Böcker av Monika Häägg

Böcker av Monika Häägg
Solbarnet, Månguden, Isvintern, Kungsgården, Jag spelar min roll, Grevens slott,Varulvens spår, Mumiens skatt, Augustimörker, Völvans spådom

måndag 3 maj 2021

Halmstads Kvartersteater - del 30 - Skuggorna vid Träbron, Kulturcocktail och Pojken hösten 2001

 

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på Slottet Halmstad 2001

Den 12 augusti spelade vi sista föreställningen av Christian IV Gästabud på slottsgården. Dagen efter plockade vi bort scenografin och alla kläder och rekvisita kördes till Kulturhuset. Vi städade slottets källare och såg till att slottsgården var tillbaka i sin vanliga skepnad. Projektet och föreställningen hade genomförts med minimal planeringstid och det kändes väldigt skönt när alla föreställningar var genomförda och allt var tillbaka i förråden. Vi hade även denna gång klarat att hålla alla deadlines. Vi hade till och med lyckats ganska bra med PR-arbete, trots att vi med extra kort varsel fick även det uppdraget. Det var en hygglig publiksiffra.

Den 16 augusti hade vi höstens första personalmöte – en varm och solig dag så vi satt ute under de stora björkarna i den gamla Folkparken. Det var jag och Ulf, Åsa S., Susanne H. och Georgia som utgjorde personalstyrkan inför det kommande verksamhetsåret. Det var en stor verksamhet som skulle starta. Vi hade tre större teaterpjäser – Skuggorna vid Träbron, Kulturcocktail och Pojken. Det var också två teaterkurser och tio barngrupper. Sedan skulle vi också börja planera för ett nytt Gästabud till sommaren 2002.

Dagen efter städade vi på Vallåslokalen och därmed lämnade vi över ansvaret för lokalen till HFAB. Byggnaden skulle på sikt rivas och den sista tiden skulle den användas som allaktivitetslokal. Det kändes sorgligt att teaterlokalen gick i graven, men det viktigaste var ändå att verksamheten fortsatte. Under alla år framåt som vi hade avtal med Kulturförvaltningen och Halmstads kommun fortsatte vi också att ha verksamhet på Vallås bostadsområde.
Veckan efter åkte vi på personalkonferens till Kil med Kulturskolan. Det blev en trevlig och avkopplande resa, som både lämnade ett positivt minne och gjorde ett välkommet avbrott efter allt arbete med sommarens Gästabud.
När vi kom tillbaka från resan hade vi möte med Gästabudets referensgrupp. Mötet hade en positiv syn på föreställningen och projektet och det fanns många idéer till utformning av nästa års föreställning. Det kändes så klart väldigt trevligt, men så här efteråt kan jag nog se att det var lite väl många som ville blanda sig i utformningen. Det ligger något i det gamla ordspråket ”Ju fler kockar desto sämre soppa”. Ibland är det nog bättre att låta kulturskaparna arbeta med sina idéer utan en alltför hård styrning. Planen var att projektet skulle fortgå fram till Halmstads sjuhundraårsjubileum 2007. Så blev det inte – men det är en annan historia som jag kommer att berätta om längre fram. Några veckor senare hade vi återträff i Kulturhusets café för alla medverkande i spelet – en kul kväll med utvärdering och lite nostalgiskt tillbakablickande på sommaren. 

Monika Häägg på Kvartersteaterns kontor Kulturhuset Folkparken 2001

Inför höstens repetitionsstart av Skuggorna vid Träbron planerade jag både musik och gjorde en omarbetning av manus. Pjäsen och musiken skrev jag 1994 och den spelades första gången under våren och hösten 1995 på Andersberg. Manus byggde på Zenia Larssons bok, som handlade om gettot i Lodz under andra världskriget. Den nya uppsättningen planerades för en mycket större ensemble med statister och sångare från Kulturskolans körer. Musiken skulle arrangeras för orkester av Lars-Åke Svensson, Ingmarie Ek skulle göra sånginstudering och Per Elwing skulle hålla i orkesterrepetitioner. Det var ett stort projekt och premiären var inte planerad förrän hösten 2002.I slutet av augusti hade vi den höstens första styrelsemöte och dagen efter spelade vi ett inslag från Gästabudet på Spektakeldagen på Andersberg. Det var miniföreställningen Tabarin, som ingått som en del i spelet på slottsgården. Nu gick den att återanvända på fastighetsbolagets aktivitetsdag.

