätta som huvudman för verksamheten, men vi hade inte fått några besked om hur mycket bidrag vi skulle få eller förslag på avtal.
Vi planerade också en stor barnteaterfestival. Vi ville samla alla barngrupper och göra en gemensam dag där barnen kunde mötas och titta på varandras pjäser. Den idén skulle visa sig vara god. Föreningen fortsatte sedan att samla barngrupperna i festivaler under många år.
Så plötsligt sker något totalt oväntat. Den 29 februari har vi möte med kulturchefen och kultursekreteraren och blir erbjudna att bli huvudman för hela teaterverksamheten. Både kvartersteatern och verksamheten i Kulturhuset i Folkparken. Vi blev verkligen häpna för det var inte något som vi räknat med. Vi blev också tveksamma. Vi ville fortsätta att driva den linje vi utarbetat och arbetat med under många år, men bli huvudman för hela amatörverksamheten i Halmstad var vi inte så sugna på. Men erbjudandet var frestande. Vi visste att tackade vi nej, skulle vi aldrig mer få en sådan möjlighet. Vi gick hem och funderade. Var det tänkbart och möjligt att göra vår förening till huvudman för en sådan stor verksamhet? Skulle verksamheten vinna eller förlora på att tacka ja? Vi insåg att vi både skulle förlora och vinna. Vi skulle förlora den närhet som en mindre verksamhet i några bostadsområden innebar, men vi skulle också få en fantastisk möjlighet att erbjuda många deltagare en stor verksamhet.

Monika

söndag 24 maj 2020

Halmstads Kvartersteater - del 20 - Start för tre nya teaterpjäser hösten 1999

Tokfursten med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 
Inför sommaruppehållet 1999 hade vi två olika planer. En plan A och en plan B. Vi hade ansökt om extra medel av kulturnämnden, men besked väntades inte förrän efter sommaren. Hur stor verksamheten skulle bli och om vi lyckades se till att alla som stod på kö och väntade skulle få en plats i våra grupper berodde på kulturnämndens beslut. Innan sommaren gjorde vi ett sångprogram för Hyresgästföreningen. Jag hjälpte till med sångrepetitioner och Petra regisserade.Vi installerade också larm på Vallåslokalen och flyttade vårt kontor från Andersberg till Vallås. På Vallås hade vi bättre utrymme med ett eget skrivbord för alla anställda.
Under sommaren fick vi ett tillskott i vårt klädförråd. Teaterpacket som var en turnerande barnteatergrupp med utgångspunkt från Halmstad hade lagt ner sin verksamhet och erbjöd oss sina kostymer. Vi tackade så klart ja, och under sommaren flyttade vi kläderna.
Innan sommaren hade Ulf fått sin uppsägning av Hallands Bildningsförbund. Osäkerheten var stor och avtalet med Halmstads kommun var inte förnyat. All personal på Kulturhus och kvartersteatern blev uppsagda.
Höstens verksamhet startade vi med grillkväll hos Göran. Några dagar senare hade vi planeringsmöte för personalen. Inför hösten var vi fyra anställda. Jag, Ulf, Petra och vår vaktmästare Lasse. Lasse var lite allt-i-allo och hjälpte till med att både sy, måla och snickra scenografier. Vi planerade så gott det gick eftersom vi fortfarande inte visste om vi skulle sjösätta plan A eller B.
Några dagar senare ringde Christina Blomkvist från kulturförvaltningen och meddelade att nämnden hade beviljat ett extra bidrag på 75 000. Det blev givetvis stor glädje och så klart kändes det skönt att kunna sjösätta plan A, som innebar en större verksamhet. Hallandsposten gjorde ett stort reportage om vår nya verksamhet och att vi fått extra medel.Vi skulle starta ett flertal barngrupper och dessutom en ny form för barnteaterverksamheten. Vi kallade grupperna för prova-på-teater och det visade sig vara en god idé som gjorde att barngrupperna inte ständigt behövde börja om från noll när terminerna startade. Alla nya barn fick först gå i en prova-på-grupp. Hösten innebar också att vi fortsatte vår idé med att utbilda ideella teaterledare. Det här året skulle Göran vara regissör för teaterpjäsen Korv och Kultur. Ulf var mentor och höll i utbildning och coachning av regiarbetet. Petra regisserade den lilla behändiga teaterpjäsen Uppror och jag regisserade en omarbetad Tokfursten av Henning Mankell.
Söndagen den 29 augusti hade vi storsamling på Andersberg för alla som skulle vara med i våra pjäser. Vi bjöd på fika och Gilda hade dans och rörelse. Vi berättade om de nya pjäserna och det var en fantastisk känsla att se alla entusiastiska skådespelare. Det var många som hade flera års erfarenhet av skådespeleri och det fanns en stolthet i att skådespelarna för varje år blev bättre och bättre.

