Böcker av Monika Häägg

Böcker av Monika Häägg
Solbarnet, Månguden, Isvintern, Kungsgården, Jag spelar min roll, Grevens slott,Varulvens spår, Mumiens skatt, Augustimörker, Völvans spådom

lördag 20 februari 2021

Halmstads Kvartersteater - del 28 - Cabarét Cactus Lime våren 2001

 

Cabarét Cactus Lime med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken våren 2001

Den 22 mars var det genrep för Cabarét Cactus Lime på Kulturhusets kaféscen. Dagarna innan hade varit stressiga med mycket repetitioner och dessutom att inhandla kaffekoppar och en del köksutrustning eftersom det var tomt i skåp och lådor i Kulturhusets kafé. Skådespelarna tog hand om publiken och lotsade dem till bordsplacering och tog upp beställning på kaffe, dricka och fika. Det blev ett trevligt inslag i föreställningen. Publiken kände sig välkommen. Dagen efter genrep var det ett inslag i Radio Halland om kabarén. Föreställningen var i två akter och manus byggde på ensemblens improvisationer. Ramen och den röda tråden var att allt ingick i ett kafé där allt går att köpa om bara pengar finns. Inledningssången som sjöngs av hela ensemblen var en välkommensång och en inbjudan att köpa allt som fanns i Cactus Lime. Sedan radades upp scener med familjen Lagom, poängjakter och märkliga reklamerbjudande i olika företag, mobilerbjudande, en nyhetsredaktions jakt på braskande rubriker och inte minst den personifierade Döden som hela tiden blir lurad på sitt nästa offer som i sin stressiga tillvaro inte har tid att följa liemannens uppmaning. En blandning mellan scener och sånger.

Cabarét Cactus Lime med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken våren 2001

Den 24 mars var det premiär och efteråt var det premiärfest med taccos. Det var några ur ensemblen till pjäsen 
En försnillad buss i Europa som var festkommitté. De hade gjort ett strålande arbete. Jag kunde pusta ut – ännu en föreställning, den tredje på en och en halv månad var avklarad. Jörgen – vår nyvalda ordförande i föreningen var en av skådespelarna. Det var en blandning av äldre och yngre och jag minns alla med stor glädje. Kerstin, Lena, Linda, Stefan, Henning, Susanne, Frida, Emelie, Ronny, Erik, Johanna, Per, Cecilia och många fler. Premiärfesten var slut vid midnatt och som alltid absolut ingen alkohol. Vi hade många medlemmar under 18 år och det bästa sättet att se till att det inte blev några misstag var att aldrig acceptera någon alkohol.

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på Halmstads slott 2001

Veckan efter premiären var det fokus på vår kommande sommarföreställning 
Christian IV Gästabud. Inte helt oväntat slutade kulturförvaltningens assistent som nyligen blivit anställd för att samordna och arbeta med PR. Jag hade insett ganska snabbt ett den rekryteringen inte skulle bli något stöd till projektet. Det hade anställts en person som var väldigt trevlig och bra på alla sätt och vis, men inte för att arbeta med ett stort teaterprojekt. Vi fick istället snabbt sätta igång kvartersteaterns egen PR-maskin. Den närmaste tiden var det många möten i projektgruppen och jag arbetade febrilt med manus inför att repetitionerna skulle dra igång.
I början av april höll kulturförvaltningen en föreningsträff i Kulturhuset och jag ser i mina anteckningar att jag var den som handlade fika till besökarna från föreningarna i kommunen. Under kvällen berättade vi också en del praktisk information om möjligheten att hyra lokalerna och vi spelade också några scener ur Cactus Lime.
Tidigt i april började också uppspel för alla våra barngrupper och teaterkurser. Den 7 april spelade barngruppen Tor pjäsen Tågstationen på Andersberg. Det var Åsa och Susanne som var ledare. Några dagar senare spelade också Mästerdetektiven Blomkvist med barngruppen Oden på Andersbergslokalen. Ledare var Åsa.

I mitten av april blev tyvärr hotet om att flytta ur Kulturhuset ännu mer tydligt. Kommunens budgetberedning sa nej till hyreshöjningen i den gamla folkparksbyggnaden. Jag hade gjort en väl fungerande plan för vår utflyttning tillbaka till våra lokaler på Andersberg och Vallås. Det kändes ändå väldigt tråkigt. Alla flyttar hit och dit tog på energin – den som vi så väl behövde till teaterverksamheten.
Den 12 april hade vår teaterkurs på Andersberg uppspel med scener ur pjäsen Pojken. Ledare var Åsa och Susanne.
Under påskhelgen använder jag ledigheten till att skriva klart manus till Gästabudet. I veckan efter hade vi möte om scenografin med Marianne Dillberg på Ljus och Dekor. Det var en lågbudget som fanns att tillgå och det gick inte att göra några stora utsvävningar med varken scenografi eller kläder.
Jag är inte förvånad över att jag inte kände någon större glädje när plötsligt kulturchefen Sigge Olsson ringer den 19 april, från ett möte i Danmark med kulturnämnden, och berättar att de ganska oväntat ändå beslutat att förvaltningen hyr Kulturhuset under tre år. Visst kändes det skönt att slippa en flytt ur huset, men all oro och allt merarbete som uppstått hade skapat en irritation och jag var väldigt trött.
Samma kväll hade Hamlet, ytterligare en av våra teaterkurser, uppspel på Kulturhusets kaféscen. Åsa var teaterledare och jag, som verksamhetsledare, hade som mål att gå och se alla uppspel. För mig var det viktigt att se hur verksamheten fungerade. Jag hade hela tiden kontinuerliga rapporter från teaterledarna, men att också fysiskt se gruppens uppspel var ytterligare ett kvitto på att verksamheten fungerade. Det gav mig också alltid stor glädje att se teaterelevernas utveckling och glädje över att göra sitt uppspel.

