Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

söndag 31 mars 2013

Mörderskan av Alexandros Papadiamantis


Han har kallats Greklands Dickens och nog ligger det en sådan anda i Alexandros Papadiamantis långnovell Mörderskan. Författaren föddes 1851 på ön Skiathos och han är en av de största inom modern grekisk litteratur. Det är generationer av greker som läst hans berättelser om folket på ön där han föddes. 1902 skrev han I fonissa, som nu har översatts till svenska av Jan Henrik Swahn.

Mörderskan är en tragisk berättelse om brott och straff. Den gamla kvinnan Chadoula har kämpat mot fattigdom och en kultur där kvinnan bär och föder familjen, men ändå inte har något värde. Det är hon som får barnen och familjen att överleva. Berättelsen startar en natt då hon vakar över sitt sjuka barnbarn, en flicka med svår hosta. För att dottern, modern, skall få sova har Chadoula själv tagit platsen som nattvak. Under tiden hon slumrar går tankarna tillbaka till hennes liv. Mellan tankarna försöker hon få tyst på det skrikande barnbarnet och det är då hon plötsligt inser att det finns inget värre än att bli född till kvinna.

Mörderskan är en både spännande och tragisk historia som känns märkligt modern. Det är mer än hundra år sedan den skrevs, men är ändå sorgligt nog aktuell. Den ger bakgrund till de spänningar och konflikter som finns i dagens grekiska samhälle. Jag som nästan aldrig läser kriminalhistorier hamnar ändå i detta spänningsmoment som ofta följer en sådan genre. Men här skildras det verkliga livet, så som det var på 1800-talet och så som det fortfarande återspeglas i fattigdom och ojämlikhet.

Jag är förvånad över att denna fantastiska text inte blivit översatt tidigare. Det kan bero på att det inte är alldeles enkelt att översätta från grekiskan. Även om jag inte kan jämföra med det grekiska originalet så tycker jag att Jan Henrik Swahn har lyckats mycket bra. 
 
 En roman för dig som försöker undvika den breda bokfloden som mest innehåller slätstrukna, ytliga berättelser som, i bästa fall, är underhållande för stunden.

Monika

fredag 29 mars 2013

Långfredag, ett tydligt vårtecken


Mina minnen av långfredagar är grå och mörka. När jag tänker tillbaka på tider som flytt så är långfredagen förknippad med grått väder och kalla vindar.
I dessa tider av frostig vår är det inte så svårt att framkalla sådana minnen.

Påskaftonsminnen är däremot mer förknippat med sol. Kanske inte så varmt, men soligt. Jag kan inte statistiskt bevisa att mina minnen bär en sanning. Det är mer känslan som stannar kvar. En bild som ligger och lurar långt in i hjärnans innersta vrå. I den vrån är långfredagen grå och påskafton solig.
I dag stämmer långfredagen ganska väl med mina minnen. Grå färger och en och annan liten snöflinga som virvlar runt i luften.
Jag längtar till lite mer värme, trivs väldigt dåligt när kallvindarna blåser runt husknuten.

Dagens bild blir därför en gröndrömmande Kulturia.

 Önskar alla en glad och positiv påsk, med eller utan solsken!


Monika

tisdag 26 mars 2013

Och natten är lång och svår av Annika Bengtsson


Annika Bengtsson är en av mina författarkollegor i HallandsFörfattarsällskap. Jag gillar hennes romaner och har tidigare skrivit om Kråkprinsessan, Glömskelunden och Snökupan. Förra året utkom hon också med kåserisamlingen Cayenne – kryddpojken med bett, som handlar om hennes katt. I dagarna släpper Annika också fjärde fristående delen i ovanstående bokprojekt: Mellan raderna. Den har jag väntat på så den skall jag inhandla så fort jag träffar Annika. Jag vill så klart att den skall vara signerad.

Nu har jag dessutom läst hennes debutroman: Och natten är lång och svår.
Romanen utkom redan 1984 och har inspirerats av Anders F Rönnbloms låt Camillas sång.

Boken är en berättelse om några ungdomar under 1970-talet. Huvudperson Rickard som träffar den vackra Camilla och blir väldigt förälskad. Till Rickards stora glädje vill Camilla vara tillsammans med honom. Men varför flyr hon till Rickards kompis Anders och varför drar hon sig undan från kärleken. Varför vill hon inte bli smekt och varför tiger hon och blir som en stel docka. I Rickard rasar svartsjukan.

