Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

fredag 27 januari 2017

Den som stannar, den som går av Elena Ferrante


Jag har tidigare läst Min fantastiska väninna och Hennes nya namn av pseudonymen Elena Ferrante. Jag var givetvis väldigt nyfiken på Den som stannar, den som går, tredje delen som nyligen utkom på svenska, och jag kan säga lugnt att jag inte blev besviken.

Den som stannar, den som går fortsätter där den andra boken slutar. Lila arbetar på charkuterifabriken och Elena har precis utkommit med sin första roman. Hon ska snart gifta sig med professorn Pietro Airota. Lila lever ett fattigt liv som lågavlönad fabriksarbetare med tuffa arbetsvillkor. Hon engagerar sig politiskt och fackligt för bättre arbetsvillkor och på kvällarna försöker hon och Enzo, som hon delar bostad med och som tagit hand om henne efter att hon lämnade sin make Stefano, lära sig allt om datorer. Elena lämnar de fattiga kvarteren i Neapel och bosätter sig i en stor våning i Florens. Men hon känner sig underlägsen sin make och hans familj. Det är 1970-talet och de befinner sig mitt i en begynnande kvinnofrigörelse och stor politisk oro.

Återigen sugs jag in i denna berättelse. Jag behöver inte läsa många sidor innan jag är fullständigt fast och läser med en rasande fart. Jag har funderat på vad det är som gör dessa böcker så intressanta. De är egentligen ganska långsamma och det är inte speciellt mycket action, men ändå känns det aldrig tråkigt att läsa. Jag berörs väldigt starkt av de båda kvinnornas liv och av alla de andra människornas liv. Det fullständigt myllrar av karaktärer i Ferrantes böcker, men det känns ändå som att alla har en speciell uppgift att fylla, de är inte där av en slump, alla tillför något till berättelsen. Jag slår ihop boken och längtar direkt efter att få läsa fortsättningen. Men jag vet inte när The story of the lost child kommer på svenska. Jag hoppas det blir snart, annars får det bli den engelska översättningen.


Monika

Den som stannar, den som går hos Adlibris/Bokus/CDON

söndag 22 januari 2017

Svenskarna och deras fäder de senaste 11 000 åren av Karin Bojs och Peter Sjölund


Jag har tidigare läst Min europeiska familj de senaste 54 000 åren av Karin Bojs. Jag var sedan och lyssnade på ett föredrag med Karin Bojs på Halmstads stadsbibliotek. Karin berättade under en intensiv timme väldigt spännande och medryckande om boken och människornas vandringar och förflyttningar genom årtusendena. Nu har jag också läst Svenskarna och deras fäder de senaste 11 000 åren. Boken har Karin Bojs skrivit tillsammans med DNA-släktforskaren Peter Sjölund.

Läsaren får följa de tidigaste invandrarna i Skandinavien och det som vi idag kallar Sverige. De första anländer när istäcket börjar smälta och är en slags vandrande jägarfolk. Med hjälp av DNA har Karin och Peter kartlagt deras ursprung och deras anknytning till nu levande män som DNA-testar sig. Boken följer Y-kromosomen som bara ärvs på den manliga sidan. Genom de 11 000 åren visar författarna på de olika inslag av invandrare som påverkat våra rötter. Samtidigt ges också en snabb historisk återblick på de olika tidsåldrarna från stenålder, bronsålder, järnålder och fram till våra dagar. Tidigare historiska antagande bekräftas eller dementeras med hjälp av DNA-forskningen.

Den här boken är minst lika intressant som Min europeiska familj de senaste 54 000 åren. Här får vi en mer detaljerad bild av svenskarnas bakgrund och historia. Vi är alla uppblandade med gener från många olika geografiska områden och någon genuin ”svensk” finns egentligen inte. Framförallt tillhör vi alla en invandrande befolkning. Något som vi bör tänka på när diskussioner om vad som är svenskt eller inte förekommer med mer eller mindre grumliga baktankar.

