Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

måndag 14 december 2020

Halmstads Kvartersteater - del 26 - Prins Sorgfri våren 2001

 

Prins Sorgfri med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken våren 2001

Jag startade det nya året 2001 med en riktig dunderförkylning, men som vanligt fanns det inte någon tid att stanna hemma och vara sjuk. Det var en hisnande fart på repetitioner och den första premiären närmade sig raskt.

I den tidiga januari hade jag själv mycket planering av kläder och scenografi till min egen pjäs Cabarét Caktus Lime och jag arbetade också med inspelning av musiken. Cabarén som från början var tänkt i endast en akt hade vuxit och jag fick acceptera att det blev en två-akters föreställning, annars hade jag blivit tvingad att stryka en hel del scener och det hade nog inte de medverkande skådespelarna blivit så nöjda med. Dessutom fick jag jobba extra med PR till både Prins Sorgfri och En försnillad buss i Europa. Vår nya kontorist hade inte hunnit bli tillräckligt varm i kläderna och det var mycket nytt att lära sig, så jag skyller inte situationen på henne, men för att avlasta hamnade en hel del PR-arbete på mitt skrivbord.

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på Slottsgården sommaren 2001

Jag och Ulf hade också många möten med kulturförvaltningen om 
Christian IV Gästabud och jag blev tvungen att använda helgerna till budgetberäkningar och projektering. En annan sak som gav mycket merarbete var att kommunen fortfarande inte hade anställt någon chef på Kulturhuset och därigenom hamnade alla förfrågningar om att hyra lokalerna hos oss. Det gjorde inte arbetet och stressen mindre.
Prins Sorgfri med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken våren 2001

Så var det dags för 
Prins Sorgfri som var första premiären. Teknik och ljus fick vi hyra eftersom det inte fanns en enda lampa till Kulturhusets stora scen. Egentligen borde vi sagt att vi inte spelar i Kulturhuset förrän det fanns en duglig teknisk utrustning och istället använt våra egna lokaler på Andersberg och Vallås, som åtminstone hade en fungerande teknik, men vi ville ge det gamla folkparkshuset en ny start och se den fantastiska scenen vakna upp på nytt. Trots mycket, eller kanske tack vare, mycket arbete både dag och natt blev genrepet för Prins Sorgfri den 1 februari riktigt bra. Föreställningen var en barnteater av Suzanne Osten och Per Lysander och manus bygger på en saga av Eva Wigström. Det var många av våra unga skådespelare som fick axla bärande roller. Jag är fortfarande imponerad av hur duktiga de var på scen trots sin unga ålder. Kim J. som prinsen och systrarna Karolina och Johanna B. i flera varierande roller och några unga slagverkare från Kulturskolans musikutbildning.
Sista dagen innan premiär städade jag i foajé och kafé och lördagen den 3 februari var det premiär för Prins Sorgfri. Föreställningen gick strålande och efteråt hade vi premiärfest i kafélokalen på Kulturhuset.
Under veckorna framöver arbetade jag mycket hemma på min fritid med att läsa historiska fakta om Christian IV Gästabud och de historiska personerna som fanns runt de två kungarna. Vid ett möte med historiker Eva Agrell fick jag hjälp med att hitta en hel del fakta i Gamla Halmstads årsböcker.
De närmaste veckorna efter premiären på Prins Sorgfri blev minst lika stressiga som innan. Föreställningen En försnillad buss i Europa hade premiär redan den 24 februari och både scenografibygge, repetitioner, teknik och PR fick arbetas med i ett rasande tempo.
Den 8 februari hade vi för första gången årsmöte i kvartersteaterföreningen på Kulturhuset. Ulf avgick som ordförande och Jörgen J. blev vald som ny. Jörgen var en av våra duktiga skådespelare och han gjorde sedan ett gediget arbete som ordförande för föreningen i många år. Vi hade alltid väldigt trevligt och roligt på styrelsemötena. Det var en lättsam och ibland ganska skämtsam ton och det lockade till många goda skratt.
Efter årsmötet gick veckorna snabbt till premiär för En försnillad buss i Europa och tillika vårens andra premiär.

Monika

torsdag 19 november 2020

Halmstads Kvartersteater - del 25 - barngrupper, teaterkurser och tre pjäser hösten 2000

Den mykenska konungens saga med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 2000

 I början av hösten var det mycket diskussioner om Kulturhuset och framtiden för byggnaden. Inga beslut var tagna och vi var väl medvetna om att vi kanske blev tvungna att återigen flytta inom ett år. Dessutom fanns det ingen formellt ansvarig chef för byggnaden och inte heller någon vaktmästare. Allt praktiskt hamnade så klart på kvartersteatern. Det gjorde att vår start för verksamheten blev onödigt tungrodd.

