Han har kallats Greklands Dickens och nog ligger det en sådan anda i
Alexandros Papadiamantis långnovell Mörderskan. Författaren föddes 1851 på ön
Skiathos och han är en av de största inom modern grekisk litteratur. Det är
generationer av greker som läst hans berättelser om folket på ön där han
föddes. 1902 skrev han I fonissa, som nu har översatts till svenska av Jan
Henrik Swahn.
Mörderskan är en tragisk berättelse om brott och straff. Den gamla
kvinnan Chadoula har kämpat mot fattigdom och en kultur där kvinnan bär och
föder familjen, men ändå inte har något värde. Det är hon som får barnen och
familjen att överleva. Berättelsen startar en natt då hon vakar över sitt sjuka
barnbarn, en flicka med svår hosta. För att dottern, modern, skall få sova har
Chadoula själv tagit platsen som nattvak. Under tiden hon slumrar går tankarna
tillbaka till hennes liv. Mellan tankarna försöker hon få tyst på det skrikande
barnbarnet och det är då hon plötsligt inser att det finns inget värre än att
bli född till kvinna.
Mörderskan är en både spännande och tragisk historia som känns märkligt
modern. Det är mer än hundra år sedan den skrevs, men är ändå sorgligt nog
aktuell. Den ger bakgrund till de spänningar och konflikter som finns i dagens
grekiska samhälle. Jag som nästan aldrig läser kriminalhistorier hamnar ändå i
detta spänningsmoment som ofta följer en sådan genre. Men här skildras det
verkliga livet, så som det var på 1800-talet och så som det fortfarande återspeglas
i fattigdom och ojämlikhet.
Jag är förvånad över att denna fantastiska text inte blivit översatt tidigare. Det kan bero på att det inte är alldeles enkelt att översätta från grekiskan. Även om jag inte kan jämföra med det grekiska originalet så tycker jag att Jan Henrik Swahn har lyckats mycket bra.
En roman för dig som försöker undvika den breda bokfloden som mest
innehåller slätstrukna, ytliga berättelser som, i bästa fall, är underhållande
för stunden.
Monika