Jag blir väldigt sugen på att DNA-testa mig och på det sättet få en tydligare bild av mitt eget ursprung.  Jag har under många år släktforskat och näst intill kartlagt alla mina olika grenar tillbaka ner till 1600-talet, men där är det stopp eftersom jag inte kommer längre i kyrkböckerna. Med DNA-test skulle jag kunna få en betydligt längre historiebild.


Monika

Svenskarna och deras fäder de senaste 11 000 åren hos Adlibris/Bokus/CDON

torsdag 19 januari 2017

Mumiens skatt av Monika Häägg


I morgon är det premiär för min nionde boktitel Mumiens skatt. Den är tredje delen i barnboksserien Monsterjägarna. Det två första heter Grevens slott och Varulvens spår. Jag upphör aldrig att förundras över känslan som uppstår med att hålla i en ny bok, och nu har jag fått uppleva det igen. 

Mumiens skatt handlar också, som de två första, om barnen Siri, Erik och Viktor. Den här gången är det höstlov och en mumie har blivit stulen på stadens museum. Professor Jonesson är upprörd och barnen vill hjälpa till att leta efter tjuven. Men först måste de göra ”Bus eller godis” för det är Halloween. Nästa dag har det blivit ett nytt inbrott och den här gången är ett värdefullt smycke stulet. Men är det verkligen en tjuv?

Den här bokserien är skriven för barn i åldern 6 – 9 år. Jag har bemödat mig om att skriva spännande, precis så som jag ville ha böckerna när jag lärde mig att läsa. På min tid var det de spännande böckerna om äventyr som fick mig att traggla mig igenom böckerna och få ett ”driv” i läsandet. Jag upptäckte hur fantastiskt det är att läsa och vilka nya världar som öppnar sig bara genom att ta en bok och starta att läsa. Jag blev en ”läsare” och det har jag aldrig slutat att vara. Ganska snart i min karriär som läsare blev det inte bara äventyrsböcker utan jag gled in på helt andra berättelser. Men om jag inte haft de där spännande böckerna, så hade jag kanske aldrig hittat den fantastiska bokskatten.

Mumiens skatt går bra att läsa själv, för den som nyligen lärt sig läsa, eller att läsa högt tillsammans med någon vuxen.


Monika

Mumiens skatt hos Adlibris/Bokus

lördag 14 januari 2017

Walden av Henry David Thoreau


Jag har länge tänkt att läsa Walden av Henry David Thoreau (1817–1862), och nu har det äntligen blivit av. En klassiker med stort K. Boken utkom redan 1854 och har sedan dess utkommit i många upplagor och översättningar.

1845 startar författaren Thoreau ett experiment. I kanten av den lilla sjön Walden i närheten av Concord i Massachusetts bygger han en liten enkel stuga och lever sedan under två års tid på det som han själv kan åstadkomma med sina händer. Han hugger ned några träd, och han odlar potatis, majs, råg och bönor. Hela tiden med utgångspunkten i att inte odla mer och inte arbeta mer än vad som är nödvändigt för hans egen överlevnad. Han fiskar i sjön och han iakttar naturens växlingar. I boken beskriver han ett år från sommar till nästa sommar. I berättandet ingår hans filosofiska tankar om livet och hur vi lever våra liv.
En kopia av Thoreaus lilla hus i Walden
Jag fångas starkt av den här berättelsen, och inser att jag långt tidigare är påverkad av Thoreaus tankar. Många har inspirerats av hans tankar och sedan fört dem vidare.  Bland annat Mahatma Gandhi, Martin Luther King, Leo Tolstoj och Tomas Tranströmer. Att leva enkelt och anspråkslöst och ändå finna glädje i det som sker, att varje dag se de små under som ligger som pärlband runtomkring dig, att inte sträva efter mycket utan finna glädjen i det lilla. Att vara en fundersam iakttagare och ta vara på livet och leva varje stund betyder inte att du måste arbeta för att fylla ditt liv med saker och ting. Fundera över om verkligen det är mödan värt att ständigt arbeta för nya rikedomar.
Thoreaus tankar är märkligt levande efter mer än etthundrafemtio år. De går inte att sammanfatta på några få rader. Läs boken och funder över dina egna val i livet.


