Genom den egenskapande kulturen slår vi ut i blom |
Kan kultur göra skillnad i en människas liv? Ja, runt detta har jag
resonerat i några tidigare inlägg.
I andra inlägget funderade jag över vad som ingår i steg 1, det första
steget, det första mötet med kultur.
I Kulturens steg 1 finns den folkliga kulturen, den där du skapar
själv, men också den där du möter dina vänner, barn, släkt och andra som visar
vad de gör i sitt kulturutövande. De som besöker en teaterföreställning med
amatörer kanske aldrig annars ser på teater.
Teaterföreställningen "Skuggorna vid Träbron" med Halmstads Kvartersteater |
I amatörteatern får människan chansen att komma in genom denna öppning på ett naturligt sätt.
I amatörteatern möts människor på lika villkor och de möts över
generationsgränser. Ung och gammal spelar tillsammans. Alla har något att lära
varandra. Du får också möjlighet att få en inblick i hur andra människor tänker
genom att du iklär dig en roll, du spelar någon annan. En ung människa som
börjar tidigt i sitt liv med teater får en utmaning och utveckling som ofta
inte kan ses i andra sammanhang. Att möta publikens applåder ger en bekräftelse
på att mitt skapande har en betydelse.
I den egna skapande kraften ryms kulturens kärna.Teaterföreställningen "Tokfursten" med Halmstads Kvartersteater |
Vilket stöd ger vi amatörteatern?
Att amatörteatern, som egenskapande kultur, är mycket viktig, tror jag
många kan bekräfta.
Men hur behandlar vi då denna form av kultur?
Väldigt illa, skulle jag vilja säga. Mycket av stödet till
amatörteatern skall kanaliseras via studieförbunden, men dessa får allt snävare
ramar för sin ekonomi. Stödet till studiecirklar urholkas och detta har pågått
under en längre tid, vilket i sin tur ger den egenskapande verksamheten i
amatörteatern enbart småsmulor. Kommunernas kulturförvaltningar stödjer helst
den professionella kulturen och regionerna och landstingen gör på samma sätt. Den
professionella kulturen ingår i steg 3, som också är en viktig del av kulturens
område, men till detta kommer jag att återkomma senare.
Statliga medel, kanske? Nej, inte heller där har denna verksamhet något
att hämta. Det stöd som ges till amatörteater, är ytterst små, och ges till
amatörernas riksorganisationer. I praktiken blir det inte många kronor kvar
till verksamheten ute i landet.
Genom projektpengar från ovanstående myndigheter, EU eller liknande
instanser, kan då och då en förening lyckas skrapa till sig några extra kronor,
men i det stora hela är det småpengar, försumliga i den offentliga sfärens
satsningar på kultur.
Det här mönstret och sättet att behandla amatörteaterns egenskapande
kultur återkommer också hos andra former av kulturföreningar. Både
musikföreningar och litterära föreningar, samt många andra former av kultur,
vittnar om hur stödet till verksamheten urholkas och bidragen minskar eller
försvinner fullständigt.
Kulturen odlar och gör att människan växer och utvecklas |
Det här är kulturens steg 1, det viktiga första steget i mötet med
kulturens dörr. Jag har i mitt förra inlägg liknat det vid en stor tratt som
måste vara bred i basen. Ingången och basen behöver vara stor och bred, för att
ge möjlighet för många att både hitta nycklarna och platserna för dessa
nycklar. Men tyvärr är tratten istället vänd åt andra hållet, en smal öppning
och bredare längre upp.
Amatörteatern och den folkliga egenskapande kulturen bär på en
murbräcka, ett verktyg för inbrytning i kulturen, se till att den sätts i
händerna på människorna.
Se till att det blir mer kultur åt folket!
Monika