Boksläpp med bronskant för Häägg

Inför boksläppet av Kungsgården, fjärde boken om Fry har jag haft besök av Lokaltidningen Halmstad. Det blev en trevlig pratstund, på min altan, med Nicole som skriver för tidningen.

I denna veckas nummer av tidningen finns resultatet med rubriken: Boksläpp med bronskant för Häägg. Där berättar jag om böckerna och om hur jag tänkt inför skrivandet.

Här kan du läsa artikeln i Lokaltidningen Halmstad.

Monika

Nu har jag Kungsgården i min hand!

Så har jag återigen hämtat en bok på tryckeriet. Vilken lycka!

Nu är det fjärde gången och det börjar nästan bli en vana. Nej, kan det bli det?

Jag är lika nervös varje gång när boken packas upp ur första lådan. Hur har den blivit? Är den som jag tänkte mig att den skulle se ut?

Och så pustar jag ut. Den är precis som jag vill att den skall vara! Allting stämmer, inga dolda fel och brister som plötsligt dyker upp!

Nu har jag Kungsgården i min hand!

Den fjärde och sista boken om bronsåldersflickan Fry.

Monika

Gästbloggare på Barnboksprat

Idag gästbloggar jag på Barnboksprat. En väldigt trevlig blogg som ger tips om barn- och ungdomsböcker och berättar om skrivande och författande.

Jag berättar om varför bronsålder kan vara spännande!

Läs mitt blogginlägg här.

Monika

Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami

Toru Okadas katt har försvunnit. Kort därefter försvinner även hans fru. Det är upprinnelsen i Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami.

Författaren har gjort sig känd med romaner som beskriver gränslandet mellan dröm och verklighet och genom hela boken glider läsaren mellan verklighet och huvudpersonens drömvärld. Dröm och verklighet knyter samman och människor som Toru Okada möter berättar sina historier.
Jag är kluven till denna roman. Den är intressant och tankeväckande men gång på gång märker jag att jag kliver utanför läsandets port och börjar om igen och det blir många sådana kliv eftersom boken är på nästan åttahundra sidor. Jag tror ut- och inhoppandet beror på att boken känns som en samling noveller. Det är mängder med människor som berättar sin historia och varje gång måste jag ta ett nytt tag i läsandets port och dra upp den tunga dörren. Mellan ”novellerna” finns limmet med herr Okada och hans sökande efter den försvunna frun. Ett slags dramatiskt letande i en mörk underjord som ger spänning till romanen. En blandning mellan saga och deckare.
Boken har inneburit Haruki Murakamis (född 1949 i Kyoto) internationella genombrott och räknas redan till en modern klassiker. På svenska har också utkommit : Elefanten som gick upp i rök, Norwegian Wood, Underground, Kafka på stranden, Vad jag pratar om när jag pratar om löpning, 1Q84 – första och andra boken samt Sputnikälskling

Här kan du hitta fler boktips som jag skrivit om.

Monika

Midsommarfirande - en tradition från bronsålder

Varför firar vi midsommar?
Ja, det kan vara många skäl. De flesta tänker nog högsommarens intåg och kristna religiösa traditioner. Men detta firande har mycket gamla anor. I flera tusen år har människor upplevt den magiska tiden med längsta dagen och ljusa nätter.

Under bronsålder förekom i Sverige soldyrkan. Vissa av de danser och riter som tros ha ägnats åt att fira solen finns bevarade på hällristningar. Exakt hur firandet av sommarsolståndet gick till finns det få källor om, men det troliga är att det varit i form av offerfester i fruktsamhetens tecken, på många sätt motsvarande första maj-firandet i andra västeuropeiska länder. Dock är uppgifterna om förekomsten av midsommarblot mera tveksamma.

I mina böcker om Fry finns midsommarfirande och offerriter och ceremonier som en återkommande stor fest. I Solbarnet, den första boken, blir Fry anklagad för stöld av offergåvorna och hon blir också dömd till att bli det första människooffret på lång tid. Vid midsommaroffret skall hon offras. Men Fry är ett solbarn och hon är utvald av Solgudinnan. Ett solens barn kan man inte offra, så flickan överlever och lever genom alla fyra böckerna med sina magiska krafter.

Glad midsommar!