Vi hade rekordmycket anmälningar till verksamheten och vår ambition var att alla som anmälde sig också skulle beredas en plats.
Första lördagen i september spelade vi gatuteatern Den mykenska konungens saga på grönområdet i Andersberg. Det var festival i området, och vi bidrog med vår föreställning, men vädrets makter skapade också en väldigt regnig och lerig föreställning. Vi spelade sagan ytterligare en gång innan den packades ihop i våra förråd – en spelning på Kulturnatten i mitten av september.
Dagen efter var det gemensam start för våra tre stora teaterpjäser. Prins Sorgfri och Cabarét Cactus Lime med spelplats Kulturhuset samt En försnillad buss i Europa med planerad premiär på Andersberg.
Vi samlade alla skådespelarna i den stora, övre salen i Kulturhuset. Gilda var med och gjorde dans-och rörelseövningar. Vi avslutade med gemensam fika och utdelning av repetitionsschema i kafélokalen.
Under hösten improviserade min teatergrupp tre kvällar i veckan med olika tema. Jag hade hittat aktuella och intressanta ämnen som kunde ligga till grund för improvisationerna. Vi hade alltså inget manus utan planen var att improvisationerna skulle leda fram till en kabarét som skulle spela på kaféscenen i Kulturhuset.
I slutet av september och början av oktober startade barngrupperna och teaterkurserna. Vi blev tio barngrupper och tre teaterkurser fördelade på Andersberg, Vallås och Kulturhuset. Vi startade till och med en grupp i Harplinge. Barngrupperna, som var prova-på-grupper för barn fick namn efter grekiska mytologiska gudar som Gaia och Kronos och barngrupperna fick namn efter gudar i den nordiska mytologin som Oden, Freja och Tor. Teaterkurserna fick namn efter Shakespeares rollfigurer Hamlet, Ophelia och Othello.
Den 7 oktober hade vi gemensam städ-dag. Alla skådespelarna i våra tre pjäser var med och hjälpte till att städa både Andersbergs och Vallås lokaler och Kulturhuset. Vi avslutade med mat i Kulturhusets kafé, som Lasse J. och Georgia hade lagat.
Senare i oktober fick vi tyvärr besked från HFAB att vi inte längre fick använda lokalen på Vallås. Huset skulle rivas och ett nytt hyreshus skulle byggas på platsen. Det kändes sorgligt och innebar också att vår verksamhet på Vallås blev svårare att bedriva.
Prins Sorgfri med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken 2001

I slutet av månaden drog också PR-arbete igång. Den första premiären under 2001 var pjäsen
 Prins Sorgfri som spelade på Kulturhusets stora scen.

I början av november hade vi möte om investeringsbudget för Kulturhuset med Christina Blomkvist på Kulturförvaltningen. Huset var tomt på inventarier och det behövde investeras i mycket teknisk utrustning. Vid mötet fick vi också en förfrågan om att göra Christian IV Gästabud på Slottsgården.
Min spontana reaktion var väldigt negativ. Jag tyckte vi hade alldeles för mycket att göra med att starta den väldigt stora verksamheten och att då också börja planera för ett stort spel utomhus redan till nästa sommar kändes nästan övermäktigt. Vi fick ta oss en rejäl funderare innan vi tackade ja. Så här många år efteråt minns jag inte när vi bestämde oss, men under julledigheten gjorde jag budget och planerade Gästabudet så någon gång i november eller december har vi ändå tyckt att vi också orkade att producera en stor sommarföreställning. Så vitt jag minns hade vi inte någon längre betänketid.

Cabarét Cactus Lime med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken 2001

Några dagar innan julledigheten gjorde vi en hel genomgång av Cabaré Caktus Lime på kaféscenen. Manus var klart och vi hade redan inlett repetitioner av både scener och sånger. Jag hade till och med hunnit komponera några specialsånger som passade ihop med scenerna.

Mitt i julledigheten mellan jul och nyår blev det slutinspektion av Kulturhuset. Ägaren berättade att Kulturhuset var sålt, men att den nye ägaren var intresserad av att det även i fortsättningen bedrevs teater och kulturverksamhet i den gamla Folkparksbyggnaden. Men osäkerheten var ändå väldigt stor. Den nye ägaren var intresserad av fortsättning, men ville kommunen fortsätta att hyra Kulturhuset? Vi inledde det nya året med många frågetecken.

Monika

fredag 16 oktober 2020

Halmstads Kvartersteater - del 24 - vi flyttar in i Kulturhuset, Folkparken augusti 2000

Kulturhuset i Folkparken Halmstad 

 I början av augusti startade vi vår verksamhet på Kulturhuset i Folkparken. Det var ett gigantiskt gammalt trähus med trappor och prång och givetvis också många salar för teaterverksamhet. Byggnaden hade en gång i tiden inrymt ett av norra Europas största danspalats och många äldre av Halmstads befolkning hade minnen från sin ungdomstid. Min egen far kunde berätta om invigningskvällen 1936 när han var där och dansade.

Under sommaren hade vårt ”allt -i-allo” Lasse varit och målat kontoret, som var samma gamla kontor som folkparkschefen använt en gång i tiden. Byggnaden ägdes inte av Halmstads kommun, men det var kulturförvaltningen som hyrde huset och som skulle vara huvudman för byggnaden och den verksamhet som skulle inrymmas i lokalerna. Vid tidigare avtal med Hallands Bildningsförbund hade de varit huvudman även för lokalerna. Nu ville kommunen göra på ett nytt sätt och säkerställa att huset blev använt så mycket som möjligt. Dock var osäkerheten stor. Politikerna var tveksamma till att hyra huset och ännu mer tveksamma till att köpa. Jag var och är fortfarande övertygad om att det bästa och mest ekonomiska hade varit att köpa det gamla huset. När vi flyttade in hade det inte tagits några politiska beslut om Kulturhusets framtid. Fanns det ens någon framtid? Det enda som egentligen var fastlagt var avtalet med kvartersteaterföreningen om att bedriva amatörteaterverksamhet. Det skulle anställas både chef för kulturhuset och vaktmästare, men när vi flyttade in i augusti 2000 var huset både tomt på inventarier och det fanns inga anställda.

