Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

fredag 31 augusti 2012

Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren


Nu har jag lästa andra delen i serien som utspelar sig i Engelsfors. Första delen heter Cirkeln och andra delen heter Eld.

I andra delen ska de utvalda börja andra året på gymnasiet. Under hela sommarlovet har de väntat på demonernas anfall, men inget händer. I Engelsfors startas istället en ”positiv” förening. Snart märker flickorna att föreningen bär på magi. Men vem är det som egentligen är det största hotet?

I andra boken stiger spänningen. Nu är karaktärerna väl etablerade och handlingen blir riktigt rafflande. Jag kommer absolut att läsa tredje delen i serien när den kommer ut till nästa år. Böckeran är skrivna av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren.
 
Här är länkar till fler boktips som jag berättat om:
 





Spår i snö av Emma Vall
Nattfåk av Johan Theorin
Zäta och sjukhusets mörka hemlighet av Elsie Petrén
Kinesiska draken av Kim M Kimselius
Den femte systern av Mårten Sandén
Kabinettets hemlighet av Martin Widmark

Man överlever jag lovar av Eva Swedenmark
Det viskande barnet av Mårten Sandén
Ensamma på sommarön av Eva Swedenmark
Gruffe åker mororcykel och Gruffe åker skidor av Inga Holm
Mellan två världar av Eva Swedenmark









Mystiska Milla av Unni Lindell och Fredrik Skavlan

Kalle som lucia av Anette Skålberg och Katarina Dahlqvist


























 
Monika

söndag 26 augusti 2012

Mannen utan minne


I går kväll tittade jag på en film som är en av mina favoriter. Det har gått några år sedan jag såg den och jag trodde nästan att jag förlorat filmen, men så plötsligt stod den där i mitt lilla filmarkiv. Mannen utan minne. Det är en finsk/tysk/fransk film som är regisserad av Aki Kaurismäki.

Lågmäld och fylld av symboler. En film som jag kan se gång på gång och ändå hitta nya händelser och saker som jag inte sett tidigare. Den handlar om en man som stiger av tåget och som blir nedslagen och rånad. På sjukhuset blir han dödförklarad, men vaknar upp och går iväg utan att ha något minne. Han vet inte vem han är, vad han heter eller var han kommer ifrån.

Det här är ingen actionfilm. Den är långsam och fåordig, men säger ändå oehört mycket. Den här filmen är 2:a delen i Kaurismäkis trilogi. De övriga två heter Moln på drift och Ljus i skymningen.

 
Monika

torsdag 23 augusti 2012

Kaffesump mot mördarsniglar


Läste för någon vecka sedan om någon som spred ut torkad kaffesump i sin trädgård. Först för att det fungerade som gödsel och sedan för att ”mota bort” mördarsniglar.

Nu torkar jag också kaffesump. Inte för att jag har några gigantiska problem med mördarsniglar, men jag blev påmind om att min pappa brukade lägga kaffesump under päronträdet. Hans syfte var att motarbeta larver som förstörde de fina päronen. Jag är ganska säker på att hans motdrag mot larver i päronen fungerade, men på köpet tror jag han också motverkade mördarsniglar.

Nu bor jag i hans hus och hans trädgård. Nu torkar jag kaffesump och sprider den både under päronträdet och runt om i övriga trädgården.

 
Monika

lördag 18 augusti 2012

Var och när läser man bäst sagorna om Mumintrollen


Denna sommar har jag ägnat mig åt Mumintrollen. Jag har läst alla böckerna av Tove Jansson. Det var inte första gången och förhoppningsvis inte sista gången heller. När mina barn var små (nja, inte jättesmå, de hade lärt sig läsa för länge sedan) läste vi högt ur böckerna . Det var sena sommarkvällar när mörkret började falla. Det är jättemysigt att läsa högt tillsammans med en tolvåring. En tolvåring som jag redan läst muminböckerna för många gånger. Jag tror han var tre år första gången.

Nu är barnen vuxna och då läser jag hela samlingen själv. Det är så mysigt att tända levande ljus och försvinna in i mumintrollens värld. Även för en gammal människa.