Läs mer om bronsålder och mina böcker här.

Svensk Bokhandels höstkatalog 2011

För en vecka sedan kom Svensk Bokhandels höstkatalog i min brevlåda. En mycket tjock katalog med det mesta av böcker som kommer att ges ut under hösten 2011.
Jag har bläddrat igenom denna digra samling och tänkte berätta lite om vad som är på gång i bokbranschen, men det var inte lätt. Även om jag bara räknar upp namn på författare och inga titlar så skulle jag lätt fylla ett långt blogginlägg och ändå bara rört vid en bråkdel av utgivningen.
Men här kommer lite tips på vad som komma skall:
Moderspassion av Majgull Axelsson, Skojarna i Örtagården av Arto Paasalina, Minnet av en smutsig ängel av Henning Mankell, Glasklart av Karin Wahlberg, Änglamakerskan av Camilla Läckberg, Himmel över London av Håkan Nesser, Änkans bok av Joyce Carol Oates, Ett gott liv av Ann Heberlein, Grand final i Skojarbranschen av Kerstin Ekman, Eldvittnet av Lars Keppler, Sågspån och eld av Vibeke Olsson, Kaffe med musik av Karin Brunk Holmqvist, Min kamp 3 av Karl Ove Knausgård, Sommaren utan män av Siri Hustved och nya romaner av Liza Marklund, Jan Guillou, Katerina Janouch, Martina Haag, Zinat Pirzadeh och många många fler.
Några nämnda men ingen glömd?
Och ändå har jag inte tagit med en enda barn- och ungdomsbok!!!
Oj, oj, oj, jag får nog titta igenom den där katalogen en gång till.

Monika

Shoppingväska och journalist

Igår var jag ute på en liten bokturné och passade samtidigt på att smita in på IKEA i Helsingborg. Där stod en vacker, prickig bok-shopping-väska på hjul. Vattentät och helt perfekt för ett bokbagage.

Det gäller att vara försiktig med böckerna, när som helst kan det bli en regnskur! Så den prickiga fick följa med mig hem och nu har jag packat den med böcker och andra små trevligheter inför lördagens Barnkalas-fest här i Halmstads city.
Under dagen har jag också haft besök av en journalist som gör ett reportage om mig och mina böcker, inför utgivningen av Kungsgården.
Ingen dag är den andra lik, brukar jag säga.

Inte denna dag och inte gårdagen heller!

Monika

Virse Hatt - en plats i Kungsgården och Isvintern

I min tredje och fjärde bok: Isvintern och Kungsgården utspelar sig en del av händelserna på en plats som heter Virse och Virsegårdarna. Det är här som de mystiska gudatjänarna Myrtil och Dagur lever sitt liv. De gamla som kan berätta sagor ända från den stora isens tid. På den platsen har de dragit sig undan från människornas strider. Där vill de leva sina sista solvarv.

Den platsen finns i verkligheten.

I utkanten av Halmstads kommun, inte så långt från det lilla samhället Oskarström ligger detta märkliga naturfenomen. En rund kulle som liknar en gigantisk hattkulle som placerats i naturen. Kullen är klädd med skog och du ser den på långt håll om du kommer vandrande eller åkande.
På kullens topp finns lämningar efter en fornborg från järnålder men också en del tecken från bronsålder. Bland annat de mystiska skålgroparna som ibland också kallas för älvkvarnar. Dessa märkliga gropar är utmejslade i klippan och finns på många platser runt om i Sverige. Ingen vet vad de användes till.

Sidorna på Virsekullen stupar brant ned mot slätten och det krävs en del klättrande för att komma upp på högsta punkten. Därifrån får du en vidunderlig utsikt över landskapet. Vid riktigt klart väder går det till och med att skymta havet.
Till kullens topp klättrar Dagur varje dag för att utföra sina religiösa ceremonier och där har jag tänkt att Fry står och tittar ut över landskapet tillsammans med Yrl, hennes duva. En offerklippa med magiska krafter.
Det är vackert både i sol- och månsken.
Mina bilder är fotade i den vissnande höstskruden

men platsen är fantastisk oavsett årstid.

Monika

Min poesi

Jag har då och då publicerat en del av min poesi här på bloggen.