Den nya personalgruppen på kvartersteatern var tre teaterpedagoger på heltid och en på halvtid, samt en kontorist och en anställd på lönebidrag. Jag och Ulf delade arbetet som verksamhetsledare och arbetade också som pedagog och regissör. Åsa S. var också teaterpedagog på heltid och Georgia K. var anställd på halvtid. Susanne H. blev vår kontorist. Lasse J. fortsatte som lönebidragsanställd ”allt-i-allo”, som kunde hjälpa till med praktiskt arbete som dekormålning. Städningen av kontoret delade vi mellan oss i personalgruppen. Alla hade varsin städvecka enligt ett rullande schema. Jag har alltid tyckt att arbetet med att hålla rent runt sin egen arbetsplats är bra om det utförs av den som också brukar arbetsplatsen. De flesta mår bra av att då och då använda dammtrasan och sopkvasten. Jag är övertygad om att förståelsen för arbetet med städning blir betydligt större om jag själv också är en del av städarbetet.

Ulf Häägg på Halmstads Kvartersteaters kontor i Kulturhuset, Folkparken 2000

De första dagarna hade vi möte i personalgruppen, bankmöten, kurs med nya revisorn och genomgång av det nya bokföringsprogrammet. Det var mycket nytt som skulle på plats och min första lediga helg blev inte så ledig. Jag använde fritiden till att jobba med bokföringen för att lära mig alla rutiner i hanteringen av vår ekonomi. Det var inte jag som skulle arbeta praktiskt med bokföringen, men jag var attesterings- och konteringsansvarig och det var nödvändigt att jag hade bra kunskap om alla moment i hanteringen av verifikationer. Jag blev också tvungen att använda min fritid för att planera den teaterpjäs som jag skulle arbeta med. Min arbetstid räckte helt enkelt inte till. Dygnets timmar är bara tjugofyra och det krävs ju en del sömn också. Det var inte så konstigt att jag skrivit i min dagbok, när halva månaden gått, att jag stressar. Det var alldeles för många trådar som alldeles för snabbt skulle falla på plats. Planering av teaterkurser, pjäser, bankärenden, bokföring, styrelsemöten, personalmöten, möten med kulturförvaltningen och information till Kulturskolans personal om vår verksamhet och presentation av vår personalgrupp. Vi hade inlett ett samarbete med Kulturskolan och det var viktigt att starten och mötet med alla lärare blev bra.

En av den långa raden av barngrupper i Kvartersteaterns verksamhet höst 2000

Under första månaden gjorde vi också en gedigen studieplan för våra teaterkurser. Den byggde på tidigare erfarenheter av vad som fungerat bäst under de gångna åren.
Eftersom vår nyanställda kontorist delade sin tid med en annan anställning och det var mycket administrativt arbete som hon skulle slussas in i fick jag lägga mina arbetstider mer på eftermiddagar och kvällstid. Det blev ganska tungrott och bidrog förmodligen till min egen stress.
Den 21 augusti hade det mesta organisatoriska fallit på plats och vi höll en presskonferens tillsammans med kulturskolan och kulturförvaltningen. Vi presenterade vår nya verksamhet och kunde också berätta att vi fått rekordmånga anmälningar till våra teaterkurser och barngrupper. Dagen efter var det en stor artikel i Hallandsposten och vi upplevde allihop att vi startat igång något bra och viktigt. Äntligen skulle min dröm, om att ge så många som möjligt chansen att få spela teater, gå i uppfyllelse. Det var värt varenda slitsam och stressig timme.

Monika


onsdag 2 september 2020

Halmstads Kvartersteater - del 23 - Den mykenska konungens saga, barnteaterfestival och avtal med kulturförvaltningen våren 2000

 


Våren 2000 präglades av många premiärer och det överraskande avtalet med kulturförvaltningen. Vi hade mängder med möten och diskussioner om utformandet av avtalet och vad som behövde göras i Kulturhuset. Vi bestämde ganska snabbt att återigen flytta vårt kontor – denna gång till Kulturhuset i Folkparken. Vi hade också möte med Kulturskolans chef Olle Bengtsson om att bedriva teaterverksamheten gemensamt med Kulturskolan. 

Den 29 april hade vi barnteaterfestival på Andersberg. Det var fyra barnpjäser som spelade och nästan 70 barn som deltog. Alla fick en blå t-shirt med texten teaterfestival 2000 och Halmstads Kvartersteater. Det var många av de äldre och vuxna skådespelarna som var med och hjälpte till som funktionärer. Vi hade fika och aktiviteter i pauserna medan scenen byggdes om för nästa pjäs. Utan alla vuxna entusiaster hade vi inte kunnat genomföra vår första barnteaterfestival, som sedan blev en tradition som återkom varje vår. De vuxnas arbetsinsats kunde räknas i mängder med gratis arbetstimmar och gav också en av motivationerna till att blanda verksamheten mellan yngre och äldre. Mötet mellan generationerna betydde också väldigt mycket. Just den sista motivationen har jag hört många säga, under åren som gått, var det bästa med att vara med i kvartersteatern. Mötet mellan yngre och äldre är det mest positiva som många tagit med sig som erfarenhet från sin tid i kvartersteatern. 