Dagen efter var det en startdag för alla pjäser. Vi samlades i den stora övre salen på Kulturhuset och under en eftermiddag blev alla indelade i olika grupper och fick arbeta med improvisationer. Senare på kvällen var det fika och uppspel i kaféet. Innan alla gick hem samlades vi i de olika ensemblerna och berättade lite om varje pjäs samt delade ut repetitionsschema. 
Skuggorna vid Träbron med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset Folkparken 2002

Höstens pjäser var igång och några dagar senare läste vi manus till 
Skuggorna vid träbron och tittade på filmen om gettot i Lodz. Jag minns att vi satt alla i en ring på Stora scenen i Folkparken. Det är ett väldigt speciellt ögonblick när manus blir läst för första gången. Det finns bara en tom scen och en text. Hela den långa repetitionsperioden ligger framför och till slut skall allt finnas på plats. Scenografi, kläder, ljud, ljus och skådespelarnas gestaltning av texten. Det är som en lång linje som till slut avslutas med en färdig föreställning. Resan är lång och i den första kvällen finns ingen självklar väg utstakad. Varje föreställning är unik och kräver att arbetet görs med både vördnad och ödmjukhet. Även om jag gjort aldrig så många föreställningar så är varje start och varje pjäs helt unik. Under alla åren med repetitioner och produktionsarbete fanns det aldrig en mall eller ett facit. Varje pjäs krävde ett konstnärligt skapande både från mig som regissör, men inte minst från var och en av skådespelarna.

Monika

tisdag 23 mars 2021

Halmstads Kvartersteater - del 29 - Christian IV Gästabud sommaren 2001

 

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på slottet i Halmstad 2001

Efter att Cabarét Cactus Lime spelat sin sista föreställning var det fullt fokus på Christian IV GästabudPå kvällen den 24 april hade vi stor samling för alla medverkande. Vi berättade om föreställningen och tog mått på alla för att sy scenkläder. Dagen efter tittade jag på modeller och planerade vad som skulle sys. Med hjälp av kommunens Arbetsmarknadsenhet med arbetsträning för arbetslösa kunde vi sy fantastiskt fina tidstrogna scenkläder. Det var en stor mängd kläder och det betydde också inköp av många meter tyg. Budgeten var minimal och det gällde att handla så billigt som möjligt. Därför kan jag lugnt säga att tygerna inte blev de bästa. Men även kläder är en slags kuliss och behöver inte alltid vara så vackra in i minsta detalj. 

I slutet av april och början av maj hade vi också avslutning och sista uppspel med teaterkurser och barngrupper. Teaterkursen Ophelia spelade på Kulturhusets caféscen. Ledare var Åsa. I Dramasalen spelade flera av Georgias barngrupper. Det var pjäserna Den hemlighetsfulla trädgårdenHar ni tillståndBortbytingen och Sagan om pannkakan.

Under den här tiden var det också mängder med telefon och märkliga förfrågningar om Kulturhusets lokaler. Lokalerna gick att hyra, men eftersom det fortfarande inte var anställt någon chef för byggnaden så hamnade alla förfrågningar och önskemål hos oss. Jag ville bara få ägna mig åt vår teaterverksamhet, men telefonen gick varm och mycket av både min och Ulfs arbetstid fick användas till att lotsa hyresförfrågningar. Jag hade redan enormt mycket övertidstimmar och hade egentligen behövt trappa ner arbetstiden inför sommaruppehållet, men istället ökade arbetstimmarna. Det var planering inför hösten, Gästabudet och ständigt alla frågor om Kulturhusets lokaler. Arbetsbelastningen och stressen blev enorm. Det blev återigen mycket arbete på min fritid för att ha en chans att hinna med i det snabba tempot. Mitt i all arbetsbelastning lyckades jag ändå göra en avslutande sång till Christian IV Gästabud. Jag ville ha en avslutning med samtliga skådespelare och musiker på scenen och då passade det bra med en sång. Kanske inte så tidstrogen i sin musikstil, men istället ganska trallvänlig.

