Kulor i hjärtat av Cilla Naumann

”Hela Halland läser” är ett projekt för läsfrämjande som pågått i höst. Bakom projektet står Hallandsposten och Hallands Nyheter i samarbete med Region Halland och kommunbiblioteken.

I projektet har bl. a ingått att läsa en roman av Cilla Naumann. Augustprisnominerade ”Springa med åror” som utkom 2012 och har en viss anknytning till Halland. Jag har ännu inte läst den boken, men snubblade istället på en annan roman av Cilla Naumann: ungdomsboken Kulor i hjärtat, som även den var nominerad till Augustpriset 2009.

Romanen är egentligen en liten novellsamling. Men alla berättelserna handlar om den unge pojken Tom som går på högstadiet. Vi får som läsare möta honom i olika situationer i livet. Hur rädslan plötsligt kan finnas där fastän inget särskilt eller hemsk händer. Den inbillade rädslan som kan vara nog så svår att uppleva. Men i berättelserna finns också kärleken.

Det här är en lättläst liten novellsamling som jag fastnade för. Cilla Naumann har en stor förmåga att beskriva det vardagliga på ett målande och igenkännande sätt. Jag kan verkligen förstå varför den var Augustnominerad. Jag tror att mitt nästa läsprojekt blir ”Springa med åror”.

Monika

Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm

Hösten 1969 hittas Eddie, den amerikanska flickan, drunknad och hennes vän Björn har hängt sig.
Det är bakgrunden till Monika Fagerholms roman Den amerikanska flickan.
Vi får möta Sandra och Doris, två unga flickor, som lever sina liv i Trakten. Sandra i huset i den dyiga delen av skogen och Doris hos kusinmamman. De börjar rota i historian med Eddie och deras liv vävs ihop med det som varit och framtiden.
Jag hade till en början svårt att läsa Monika Fagerholms märkliga språk. Hennes sätt att bygga ihop meningar gör läsaren förvirrad. Efter hand ställer sig nog hjärnan in på detta vindlande och vingliga språk. Ett slags känslospråk som ju längre boken skrider också blir mer och mer självklart.
Jag är glad för att jag är en envis läsare. Det är ovanligt att jag ger upp en bok och slutar läsa. Det fanns stunder, speciellt i början av boken, då jag var på väg att ge upp men ändå fortsatte. Det är jag nöjd med. När jag slår ihop boken, efter nästan femhundra sidor, sitter jag en lång stund och låter romanen sjunka in i mina tankar.
2005 fick Monika Fagerholm Augustpriset för Den amerikanska flickan. För två år sedan bytte jag till mig romanen på Bokbytardagen. Nu har jag äntligen läst den. Jag tackar den som lämnade boken på bokbytarbordet.

Monika

Jag saknar dig, jag saknar dig av Peter Pohl och Kinna Gieth

För ganska många år sedan hittade jag på bokrean Jag finns kvar hos er av Peter Pohl. Berättelsen om 15-åriga Anna, som har en hjärntumör och hennes sista år i livet, satte djupa spår i mig och jag minns att jag grät många gånger när jag läste den. Annas gestalt inspirerade mig att skriva en teaterpjäs, Medan vi väntar på det sista andetaget, som jag skrev 2005. Anna blev en del av pjäsen och var en av de sju kvinnorna som berättade sin historia för varandra på en obestämd plats mellan livet och döden. Kvinnorna var mycket olika men hade ändå något gemensamt.