Den här boken tar mig tillbaka till 1970-talet. Den är tidstypiskt färgad av den atmosfär som fanns då. Ett helt annat samhälle än dagens snabba mediebrus som dränker våra liv. Jag känner en viss saknad när jag läser den. Är det för att jag är äldre och det är så människor gör, längtar tillbaka till tider som flytt. Kanske ändå inte, på något sätt var det ett mjukare samhälle. Ett samhälle som det t ex inte var några problem att hitta ett arbete. Det var nästan bara att knacka på hos en arbetsgivare och vips så hade man en anställning.
Och natten är lång och svår finns på bibliotek och som e-bok.

 
Monika

fredag 22 mars 2013

Värmande årsmöte i Halmstads Kvartersteater


Våren låter vänta på sig. Fy så kallt vi har det! Snö utanför husknuten och isvindar. Nätterna bjuder på alltför många minusgrader. I den kvardröjande vinterns fotspår bär jag mina pelargoner ut och in varje dag. Ut i ljuset och sedan in i kökets värme för nattvila.
I går kväll var jag på ytterligare ett värmande årsmöte. Dessa demokratins stöttepelare.
Halmstads Kvartersteaters årsmöte på "Teatervinden"
I går var det Halmstads Kvartersteater som summerade 2012 och valde sin nya styrelse. För mig har Kvartersteatern betytt femton år som verksamhetsledare och regissör. Det är historia. Nu är jag tillbaka igen som produktionsansvarig och regissör för ett stort teaterprojekt som går under namnet TreNollTvå. Vi startade i början av februari och i tisdags var det läsande av manus och utdelning av roller. Jo, det upptar en hel del av min tid, men det blir ändå några stunder till skrivande.
Sekr. Josefin Sjösten och teaterledarna Emelie Olsson och Johanna Andersson
Vid årsmötet samlades många av teaterns ledare, men också några av de gamla föreningsordförande som passerat.
Peter Björk, Jörgen Johansson och Ulf Häägg
På bilden har jag fångat Peter Björk som igår blev omvald för en ny 2-årsperiod samt Jörgen Johansson och Ulf Häägg som båda tidigare har hållit i ordförandeklubban.

Nu har jag plockat fram några gula påskliljor och en begonia i påskens färger. Som tröst mot de vita tussarna som flyger utanför fönstret. Hallå, jag bor faktiskt i Halmstad och Västkusten! Det skall spira i gräsmattan nu, inte lysa av vita snöhögar.

Monika

lördag 16 mars 2013

Mojaner - naturens magiska städare av Ellinor Johansson och Carina Melander


Jag har läst och tittat i en bilderbok av Ellinor Johansson. Illustrationer, till den härliga sagan om Mojaner – naturens magiska städare, är gjorda av Carina Melander.

Sagan handlar om de märkliga varelserna mojaner som kommer från planeten Mojanus. De landar i ett ensamt träd och utvecklas till små färgglada maskar som kryper och flyger runt vår planet. De blir en slags naturens hjältar och räddar vårt nedsmutsade jordklot.

 Den här fina historian och bilderboken är förmodligen väldigt lämplig att använda för att prata med små barn om miljöförstörelse och vikten av att göra något för att förhindra att vår gemensamma jord förstörs. Ett bra sätt att starta tänkandet och idéerna om att försöka göra något själv.

 Jag önskar verkligen att det kunde dyka upp ett gäng med mojaner och städa på vår planet.

 
Monika

onsdag 13 mars 2013

Förändrad förvandlad förädlad av Helena Milton


 
För en tid sedan köpte jag en bok som är författad av Helena Milton. Hon har en egen blogg som jag brukar besöka och så klart blev jag nyfiken när hon utkom med boken förändrad förvandlad förädlad.
Det är en relationsroman som handlar om Erland, en yngre man som efter några års förbindelse med Cecilia bestämmer sig för att bryta upp i förhållandet. De bor inte på samma ort och han längtar efter ett förhållande där han får dela hela sitt liv med en kvinna. Ingen av de båda vill flytta från sin ort och han inser att de aldrig kommer att kunna bygga en framtid tillsammans. Genom tillfälligheter möter han en ny kvinna, men Erland som har varit van vid att kvinnorna snabbt har hängt som klasar om halsen på honom, upptäcker att Mikaela inte faller lika lätt.
 
