Kulturhuset i Folkparken Halmstad |
I början av augusti startade vi vår verksamhet på Kulturhuset i Folkparken. Det var ett gigantiskt gammalt trähus med trappor och prång och givetvis också många salar för teaterverksamhet. Byggnaden hade en gång i tiden inrymt ett av norra Europas största danspalats och många äldre av Halmstads befolkning hade minnen från sin ungdomstid. Min egen far kunde berätta om invigningskvällen 1936 när han var där och dansade.
Under sommaren hade vårt ”allt -i-allo” Lasse varit och målat kontoret, som var samma gamla kontor som folkparkschefen använt en gång i tiden. Byggnaden ägdes inte av Halmstads kommun, men det var kulturförvaltningen som hyrde huset och som skulle vara huvudman för byggnaden och den verksamhet som skulle inrymmas i lokalerna. Vid tidigare avtal med Hallands Bildningsförbund hade de varit huvudman även för lokalerna. Nu ville kommunen göra på ett nytt sätt och säkerställa att huset blev använt så mycket som möjligt. Dock var osäkerheten stor. Politikerna var tveksamma till att hyra huset och ännu mer tveksamma till att köpa. Jag var och är fortfarande övertygad om att det bästa och mest ekonomiska hade varit att köpa det gamla huset. När vi flyttade in hade det inte tagits några politiska beslut om Kulturhusets framtid. Fanns det ens någon framtid? Det enda som egentligen var fastlagt var avtalet med kvartersteaterföreningen om att bedriva amatörteaterverksamhet. Det skulle anställas både chef för kulturhuset och vaktmästare, men när vi flyttade in i augusti 2000 var huset både tomt på inventarier och det fanns inga anställda.
Den nya personalgruppen på kvartersteatern var tre teaterpedagoger på heltid och en på halvtid, samt en kontorist och en anställd på lönebidrag. Jag och Ulf delade arbetet som verksamhetsledare och arbetade också som pedagog och regissör. Åsa S. var också teaterpedagog på heltid och Georgia K. var anställd på halvtid. Susanne H. blev vår kontorist. Lasse J. fortsatte som lönebidragsanställd ”allt-i-allo”, som kunde hjälpa till med praktiskt arbete som dekormålning. Städningen av kontoret delade vi mellan oss i personalgruppen. Alla hade varsin städvecka enligt ett rullande schema. Jag har alltid tyckt att arbetet med att hålla rent runt sin egen arbetsplats är bra om det utförs av den som också brukar arbetsplatsen. De flesta mår bra av att då och då använda dammtrasan och sopkvasten. Jag är övertygad om att förståelsen för arbetet med städning blir betydligt större om jag själv också är en del av städarbetet.
Ulf Häägg på Halmstads Kvartersteaters kontor i Kulturhuset, Folkparken 2000 |
De första dagarna hade vi möte i personalgruppen, bankmöten, kurs med nya revisorn och genomgång av det nya bokföringsprogrammet. Det var mycket nytt som skulle på plats och min första lediga helg blev inte så ledig. Jag använde fritiden till att jobba med bokföringen för att lära mig alla rutiner i hanteringen av vår ekonomi. Det var inte jag som skulle arbeta praktiskt med bokföringen, men jag var attesterings- och konteringsansvarig och det var nödvändigt att jag hade bra kunskap om alla moment i hanteringen av verifikationer. Jag blev också tvungen att använda min fritid för att planera den teaterpjäs som jag skulle arbeta med. Min arbetstid räckte helt enkelt inte till. Dygnets timmar är bara tjugofyra och det krävs ju en del sömn också. Det var inte så konstigt att jag skrivit i min dagbok, när halva månaden gått, att jag stressar. Det var alldeles för många trådar som alldeles för snabbt skulle falla på plats. Planering av teaterkurser, pjäser, bankärenden, bokföring, styrelsemöten, personalmöten, möten med kulturförvaltningen och information till Kulturskolans personal om vår verksamhet och presentation av vår personalgrupp. Vi hade inlett ett samarbete med Kulturskolan och det var viktigt att starten och mötet med alla lärare blev bra.
En av den långa raden av barngrupper i Kvartersteaterns verksamhet höst 2000 |
Under första månaden gjorde vi också en gedigen studieplan för våra teaterkurser. Den byggde på tidigare erfarenheter av vad som fungerat bäst under de gångna åren.
Eftersom vår nyanställda kontorist delade sin tid med en annan anställning och det var mycket administrativt arbete som hon skulle slussas in i fick jag lägga mina arbetstider mer på eftermiddagar och kvällstid. Det blev ganska tungrott och bidrog förmodligen till min egen stress.
Den 21 augusti hade det mesta organisatoriska fallit på plats och vi höll en presskonferens tillsammans med kulturskolan och kulturförvaltningen. Vi presenterade vår nya verksamhet och kunde också berätta att vi fått rekordmånga anmälningar till våra teaterkurser och barngrupper. Dagen efter var det en stor artikel i Hallandsposten och vi upplevde allihop att vi startat igång något bra och viktigt. Äntligen skulle min dröm, om att ge så många som möjligt chansen att få spela teater, gå i uppfyllelse. Det var värt varenda slitsam och stressig timme.
Monika