Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

fredag 25 mars 2016

Västmanland av Sven Olov Karlsson


Förra året läste jag Amerikahuset av Sven Olov Karlsson. Därför har hans novellsamling Västmanland stått på min läsalista, och nu har jag också läst den.

Boken är en samling med noveller som gör nedslag i de olika kommunerna i Västmanland. Varje del är en liten pusselbit i denna avfolkningsbygd. Förordet beskriver det lilla länet genom en historisk vandring och sedan följer berättelserna i en lång rad från Surahammar till Sala.

Jag är återigen väldigt imponerad av Sven Olov Karlssons språk, som målar upp en bild av både människor, natur och ett samhälle som kanske inte kan kallas för Sveriges framsida. Han levandegör en hopplöshet, som ändå innehåller ett slags ljus. Det finns både hopp och förtvivlan i novellerna. Jag kan lite känna igen mig i bygderna eftersom jag tillbringade ett år i gränstrakterna till Norberg. Alla novellerna berör mig, men några sitter starkare kvar i minnet. Byanätet, om den åldrande fadern och dottern som ger sig ut för att röja en skogsgata för den nya fibern, den som skall göra bygden mer uppkopplad och modern. Sorglig, och med en hotfull känsla, katastrofen lurar från första ordet. Gåvorna, berättelsen om tonårstjejen Olga som flyttar fram och tillbaka mellan de skilda föräldrarna, och Slutstycket som fångar rädslan för det annorlunda och en gryende främlingsfientlighet. Jag kommer säkert att läsa fler böcker av Sven Olov Karlsson, t ex Italienaren från 2003 och Porslinsfasaderna från 2013.


Monika

Västmanland hos Adlibris
Västmanland hos Bokus

lördag 19 mars 2016

Än skyddar natten av Anna Lihammer


För några veckor sedan skrev jag om Medan mörkret faller av Anna Lihammer. Den var så spännande att jag genast reserverade Än skyddar natten, som är andra och fristående delen i Lihammers historiska polisromaner.

Romanen utspelar sig 1935, ett år efter Medan mörkret faller. Det är höst och redan i första kapitlet sker ett mord vid den berömda Sigurdsristningen i Mälardalen, inte så långt från Torshälla och Eskilstuna. Den välkände kommissarie Carl Hell från statspolisen i Stockholm blir utredare och han väljer återigen polissystern Maria Gustavsson som sin assistent. Den mördade mannen är tysk och det finns kopplingar till nazism både i Sverige och i Tyskland.

Jag konstaterar på nytt att det historiska perspektivet är ett vinnande koncept. Romanen är fiktiv men med en god faktagrund i botten. Karaktärerna är påhittade, så också mordhistorien, men den historiska miljön känns välarbetad. Det är både spännande och ruskigt obehagligt att läsa boken.  Jag väntar spänt på tredje delen Där gryningen dröjer, som utkommer i augusti.


Monika

Än skyddar natten hos Adlibris
Än skyddar natten hos Bokus

fredag 11 mars 2016

Sorgeliga saker hände – Elvira Madigan, Sixten och mig av Kathinka Lindhe


För några år sedan gjorde radiojournalisten och bibliotekarien Kathinka Lindhe en intervju med mig vid en av gravhögarna, som inspirerade mig att skriva mina böcker om Solbarnet. Vi satt i den härliga vårsolen, högt uppe på den gamla bronsåldershögen och spanade ut över landskapet. Då var hon på gång att släppa sin bok Sorgeliga saker hände, som jag blev väldigt nyfiken på, men inte förrän nu har jag haft möjlighet att läsa den.

Boken är ett slags släktforskningsprojekt som handlar om hennes gammelmorfar Sixten Sparre, han som rymde med den firade lindanserskan Elvira Madigan. En välkänd historia, men Kathinka berättar historian ur en ny synvinkel, hennes gammelmormor Luitgards synvinkel. Hon kallades för Lycka, men hennes liv var verkligen inte lyckligt. Sixten lämnar henne och de två barnen, rymmer med lindanserskan och begår självmord i Danmark. Ensam kvar står Lycka med skammen och alla skulder.

