Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

lördag 12 juni 2021

Halmstads Kvartersteater - del 31 - Planer och mängder med repetitioner hösten 2001

Repetition av Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på slottet 2002

 Den hösten gjorde jag och Ulf en resa till Italien. Vi hade båda två mycket övertidstimmar och några dagars ledighet behövdes efter sommarens intensiva arbete med Gästabudet. Sista veckan i september blev en solig vecka vid den italienska kusten.

När vi kom tillbaka var det årets städ-dag och den här gången blev det praktiskt arbete både på Andersberg och Kulturhuset. Det är fantastiskt så mycket arbete som blir gjort när alla ställer upp frivilligt och ger av sin tid. En städ-dag innebar mängder av saker som blev gjorda. Allt ifrån förråd till målande av väggar stod på dagordningen. Vi flyttade också en hel del av våra prylar från Andersberg till Kulturhuset. Allt detta arbete gjordes ideellt. Det var både äldre och yngre som ställde upp och putsade och fejade. Om vi i stället skulle anställt någon eller några för detta arbete så hade det kostat väldigt mycket pengar. Men tack vare föreningen och vårt sätt att också införa praktiskt arbete i teaterarbetet, så fick vi mycket uträttat med minimalt anställda. Det här arbete syntes inte så mycket i redovisningar till Halmstads kommun, men arbetet hade stor betydelse för hur mycket verksamhet som kommunen fick för det årliga bidraget till föreningen. Jag tror aldrig att politiker och tjänstemän på kommunen förstod hur stor betydelse detta hade. Ideellt föreningsarbete ger mångdubbelt tillbaka till en kommun som vill satsa på den här typen av kulturverksamhet. Den höstens städ-dag avslutades med en gemensam middag. Jörgen och Benny kokade linssoppa och efter avslutat arbete blev det en trevlig avslutning.

Repetition av Skuggorna vid Träbron med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset 2002

Under den här hösten hade vi flera planeringsträffar om nästa års Gästabud med kulturchefen Sigge Olsson. Vi planerade gemensamt hur både musik och manus skulle utformas. Vi försökte verkligen arbeta efter de önskemål som uppkommit från referensgruppen. En del var bra, en del var kanske mindre bra. Det är inte alltid så lätt att tillgodose alla olika intressenters önskemål. Fortfarande var budgeten minimal och så här efteråt kan jag nog inse att det varit bättre om kvartersteatern hade haft mer fria tyglar att utforma och utveckla projektet. Det pratas ofta i kulturpolitiken om att hålla ”armslängds avstånd” till kulturen. Vilket innebär att konstnärer ska ha frihet att utforma sin konst utan att politiker blandar sig i. I det här fallet var nog armen ganska kort, och vi tråcklade och fixade så gott vi kunde för att alla skulle vara nöjda.

Under hösten besökte jag och bjöd in Kulturskolans körer att medverka i Skuggorna vid Träbron och vi fick många intresserade som anmälde sig. Vi hade också möten med Marianne Dillberg på Ljus & Dekor om utformande av scenografi. Hon gjorde scenografimodell och Göran L. byggde och målade tillsammans med både praktikanter och skådespelare.

Mina minnen av repetitionerna är många, men ett starkt minne från den här hösten är att det var fruktansvärt kallt i lokalen. Värmen fungerade dåligt i den gamla Folkparksbyggnaden och det var många gånger jag hade både ytterkläder och vantar på under kvällarna. Kanske var det bra för skådespelarna. De fick på ett naturligt sätt känna hur det var att leva i gettot. Människorna i Lodz getto frös förfärligt under de kalla krigsvintrarna i början av 1940-talet.
Under den här hösten arbetade jag med budget för 2002 och varannan onsdag deltog vi i personalmöte med Kulturskolans lärare.
I november åkte styrelsen och anställda för kvartersteatern till Malmö. Vi hade ett omfattande planeringsarbete för framtiden. Inte bara det närmaste året utan också på längre sikt. Det behövdes att vi kunde sitta ner tillsammans och verkligen i grunden diskutera framtiden. Göran L. ordnade konferenslokal på Formargruppen och på lördagskvällen gick vi till Malmö Stadsteater och såg en teaterföreställning. Vi kom hem med mängder av nya idéer och tankar och en stark framtidstro.
I början av december hade vi sista mötet för hösten med Gästabudsgruppen och samma kväll var det också sista styrelsemötet för året. Vi avslutade mötet med ett knytkalas där var och en tog med sig en rätt som passade på ett julbord. På några få minuter trollade vi tillsammans fram ett stort julbord med alla tillbehör som är tradition. Grönkål och skinka, Janssons frestelse, sill och ägg, lax och mycket annat gott. Ett julbord som nästan inte kostade något, men som blev en god tradition som återkom år från år. Jag tror alla i styrelsen såg framemot den här traditionen.
Några dagar senare revs det gamla sittplatssystemet. Hallands Bildningsförbund stod som ägare och kommunen ville inte betala den höga kostnad som de begärde. I stället hade en investeringsbudget gjort det möjligt att både köpa in ett helt nytt och flexibelt sittplatssystem som gick att förändra utifrån storleken på publiken. Investering gjordes också i ny teknik för scenerna.
Plötsligt stod vi där med ett helt tomt dansgolv. Det gamla parkettgolvet som varit den stora dansbanan var återigen synligt och det gick verkligen att se hur stor salongen var. Inte förrän våren 2002 skulle det nya sittplatssystemet vara på plats.
I december var jag också på Brunnsåkersskolan och hämtade en utställning om Auschwitz som eleverna gjort. Utställningen skulle stå i Kulturhuset foajé under tiden vi arbetade med pjäsen och under spelperioden.
Julavslutning med Halmstads Kvartersteater i Kulturhusets kafé 2001

Strax före jul hade vi gemensam julavslutning med alla pjäserna. Det blev smakprov med uppspel av scener från pjäserna och som avslutning hade vi långdans runt granen på det stora dansgolvet.

Vårt sista personalmöte innan jul hade vi hemma hos Georgia som bjöd på julmat. Det blev en trevlig avslutning av höstens arbete och dagen efter fick vi träffa den blivande föreståndaren för Kulturhuset. Kulturförvaltningen hade anställt Lovisa N. och äntligen fanns det en representant för kommunen att vända sig till vid förfrågningar om lokalerna. Det kändes som en lättnad för oss. Vi hade varit kontaktansvarig för lokalerna sedan starten året innan. Nu fick vi äntligen ägna vår tid åt teaterarbetet och inte ständigt bli avbrutna av önskemål om lokalerna.
Några dagar innan julafton var det möte med Kulturskolan och gemensam julmiddag innan vi gick på julledighet.

Monika