Den 20 maj var det premiär i Andersbergs centrum för gatuteatern 
Den mykenska konungens saga. I föreställningen som byggde på skapelseberättelsen i den grekiska mytologin deltog blandade skådespelare från barn till vuxna. Berättelsen byggde på sånger och kortare texter och var centrerad runt en gigantisk Gaia – som gestalten för alltings ursprung. Vi spelade också föreställningen i Vallås centrum.
Innan sommaren slöt vi också avtal med en auktoriserad revisor. Föreningen skulle hantera en stor verksamhet med flera anställda och över en miljon i bidrag från kommunen. Vi ville att allt skulle fungera på ett korrekt sätt enligt samhällets lagar och regler. Kollektivavtal hade vi redan med berört fackförbund.
I slutet av maj spelade också teaterföreställningen Korv och Kultur på en ATF-festival i Göteborg. Vår förening var sedan flera år ansluten till de två stora amatörorganisationerna ATR och ATF.
I början av juni skrev vi till slut avtal med kommunen om den stora teaterverksamheten. Planerna för framtiden var redan beslutade av föreningens styrelse. Påskriften var bara ett formellt fastställande av våra gemensamma åtagande. Vår del innebar att vi skulle bereda möjlighet för främst barn- och ungdomar att få delta i teaterverksamhet. Ett visst mått av äldre ingick också i detta avtal. Det var vårt krav eftersom vi såg vinsterna med den vuxna inblandningen.
Under juni läste jag höstens manus och räknade budget för uppsättningarna. Jag och Ulf hade också mycket diskussioner om vad vi kunde göra i Kulturhuset. Huset var tömt på all teknik och alla inventarier. Det var ett tomt skal med en stor scen som saknade teknik. Allt var bortforslat eftersom det var Hallands Bildningsförbund som ägde inventarier, teknik och givetvis också kläder och rekvisita. Lokalerna och ytorna var bra, men det går inte att göra teater av luft och tomma lokaler. Vi fick försöka göra en provisorisk start av verksamheten och efter hand försöka åstadkomma mer permanenta lösningar.
Den sommarens semester fylldes av möten och diskussioner.

Monika

söndag 2 augusti 2020

Halmstads Kvartersteater - del 22 - Tokfursten, Korv och Kultur och ett överraskande avtal våren 2000

Tokfursten av Henning Mankell med Halmstads Kvartersteater på Andersberg våren 2000
Våren 2000 var en omtumlande tid i mitt arbete med kvartersteatern. Vi kastades mellan förtvivlan och hopp och allt fick en väldigt överraskande vändning – den sista februari erbjöd kulturförvaltningen oss att bli huvudman för all amatörverksamhet i Halmstad. Redan dagen efter hade vi styrelsemöte och beslutade att tacka ja. Det fanns för- och nackdelar. Vi skulle inte längre vara den lilla amatörteatern med lätt överblickbar verksamhet – det skulle bli tungt och krävande, men de mycket större resurserna att ge så många som möjligt en chans att delta i amatörteater blev det som fick oss att tacka ja. Den närmaste tiden vände jag och vred på siffrorna. Jag försökte att hitta det bästa sättet att använda bidraget. Hur skulle vi få ut maximal verksamhet ur kulturförvaltningens bidrag.
Mitt i allt detta räknande och funderande närmade sig min egen premiär och planering av gatuteater och barnteaterfestival upptog dessutom mycket av min tid. Jag fick helt enkelt ta min egen fritid och nattens timmar till hjälp.
Tokfursten av Henning Mankell med Halmstads Kvartersteater på Andersberg våren 2000
Den 25 mars var det premiär för Tokfursten av Henning Mankell på Andersbergsteatern. Föreställningen blev väldigt bra och mycket berörande. Det var många i publiken som efteråt berättade om att de fick tårar i ögonen. Jag var också nöjd med att min bearbetning av manus och rollförändring från två skådespelare till femton blev en förstärkning av pjäsens budskap. I huvudrollerna fanns några av de mer erfarna skådespelarna, men de många ungdomarna gav gestaltningen en förstärkning. Kerstin, Sandra, Madeleine, Stefan, Pontus, Erik och Annika blev ryggraden, men Karolina, Johanna, Jessica och alla de andra yngre gav föreställningen en extra guldkant. Det blev också en väldigt bra recension i Hallandsposten. Premiärfesten hade vi på ungdomsgården Metropol.
Några dagar senare förhandlade jag och Ulf om avtal mellan Kvartersteaterföreningen och Kulturförvaltningen.  Det var mycket praktiskt som skulle falla på plats och det var viktigt för verksamheten att avtalet blev rätt formulerat. Det blev många möten mellan oss och tjänstemän på kulturförvaltningen under den här våren.
Den 1 april hade vår teaterkurs sitt uppspel Tant Ednas kafé på Andersbergsteatern. Ledare var Petra och teaterkursen hade utökats till både höst och vår och varade ett år. Det gav skådespelarna en bättre grund inför kommande pjäser. Några dagar senare var det också premiär för Ägget med en av våra barngrupper på Andersberg samt Andreas längtan på Vallås. Ledare för båda barngrupperna var Petra. Ytterligare några dagar senare var det också en liten premiär för vår prova-på-barngrupp som spelade Spegeln på Vallåsgården. Petra var ledare även för den gruppen och hade bråda dagar med många skådespelare, rekvisita och kläder som skulle vara på plats.
Korv och Kultur av Björn Runeborg med Halmstads Kvartersteater på Vallås våren 2000
Den 15 april var det premiär för pjäsen Korv och Kultur av Björn Runeborg på Vallåsteatern. Det var den tredje stora pjäsen under våren och Göran, en av våra erfarna amatörskådespelare, var regissör. Pjäsen handlade om guden Apollon som förvandlar sig till reporter och besöker en korvkö en helt vanlig kväll för att se om människorna är intresserade av kultur.
Några dagar senare spelade Tokfursten sista föreställning inför en mer än fullsatt salong på Andersberg. Som vanligt blev det städning och nedmontering av scenografi redan samma kväll. Det var alltid bäst att städa undan redan samma kväll när alla var samlade.
I slutet av april spelade ytterligare en prova-på-grupp sin pjäs Illbattingen på Andersberg. Det var Ulf och Åsa som var ledare och därmed hade samtliga grupper gjort klart sina pjäser. Men vi fortsatte att arbeta i högt tempo och några dagar tidigare hade vi startat repetitioner av en gatuteaterföreställning som samlade alla skådespelare. Under hela våren hade jag arbetat med manus och sånger till en föreställning som byggde på den grekiska mytologin. Inspiration till föreställningen hade jag hämtat vid en resa till Knossos på Kreta året innan. Resan gjordes möjlig genom Halmstads kommuns kulturstipendium – med manus, musik och föreställning tackade jag för bidraget.