Det här är en väldigt vacker bok, med mängder av bilder och historiskt berättande om livet för både rika och fattiga i slutet av 1800-talet. Kathinka målar en stark bild av kvinnans situation, att gifta sig innebar att gå från fadern som förmyndare till make som förmyndare, att inte ens ha rätten att bestämma över sina egna pengar. Vid bouppteckningen återstår bara skulder. Kathinka spekulerar i att det kanske inte bara var en himlastormande kärlekssaga utan egentligen bara en simpel skuldtyngd löjtnant vid Skånska dragonerna som såg självmordet som enda utvägen ur den situation som han själv försatt sig i, men att det skulle ske med romantiska förtecken. Så uppstod sagan om greve Sparre och Elvira Madigan. Märkligt nog fascinerar den fortfarande.  De ligger båda begravda tillsammans i Tåsinge på södra Fyn i Danmark, en plats som årligen besöks av mängder med turister.

Kathinka är Lyckas barnbarns barn och hon berättar en ny historia, ger den svikna en upprättelse och samtidigt en skildring av ett kvinnoöde som är väl värd att läsas.


Monika

Sorgeliga saker hände hos Adlibris
Sorgerliga saker hände hos Bokus

fredag 4 mars 2016

Vid oro skog - dikter i urval av Ingela Strandberg


Sedan några år tillbaka finns ett projekt som kallas Hela Halland läser, som innebär en stor satsning på en författare som har anknytning till Halland. Projektet är ett samarbete mellan Hallandsposten/Hallands Nyheter och Kultur i Halland/Regionbiblioteket samt alla kommuner i Halland. Första året var författaren Cilla Naumann och andra året var det Christoffer Carlsson.  I år är det till min stora glädje poeten Ingela Strandberg, som är bosatt i Grimeton, och hennes nyutkomna diktsamling Vid oro skog. Ingela var med och startade Hallands Författarsällskap 1975 och var under några år också föreningens ordförande.

Boken består av ett urval ur olika diktsamlingar av Strandberg, med start i samlingen Ett rum för natten (1984) och fram till I dreamt about Sam Shepard last night (2014). Förord är skrivet av akademiledamoten Göran Malmqvist och i slutet finns också efterskriften Utan att följa en stig av Scott Minar (översättning Göran Malmqvist).

Jag har under några veckor läst några dikter ur samlingen varje dag. Ingela anses inte vara någon lättillgänglig poet, men när jag läser finner jag själv någon slags inre ro, som om jag fullständigt slappnar av och följer med in i textens vindlingar.  Märkligt och svårt att förklara.  Nästan som när jag själv vandrar vid havet eller naturen och låter ljud och bild föra mig framåt utan någon egentlig plan. Ingelas poesi tål att läsas gång på gång och ständigt hittar jag något nytt, nästan som att hon själv finns där och broderar orden med nya vinklingar.

Vid oro skog –

Och jag körs omkring där
och blir lugn och förrädisk.

Allt fladdrar av sin viktlöshet.

Men kedjan rasslar muntert
bakom mig, trogen sin hund.

Vi ska alltid hålla ihop, viskar jag.

(Ur Den stora tystnaden vid Sirius nos 2014)

Det här är verkligen ett uppsving för lyrik och poesi i Halland. Ingela gör många författarframträdanden, det pågår också poesitävlingar och skrivargrupper. Då och då brukar jag också slänga ur mig lite poetiska texter och nu känner jag mig väldigt inspirerad. Den dagliga dosen av dikt kommer jag absolut att fortsätta ordinera mig.


Monika

Vid oro skog hos Adlibris
Vid oro skog hos Bokus