Kungen och drottningen i Halmstad

I går var Antikrundan i Halmstad. I dag är kungen och drottningen på Halmstadvisit.

Nu undrar jag bara: Vad händer i morgon?

Ja, inget speciellt förmodligen. Onsdagen kommer nog bara vara en helt vanlig, grådaskig onsdag. Om man inte fyller den med något. Nu är ju kungligheterna och antikviteterna avklarade så då får man titta i stjärnorna efter något bättre.

Varför inte en bal på slottet eller en tur till kungen av Sand. Den kungen brukar husera i Sandhamn, som ligger på vägen till Tylösand. Vem är då kungen av Sand, kanske någon frågar. Jo, den berömde Per Gessle, Halmstads egen kung.

Idag gör däremot Sveriges kung besök på Wapnö mjölkgård, Halmstads högskola och ett företag som bor alldeles strax intill mig: HMS Network. Då har jag räknat ut att kungen måste åka förbi mig för att transportera sig mellan högskolan och HMS. Kanske borde jag gå ut med en flagga i handen?

Bilden föreställer kung Ingemund. En ganska vankelmodig kung i mina böcker om Solbarnet. Alltså inte alls lik varken Per Gessle eller Gustav.

 

Monika

Prins Bertils stig av Edda Kraenzmer

En av mina författarkollegor i Hallands författarsällskap har utkommit med en fin fotobok om en vandringsstig i Halmstad. Stigen kallas för Prins Bertils stig och den går från slottet i Halmstad, utmed havet, till Tylösand. Den har fått sitt namn efter prinsen som var hertig av Halland och tillbringade mycket tid i sitt sommarhus i Tylösand. Det är en mycket vacker gångstig med underbara små smultronställen. Jag brukar ofta ta en tur utmed kuststräckan och besöka Grötvik, Jansa brygga, Sandhamn, Tjuvahålan och alla de andra platserna som stigen passerar.
Edda Kraenzmer har fotograferat stigen i olika årstider och sammanställt bilderna till en vacker fotoupplevelse.

Monika

Östra stranden - favoritstranden

Östra stranden är min favoritstrand. Till den går jag nästan varje dag. En tre kilometer lång strandremsa med vackra sandkullar och med Laholmsbukten som blickfång mot havssidan. En bukt som nästan är som en gryta med Tylösand och Hovshallar som mynning .
Östra stranden har lite dålig status i Halmstad. Fastän den är en fantastisk långsträckt oas är ändå stränderna på den norra sidan av Nissan de som anses vara finare. Där ligger Tylösand med sitt flashiga hotell och där samlas mängder med turister varje sommar.
Min strand kallas ibland för Smålands Riviera. Det är många smålänningar som har egen stuga och år från år återkommer. På 1930-talet gick det t.o.m. speciella badtåg direkt till stranden. Det var järnvägssträckningen Halmstad-Nässjö. På söndagsförmiddagarna kom de åkande ända från Jönköping, Värnamo och Gislaved.
Varje dag passerar jag den gamla gula Konsumrestaurangen som är byggd i tidstypisk funktionalistisk stil. I huset finns fortfarande en restaurang men numera inte i Konsums regi.
Jag trivs på den här stranden. Den andas något enkelt och flärdfritt. Den bjuder inte in till ett enkelt liv i små stugor.
I slutändan av stranden finns Fylleåns mynning. Den ån som har en stor och central roll i mina böcker om Fry. Utmed Fylleån vandrar Fry på sin väg till Kungsgården. Kanske är det därför jag älskar den här stranden. Eller var det stranden som kom först och sedan växte tankarna om platserna i mina böcker?

Stranden är vidunderlig.
Himlen är stor och öppen och havet är ständigt i förändring.

Monika

*****

Solo föddes på den långa marschens dag

I dag fyller Lilleman 7 år, eller som jag brukar säga: Den lille mannen.
Han heter Solo, men kärt barn har många namn. Egentligen heter han Solo II för jag har haft en hund för länge sedan som också hade namnet Solo.

Solo är en cairnterrier och som terrier så gör jag inte alltid som min matte och husse tycker att jag skall göra. Jag hör inte,säger Solo, fastän jag har väldigt bra hörsel. Det bara är så, ibland lyssnar jag inte.
Men jag är inte dum för jag vet precis vad de säger. Jag förstår, men jag har också en egen vilja.

Den dagen Solo föddes gick jag och Ulf "den långa marschen".
Inte visste vi då att den dagen föddes det en liten cairnterrier som skulle välta upp och ned på vår lägenhet några månader senare.
"Den långa marschen" var egentligen en promenad utmed havet. Prins Bertils stig går från Halmstads slott till Tylösand och är en promenadstig med vidunderlig utsikt över Laholmsbukten. Den dagen gick vi tur och retur. Det är långt och tog oss 7 timmar. Jag kan lugnt säga att vi var trötta. Därefter kallas denna promenad för "Den långa marschen". Vi har inte gjort om den igen.

I dag fick Solo sin vanliga tur till havet. Till den Östra stranden som ligger på andra sidan om Nissans utlopp. Den stranden är hans.
Där går vi varje dag.

Monika

*****