Monika

torsdag 2 juli 2020

Halmstads Kvartersteater - del 21 - Uppror och en oväntad vändning i teaterverksamheten vår 2000

Uppror med Halmstads Kvartersteater på Vallås våren 2000
Vi gick in i nytt millenium med tre premiärer på agendan, men med en dyster framtid. Kulturnämnden hade under hösten 1999 beslutat att skriva nytt avtal med Hallands bildningsförbund som huvudman för verksamheten. Vi hade begärt att bidraget för kvartersteaterverksamheten skulle gå direkt till föreningen, men vid det nya årets start hade vi inte fått något besked om detta gick att genomföra.
Åsa kom under januari tillbaka till verksamheten från sitt volontärarbete i Costa Rica, och vi lyckades ordna en praktikplats till henne under våren. Jag skrev ett manus till en gatuteaterföreställning om skapelseberättelsen i den grekiska mytologin. Tanken var att samla alla medlemmar i en gemensam föreställning, som avslutning av våren. Ulf och Åsa startade också en ny prova-på-teaterkurs för barn. Konceptet med en kortare prov-kurs för barn hade varit en god idé.
Första premiären närmade sig och vi hade alla fullt upp att göra. Det var inte brist på sysselsättning, men alla var medvetna om att fick vi inte bättre bidrag så skulle vi vara tvungna att skära mycket i verksamheten inför hösten.
En av aktiviteterna vi infört när vi blev fler som arbetade med verksamheten var att alla anställda också hade städning av vårt gemensamma kontor. Vi delade upp veckostädningen i ett schema och alla fick ett antal städpass varje termin. Det gjorde att vi alla hade samma ansvar för att hålla rent och ingen behövde anställas speciellt för att bara vara lokalvårdare.
Den 28 januari kom ett förvånande meddelande från kulturförvaltningen. Förhandlingarna med Hallands Bildningsförbund om ett nytt avtal hade avbrutits eftersom de inte kommit överens. Kulturnämnden ville istället att föreningen fortsatte kvartersteaterverksamheten genom att från den 1 juli också bli huvudman för verksamheten. Vad som skulle hända med Kulturhuset i Folkparken var oklart, men vi skulle åtminstone få fortsätta vår verksamhet med samma bidrag som tidigare.
Uppror med Halmstads Kvartersteater på Vallås våren 2000

Den 29 januari var det premiär på Uppror av Busk Rut Jonsson på Vallåslokalen och med Petra som regissör. Det var många av våra yngre ungdomar, som tidigare varit med i barngrupp, som var med i pjäsen. Föreställningens tema med en ungdomsgrupp som plötsligt dyker upp i ett hem och vänder upp och ner på tillvaron för den inneboende familjen passade bra. Scenografin hade ett tydligt 1970-talsstuk med orange och bruna möbler och väggar. Efter föreställningen var det premiärfest i foajén. Som vanligt var all alkohol bannlyst. Inte i något sammanhang fick vår verksamhet förknippas med alkohol och det höll vi benhårt på.
Några dagar senare gjorde jag en sång om kultur till teaterföreställningen Korv och Kultur. Det var regissören Göran som önskade en musikalisk avslutning på pjäsen som hade mat och kultur som tema. Vi hade också möte om gatuteaterföreställningen och en idé om en gigantisk docka som föreställde Gaia, jordens moder.
Under den här tiden jobbade jag också med musik till gatuföreställningen, men både manus och musik gjorde jag på min fritid. Jag tyckte inte att kvartersteaterns ekonomi skulle belastas med manusskrivande. Det fick jag göra på min fritid.
Den 8 februari hade vi årsmöte på Andersberg. Fortfarande var framtiden oviss. Vi hade fått besked om att föreningen skulle få fortsätta som huvudman för verksamheten, men vi hade inte fått några besked om hur mycket bidrag vi skulle få eller förslag på avtal.
Vi planerade också en stor barnteaterfestival. Vi ville samla alla barngrupper och göra en gemensam dag där barnen kunde mötas och titta på varandras pjäser. Den idén skulle visa sig vara god. Föreningen fortsatte sedan att samla barngrupperna i festivaler under många år.
Så plötsligt sker något totalt oväntat. Den 29 februari har vi möte med kulturchefen och kultursekreteraren och blir erbjudna att bli huvudman för hela teaterverksamheten. Både kvartersteatern och verksamheten i Kulturhuset i Folkparken. Vi blev verkligen häpna för det var inte något som vi räknat med. Vi blev också tveksamma. Vi ville fortsätta att driva den linje vi utarbetat och arbetat med under många år, men bli huvudman för hela amatörverksamheten i Halmstad var vi inte så sugna på. Men erbjudandet var frestande. Vi visste att tackade vi nej, skulle vi aldrig mer få en sådan möjlighet. Vi gick hem och funderade. Var det tänkbart och möjligt att göra vår förening till huvudman för en sådan stor verksamhet? Skulle verksamheten vinna eller förlora på att tacka ja? Vi insåg att vi både skulle förlora och vinna. Vi skulle förlora den närhet som en mindre verksamhet i några bostadsområden innebar, men vi skulle också få en fantastisk möjlighet att erbjuda många deltagare en stor verksamhet.

