Förra året läste jag Amerikahuset av Sven Olov Karlsson. Därför har
hans novellsamling Västmanland stått på min läsalista, och nu har jag också
läst den.
Boken är en samling med noveller som gör nedslag i de olika kommunerna
i Västmanland. Varje del är en liten pusselbit i denna avfolkningsbygd.
Förordet beskriver det lilla länet genom en historisk vandring och sedan följer
berättelserna i en lång rad från Surahammar till Sala.
Jag är återigen väldigt imponerad av Sven Olov Karlssons språk, som
målar upp en bild av både människor, natur och ett samhälle som kanske inte kan
kallas för Sveriges framsida. Han levandegör en hopplöshet, som ändå innehåller
ett slags ljus. Det finns både hopp och förtvivlan i novellerna. Jag kan lite
känna igen mig i bygderna eftersom jag tillbringade ett år i gränstrakterna
till Norberg. Alla novellerna berör mig, men några sitter starkare kvar i
minnet. Byanätet, om den åldrande fadern och dottern som ger sig ut för att
röja en skogsgata för den nya fibern, den som skall göra bygden mer uppkopplad
och modern. Sorglig, och med en hotfull känsla, katastrofen lurar från första
ordet. Gåvorna, berättelsen om tonårstjejen Olga som flyttar fram och tillbaka
mellan de skilda föräldrarna, och Slutstycket som fångar rädslan för det annorlunda
och en gryende främlingsfientlighet. Jag kommer säkert att läsa fler böcker av
Sven Olov Karlsson, t ex Italienaren från 2003 och Porslinsfasaderna från 2013.
Monika
Västmanland hos Adlibris
Västmanland hos Bokus