Ledig med tända ljus och spindelmadame på altanen

Dagarna lunkar framåt i en stilla ström av tid. Solen lyser från en klarblå himmel och förmiddagarna består av långa promenader, ibland utmed havet och ibland bara med en liten glimt av blåblåaste sammetsytan. Jag har två lediga veckor och gör vad jag behagar.

Någon kväll har det blivit korvgrillning vid tänd brasa på stranden, men de flesta kvällarna tänder jag ljus och läser i den mörknande augusti. I innersta vrån av min altan bor den svarta drottningen. En gigantisk spindelmadame som då och då kilar ut i sitt välspunna nät.

Jag fångade henne på bild, mitt i ett ivrigt spinnande och ätande av något stackars flygfä som råkade fastna med benen. Som en pil rusar drottningen mot insektens öde.

Ännu återstår några dagars ledighet.

Monika

Östra stranden - favoritstranden

Östra stranden är min favoritstrand. Till den går jag nästan varje dag. En tre kilometer lång strandremsa med vackra sandkullar och med Laholmsbukten som blickfång mot havssidan. En bukt som nästan är som en gryta med Tylösand och Hovshallar som mynning .
Östra stranden har lite dålig status i Halmstad. Fastän den är en fantastisk långsträckt oas är ändå stränderna på den norra sidan av Nissan de som anses vara finare. Där ligger Tylösand med sitt flashiga hotell och där samlas mängder med turister varje sommar.
Min strand kallas ibland för Smålands Riviera. Det är många smålänningar som har egen stuga och år från år återkommer. På 1930-talet gick det t.o.m. speciella badtåg direkt till stranden. Det var järnvägssträckningen Halmstad-Nässjö. På söndagsförmiddagarna kom de åkande ända från Jönköping, Värnamo och Gislaved.
Varje dag passerar jag den gamla gula Konsumrestaurangen som är byggd i tidstypisk funktionalistisk stil. I huset finns fortfarande en restaurang men numera inte i Konsums regi.
Jag trivs på den här stranden. Den andas något enkelt och flärdfritt. Den bjuder inte in till ett enkelt liv i små stugor.
I slutändan av stranden finns Fylleåns mynning. Den ån som har en stor och central roll i mina böcker om Fry. Utmed Fylleån vandrar Fry på sin väg till Kungsgården. Kanske är det därför jag älskar den här stranden. Eller var det stranden som kom först och sedan växte tankarna om platserna i mina böcker?

Stranden är vidunderlig.
Himlen är stor och öppen och havet är ständigt i förändring.

Monika

*****

Helande av själen

Den här kvinnan såg jag på stranden idag.
Högt uppe på de stora isblocken som havets krafter lyft upp på sanden.
Vänd mot solen och havet. Som en tillbedjan till den eviga energikällan. Som ett helande av själen.
Vackert!

Monika

*****

Stormigt hav som lyfter is

Är detta verkligen samma strand?
Jo, så är det. Aldrig har jag varit med om ett sådant naturfenomen. Jag har bott vid den här stranden i hela mitt liv, men aldrig har jag sett den klädd i dessa isiga kläder. Jo, vid kanten och ut i havet har det legat is, men efter den stormiga natten som var för några dagar sedan så lyfte havet upp isflaken och parkerade dem på hela strandremsan. Havet är nu fritt och rullar så som hav skall göra. Vilka krafter! Havet bär på en enorm energi. Tänk om vi kunde ta tillvara på den!

Monika

*****

Is och vatten - vatten och is

Is och vatten - vatten och is är en roman av Maj-Gull Axelsson. Den är en av mina favoriter men jag kan lugnt säga att is och vatten utanför böckernas värld inte är en favorit.
Nu smälter snön och ovanför de isiga gatorna ligger vattenpölarna som större insjöar. Där blir jag tvungen att halka omkring som en isprinsessa. Inte en graciös och balanserad sådan. Nej, snarare som en nybörjande Bambi på hal is.
Jag hoppas att dessa is och vatten-dagar snart är över.
Jag halkade mig ned till stranden och fick för första gången sedan innan nyår se havet. Utanför en tjock iskant var det återigen öppet hav. Det är nästan alltid ett ljud som omger havet men under några veckor har det varit ett tyst och stelnat hav.
Idag var det ett hav med ljud och jag såg hur vågorna slog vattenkaskader mot isen.

Monika
*****