Monika

söndag 24 maj 2020

Halmstads Kvartersteater - del 20 - Start för tre nya teaterpjäser hösten 1999

Tokfursten med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 
Inför sommaruppehållet 1999 hade vi två olika planer. En plan A och en plan B. Vi hade ansökt om extra medel av kulturnämnden, men besked väntades inte förrän efter sommaren. Hur stor verksamheten skulle bli och om vi lyckades se till att alla som stod på kö och väntade skulle få en plats i våra grupper berodde på kulturnämndens beslut. Innan sommaren gjorde vi ett sångprogram för Hyresgästföreningen. Jag hjälpte till med sångrepetitioner och Petra regisserade.Vi installerade också larm på Vallåslokalen och flyttade vårt kontor från Andersberg till Vallås. På Vallås hade vi bättre utrymme med ett eget skrivbord för alla anställda.
Under sommaren fick vi ett tillskott i vårt klädförråd. Teaterpacket som var en turnerande barnteatergrupp med utgångspunkt från Halmstad hade lagt ner sin verksamhet och erbjöd oss sina kostymer. Vi tackade så klart ja, och under sommaren flyttade vi kläderna.
Innan sommaren hade Ulf fått sin uppsägning av Hallands Bildningsförbund. Osäkerheten var stor och avtalet med Halmstads kommun var inte förnyat. All personal på Kulturhus och kvartersteatern blev uppsagda.
Höstens verksamhet startade vi med grillkväll hos Göran. Några dagar senare hade vi planeringsmöte för personalen. Inför hösten var vi fyra anställda. Jag, Ulf, Petra och vår vaktmästare Lasse. Lasse var lite allt-i-allo och hjälpte till med att både sy, måla och snickra scenografier. Vi planerade så gott det gick eftersom vi fortfarande inte visste om vi skulle sjösätta plan A eller B.
Några dagar senare ringde Christina Blomkvist från kulturförvaltningen och meddelade att nämnden hade beviljat ett extra bidrag på 75 000. Det blev givetvis stor glädje och så klart kändes det skönt att kunna sjösätta plan A, som innebar en större verksamhet. Hallandsposten gjorde ett stort reportage om vår nya verksamhet och att vi fått extra medel.Vi skulle starta ett flertal barngrupper och dessutom en ny form för barnteaterverksamheten. Vi kallade grupperna för prova-på-teater och det visade sig vara en god idé som gjorde att barngrupperna inte ständigt behövde börja om från noll när terminerna startade. Alla nya barn fick först gå i en prova-på-grupp. Hösten innebar också att vi fortsatte vår idé med att utbilda ideella teaterledare. Det här året skulle Göran vara regissör för teaterpjäsen Korv och Kultur. Ulf var mentor och höll i utbildning och coachning av regiarbetet. Petra regisserade den lilla behändiga teaterpjäsen Uppror och jag regisserade en omarbetad Tokfursten av Henning Mankell.
Söndagen den 29 augusti hade vi storsamling på Andersberg för alla som skulle vara med i våra pjäser. Vi bjöd på fika och Gilda hade dans och rörelse. Vi berättade om de nya pjäserna och det var en fantastisk känsla att se alla entusiastiska skådespelare. Det var många som hade flera års erfarenhet av skådespeleri och det fanns en stolthet i att skådespelarna för varje år blev bättre och bättre.

Uppror med Halmstads Kvartersteater på Vallås
Lördagen den 4 september hade vi Öppet Hus i vår lokal på Andersberg. Fastighetsbolaget gjorde en ”Spektakeldag” och vår del blev att visa lokalen, bjuda på våfflor och sminka barn. Det blev ett bra sätt att presentera vår verksamhet för de boende på Andersberg.
Några dagar senare startade jag repetitionerna för Tokfursten. Pjäsen var inte den lättaste att göra. Manus av Henning Mankell byggde på Elgard Jonssons bok med samma namn och handlade om hans barndom och psykiska sjukdom, som gjorde att han under många år var inspärrad på mentalsjukhus. Trots den sorgliga berättelsen hade jag upptäckt att den också bar på ett ljus och samtidigt en poetisk text. Den var inte lätt att framföra och det blev en stor utmaning för skådespelarna.
Senare i september hade vi också städ-dag för våra lokaler. Vi hade två teaterlokaler och det blev en bra aktivitet för våra medlemmar att själva se till att lokalerna samt kläder och rekvisita hölls i ordning. Höstens städ-dag avslutades med moussaka som Lasse hade tillagat. Det fanns en stor glädje i de här skapande och praktiska dagarna. Alla som deltog fick en större känsla och gemenskap och kvartersteatern blev något som alla vårdade och mötena mellan äldre och yngre gjorde också gemenskapen större.Under den här hösten stod verksamhet och bidrag till verksamheten och vägde fram och tillbaka. Osäkerheten var stor. Det blev mängder med möten både med kulturförvaltningen och HFAB. Vi var till och med tvungna att säga upp lokalerna med fastighetsbolaget inför hösten 2000. Vi visste inte ens om det skulle finnas någon verksamhet kvar nästa höst. I dag kan jag knappt förstå hur vi orkade att fortsätta arbeta och vara entusiastiska i våra grupper. När jag nu, tjugo år senare, ser tillbaka på hösten 1999 är det nästan ofattbart att vi mitt i denna osäkerhet ändå kunde entusiasmera och bära planer för framtiden. Mitt i detta kaos startade vi en ny 1-årig teaterkurs för nya medlemmar och Ulf hade teknikkurs för våra medlemmar. På något sätt vägrade vi att ge upp. Om vi till slut blev tvungna att slå igen och lägga ner verksamheten så skulle vi i alla fall köra full fart fram till slutet var ett faktum.

