Det är bakgrunden till Monika Fagerholms roman Den amerikanska flickan.
Vi får möta Sandra och Doris, två unga flickor, som lever sina liv i Trakten. Sandra i huset i den dyiga delen av skogen och Doris hos kusinmamman. De börjar rota i historian med Eddie och deras liv vävs ihop med det som varit och framtiden.
Jag hade till en början svårt att läsa Monika Fagerholms märkliga språk. Hennes sätt att bygga ihop meningar gör läsaren förvirrad. Efter hand ställer sig nog hjärnan in på detta vindlande och vingliga språk. Ett slags känslospråk som ju längre boken skrider också blir mer och mer självklart.
Jag är glad för att jag är en envis läsare. Det är ovanligt att jag ger upp en bok och slutar läsa. Det fanns stunder, speciellt i början av boken, då jag var på väg att ge upp men ändå fortsatte. Det är jag nöjd med. När jag slår ihop boken, efter nästan femhundra sidor, sitter jag en lång stund och låter romanen sjunka in i mina tankar.
2005 fick Monika Fagerholm Augustpriset för Den amerikanska flickan. För två år sedan bytte jag till mig romanen på Bokbytardagen. Nu har jag äntligen läst den. Jag tackar den som lämnade boken på bokbytarbordet.
Monika