Mitt i allt detta arbete hände en del tråkiga saker. Återigen var det inbrott i Kulturhuset och läsk-kassa och Kulturskolans musikanläggning blev stulna. Några dagar senare vaknar jag till de lokala nyheterna som berättade att Galejan, den nyare danslokalen i Folkparken, hade brunnit. Byggnaderna hängde inte ihop fysiskt, men det var ändå inte många meter mellan Galejan och Kulturhuset. Det var med viss bävan jag gick till Folkparken den morgonen. Som väl var för oss, så var det bara elen i Kulturhuset som inte fungerade. De båda byggnaderna hade gemensamma elkablar och det gjorde att vi fick vara utan ström en antal dagar, men för övrigt kunde vi andas ut. Kulturhuset var inte påverkat av branden. Det var ändå hemskt att se den rykande och totalt nerbrunna dansbyggnaden.  
Barnteaterfestival med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken 2001

Några dagar innan branden hade vi en stor barnteaterfestival med alla våra barngrupper som spelade för varandra. Det var mycket logistik och praktiskt arbete för att genomföra en dag med alla uppspel. Som väl var ställde alla äldre ungdomar och vuxna upp och arbetade gratis som funktionärer. Det betydde många timmars obetalt arbete. En positiv effekt av att vi inte bara hade barn i verksamhet utan också vuxna som kunde bidra med både kunskap och gratis arbetstimmar. Traditionen med teaterfestivaler fortsatte sedan under många år.

Under maj månad hade vi också möte med HFAB som planerade för att göra Vallåslokalen till ett Allaktivitetshus. Det blev sedan första steget till att vi inte längre hade någon teaterlokal på Vallås.
I slutet av maj hade vi också besök av Hällefors folkhögskolas teaterlinje som spelade sin slutproduktion i vår lokal på Andersberg. I ensemblen fanns några av våra medlemmar som hade gått utbildningen.
Återstoden av maj månad var det mycket repetitioner med Christian IV Gästabud. Tyvärr fick vi ett avhopp för rollen som Gustav II Adolf, och det blev några oroliga dagar innan vi kunde ersätta rollen med en ny skådespelare. Även om vi hade många medlemmar så var det långt ifrån alla som passade att spela kungarollen. Den övervägande delen av våra medlemmar var kvinnor, och dessutom var det flesta väldigt unga. Så här efteråt är jag väldigt glad att Pontus kunde hoppa in i kungarollen med ett så kort varsel och med hjälp av smink blev han också en väldigt porträttlik Gustav Adolf. Christian spelades av Göran, en av våra äldre skådespelare som hade bra erfarenhet.
Den 28 maj var det sista repetition innan sommaruppehåll, men vi fortsatte även efter sista repetition att arbeta med fler inslag i Gästabudet. Vi engagerade gymnastiktjejer från Halmstads Kvinnliga gymnastikförening till ett akrobatiskt inslag och vi träffade både slagverkare, stråkelever och gitarrelever från Kulturskolan för det musikaliska inslaget till föreställningen. Bland annat spelade gitarrläraren Bo Strömbergs duktiga gitarrelever.
Under juni var det mycket möten om både scenografi, kläder och musikaliska inslag. Vi lånade en del kläder från Laholms sommarspel, men det mesta syddes av Komserve – kommunens aktivitetscenter för långtidsarbetslösa.
Den 19 juni flyttade vi inventarier från Vallåslokalen och på kvällen hade vi styrelsemöte och antog verksamhetsplan för hösten 2001/våren 2002. Sedan började jag och Ulf en slags provisorisk semester. Jag kallar den provisorisk eftersom vi under hela semestertiden ständigt arbetade med olika möten och repetitioner med musiker. En tidig morgon mitt i semestern blev vi väckta av vaktbolaget Securitas. Flera av våra stora fönsterrutor på Andersbergslokalen var sönderslagna. Den här semestern finns i minnet som en väldigt sönderhackad och orolig tid. Det kändes verkligen inte som den avkopplande tid som det fanns stort behov av.