Monika

Walden hos Adlibris/Bokus/CDON

lördag 7 januari 2017

Droppar i folkhavet av Maria Sandel


Jag har läst Droppar i folkhavet av Maria Sandel. Den utkom redan 1924 och författaren är en av de första kvinnliga arbetarförfattarna i Sverige. Sandel var född 1870 i Stockholm och avled, endast 56 år, 1927. Hon skildrar sin egen vardagsmiljö med realistiska interiörer från kvinnliga arbetares liv och hem.

Droppar i folkhavet handlar om den unga arbeterskan Gerda Spant som blir sviken och lurad av en man och gravid står utan varken kläder eller hem.  Hon söker sig som inackorderad hos den äldre kvinnan fru Hägg, som också har en alkoholiserad son, som är sjuk i tuberkulos. Tillsammans bildar de tre en udda familj som strävar efter att ändå hitta ett drägligt liv.

Jag har inte tidigare läst några böcker av Maria Sandel, men hennes Droppar i folkhavet blev en positiv överraskning. Sandel beskriver livet och miljöerna, bland fattiga människor i Stockholms tidiga 1920-tal, på ett målande och hjärtknipande sätt. En tid som ligger knappt hundra år tillbaka, men för oss nutidssvenskar är mycket främmande. Många har säkert sett den mycket välgjorda serien Fröken Frimans krig, som tidsmässigt utspelar sig i ungefär samma tidsålder som Sandels bok, men kvinnorna runt kooperativet Svenska Hem befinner sig i en samhällsklass som är långt ifrån den fattigdom som beskrivs i Droppar i folkhavet. I Maria Sandels text kliver de fattigaste kvinnorna fram och berättar sin historia, som mitt i eländet innehåller förvånansvärt mycket solidaritet. Det här tidsdokumentet är väl värt att läsas.


Monika

Droppar i folkhavet hos Adlibris/Bokus/CDON

tisdag 3 januari 2017

Utflykt av Bo Lindblom


Världen är full av samband” står det på baksidan till Utflykt av Bo Lindblom. Jag köpte boken genom ett möte som nog kan kallas för ett samband. Under hösten har vi varit några författare som samlats, på Café Strandgatan i Halmstad, en gång i månaden. Vid ett sådant möte presenterade Bo en del av sina böcker, och jag blev intresserad av Utflykt. Bo är bosatt i Laholm och har under sitt liv inte enbart varit författare utan också stridbar förespråkare för mänskliga rättigheter och som ordförande i Amnesty aktivt vigt sitt liv åt människors rätt att fritt få uttrycka sig.

Utflykt är en skönlitterär berättelse om en slags livets resa. Linda Stenfelt, eller Rosalind som hon också kallas för, lämnar i början av boken sin make och deras gemensamma hus i Laholmstrakten. Utan någon förklaring försvinner hon bara, och reser till Joshimath i Uttarakhand i Indien. Hon gör en slags utflykt, hon flyr från ett liv hon inte längre vill leva. Hennes dotter är vuxen och studerar i London. Hon är äntligen fri att starta om sitt liv. Tjugo år tidigare har hon lämnat Indien, där hennes förste man dog, nu återvänder hon för att starta ett kvinnokooperativ som tillverkar trasmattor. Men Linda återvänder också till sitt barndoms Högbränna i Jämtland. Hon söker i sitt förflutna, som innehåller många dolda hemligheter. Det finns kopplingar mellan Halland, Jämtland och den indiska delstaten Uttarakhand.

Precis som jag trodde när jag köpte romanen av Bo, så passade den här boken mig. Dels älskar jag att läsa om dolda hemligheter. Att läsa och söka i det dunkla förflutna som en gång varit. Där finns vissa likheter med Simma med de drunknade, som jag läste ganska nyligen. Den här boken tangerar både släktforskning och utforskning av världen, både i det stora och det lilla. Det märks att Bo har stor kunskap  om Indien och sin omvärld. Jag inser att jag själv däremot har en stor okunskap om Indien. Detta gigantiska land, med enorma mängder människor. Eftersom jag är nyfiken av mig, så väcker boken ett intresse för att ta reda på mer. Jag hoppas att den hittar fram till många läsare.


Monika