I staden fanns det många äventyr - en saga om äventyr, drömmar och dockor av Monika Häägg

När jag var liten fick jag följa med min mormor på äventyr. Min mormor var en sagoberättare. Hennes sagor handlade om troll och älvor och tomtar. En del av sagorna handlade om ett skogsrå. Det var en vacker kvinna som levde i skogen, men hon var väldigt farlig och hade rävsvans. Hon hade också ett stort hål i ryggen.

 

Mormor när hon var ung

Mormors sagor var från hennes egen barndomstid. 

Stora Torg

De flesta gångerna vi gav oss ut på äventyr åkte vi buss till Stora Torg. Torget i min stad heter så. Inte Stora Torget eller Stortorget utan bara Stora Torg. Mitt torg heter så för att för länge sedan, långt innan min mormor föddes, var min stad dansk. Då hade staden en dansk kung som hette Christian den fjärde. Han byggde det stora torget.  Det är därför torget heter Stora Torg.

I staden fanns det många äventyr.

Siverts fiskaffär och Brogatan

Ibland gick vi till Siverts fiskaffär. Den låg i en källare. Där fanns mängder med små och stora fiskar. Det var en speciell lukt i fiskaffären och fiskarna låg utbredda bakom en glasdisk. Precis i min ögonhöjd. Jag ville smaka på alla fiskarna. Speciellt ville jag smaka på den rökta ålen. Ibland köpte mormor en bit ål. Vi gick också till Saluhallen. Där köpte vi leverkorv.



Lilla Torg och tant Esters hus

En del dagar gick vi först och hälsade på tant Ester. Hon bodde vid Lilla Torg, för det fanns också ett litet torg i min stad. Det var inte så långt att gå. Vi gick bara nerför Köpmansgatan och så var vi framme vid torget. Hos tant Ester var det mörkt med tjocka draperier som hängde framför dörrarna. Mormor pratade med tant Ester medan jag smög omkring i Esters lägenhet. I ett av rummen bodde Esters stora flickor. De var nästan vuxna. Ibland var dom hemma. Då satt dom stora flickorna framför spegeln och tuperade sitt hår. När man tuperar håret blir det stort. När flickorna var färdiga såg deras hår ut som väldiga, gula höstackar. Mormor sa att de hade blonderat håret. Det lät fint. Jag ville också ha blonderat hår, men mormor sa att jag fick vänta tills jag blev nästan vuxen.

På andra sidan Lilla Torg låg det en brandstation. Ibland tutade brandbilarna och körde fort iväg. Då blev jag lite rädd.

Norre Katts Parken (Tivoliparken)

När det var soliga dagar gick vi till Tivoliparken. Där fanns det höga träd och en liten damm med en fontän som sprutade vatten.  På många ställen i Tivoliparken stod det gröna träbänkar. På en sådan bänk brukade vi sitta och titta på änderna. Dom är en slags fågel med grönt huvud och blårandiga vingar. Ibland hade vi med oss gammalt bröd som vi gav till änderna. Det bästa med Tivoliparken var gungorna. Jag gungade och mormor satte fart på gungan. Det kändes som att jag flög högt upp i himlen. Nästan som änderna som ibland tjattrade på andspråk och flög iväg i stora flockar.

En del dagar gick vi inte till tant Ester.

 

Ernst Wigforss födelsehus och Olivias matservering

Vi gick istället till Olivia som hade matservering. Den låg på Klammerdammsgatan. Jag och mormor gick in på en liten gård. På marken låg stora stenar som var kullriga och ojämna. Då fick jag och mormor hålla varandra i handen och gå försiktigt så att vi inte snubblade. Stenarna såg gamla ut. Kanske hade de legat där ända sedan staden styrdes av en dansk kung. Olivias matservering låg på andra våningen. Mormor berättade att i det huset var Ernst Wigforss född.

 

Ernst Wigforss

Han hade varit finansminister i Sverige för länge sedan. En finansminister har hand om landets pengar, sa mormor. Men han var inte dansk när han föddes, för då hade staden redan blivit svensk. En dag när vi kom till Olivia var hon sjuk. Hon satt på sin säng och var alldeles röd i ansiktet. Hon hade fått en sjukdom som kallas för bältros. Den kan vara farlig så jag fick bara stå i dörröppningen och titta medan mormor pratade med Olivia.

Ibland avslutade vi vårt äventyr med att äta en glass på Stora Torg. Där fanns en vagn som var klädd med stora markiser som var blå- och vitrandiga. Glassen la sig i veck ner i en strut. Sedan doppades glassen i choklad. Det var en god glass som vi åt medan vi väntade på bussen.

 

Stora Torg och Millesfontänen

Då satt vi under gröna träd som stod vid en fontän som kallas för Europa och tjuren. Europa var en kvinna som satt på en tjur. Mormor sa att det var en gud som hade förvandlat sig till tjur. Han rövade bort kvinnan. Mannen som gjort fontänen hette Carl Milles. Den kallades därför också för Millesfontänen. Mormor sa att den var väldigt berömd.

De flesta gångerna avslutade vi istället med att gå till Cecils konditori.

 

Brogatan med Cecils konditori

Det låg på Brogatan. Inte så väldigt långt ifrån Siverts fiskaffär. Cecils konditori var det bästa med mitt och mormors äventyr. Inte bara för alla de goda kakorna som låg i diskarna, utan mest för de stora glasskåpen.

 

I skåpen stod underbara dockor med fantastiska klänningar. Dockorna var från alla jordens hörn. Från länder som jag aldrig hade hört talas om. Varje gång stod jag där och tittade på dockorna. Det var där som min dröm om dockor föddes.

Flera år senare köpte jag min första docka.

 

Prins Bertil

Då var jag tio år och åkte med mina föräldrar på en färja som kallades för Prins Bertil. Den hade samma namn som en svensk prins. Färjan gick från min stad till en liten stad i Danmark som heter Århus. På färjan kunde man äta röda korvar och köpa choklad av en kvinna som satt i en glasbur med en liten lucka. På hyllor bredvid kvinnan stod små dockor med fina klänningar. Precis en sådan docka som jag ville ha. Jag köpte en av dockorna som kostade tio kronor.

Min dröm började gå i uppfyllelse. Jag hade blivit en docksamlare.

 

Sagan "I staden fanns det många äventyr" av Monika Häägg
Många av bilderna är lånade från "Halmstad Förr och Nu" på facebook.
Ett stort tack till Tore Christiansson och alla andra som bidrar med bilder
på Halmstad från förr i tiden.