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på slottet Halmstad 2001

Den 22 juli startade repetitionerna och sedan var det repetition nästan varje kväll innan premiären. Den 31 juli byggdes scenografin på slottsgården och samma kväll hade vi första repetition på plats. Kläder, rekvisita och loger hade vi i slottets källare. Det var väldigt trångt och nästan ofattbart att vi fick plats med så många skådespelare och scenkläder. På lördagen den 4 augusti gick skådespelare och musiker i procession till Stora Torg. Inramning med slagverk och trumpet blev effektfullt. Utanför rådhuset spelade vi upp mötet mellan kungarna och delade ut flygblad om föreställningen. De tidstrogna kläderna blev ett intressant inslag i Halmstads centrum. Dagen efter fick vi ställa in genrepet. Efter en längre tid med sol och värme hade vädret övergått i regn och den kvällen var regnet så ihållande att vi tyvärr inte kunde genomföra den sista repetitionen. Nervositeten var därför stor inför nästa kväll när det var premiär. Nästan hela kvällen var det duggregn, men föreställningen gick ändå att genomföra. Jag drog en lättnadens suck när mörkret sänkte sig över slottsgården och hela ensemblen sjöng slutsången. Trots avsaknad av generalrepetition och bistånd av regn blev föreställningen ändå ganska lyckad.

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på Halmstads slott 2001

Allt som allt spelades sju föreställning under en vecka. Det var lika många dagar som gästabudet och mötet mellan kungarna hade varit 1619. Trots mycket mörka moln och en hel del regnskurar så gick samtliga föreställningar att genomföra utan avbrott. Ibland gäller det att ha lite tur – och det tror jag vi hade.


Monika

lördag 20 februari 2021

Halmstads Kvartersteater - del 28 - Cabarét Cactus Lime våren 2001

 

Cabarét Cactus Lime med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken våren 2001

Den 22 mars var det genrep för Cabarét Cactus Lime på Kulturhusets kaféscen. Dagarna innan hade varit stressiga med mycket repetitioner och dessutom att inhandla kaffekoppar och en del köksutrustning eftersom det var tomt i skåp och lådor i Kulturhusets kafé. Skådespelarna tog hand om publiken och lotsade dem till bordsplacering och tog upp beställning på kaffe, dricka och fika. Det blev ett trevligt inslag i föreställningen. Publiken kände sig välkommen. Dagen efter genrep var det ett inslag i Radio Halland om kabarén. Föreställningen var i två akter och manus byggde på ensemblens improvisationer. Ramen och den röda tråden var att allt ingick i ett kafé där allt går att köpa om bara pengar finns. Inledningssången som sjöngs av hela ensemblen var en välkommensång och en inbjudan att köpa allt som fanns i Cactus Lime. Sedan radades upp scener med familjen Lagom, poängjakter och märkliga reklamerbjudande i olika företag, mobilerbjudande, en nyhetsredaktions jakt på braskande rubriker och inte minst den personifierade Döden som hela tiden blir lurad på sitt nästa offer som i sin stressiga tillvaro inte har tid att följa liemannens uppmaning. En blandning mellan scener och sånger.

Cabarét Cactus Lime med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken våren 2001

Den 24 mars var det premiär och efteråt var det premiärfest med taccos. Det var några ur ensemblen till pjäsen 
En försnillad buss i Europa som var festkommitté. De hade gjort ett strålande arbete. Jag kunde pusta ut – ännu en föreställning, den tredje på en och en halv månad var avklarad. Jörgen – vår nyvalda ordförande i föreningen var en av skådespelarna. Det var en blandning av äldre och yngre och jag minns alla med stor glädje. Kerstin, Lena, Linda, Stefan, Henning, Susanne, Frida, Emelie, Ronny, Erik, Johanna, Per, Cecilia och många fler. Premiärfesten var slut vid midnatt och som alltid absolut ingen alkohol. Vi hade många medlemmar under 18 år och det bästa sättet att se till att det inte blev några misstag var att aldrig acceptera någon alkohol.