På midsommarafton startade jag med Farlig midsommar och sedan har den långa raden av böcker lästs bit för bit. Trollvinter, Kometen kommer, Trollkarlens hatt, Sent i november, Pappan och havet, Det osynliga barnet…

Alla har de passerat. Tofslan och Vifslan, Mårran, Sniff, Filifjonkan, Den bullrige Hemulen, Snorkfröken, Snusmumriken (favoriten!), Hattifnattarna, Lilla My…

Jag har skrattat åt Bisamråttan och tyckt rysligt synd om Mårran.

Granen som är sista lilla historian i Det osynliga barnet är också en välkommen pånyttfödelse. Jag skrev på 90-talet en teaterpjäs som byggde på den historian. Jag kallade pjäsen för Mumintrollens jul och fick tillstånd av Tove Jansson att göra en dramatisering. Det var verkligen ett kärt återseende.

Nu packar jag in böckerna i bokhyllan igen. De har hedersplats. Nästa sommar eller kanske sommaren om några år lyfter jag ner de igen. Då är det tid för att återigen vandra in i denna underbara värld.


Monika

onsdag 15 augusti 2012

Ledig med tända ljus och spindelmadame på altanen


Dagarna lunkar framåt i en stilla ström av tid. Solen lyser från en klarblå himmel och förmiddagarna består av långa promenader, ibland utmed havet och ibland bara med en liten glimt av blåblåaste sammetsytan. Jag har två lediga veckor och gör vad jag behagar.



Någon kväll har det blivit korvgrillning vid tänd brasa på stranden, men de flesta kvällarna tänder jag ljus och läser i den mörknande augusti. I innersta vrån av min altan bor den svarta drottningen. En gigantisk spindelmadame som då och då kilar ut i sitt välspunna nät.

Jag fångade henne på bild, mitt i ett ivrigt spinnande och ätande av något stackars flygfä som råkade fastna med benen. Som en pil rusar drottningen mot insektens öde.

Ännu återstår några dagars ledighet.


Monika

söndag 12 augusti 2012

Mirabell av Astrid Lindgren


Astrid Lindgren har skrivit många underbara berättelser och böcker. Många är mycket välkända och filmade. Pippi Långstrump, Emil i Lönneberga, Alla vi barn i Bullerbyn, Mio min Mio, Ronja Rövardotter, Saltkråkan, Bröderna Lejonhjärta, Lotta på Bråkmakargatan och många fler. Men hon har också skrivit en hel del berättelser som inte är lika välkända.

På biblioteket hittade jag sagan om Mirabell med härliga bilder av Pija Lindenbaum.

Sagan handlar om Britta-Kajsa som önskar sig en docka, men eftersom hennes föräldrar är fattiga så har de inte råd att köpa en till henne. En dag när Britta-Kajsa öppnar grinden för en underlig gubbe som åker förbi med en vagn, så får hon, istället för en grindslant, ett frö. Ett frö som lyser som guld. Hon planterar fröet och vattnar noga varje dag. En morgon sticker det upp någonting rött ut marken och snart upptäcker Britta-Kajsa att det är en docka som växer i hennes land.

Det här är en liten finurlig och underbar historia. En bland många i Astrid Lindgrens otroliga sagoskatt.


Monika

lördag 11 augusti 2012

Söta pojkar är bara på låtsas och Den första flickan skogen möter av Moa Eriksson Sandberg


Snubblade över Den första flickan skogen möter av Moa Eriksson Sandberg och gick sedan genast och letade upp Söta pojkar är bara på låtsas. Jag har länge tänkt att jag skulle läsa ”Söta pojkar” som blev utgiven förra året och nu blev det båda böckerna på en gång.
Moa är uppvuxen i Halmstadtrakten och för många år sedan var hon en av många små tjejer i en oändlig rad av teatergrupper som jag arbetat med under min tid som dramapedagog och regissör. Märkligt nog så minns jag de flesta deltagarna. Jag tror att Moa var med i två uppsättningar. Den sista gjorde vi med hjälp av improvisationer som jag sedan skrev manus till. Namnet på pjäsen var Spegeln och handlade om några tjejer som går vilse i en skog och sedan möter den onde Mörkerfursten som härskar över älvor och andra varelser. Den pjäsen har sedan spelats av många andra grupper. Senast förra året.

