Premiär för Kulturias kafé

I går kväll var det premiär för Kulturias kafé på Kulturhuset i Halmstad.
Jo, lite nervös var jag.
Allt fungerade bra. Det var bara tidsoptimisten (=jag) som hade missbedömt en aning. Men det är ju en världslig sak.
Jag sjöng ett antal sånger från Kvartersteaterns 73 teaterproduktioner. Peter Björk kåserade om allt mellan ”Swing it magistern” till vårt behov, eller inte behov, av att bli utvalda.

Nu kan det avslöjas...
En av kvällens hemliga gäster var den eminente musikern Bert Möller som improviserade på både tvärflöjt och blockflöjt (med lite bistånd från mig på gitarr!).
Kvällens andra hemliga gäst visade sig vara hela nio hemliga gäster. Ukelelegruppen: Happy Island Uke Band spelade och berättade om när de slog världsrekord i ukelelespel. Över 1500 ukelelespelare slog rekordet i Helsingborg för några månader sedan.
Nästa Kulturias kafé blir den 25 november. Då återkommer jag och Peter Björk samt två nya hemliga gäster!

Monika

Flintstenar och sång i bronsålder

När jag gör föreläsningar om bronsålder och fantasi använder jag flintstenar.

Hur kan det komma sig? Jo, bronsålderns människor var också duktiga flintknackare och gjorde en mängd verktyg som var väldigt användbara.
Mina stenar använder jag inte som verktyg utan som instrument.
Under min föreläsning sjunger jag några sånger, som jag komponerat och, som är inspirerade av forntida klanger. Stenarna är mina rytminstrument, som förstärker sången. Med hjälp av flintstenarna slår jag en rytm, då blir stenarna ett rytminstrument.
Jag slår så den nästan blir gnistor och det börjar osa lite bränt omkring mig. Det är ju inte så konstigt. Flintan användes också för att slå eld.
På fredag, när det är premiär för Kulturias kafé, skall jag inte använda stenarna. Då blir det istället min gitarr. På söndag. när jag gör en föreläsning för Albert Olssonsällskapet, då plockar jag fram mina rytmstenar.

Monika

Författarkväll med soppa

Nu är jag hemma igen efter en trevlig tur till Mölndal och författaren Jessika Berglund.

På fredagskvällen bjöd hon på en mustig kålsoppa med frikadeller och ett gott matbröd. Vi som var bjudna var författare från Barnboksnätet. En sammanslutning av barn- och ungdomsförfattare i västra Sverige. Det är alltid både intressant och inspirerande att möta andra författare.
Eftersom jag och några av de andra författarna hade en bit att åka så fick vi också övernatta i Jessikas fantastiska hem, som ligger högt på klippan, med en vidunderlig sjöutsikt.
Det blev många glada skratt och pratstunder under kvällen och Jessika visade sina samlingar med fåglar, växter och andra små ting som finns överallt i lådor och hyllor.
Jag blev så uppfyllt av hennes kreativa miljö att jag tror det får bli en liten ommöblering här hemma. I alla fall får jag ta mig en rejäl funderare.
På morgonen blev det mysig frukost med sjöutsikt, innan jag och Jonna Berggren lämnade Mölndal.
Stort tack till Jessika!

Monika

Kulturias kafé på Kulturhusets kaféscen - Halmstad

Nästa fredag den 28 oktober medverkar jag i en kafékväll med blandade kulturinslag.
Jag kommer att göra lite avsteg ifrån mitt författande och istället sjunga sånger från en del av alla dessa föreställningar som Halmstads Kvartersteater producerat genom tiderna.
Oj, vilka minnen som väcks till liv när de gamla sångerna plockas fram. I en nästan oändlig rad ligger över 70 publika produktioner som gjorts under dryga tjugo år.
Under den här kvällen kommer jag att vara den sammanhållande länken och både berätta om Kvartersteatern samt sjunga de gamla sångerna. Sedan kommer jag att presenterar de andra som medverkar. Peter Björk som kåserar och två hemliga gäster!