Nu har jag gjort en extra sida med dikterna samlade.

Sidan kan du se här.

Monika

Många år av min själ

Jag har en sorg i mitt hjärta över en teaterverksamhet som förmodligen kommer att läggas ned och försvinna. Nu är det bara ett beslut ifrån en nedmontering av en mycket kreativ och skapande kulturverksamhet.
Är du intresserad av vad detta handlar om kan du läsa mer om det i min lokaltidnings ledarartikel.

För några år sedan skrev jag den här dikten. Den passar ganska bra in på den känslan jag bär på inför det väntade beslutet.

Många år av min själ
gavs bort
för att jag trodde
för att jag älskade
för att jag ville så väl
Varje dag finns bevarat i mitt hjärta

Jag reste i farkosten
såg alla växa
grät när olyckan var nära
skrattade när glädjen mötte mig
såg allas lycka
vilade i deras tillit

Jag öppnade min skattkammare
gav bort av mitt överflöd
såg allas tacksamhet
bäddade den i mitt hjärta

Min andes vingar var farkostens motor

den växte sig stark
min skattkammare tömdes
mager satt jag vid rodret
allt omkring mig växte frodigt
min själ var tömd

Så tappade jag fotfästet
ingen fallskärm utvecklades
föll i en öken av utstötthet
tårarna droppar i den brännheta sanden

jag ser farkosten i horisonten
hör de glada skratten i fjärran
Många år av min själ
Ingen märkte när jag föll...

Jag är för det mesta väldigt sprudlande glad och försöker alltid se något positivt i det som händer och sker. Även negativa händelser.

Just nu har jag svårt att se det positiva.

Monika

Laterna magica av Ingemar Bergman

Ingemar Bergman var en stor regissör och betraktas med vördnad av både teater- och filmvärlden. På förra årets Bokbytardag hittade jag hans självbiografi: Laterna magica utgiven på Norstedts 1987.
När jag kom hem hamnade den i bokhyllan bland böcker som jag ”skall läsa inom en något längre framtid”.
Nu har jag läst den och vill utropa att herr Bergman inte bara var en god regissör utan också en bra författare. Med ett spännande upplägg berättar han om sitt dramatiska liv. Han varvar barndom och händelser i sitt vuxna liv med en god dramaturgi. En slags välljudande komposition.
Det är mycket händelser från hans digra teaterarbete och det var verkligen inte en dans på rosor. Först på sin ålders höst får han erkännande för sitt arbete.
Jag kan tänka mig att mitt intresse för boken höjs betydligt av allt berättande om teaterns värld. Jag känner igen de problem och svårigheter som jag själv hade under min tid med teaterproduktioner. Någonstans trodde jag kanske att en så stor regissör som Bergman inte hade sådana problem, men det hade han. Problem med scenografi, problem med ljus, problem med skådespelare. Sömnlösa nätter! Men i efterhand också, en stor glädje!

Monika

Barnkalas i Halmstad

Nästa lördag, den 18/5, är det stort barnkalas i Halmstad. Stadskärnan intas av de yngsta. Under en heldag samlas mängder av barnevenemang i ett enda jätteprogram. Målgruppen för kalaset är barn i åldern 0 – 12 år. Det är ett fullmatat upplevelseprogram med roliga aktiviteter.
Workshops, pysselverkstäder, sagostunder, teaterföreställningar, målarstationer, cirkusskola, musik och mycket annat.
Jag kommer att finnas på plats i Norre Katts Parken, den gröna oasen mitt i centrum. Jag berättar om mina böcker och hur jag tänkt när jag skrivit och inspirerats av bronsåldern i Halland.

Är du i närheten av Halmstad så passa på och kika lite på aktiviteterna. De kan vara spännande även för en lite äldre publik.

Läs mer om Barnkalaset här.

Monika

KRAM-utmärkelse

Jag blev väldigt glad när jag fick den fina KRAM-utmärkelsen av Ebba och Skrivarvisioner. Ebba är en sådan kämpande och positiv människa så jag har nästan lust att skicka tillbaka den här kramen till henne. Hon gav mig kramen med följande motivering:

”Monika Häägg för att jag alltid känner mig trygg med alla hennes ord, hennes saklighet och känslighet för naturens skiftningar. KRAM!”