Den första flickan skogen möter utspelar sig också en hel del i skogen. I det lilla samhället Rydöbruk där Moa har vuxit upp. Boken vänder sig till åldersgruppen 9-12 år, men känns ändå ganska vuxen i sitt uttryck. Den handlar mycket om Hanna och hennes tankar om livet och hur det är att växa upp, men samtidigt är det en kriminalhistoria eftersom det också sker ett mystiskt försvinnande och ett mord.

Söta pojkar är bara på låtsas vänder sig till åldersgruppen +15 år. Den handlar om Ella som går på en teaterlinje på gymnasiet. I den boken är det också mycket Ellas tankar om livet och att växa upp. Hur svårt det kan vara. Att bära på en önskan att duga och att vara den söta flickan, helst inte den fula flickan.

Böckerna bygger på Moas dagböcker från gymnasietiden och vad jag förmodar också hennes barndomstid i Rydöbruk. Det är alltid lite spännande att läsa om platser och människor som man har en egen beröringspunkt till, men givetvis går dessa böcker också utmärkt att läsa även om man inte är från Halmstadstrakten.

"Söta pojkar" är väldigt vuxen och det finns också drag av detta i "Den första flickan". Lättläst och spännande, men kanske lite för mycket fixerat vid att det viktiga är att vara den sötaste flickan. Absolut inte den fulaste (och vem vill vara det?) men varför inte den snällaste, den roligaste, den livligaste eller den mest fantasifulla. Tänk om vi tänkte mer så i vår svåra uppväxt, i den svåra tiden när vi formas till den människa vi kommer att vara som vuxen. Förhoppningsvis inte statiska, utan förändringsbara.


Monika

onsdag 8 augusti 2012

Trampa inte på min tröskel


Lediga dagar och kvällar fylls med stilla läsande på ljusklädd altan. I måndags blev det som omväxling utomhusteater i vackra Haverdal. Trampa inte på min tröskel bygger på tre böcker av Halmstadsförfattaren Albert Olsson. I historian, som är skriven på 70-talet, väver han in kvinnans eviga kamp för sin frihet och sina rättigheter. Miljön och tiden är 1200-tal.


Älskar verkligen utomhusteater. Inte den teatern som spelas på en uppbyggd scen med teaterrummet bara flyttat ut ur salongen. Nej, det ska vara trädens grönska, naturens möjligheter och himmelens ljus som inramar föreställningen. Så är det i ”Hålan” i Haverdal. Samling och mingel med skådespelarna startar en timme före föresällningen vid Annies Gård och sedan går publiken via den gamla fägatan in i skogen. Hålan är ett grustag som vuxit igen och återigen blivit lummig natur. Publiken sitter på bänkar som byggts i backen. En helt naturlig amfiteater.



Det mysiga skådespelargänget bjöd på vacker musik och sång samt en dramatisk historia med galopperande, levande hästar och fackelsken.

Ensemblen tillhör Albert Olsson-sällskapet som vårdar minnet av författaren. De har tidigare under många år spelat Brockhusen rider till Haverdal som bygger på författarens trilogi om Tore Gudmarsson. Den upproriske bonden i 1600-talets Halmstad. Trilogin fick jag av sällskapet när jag var och gjorde en gästföreläsning om bronsålder och mina böcker vid ett möte i hösten 2011. Då hade de precis bestämt sig för att återigen spela föreställningen Trampa inte på min tröskel (förra gången var sommaren 2010). Det hoppas jag att de kommer att göra fler somrar.

Om du har vägarna förbi Halmstad så passa på att se föreställningen. De fyra sista kvällarna är torsdag-söndag 9-12/8.


Monika

lördag 4 augusti 2012

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren


Under juli har jag inte läst så många böcker. Kvällarna har använts till annat. En av de få böckerna är den väldigt populära Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Boken utspelar sig i Engelsfors i Bergslagen och är första delen i en trilogi. Andra delen heter Eld och tredje delen har ännu inte utkommit.

I Engelsfors uppstår mystiska saker. Tonårsflickor som inte har något gemensamt hamnar plötsligt en natt på ett gemensamt möte. Det är starka krafter som driver flickorna. Ingen vet vad deras uppdrag är och något mörkt väsen hotar deras liv.

Boken är givetvis väldigt spännande och har ett driv som gör att läsaren vill fortsätta att ta reda på vad som kommer att hända. Precis så som böcker skall vara. Mitt i vardagen finns det övernaturliga och ingen går säker. Jag kommer givetvis att läsa andra delen.


Monika