Nu har jag läst Jag saknar dig, jag saknar dig som Peter Pohl skrev tillsammans med Kinna Gieth. Boken handlar om tvillingflickorna Cilla och Tina som snart skall fylla fjorton. Men den dagen får inte Cilla vara med om. Hon omkommer i en trafikolycka och sedan får vi följa Tina som blev kvar och hennes fruktansvärda sorgeår.
Trots det tunga och sorgliga ämnet är det som finns hos mig efter läsningen ändå ljuset och kärleken som präglar boken. Det är en tung läsning men ändå lätt. En bok som man följer in i slutet och inte vill lägga ifrån sig. Jag förstår att den fick Augustpriset 1992. Jag slog lite på nätet och såg att boken är gjord som film och har premiär i höst med regi och manus av Anders Grönros.
Jag saknar dig, jag saknar dig bygger på Kinna Gieths egna upplevelser av sin tvillingsysters tragiska bortgång. Tillsammans har hon och Peter Pohl åstadkommit en mycket berörande ungdomsroman. Även Jag finns kvar hos er bygger på en verklig historia. Den verkliga bakgrunden lyser igenom i romanerna. Jag tror ingen kan skriva dessa historier enbart på fantasier.

Monika




*****

Spill av Sigrid Combüchen

Spill av Sigrid Combüchen har lovordats och fått många fina utmärkelser, inte minst Augustpriset. Följer jag då strömmen när jag önskar att få läsa den? Jag vet inte, nyfiken blir jag. Jag vill läsa och se om jag också ställer mig i hyllningskören.
Så blev det äntligen min tur efter lång väntan i bibliotekets kö.
Romanen har kallats för en damroman. Vad jag förstår av texten i boken så har någon fällt denna kommentar om Sigrids skrivande, eller om det var Sigrid själv? Kanske lite nedlåtande. Att skriva för damer är ju inte så fel. Det är damer som håller upp läsandet. Som står där med böckerna på sina axlar.
I romanens fiktiva historia får författaren ett brev från en av sina läsare som känt igen sig i ett beskrivet foto i en av författarens böcker. Genom brevväxlingen och författarens egna efterforskningar växer en berättelse om Heddas liv som ung under slutet av 1930-talet. Hur detta liv kom att formas av tillfälligheter och ogenomtänkta beslut när hon var tjugo år.
Författaren tycker Hedda förspiller sitt liv. Det blir bara det spill av tyg som bli över när dräkten är sydd. Hedda själv tycker inte så, men hon kunde blivit så mycket mer.
Jag är under läsandets gång kluven till boken. Jag läser och upplever, men jag saknar drivet i historian. Det som gör att jag ständigt vill läsa vidare. Kanske är det spretigt? Det hoppar mycket mellan nutid och dåtid. Brev och berättande.
Jag slår ändå ihop sista sidan med en nöjd känsla. Som när jag lägger sista pusselbiten i ett stort pussel. Bilden ligger där och talar till mig. Ett vackert språk, en intressant historia. Jag tycker inte att jag förspillt något när jag läst den.

Det viskande barnet

Så har vi passerat den längsta dagen och vänder åter mot mörkare tider.I går kväll satt jag på min altan och lät ljuset gå över i skymning. Så klart med en god bok som sällskap. Det känns alltid lite vemodigt när vi passerar vändpunkten. Framför oss har vi ändå den bästa och varmaste delen av sommaren med förhoppningsvis många fina och ljusa kvällar.
Medan svalorna visslade runt i min trädgård och dagen gick mot natt passade jag på att läsa klart 2:a boken om Jannike Falthin, Det viskande barnet, av Mårten Sandén och jag tycker att denna delen i bokserien är ännu mer spännande än den första.
Bokens huvudperson; Jannike har paranormala förmågor och hjälper Byrån för Särskilda Efterforskningar att lösa övernaturliga mysterium. I början av ungdomsromanen hörs en flöjtspelares lockande toner över ödemarken och en liten flicka hittas i skogen. Ingen vet var hon kommer ifrån och ingen saknar henne. Jannike är en handlingskraftig flicka som med svärd i hand strider mot ondskan.
Första delen i bokserien, Den femte systern, blev nominerad till Augustpriset 2008 och jag tycker den var väl värd nomineringen men i Det viskande barnet börjar jag mer förstå sammanhangen och det gör också att boken blir mer intressant att läsa. 3:e delen, De dödas imperium, utkommer i september och är sista delen i denna bokserie. Det skall bli mycket spännande att läsa den.