Vilken fin motivering. Jag blir riktigt rörd. I utmärkelsen ingår två utmaningar:

*Krama om den första person du träffar efter att du läst det här.

*Skriv en lista på tio bra saker om dig själv och sätt ut den på bloggen

Den första jag kramade om var min man, för det behöver han nu när hans fina amatörteaterförening riskerar att bli nedlagd.

Jag är bra på, (usch det här är svårt - Jantelagen uppenbarade sig):

1. Att aldrig ge upp

2. Organisera

3. Se något positivt i allt

4. Ärlig (För det mesta, vill ju inte såra någon!)

5. Sjunga (arv efter min mamma, fast hon sjöng bättre)

6. Anspråkslös (kräver inte mycket materiella ting)

7. Bra teaterpedagog

8. Bra på att lyssna

9. Idéskapare

10. Att leta skugga (ständigt på jakt, undviker solen)

Jag vill sända KRAM-utmärkelsen vidare till:

Den Ofrivilliga Bloggaren för hennes förmåga att kombinera vackra bilder med tänkvärda ord. KRAM!

Camilla, Glöm dina bekymmer i morgon kommer nya, för en smittande glädje och påhittighet. KRAM!

Trillingnöten, Life is like a box of chocolates,som alltid tänker så kloka tankar och delar med sig av dem. KRAM!

Stor KRAM!

Monika

Seminarieprogrammet - Bok & Biblioteksmässan

22-25 september finns jag på Bok&Biblioteksmässan i Göteborg. Jag delar, precis som förra året, monter med författaren och illustratören Inga Holm. De långa dagarna är stressiga, men fantastisk roliga och spännande. Vi finns i monter A04:16.
För några dagar sedan kom Seminarieprogrammet. Många intressanta författare berättar om allt mellan himmel och jord. Huvudämnet är tyskspråkig litteratur så det är många besök av författare som har en sådan anknytning. T.ex. Herta Muller som fick nobelpriset 2009 samt den spektakulära Nina Hagen och fantastiska Cornelia Funke. Samt en lång rad andra som är där av andra anledningar än det tyskspråkiga temat. T.ex. Håkan Nesser, Björn Ranlelid, Pija Lindenbaum, Arne Dahl, Majgull Axelsson, Camilla Läckberg, Stefan Einhorn, Elsie Johansson, Alex Schulman, Lena-Maria Klingvall, Rickard Wolff (debutbok:Rikitikitavi) och många många fler.
När jag bläddrar i programmet så blir jag väldigt sugen på att lyssna på andra författare. Men tyvärr är det som vanligt, jag är fast i montern och det är ju egentligen ganska OK.

Beställ seminarieprogrammet på Bok & Biblioteks websida.

Monika

Gareth Malone - en läshjälte

Jag ser inte ofta på teve.
Men ett program brukar jag titta på. Gareth Malones körprojekt.
Varför ser jag på det? Vad är det som får mig, denna inbitna icke-teve-människa att sätta mig i soffan och titta?
Gareth Malone är körledaren som med stor entusiasm får människor som aldrig annars brukar sjunga och som tror att de inte kan sjunga, att sjunga. I projekt efter projekt har hans entusiasm lyst genom den döda teverutan.
I kväll är det sista delen i projektet att minska klyftan mellan flickor och pojkars läs- och skrivfärdigheter. Pojkarna får skriva en hel pjäs och framföra den för 400 i publik. Med ovanliga och annorlunda metoder väcker han pojkarnas läslängtan.
Vi kanske behöver lite mer Gareth Malone-anda i skolorna för att gjuta in sång och bokläsning i trötta elever?