Lasse målar dekor till Korv och Kultur med Halmstads Kvartersteater på Vallås
Under den här hösten läste jag om grekisk mytologi. Jag hade under våren besökt Knossos på Kreta och hade fått en idé om att göra en gatuteater med inspiration från den grekiska mytologin. Genom utomhusteater kunde vi på ett tydligare sätt synliggöra vår verksamhet för människorna i områdena.Under senhösten förstod vi att kulturnämnden lutade åt att återigen skriva avtal med Hallands Bildningsförbund. Efter ett möte med kulturchefen Sigge Olsson och kultursekreteraren Christina Blomkvist var vi väldigt dystra. Vi förstod att det inte längre fanns något hopp om att kvartersteatern skulle få bidraget direkt till föreningen. Som ett sista försök gjorde vi en skrivelse till nämndledamöterna och tog också personlig kontakt med samtliga partier för att berätta om vår syn på verksamheten. Tyvärr gav våra ansträngningar inget resultat. Nämnden beslutade i november 1999 att skriva nytt avtal med Hallands Bildningsförbund som huvudman.
Några dagar senare åkte jag och Petra på en röstkurs i Skinnskatteberg. Det var en intressant kurs och väldigt lärorik med mycket bra övningar som vi kunde ta med oss hem till våra medlemmar, men kulturnämndens beslut gjorde oss ändå väldigt dystra. Julen närmade sig med ljus och glädje i vintermörkret, men framtiden var inte speciellt ljus.

Monika

måndag 13 april 2020

Halmstads Kvartersteater - del 19 - Tidens inälvor våren 1999

Tidens inälvor med Halmstads Kvartersteater på Andersberg våren 1999
Den 10 januari spelade En strålande Jul sista föreställningen. Dagen efter hade vi personalmöte på Andersberg och avslutade med att gemensamt flytta på sittplatssystemet inför bygge av scenografi till föreställningen Tidens inälvor. Vi gjorde en spelplats och scen i mitten och publiken fick sitta i små sektioner runt om scenen. Jag och Petra hade också gjort klart manus och rollfördelning och startat repetitionerna. Andreas spelade in musikarrangemang och andra ljud som behövdes som förstärkning till scenerna. 
I januari jobbade jag också med redovisning av EU-projektet. Det blev ett ganska omfattande administrativt arbete. Jag arbetade också med PR till Tidens inälvor och redan i början av februari var affischen klar. Den blev en blandning av två foton från boken Lyckad nedfrysning av herr Moro. Dels det första fotografi som tagits med en människa på bild och dels ett foto på en liten flickas öppna och nyfikna ansikte. Det blev en bra spegling av föreställningens innehåll.
En tråkig händelse, som väckte förstämning hos oss allihop i föreningen, var den tragiska olyckan när Alexandra, en av våra skådespelare omkom. Hon var en ung tjej och vi hade alla ett gemensamt minne av henne. Det kändes så tragiskt och orättvist att hon skulle ryckas bort alldeles för tidigt. Livet kändes plötsligt skört och oförutsägbart. Vi balanserar alla ständigt på dödens rand. Livet är ett lotteri och vi drar nya lotter varje dag. Ingen vet vad som kommer att hända. Den känslan fanns också i vår föreställning Tidens inälvor.
Under starten av året hade jag och Ulf flera möten med den nye kulturförchefen och politikerna. Vi ville att föreningen skulle bli huvudman för verksamheten och att bidraget skulle kopplas loss från Hallands Bildningsförbund. Det var inget direkt fel med att bidraget gick till bildningsförbundet, men föreningen hade vuxit och blivit väldigt stark. Det var både praktiskt och mer ändamålsenligt att all ekonomi i verksamheten gick att samordna från en aktör och då var det mest naturligt med den väldigt aktiva föreningen.
Jag och Ulf hade också börjat diskutera en ny idé med vår barngruppsverksamhet. Vi ville starta ”prova-på-grupper” för nya barn. Det skulle göra hanteringen av barngrupperna enklare för pedagogerna och att barnen också fick under en kortare tid testa på ett lekfullt sätt om det verkligen var teater som de ville satsa på under sin fritid.
Den 16 februari hade vi årsmöte i föreningen. Det var ett välbesökt möte, som innebar mycket framtidsdiskussioner. Det fanns många idéer och viljor som bådade gott inför framtiden.
Arbetet med Tidens inälvor fortsatte. Vi hade kontakt med bokförlaget Ordfront och författaren och filmaren Roy Andersson för att få rättigheter att använda en del foto från boken Lyckad nedfrysning av herr Moro. Det var ännu inte så vanligt med digitala foto, så vi fick göra diabilder som sedan projicerades på väggarna. Scenografin var enkel och neutral, men bilder och ljussättning gjorde att vi kunde växla och förändra mellan de olika scenerna.
En tid innan premiären blev det en stor debatt i massmedia om Kulturhusets och Kvartersteaterns verksamhet. Det var den nye kulturchefen som initierade debatten. Kvartersteaterns styrelse skrev också en debattartikel som publicerades på Hallandspostens kultursida och TV Halland intervjuade mig om vår syn på verksamheten. Vår enda önskan var att få ökade bidrag och att vi också skulle få bli huvudman för kvartersteaterns verksamhet. Det blev en direktsänd debatt mellan kulturchefen och Björn Holmgren, som var ansvarig teaterkonsulent på Hallands Bildningsförbund. Vi ville inte bråka om pengarna, men vi försvarade vår verksamhet och vårt sätt att arbeta. Vi ville att så många som möjligt skulle få vara med i teaterverksamhet. Det var vårt enda mål. Några dagar senare var det genrep för Tidens inälvor och allt var väldigt stressigt. Kvällen för genrep hade jag lovat att hämta min yngste son på kulturskolans bildverksamhet. Jag brukade alltid hämta honom på hans aktiviteter, men just den här kvällen blev stressen för stor. Under de kaotiska timmarna strax före genrepet glömde jag bort vad jag lovat och inte förrän föreställningen hade spelat klart och jag kunde pusta ut kom jag ihåg att jag totalt glömt honom. I det ögonblicket kom tanken till mig att jag borde arbeta med något som skapade mindre stress. Jag kände mig som en väldigt dålig mamma. 
Varför är det så ont om Q med Halmstads Kvartersteater på turné våren 1999
Den här våren gjorde vi också ett specialprojekt och spelade Varför är det så ont om Q på turné för skolor i Halmstads kommun. Det var ett arbetsmarknadsprojekt som var ett samarbete mellan kvartersteatern, arbetsförmedlingen och kulturförvaltningen. Skådespelarna var delvis några från vårt EU-projekt, som på det sättet fick fortsätta med teater under våren. Föreställningen regisserades av Åsa S. och det blev många skolelever i kommunen som fick se teater. Tyvärr var det en del strul med löften om projektledaranställning, som inte gick att infria. Arbetsförmedlingen hade ändrat sin policy och hade strängare regler om vilka som betraktades som tillhörande kulturförmedlingen. Jag och Ulf fick efter en del förhandlingar ändå en acceptabel lösning på projektledartjänsten.
Under våren hade vi också möte med fastighetsbolaget HFAB. Allt var väldigt turbulent och ingen kunde vara säker på hur framtiden skulle gestalta sig. Vi hoppades så klart på ett bra stöd både från kommunen och fastighetsbolaget.
Tidens inälvor spelade den 27/4 en specialföreställning för Hallands Bildningsförbund med gäster från en rad olika bildningsförbund i Sverige. Trots skilda meningar om vad som var bäst för verksamheten fanns det ändå en stolthet över vad vi hade åstadkommit med kvartersteaterverksamheten. Föreställningen var den sista och sedan rev vi scenografi och städade.
I april och maj arbetade jag också med en ny idé som gick ut på att spela Tokfursten av Henning Mankell. Jag hade sett föreställningen med två skådespelare som gestaltade många olika roller. Jag insåg att den pjäsen också skulle fungera med många skådespelare. Alltså gjorde jag en omarbetning och rollfördelning av manus. När jag såg att min idé skulle fungera fick den också bli en del av det kommande verksamhetsåret. 
Våren 1999 spelade också barngrupperna Julspelet med ledare Åsa S. och Vem kan man lita på med Petra som ledare. 
Tidens inälvor med Halmstads Kvartersteater på Andersberg våren 1999
Tidens inälvor är mitt tydligaste minne från den här perioden med kvartersteatern, men ett tydligt minne är också den osäkerhet om framtiden och vad som skulle hända med teaterverksamheten. Allt var under utredning och nästan vad som helst kunde hända. Ibland undrar jag hur jag ändå lyckades hålla entusiasmen för att driva nya idéer och blicka mot framtiden.