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på Halmstads slott 2001

Veckan efter premiären var det fokus på vår kommande sommarföreställning 
Christian IV Gästabud. Inte helt oväntat slutade kulturförvaltningens assistent som nyligen blivit anställd för att samordna och arbeta med PR. Jag hade insett ganska snabbt ett den rekryteringen inte skulle bli något stöd till projektet. Det hade anställts en person som var väldigt trevlig och bra på alla sätt och vis, men inte för att arbeta med ett stort teaterprojekt. Vi fick istället snabbt sätta igång kvartersteaterns egen PR-maskin. Den närmaste tiden var det många möten i projektgruppen och jag arbetade febrilt med manus inför att repetitionerna skulle dra igång.
I början av april höll kulturförvaltningen en föreningsträff i Kulturhuset och jag ser i mina anteckningar att jag var den som handlade fika till besökarna från föreningarna i kommunen. Under kvällen berättade vi också en del praktisk information om möjligheten att hyra lokalerna och vi spelade också några scener ur Cactus Lime.
Tidigt i april började också uppspel för alla våra barngrupper och teaterkurser. Den 7 april spelade barngruppen Tor pjäsen Tågstationen på Andersberg. Det var Åsa och Susanne som var ledare. Några dagar senare spelade också Mästerdetektiven Blomkvist med barngruppen Oden på Andersbergslokalen. Ledare var Åsa.

I mitten av april blev tyvärr hotet om att flytta ur Kulturhuset ännu mer tydligt. Kommunens budgetberedning sa nej till hyreshöjningen i den gamla folkparksbyggnaden. Jag hade gjort en väl fungerande plan för vår utflyttning tillbaka till våra lokaler på Andersberg och Vallås. Det kändes ändå väldigt tråkigt. Alla flyttar hit och dit tog på energin – den som vi så väl behövde till teaterverksamheten.
Den 12 april hade vår teaterkurs på Andersberg uppspel med scener ur pjäsen Pojken. Ledare var Åsa och Susanne.
Under påskhelgen använder jag ledigheten till att skriva klart manus till Gästabudet. I veckan efter hade vi möte om scenografin med Marianne Dillberg på Ljus och Dekor. Det var en lågbudget som fanns att tillgå och det gick inte att göra några stora utsvävningar med varken scenografi eller kläder.
Jag är inte förvånad över att jag inte kände någon större glädje när plötsligt kulturchefen Sigge Olsson ringer den 19 april, från ett möte i Danmark med kulturnämnden, och berättar att de ganska oväntat ändå beslutat att förvaltningen hyr Kulturhuset under tre år. Visst kändes det skönt att slippa en flytt ur huset, men all oro och allt merarbete som uppstått hade skapat en irritation och jag var väldigt trött.
Samma kväll hade Hamlet, ytterligare en av våra teaterkurser, uppspel på Kulturhusets kaféscen. Åsa var teaterledare och jag, som verksamhetsledare, hade som mål att gå och se alla uppspel. För mig var det viktigt att se hur verksamheten fungerade. Jag hade hela tiden kontinuerliga rapporter från teaterledarna, men att också fysiskt se gruppens uppspel var ytterligare ett kvitto på att verksamheten fungerade. Det gav mig också alltid stor glädje att se teaterelevernas utveckling och glädje över att göra sitt uppspel.

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på Halmstads slott 2001

På fredagen samma vecka fick jag trots alla glädje över verksamheten plötsligt en bedrövlig trötthet och irritation. Jag blev tvungen att gå hem och vila mig och uteblev från möte med gruppen som diskuterade Gästabudets planering. Jag bara släppte allt jag hade för händer och gick. Dagen efter, som var en lördag, fick jag antagligen dåligt samvete över mitt beteende. Jag satt nästan hela dagen på kontoret och planerade rollista och repetitionsschema samt bearbetade återigen manus till Gästabudet. Jag har skrivit så i min dagbok, så antagligen räckte det med en eftermiddags vila för att återigen ha energi att fortsätta arbeta. Jag minns inte att jag gjorde något liknande under alla år jag arbetade med kvartersteatern, men jag inser också att den här hösten och våren var den mest stressiga perioden under alla år jag arbetade med kvartersteatern, så jag kanske är förlåten för att jag under en dag tappade fotfästet.

