Nätternas gräs av Patrick Modiano

I december fick fransmannen Patrick Modiano nobelpriset i litteratur.

Jag läser inte alla nobelpristagare, men den här gången blev jag intresserad, och efter ett långt köande på biblioteket har jag nu läst Nätternas gräs, som utkom på svenska 2013.

I Nätternas gräs får läsaren lyssna till Jean,

som i jagform vandrar genom Paris och spanar efter flydda tider. Fyrtio år tidigare försvann, under mystiska omständigheter, den gåtfulla kvinnan Dannie. I en svart anteckningsbok har Jean skrivit fullt med namn på personer, platser och telefonnummer, som blir en hjälp i hans försök att minnas tiden tillsammans med henne.

Det här är en ganska spännande bok att läsa.

Jag vill veta vad det var som hände för fyrtio år sedan. Modiano släpper små fragment som går att sammanfoga till en bild av tiden med den mystiska kvinnan. Men vem var hon egentligen? Jag är inte helt säker, författaren lämnar kvar en del att fundera över till läsaren.

På det hela taget en spännande bok, men något svårläst. Det är mängder med franska gator, platser, hotell och namn som dyker upp i en strid ström, alltså inte helt lätt att hänga med i svängarna.

Men ändå väl värd att läsas.

Monika

 

Nätternas gräs hos Bokus

Nätternas gräs hos Adlibris

Brev från Tove Jansson – urval av Boel Westin och Helen Svensson

Tove Jansson är en av mina favoritförfattare

och givetvis blev jag väldigt nyfiken när jag såg att ett urval av hennes brev, till olika människor som stått henne nära, har utkommit. Brev från Tove Jansson är ett urval som är gjort av Boel Westin och Helen Svensson.

Breven har aldrig tidigare publicerats

och spänner över sex decennier från tidigt 1930-tal till sent 1980-tal. I breven får vi följa Tove från den unga konststuderande i Stockholm, Paris, Italien, men också de svåra krigsåren, kärleken och mötet med livskamraten Tuulikki Pietilä.

Det är en omfattande korrespondens

men samtidigt en fantastisk möjlighet att lära känna Tove Janssons tankar och filosofi.  Hon är en god brevskrivare, som beskriver sitt liv och sin omgivning. Som läsare får jag följa med på hennes resor, skapandet av muminfigurerna och sagorna, men också se hennes vånda över både konstnärskap och författande.

Samlingen är på nästan femhundra sidor

men jag upplevde det inte som någon tung läsning, tvärtom är den full av insikt, skaparglädje och livsfilosofi.

Monika

 

Brev från Tove Jansson på Adlibris

Brev från Tove Jansson på Bokus

Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson

Hösten 2013 fick Lena Andersson Augustpriset för romanen Egenmäktigt förfarande.

Jag läser inte böcker för att de har fått Augustpriset, utan för att jag tycker att boken verkar intressant. Så varför lånade jag den, ett år efteråt, på biblioteket? Svaret får bli en aning skamset: gick väl på en smart reklamkampanj. Jag blev helt enkelt väldigt nyfiken på vem som egentligen är Hugo Rask, bokens manliga huvudkaraktär.

Romanen handlar om Ester Nilsson,

som är poet och författare.  Hon håller ett föredrag om konstnären Hugo Rask och sedan är hela hennes liv enbart bestående av honom. Hon inleder en kort kärleksrelation till honom, och trots hans ointresserade attityd fortsätter hon långt efter deras korta tid tillsammans att gång på gång gjuta nytt liv i sitt hopp om att få sin kärlek besvarad.

När jag läser den här romanen blir jag väldigt trött på Ester Nilsson,

som långt innan bokens slut borde insett det hopplösa i sin längtan efter den hänsynslöse Hugo Rask. Det är med nöd jag ens läser klart boken. Jag kan inte alls se det spännande i att läsa om någon som gång på gång bli besviken. Tyvärr fick jag med läsningen också en negativ bild av den manlige huvudpersonen Hugo Rask (som väl förmodligen är filmaren Roy Andersson). Inte för hans attityd mot Ester Nilsson utan för allt det andra som beskrivs runt hans person, hans liv, hans umgänge, allt som rör sig runt denne konstnär och samhällsdebattör. Så, egentligen, varför läste jag ens den här boken? Av någon slags obehaglig nyfikenhet baserat på kvällstidningshysteri.  Är förvånad och väldigt besviken över mig själv för att jag föll i en sådan fälla. Men, att jag inte gillade boken, det är ju min uppfattning. Det är tusentals andra som tydligen har en helt annan upplevelse av romanen, inklusive Augustjuryn.

Monika

 

Egenmäktigt förfararande på Adlibris och Bokus

 

Jag söker provläsare av manus

Arbetsmanus för provläsning

Några veckor innan jul avslutade jag ett arbete med en längre text.

Under julhelgerna har jag gjort en första redigering av texten och nu söker jag provläsare.

Texten är på 77 sidor i A4-format och har arbetsnamnet "Gurlie och Harriet".

Den handlar, i korthet, om två äldre kvinnor som bor i var sitt eget hus i en fiktiv stad. Gurlie har en hund som heter Skrutten och Harriet har en katt som heter Bella. Läsaren får följa de båda damernas äventyr under en augustimånad.

Så här inleds texten:

”I hörnet av Solrosgatan och Prästkragevägen finns en vitmålad grind. Den är ordentligt stängd för innanför grinden lufsar Skrutten, en vit foxterrier med svarta fläckar. Över grinden reser sig en portal med rosa rosor och utmed Prästkragevägen växer en häck med vita syrener. Genom syrenbladen kan en förbipasserande se flera äppelträd och ett stort träd med Herzogin Elsa, som varje år bjuder på goda höstpäron. Bakom päronträdet skymtar en rödmålad träfasad, mitt på långsidan finns en dörr och en stentrappa med stora lerkrukor. På somrarna är krukorna fyllda med röda pelargoner. Mellan fruktträden slingrar en grusgång och under äppelträdet med Ingrid Marie står ett vitmålat trädgårdsmöblemang.
Vissa dagar ligger en rödrutig duk på bordet och två äldre damer lutar sig över kaffekoppar med rosenmönster. Det är Gurlie och Harriet som dricker eftermiddagskaffe.”  

Är du intresserad av att provläsa om vad som händer Gurlie och Harriet,

gör en liten kommentar, så skickar jag manus digitalt.

Monika