Uppror med Halmstads Kvartersteater på Vallås
Lördagen den 4 september hade vi Öppet Hus i vår lokal på Andersberg. Fastighetsbolaget gjorde en ”Spektakeldag” och vår del blev att visa lokalen, bjuda på våfflor och sminka barn. Det blev ett bra sätt att presentera vår verksamhet för de boende på Andersberg.
Några dagar senare startade jag repetitionerna för Tokfursten. Pjäsen var inte den lättaste att göra. Manus av Henning Mankell byggde på Elgard Jonssons bok med samma namn och handlade om hans barndom och psykiska sjukdom, som gjorde att han under många år var inspärrad på mentalsjukhus. Trots den sorgliga berättelsen hade jag upptäckt att den också bar på ett ljus och samtidigt en poetisk text. Den var inte lätt att framföra och det blev en stor utmaning för skådespelarna.
Senare i september hade vi också städ-dag för våra lokaler. Vi hade två teaterlokaler och det blev en bra aktivitet för våra medlemmar att själva se till att lokalerna samt kläder och rekvisita hölls i ordning. Höstens städ-dag avslutades med moussaka som Lasse hade tillagat. Det fanns en stor glädje i de här skapande och praktiska dagarna. Alla som deltog fick en större känsla och gemenskap och kvartersteatern blev något som alla vårdade och mötena mellan äldre och yngre gjorde också gemenskapen större.Under den här hösten stod verksamhet och bidrag till verksamheten och vägde fram och tillbaka. Osäkerheten var stor. Det blev mängder med möten både med kulturförvaltningen och HFAB. Vi var till och med tvungna att säga upp lokalerna med fastighetsbolaget inför hösten 2000. Vi visste inte ens om det skulle finnas någon verksamhet kvar nästa höst. I dag kan jag knappt förstå hur vi orkade att fortsätta arbeta och vara entusiastiska i våra grupper. När jag nu, tjugo år senare, ser tillbaka på hösten 1999 är det nästan ofattbart att vi mitt i denna osäkerhet ändå kunde entusiasmera och bära planer för framtiden. Mitt i detta kaos startade vi en ny 1-årig teaterkurs för nya medlemmar och Ulf hade teknikkurs för våra medlemmar. På något sätt vägrade vi att ge upp. Om vi till slut blev tvungna att slå igen och lägga ner verksamheten så skulle vi i alla fall köra full fart fram till slutet var ett faktum.

Lasse målar dekor till Korv och Kultur med Halmstads Kvartersteater på Vallås
Under den här hösten läste jag om grekisk mytologi. Jag hade under våren besökt Knossos på Kreta och hade fått en idé om att göra en gatuteater med inspiration från den grekiska mytologin. Genom utomhusteater kunde vi på ett tydligare sätt synliggöra vår verksamhet för människorna i områdena.Under senhösten förstod vi att kulturnämnden lutade åt att återigen skriva avtal med Hallands Bildningsförbund. Efter ett möte med kulturchefen Sigge Olsson och kultursekreteraren Christina Blomkvist var vi väldigt dystra. Vi förstod att det inte längre fanns något hopp om att kvartersteatern skulle få bidraget direkt till föreningen. Som ett sista försök gjorde vi en skrivelse till nämndledamöterna och tog också personlig kontakt med samtliga partier för att berätta om vår syn på verksamheten. Tyvärr gav våra ansträngningar inget resultat. Nämnden beslutade i november 1999 att skriva nytt avtal med Hallands Bildningsförbund som huvudman.
Några dagar senare åkte jag och Petra på en röstkurs i Skinnskatteberg. Det var en intressant kurs och väldigt lärorik med mycket bra övningar som vi kunde ta med oss hem till våra medlemmar, men kulturnämndens beslut gjorde oss ändå väldigt dystra. Julen närmade sig med ljus och glädje i vintermörkret, men framtiden var inte speciellt ljus.

Monika