På söndagen den 22 april spelade vi sista föreställning med Cabarét Cactus Lime och efteråt plockade vi undan alla kläder och rekvisita och städade lokalerna. Därmed var Cactus Lime bara ett minne.

Monika


lördag 16 januari 2021

Halmstads Kvartersteater - del 27 - En försnillad buss i Europa våren 2001

 

En försnillad buss i Europa med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 2001

Veckan innan premiären på En försnillad buss i Europa var väldigt stressig. Dels pågick fortfarande föreställningar med Prins Sorgfri på Kulturhusets stora scen och dels var det bara tre veckor mellan de två premiärerna. Det fanns ingen andningspaus. Pjäsen byggde på novellen Busschauffören som tänkte att vafan av Tage Danielsson. Åsa S var teaterledare och regissör. Gruppen hade följt novellens historia ganska bra och improviserat runt olika skeenden i novellen. Eftersom pjäsen handlade om en grupp med människor som spontant reser ut i Europa med en buss och att allt startar med att busschauffören efter sista turen plötsligt får för sig att resa iväg mot okänt mål. Det blev ett passande namn att kalla pjäsen för En försnillad buss i Europa.

En försnillad buss i Europa med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 2001

Den 22 februari var det genrep på Andersbergsteatern och den 24 februari spelade Prins Sorgfri sista föreställningen och samma kväll var det premiär för den försnillade bussen. Allt gick trots stressen väldigt bra och senare på kvällen kunde vi fira i fritidsgården Metropols lokaler tillsammans med en nöjd ensemble. Ännu en premiärfest och som alltid givetvis alkoholfri. Något som jag och Ulf alltid höll benhårt vid i verksamheten oavsett om det var repetitioner eller fest. Göran, Madeleine, Benny, Maria, Josefine, Rigmor, Beata, Helena, Micael och alla de andra skådespelarna kunde pusta ut. Även till den här pjäsen hade vi ett samarbete med en grupp stråkelever från Kulturskolan. Det var verkligen ett plus i kanten att vi fått igång samarbetet med lärarna och de duktiga musikeleverna. Jag tror ändå att det var en av skådespelarna som var speciellt nöjd – Madeleine hade under många år önskat att vi skulle göra en föreställning av Tage Danielssons roliga och tänkvärda novell och till slut blev önskedrömmen verklighet.

Några dagar senare var det en snabb besiktning av Kulturhuset inför beslut i kommunstyrelsen. Ingen visste vad som skulle hända med den gamla folkparksbyggnaden. Vi började planera för en flytt inför höstens verksamhet. Vi var tvungna att ha en plan som säkerställde vår verksamhet och var vi skulle vara om Halmstads kommun inte längre ville hyra Kulturhuset.

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på Slottet 2001

I början av mars anställde kulturförvaltningen en projektassistent inför sommarens föreställning av 
Christian IV Gästabud. Hon skulle arbeta med PR inför sommarens föreställning. Tyvärr upptäckte jag ganska snabbt att assistenten aldrig varit ens i närheten av att arbeta PR. Att anställa en medarbetare som inte har kunskaper för att göra sitt arbete blir tyvärr ingen hjälp utan istället bara en ytterligare stressfaktor. Jag försökte med flera väldigt enkla uppgifter, men tiden var knapp och jag hade inte tid att vara någon slags handledare i en utbildningsprocess som inte byggde på att kunskapen kunde användas i framtida projekt. För övrigt fördelade jag min tid mellan inläsning av fakta till Gästabudet, mängder av repetitioner av min kommande pjäs Cabarét Caktus Lime och ljud och musikinspelning till föreställningen.
Ett stort problem som vi stod inför i Kulturhuset var att huset hade förfärligt många dörrar. Det var nästan omöjligt att se till att alla var låsta så inga obehöriga tog sig in. Någon vecka in i mars blev de olåsta dörrarna också ett problem för min pjäs när några personer varit inne logerna och stulit av min rekvisita. Det var bara att bita ihop och leta upp nya prylar och hoppas att dörrarna i fortsättningen var låsta.
Strax före genrepet till min pjäs skriver jag i min dagbok att nattsömnen inte var den bästa. Stress och oro växte till nästan oöverstigliga berg.

Monika