Läs mer om programmet här eller se på SVT1 kl. 20.00

Monika

Ljungby Berättarfestival

Måndag och helgdag. Sveriges nationaldag och det firas runt om i landet. Här i Halmstad sker alltid firandet på Hallandsgården. Ett friluftsmuseum med en samling gamla gårdar från Hallandstrakten.
Nu tänker jag inte berätta om firandet av nationaldagen utan istället om Ljungby Berättarfestival som håller på 17 - 21 juni.
Ljungby berättarfestival har funnits sedan 1990. Varje år strax före midsommar samlas ett 50-tal berättare från hela världen för att under några dagar dela med sig av sina bästa berättelser. Festivalen bjuder varje år på ett 70-tal föreställningar, kurser, seminarier, vandringar och utflykter. Du kan lyssna till allt från lokala berättare till den internationella berättarvärldens mest lysande stjärnor.
Några av årets berättare är bl.a. Emil Jensen, Jan Mårtensson, Johan Theorin och Lisa Syrén och många, många fler.
Åk dit under en dag eller passa på att vara med under alla dagarna. Berättande är en gammal god tradition som funnits sedan urminnes tider. Att föra vidare sagor och historier till nästa generation har nog funnits så länge människan har haft sitt språk.
Läs mer om Berättarfestivalen på http://www.ljungbyberattarfestival.se/

Och så önskar jag en trevlig nationaldag!

Monika

Omflyttning på altanen och liv i holken

Igår gjorde jag en liten omflyttning på altanen. Vände stolar och bord åt ett annat håll och ställde solsängen (som då och då står inne på altanen för där är det så bra att ligga och vila och läsa).

Solsäng är ju ett dumt ord. Jag som inte solar borde väl inte ha en solsäng. Nej, solsängen står inte i solen, den står i skuggan. Alltså är den en skuggsäng. Tänk att gå till affären och be att få titta på en skuggsäng. Vad säger de då? Tyvärr har vi inga sådana i lager, eller?

I päronträdet utanför altanen hänger fågelholken. Just nu är det liv i holken. Familjen Talgoxe är förnärvarande trångbodd. Men snart lyfter de små liven och ger sig ut i världen. Kanske idag? Eller om några dagar. Då blir det tyst igen. Fast jag gillar de högljudda ungarna.

De får gärna gasta ett tag till!

Monika

Sommarfin och rofylld

Fem år är både en lång tid och en kort tid. Avlägsna bilder i minnet, men en tidsperiod som passerat med en nästan oroväckande fart.
I dag är det fem år sedan min mamma dog. En dag som var lika underbart vacker som det är idag. Med solens uppgång åkte jag hem och hämtade en vit blus och en kjol med midsommarblommor. Det var bedövande vackert i den tidiga morgonen och fåglarna sjöng så som fåglar gör vid denna tid på året.
Att dö när det är som vackrast, är det orättvist? Att gå ifrån och lämna den grönskande världen. Den klart blå himmelen. Det kanske är bättre att dö när himlen är gråmulen och höstens vindar viner utanför fönstret?
Nej, inte orättvist om du som min mamma fick ett långt liv med både skratt och hälsa. Nästan aldrig sjuk och mycket sångarglädje.
Jag stod där i den tidiga morgonen och kikade in i hennes garderob och valde kläder.
Hon blev så fin. Sommarfin och rofylld.

Monika

Snökupan av Annika Bengtsson

Jag har tidigare läst Kråkprinsessan och Glömskelunden av Hallandsförfattaren Annika Bengtsson. Båda böckerna tillhör mina favoriter så det är med stor spänning jag läst Snökupan, som nyligen utkommit. Jag köpte ett signerat ex. av Annika när jag träffade henne vid ett gemensamt bokbord när Stadsbiblioteket i Halmstad firade 5-årsjubileum.
Snökupan handlar om Carina som är en stark människa. Alla i byn litar på henne. Hon räddar byskolan och ordnar fester i hembygdsgården. Hon är också det starka stödet i sin egen familj med man och barn samt systerdottern Klara som hon också tagit under sina vingars beskydd. I familjen finns också den familjehemsplacerade Stefan.
Men en dag händer en sak som förändrar allt och Carina tappar kontrollen. Hon försöker tiga och förtränga men sanningen kommer ifatt henne.
Snökupan är både lättläst och spännande. Det är ingen kriminalhistoria men bär ändå på det spänningsmoment och driv som finns i den genren. Jag finner mig själv ha svårt att lägga ifrån mig boken. Annika kopplar också snyggt ihop trådar från både Kråkprinsessan och Glömskelunden. Snökupan är fristående och handlar om helt andra karaktärer men de snuddar vid de första böckernas personer och platser.
Annika Bengtsson är en mycket god författare.

Jag ser redan framemot nästa utgivning.

Monika