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på Halmstads slott 2001

På fredagen samma vecka fick jag trots alla glädje över verksamheten plötsligt en bedrövlig trötthet och irritation. Jag blev tvungen att gå hem och vila mig och uteblev från möte med gruppen som diskuterade Gästabudets planering. Jag bara släppte allt jag hade för händer och gick. Dagen efter, som var en lördag, fick jag antagligen dåligt samvete över mitt beteende. Jag satt nästan hela dagen på kontoret och planerade rollista och repetitionsschema samt bearbetade återigen manus till Gästabudet. Jag har skrivit så i min dagbok, så antagligen räckte det med en eftermiddags vila för att återigen ha energi att fortsätta arbeta. Jag minns inte att jag gjorde något liknande under alla år jag arbetade med kvartersteatern, men jag inser också att den här hösten och våren var den mest stressiga perioden under alla år jag arbetade med kvartersteatern, så jag kanske är förlåten för att jag under en dag tappade fotfästet.

På söndagen den 22 april spelade vi sista föreställning med Cabarét Cactus Lime och efteråt plockade vi undan alla kläder och rekvisita och städade lokalerna. Därmed var Cactus Lime bara ett minne.

Monika


lördag 16 januari 2021

Halmstads Kvartersteater - del 27 - En försnillad buss i Europa våren 2001

 

En försnillad buss i Europa med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 2001

Veckan innan premiären på En försnillad buss i Europa var väldigt stressig. Dels pågick fortfarande föreställningar med Prins Sorgfri på Kulturhusets stora scen och dels var det bara tre veckor mellan de två premiärerna. Det fanns ingen andningspaus. Pjäsen byggde på novellen Busschauffören som tänkte att vafan av Tage Danielsson. Åsa S var teaterledare och regissör. Gruppen hade följt novellens historia ganska bra och improviserat runt olika skeenden i novellen. Eftersom pjäsen handlade om en grupp med människor som spontant reser ut i Europa med en buss och att allt startar med att busschauffören efter sista turen plötsligt får för sig att resa iväg mot okänt mål. Det blev ett passande namn att kalla pjäsen för En försnillad buss i Europa.

En försnillad buss i Europa med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 2001

Den 22 februari var det genrep på Andersbergsteatern och den 24 februari spelade Prins Sorgfri sista föreställningen och samma kväll var det premiär för den försnillade bussen. Allt gick trots stressen väldigt bra och senare på kvällen kunde vi fira i fritidsgården Metropols lokaler tillsammans med en nöjd ensemble. Ännu en premiärfest och som alltid givetvis alkoholfri. Något som jag och Ulf alltid höll benhårt vid i verksamheten oavsett om det var repetitioner eller fest. Göran, Madeleine, Benny, Maria, Josefine, Rigmor, Beata, Helena, Micael och alla de andra skådespelarna kunde pusta ut. Även till den här pjäsen hade vi ett samarbete med en grupp stråkelever från Kulturskolan. Det var verkligen ett plus i kanten att vi fått igång samarbetet med lärarna och de duktiga musikeleverna. Jag tror ändå att det var en av skådespelarna som var speciellt nöjd – Madeleine hade under många år önskat att vi skulle göra en föreställning av Tage Danielssons roliga och tänkvärda novell och till slut blev önskedrömmen verklighet.

Några dagar senare var det en snabb besiktning av Kulturhuset inför beslut i kommunstyrelsen. Ingen visste vad som skulle hända med den gamla folkparksbyggnaden. Vi började planera för en flytt inför höstens verksamhet. Vi var tvungna att ha en plan som säkerställde vår verksamhet och var vi skulle vara om Halmstads kommun inte längre ville hyra Kulturhuset.

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på Slottet 2001

I början av mars anställde kulturförvaltningen en projektassistent inför sommarens föreställning av 
Christian IV Gästabud. Hon skulle arbeta med PR inför sommarens föreställning. Tyvärr upptäckte jag ganska snabbt att assistenten aldrig varit ens i närheten av att arbeta PR. Att anställa en medarbetare som inte har kunskaper för att göra sitt arbete blir tyvärr ingen hjälp utan istället bara en ytterligare stressfaktor. Jag försökte med flera väldigt enkla uppgifter, men tiden var knapp och jag hade inte tid att vara någon slags handledare i en utbildningsprocess som inte byggde på att kunskapen kunde användas i framtida projekt. För övrigt fördelade jag min tid mellan inläsning av fakta till Gästabudet, mängder av repetitioner av min kommande pjäs Cabarét Caktus Lime och ljud och musikinspelning till föreställningen.
Ett stort problem som vi stod inför i Kulturhuset var att huset hade förfärligt många dörrar. Det var nästan omöjligt att se till att alla var låsta så inga obehöriga tog sig in. Någon vecka in i mars blev de olåsta dörrarna också ett problem för min pjäs när några personer varit inne logerna och stulit av min rekvisita. Det var bara att bita ihop och leta upp nya prylar och hoppas att dörrarna i fortsättningen var låsta.
Strax före genrepet till min pjäs skriver jag i min dagbok att nattsömnen inte var den bästa. Stress och oro växte till nästan oöverstigliga berg.

Monika