Monika

torsdag 19 mars 2020

Halmstads Kvartersteater - del 18 - premiär julkabarén En strålande jul hösten 1998

En strålande jul med Halmstads Kvartersteater på Vallås hösten 1998
Det blev en intensiv höst med mycket repetitioner av julkabarén En strålande jul. Ulf och Åsa var regissörer. Andreas spelade in musiken och Gilda hjälpte till med dans och rörelse.
Jag och Petra arbetade med Tidens inälvor som byggde på boken Lyckad nedfrysning av herr Moro. Jag komponerade en del sånger som också byggde på boken och passade ihop med de scener vi arbetade fram tillsammans med ensemblen. 
Under hösten startade jag också en sångkurs för de i föreningen som ville sjunga mer. Jag arbetade både med röst och en del sånger som jag använt vid olika utbildningar som jag gått.
I början av november hade Ulf möte med den nye kulturchefen Sigge Olsson. Vi fortsatte att prata om att vi ville förstärka kvartersteaterverksamheten och att vi hade en önskan om att föreningen skulle bli huvudman för verksamheten.
Den hösten blev vi tvungna att installera larm i lokalerna. Det hade varit flera inbrott och vi blev trötta på att ständigt bli av med utrustning i våra lokaler. Det blev ytterligare ett ekonomiskt problem, men vi kunde inte se någon annan utväg.
Vår verksamhet gav också ständigt upphov till en mängd förfrågningar om hjälp med både det ena och andra. Under hösten hjälpte vi bland annat ishockeyklubben Halmstad Hammers med en skådespelare som utklädd till guden Tor inledde matcherna med att skjuta en blixt. Det blev väldigt uppskattat och bidrog till att hockeyklubben fick mycket publik till sina matcher. Tor uppmärksammades till och med i riksmedia. Den hösten hjälpte också Ulf Halmstads Frigymnaster med ljusteknik till deras julshow.
I sminklogen - En strålande jul med Halmstads Kvartersteater på Vallås hösten 1998
Den 5 december var det premiär på En strålande jul. Den byggde till viss del på ett återanvändande av julcabarén Så har vi Jultid, som vi spelade hösten 1993 på Andersberg. Denna gång spelade vi föreställningen på Vallås. Inför föreställningarna gjorde ensemblen PR med julsånger på ICA Vallås och ensemblen var och knackade dörr i bostadsområdet. Vi fortsatte att arbeta vidare med vår idé om att hela tiden bjuda in och informera alla boende i bostadsområdena om vår verksamhet.

I december var också utredningen om Kvartersteatern och Kulturhuset klar. Utredaren var positiv till vår verksamhet på kvartersteatern och föreslog ett utökat stöd.
I slutet av året var det mycket pappersarbete. Som vanligt redovisades alla cirklar och aktivitetsgrupper. Det gällde att inte förlora en enda krona.
Julcabarén fortsatte att spela över julhelgerna och EU-projektet avslutades med en jul-lunch för deltagarna på Vallåslokalen.

Monika