KULTURIAS KAFÉ
Ett kaféprogram med Peter Björk och Monika Häägg som sjunger, spelar gitarr och kåserar om Kvartersteatern, livet, samhället och vår historia.
Samt… TVÅ HEMLIGA GÄSTER
Kulturhusets kaféscen
Fredagen 28/10 kl. 19.00
Servering från 18.30 – Fri entré
Arrangör: Halmstads Kvartersteater

Välkommen till Halmstad fredagen den 28/10!

Monika

Sago & Fantasyhelg på Historiska museet i Stockholm

Helgen den 5 – 6 november åker jag till Sago & Fantasyhelg på Historiska museet i Stockholm. ”Historiska” är en mycket spännande plats för mig som älskar historia. Det är mängder av de föremål, som jag läst om och bara sett på bilder, som finns utställda på detta fantastiska museum. Nu får jag återigen chansen att vandra runt bland alla dessa åldersstigna föremål.
Förra hösten var jag också med på Sagohelgen och nu är det snart tid för en ny helg.
Jag deltar med att visa och berätta om mina böcker om Fry. Sedan gör jag också berättarföreställningen ”Bronsålder och fantasi” med sång och musik. Då sitter jag på högsätet i Vendelrummet.
Under helgen kommer där att vara marknad med bl.a. medeltidsinspirerade kläder samt hantverk. Det blir också dräktshow och det finns möjlighet att prova på medeltida danser. På söndagen är det också maskeradverkstad samt mycket andra aktiviteter.
Är du i närheten av Stockholm så passa på att tillbringa några timmar bland historiens vingslag.

Monika

Yttersta offret av Richelle Mead

Så, nu har jag äntligen läst 6:e och sista delen i Vampire Acadamy. Inte för att jag ville att den skulle ta slut, men för att den här bokserien verkligen är ruggigt spännande och oemotståndlig. Har man väl tagit sig igenom första boken och gläntat in i den andra, så kan man inte låta bli.
Efter 647 sidor, som jag snabbt tog mig igenom, är tyvärr denna väluppbyggda vampyrserie avslutad.
Yttersta offret startar under följande förutsättningar:
Drottningen är död och Rose Hathaway (huvudkaraktären och bokens ”jag”) sitter fängslad för högförräderi. Hon har två veckor kvar att leva och för första gången i sitt liv är hon riktigt rädd.
Den här serien är så otroligt mycket bättre än Twilight-serien. Mycket mer spännande och med en väl uppbyggd intrig.
Som jag sagt efter avslutande läsning av de andra delarna i serien: Den här tonårsboken går alldeles utmärkt att läsas av gamla tanter.
Nu går boken till biblioteket. Jag var den förste som lånade i Halmstad och det är en låååång kö som väntar.

Monika

Frostig och stilla morgon

Två tidiga morgnar, varje vecka, åker jag till mitt gym och tränar. För det mesta är jag ganska pigg, men idag var det otroligt svårt att kliva upp ur sängen. Jag åt en tallrik havregrynsgröt och hängde över tidningen. Släpade mig ut till bilen, som för första gången denna höst hade igenfrusna rutor. Det var bara att plocka fram skrapan och ta sig igenom islagret.

Något senare än vanligt kom jag fram till gymet.

Efteråt var jag ganska nöjd med att jag orkat släpa mig iväg.

Körde hem i härlig sol och med frostbeklädda gräsmattor, som nästan ingav lite julkänsla.

I morgon åker jag till Killbergs bokhandel i Ängelholm och signerar böcker. Det verkar som att det blir ytterligare en frostig morgon. Då är det vackert att köra över Hallandsåsen och se alla skiftningarna i trädens färger.

Jag är hos Bokia mellan 11-13.

Kom gärna och hälsa på mig om du är i närheten!

Monika

Solbarnet som teater nästa sommar!