Helena Miltons roman är utgiven på minbok.nu. Ett nytt sätt att ge ut böcker. Under de senaste åren har en mängd olika möjligheter att ge ut egna böcker uppstått. Boktryckarkonsten har förändrats och med det digitala trycket kan romaner nu framställas i små upplagor. Det här tycker jag är en fantastisk möjlighet för människor att inte längre behöva gömma och glömma sina texter i byrålådorna. Snabbt och enkelt kan nästan vem som helst ge ut sina skrivalster. En fantastisk revolution i bokvärlden.
Denna bokrevolution är otroligt positiv och främjar det egna skapandet, som jag värnar mycket om. En egenskapande människa som sjunger, läser, dansar, målar, spelar teater, skriver poesi och egna texter, spelar instrument o s v berikar sitt liv och mår bättre mentalt. Att få ge utlopp åt sin skapande kreativitet är ett sätt att växa som människa. Mer sådant! Mer skapande åt människorna!

Härliga Helena Milton! Jag blir glad när jag läser hennes roman.

 
Monika

söndag 10 mars 2013

Visans dag med Visklubben Skeppet och vernissage


Februari och mars är årsmötenas tid. Det är då alla föreningar låter medlemmarna, i god demokratisk anda, godkänna det gångna årets verksamhet. Då väljs också den nya styrelsen.
I går var jag på ännu ett årsmöte. Visklubben Skeppet. En visförening som varje sommar gör en härlig visfestival i Steninge utanför Halmstad.

Efter årsmötet firades också Visans dag i Norden. Det blev mycket sång och gitarrspel.
Susanna Hillbom
Nästan alla i styrelsen och ytterligare några andra framförde visor och eftersom Evert Taube var huvudtemat så blev det många fina ”Evertvisor”.
Inger Stenersen Carlström och Kenneth Andersson
Eva Karlsson
Frida Broo
Jag passade också på att sjunga ”Brevet från lillan” när det senare under viseftermiddagen blev öppen scen. Då kunde jag inte låta bli. Som den sångnörd jag är så fick jag steppa upp på scenen en liten stund. Glad gick jag hem, fylld av sång och med en vis- och diktbok under armen. Boken är en samling texter av föreningens ordförande Susanna Hillbom. Den vann jag på lotteriet. Susanna har jag skrivit om förra året. Då var hon en av mina hemliga gäster på Kulturias Kafé.

Innan årsmötet var jag också på vernissage på Hedvigs galleri.
 
Härlig rakubränd keramik av Lisbeth Forsberg
Jonas Forsberg
och underbara akvareller av hennes make Jonas Forsberg. Det kom mycket besökare så det blev trångt på lilla galleriet, men det är ju bara trevligt.
Lisbeth Forsberg
Lisbeth har också sin keramik på Kaolin på Söder i Stockholm. Gå gärna och titta om du har vägarna åt det hållet.

Inte en dag utan kultur, brukar jag säga. Inte i går heller.

Monika

måndag 4 mars 2013

Eftersom ingenting varar av Laurence Tardieu


Nu har jag läst en riktig bokjuvel. Eftersom ingenting varar av den franska författaren Laurence Tardieu. Romanen utkom 2006, men i svensk översättning av Thérèse Eng 2012.

Den handlar om Vincent, som är på väg till sin älskade f d hustru Geneviève. I ett brev har hon skrivit ”jag dör, kom till mig igen en sista gång så att jag får se dig, röra vid dig, höra dig, kom till mig igen, jag dör”. Under bilfärden till hennes hem tänker Vincent tillbaka på den fruktansvärda händelsen som gjorde att de för femton år sedan gick skilda vägar. I bokens andra del följer läsaren dagboken som Geneviève skrev den första tiden efter att deras åttaåriga dotter försvunnit på vägen hem från skolan. I sista delen skildras mötet mellan Vincent och Geneviève.

Detta är en berättelse om kärlek och sorg. Det går inte att känna sorg om man aldrig upplevt kärlek, tänker jag när jag läser denna väl utmejslade text. Att som författare ge ord till de känslor som uppstår ur en sådan traumatisk förändring av människors liv är en stor konst. Det här är ingen tung läsning. Visst berörs jag av denna oerhörda sorg, men framför allt berörs jag av den stora kärleken som vilar i Laurence Tardieus ord.

 Den här romanen hittar du inte i de stora boktravarna som säljs i ”parti och minut”. Den här femstjärniga boken får du leta efter. Gör det, och du får en stor läsupplevelse.

 Monika