I juli nästa år kommer min första bok Solbarnet att spelas som utomhusteater, här i Halmstad. Peter Björk kommer att skriva manus och ensemblen har redan börjat arbeta med improvisationer där de har boken som grund.
Här kan du läsa artikeln i HP om teaterförberedelserna.

Det skall bli jättespännande att se min historia som teater. Föreställningen kommer att spelas på Hallandsgården (som är ett av mina favoritställen och som jag skrivit om många gånger här på bloggen)
Nu kan jag knappt ”berga mig” till nästa sommar!

Monika

Det stora självporträttet - om Olav H. Hauge - av Carl-Göran Ekerwald

Olav H. Hauge, äppelodlare vid Hardangerfjorden, Norges främste poet under senare delen av 1900-talet och översatt till en rad andra språk.
Så står det på baksidan av Det stora självporträttet av Carl-Göran Ekerwald. Länge har Hauge varit en av mina favoriter, vars ord går rakt in i mitt hjärta.
Hauges dagböcker 1924-1994 är ett rikt självporträtt av en, till synes, asocial ensling som helt gick in för att läsa böcker och poesi. Han betraktar sin egen poesi som ”kallhamrad”. Destillerade erfarenheter i klassiskt enkel form, men ändå mycket fantasifulla och med en tydlig mening.
Vid 66 års ålder gav han upp sin inbitna ungkarlstillvaro och gifte sig med Bodil Cappelen, som han brevväxlat med i många år.
Carl-Göran Ekerwald har fångat denne egensinnige poet och ger en bra sammanfattning av hans liv. I texten finns både prov på dagboksanteckningar och många av Hauges underbara dikter.

Under en helg läste jag biografin, medan jag då och då pausade och småpysslade i min trädgård. Jag lägger denna bok till mitt hjärta, med en önskan om att snart få göra ett nytt besök vid den vidunderliga plats i Hardangerfjorden där Hauge levde hela sitt liv.

"De stora stormarna har du bakom dig

Då frågade du inte varför du fanns till,

vart du kom ifrån eller vart du gick,

du bara var i stormen,

var i elden.
Men det går an att leva i vardagen också,

den grå stilla dagen,

sätta potatis, räfsa löv,

bära ris,

det är så mycket att tänka på här i världen,

ett människoliv räcker inte till.
Efter arbetet kan du steka fläsk

och läsa kinesisk vers.
Gamle Laertes beskar rosorna

och grävde runt fikonträdet,

och lät hjältarna slåss vid Troja."
(Olov H. Hauge – Dropar i austavind 1966)

Monika

Nostalgisk lunch på Jarlen

Dagens möte blev en lunch tillsammans med min bronsåldersexpert; Lennart Lundborg. Lennart har hjälpt mig med alla mina fyra böcker om Fry.

Givetvis blev det en förlängd lunch, för när vi träffas så är det allt mellan himmel och jord som skall avhandlas. Vi har varit bland stjärnorna och långt tillbaka i historisk tid samt, så klart, filosoferat över livet.

Lunchen intogs på nostalgiska Jarlen, restaurangen med inredning från 50-talet. Allt i original. En härlig känsla. Passande för oss två historiska stofiler.

Monika

Tröst i sommarljumma hösten

Andra höstmånaden klär sig i sommarens skrud.

Fotograferar de sista blommorna som ännu frodas i rabatterna. Den gula rosen, Graham Thomas, slår ut som om den ville göra ett sista försök att hålla sommaren vid sitt hjärta.

Jag går i den sommarljumma värmen och betraktar alla dessa sista blommor, försöker trösta mitt frusna hjärta.

Läser om den norske poeten Olav H. Hauge i "Det stora självporträttet" av Carl-Göran Ekerwald. Hauge, min favorit sedan länge. Finner tröst i hans ord.

"Jag är bara ett berg

som andra berg,

ingen gåta

och ingen gudom,

bara ett skröpligt

utbränt berg.

Men ingen

vet som jag

vilka krafter som sover

i oss berg."

(Eldberget, i samlingen "Under bergfallet" 1951)

Monika