Tankar om kultur - steg 1 Amatörteatern

Genom den egenskapande kulturen slår vi ut i blom

Kan kultur göra skillnad i en människas liv? Ja, runt detta har jag resonerat i några tidigare inlägg.

I andra inlägget funderade jag över vad som ingår i steg 1, det första steget, det första mötet med kultur.

I Kulturens steg 1 finns den folkliga kulturen, den där du skapar själv, men också den där du möter dina vänner, barn, släkt och andra som visar vad de gör i sitt kulturutövande. De som besöker en teaterföreställning med amatörer kanske aldrig annars ser på teater.

 Amatörteater är en folklig, egenskapande kultur, som ingår i steg 1.

Teaterföreställningen "Skuggorna vid Träbron" med Halmstads Kvartersteater

 Vad kan amatörteater betyda för kulturens entré?

Kulturens entré är som en gigantisk port, som tyvärr många gånger är svår att öppna.
I amatörteatern får människan chansen att komma in genom denna öppning på ett naturligt sätt.

I amatörteatern möts människor på lika villkor och de möts över generationsgränser. Ung och gammal spelar tillsammans. Alla har något att lära varandra. Du får också möjlighet att få en inblick i hur andra människor tänker genom att du iklär dig en roll, du spelar någon annan. En ung människa som börjar tidigt i sitt liv med teater får en utmaning och utveckling som ofta inte kan ses i andra sammanhang. Att möta publikens applåder ger en bekräftelse på att mitt skapande har en betydelse.

I den egna skapande kraften ryms kulturens kärna.

Teaterföreställningen "Tokfursten" med Halmstads Kvartersteater

Vilket stöd ger vi amatörteatern?

Att amatörteatern, som egenskapande kultur, är mycket viktig, tror jag många kan bekräfta.

Men hur behandlar vi då denna form av kultur?

Väldigt illa, skulle jag vilja säga. Mycket av stödet till amatörteatern skall kanaliseras via studieförbunden, men dessa får allt snävare ramar för sin ekonomi. Stödet till studiecirklar urholkas och detta har pågått under en längre tid, vilket i sin tur ger den egenskapande verksamheten i amatörteatern enbart småsmulor. Kommunernas kulturförvaltningar stödjer helst den professionella kulturen och regionerna och landstingen gör på samma sätt. Den professionella kulturen ingår i steg 3, som också är en viktig del av kulturens område, men till detta kommer jag att återkomma senare.

Statliga medel, kanske? Nej, inte heller där har denna verksamhet något att hämta. Det stöd som ges till amatörteater, är ytterst små, och ges till amatörernas riksorganisationer. I praktiken blir det inte många kronor kvar till verksamheten ute i landet.

Genom projektpengar från ovanstående myndigheter, EU eller liknande instanser, kan då och då en förening lyckas skrapa till sig några extra kronor, men i det stora hela är det småpengar, försumliga i den offentliga sfärens satsningar på kultur.

Det här mönstret och sättet att behandla amatörteaterns egenskapande kultur återkommer också hos andra former av kulturföreningar. Både musikföreningar och litterära föreningar, samt många andra former av kultur, vittnar om hur stödet till verksamheten urholkas och bidragen minskar eller försvinner fullständigt.

Kulturen odlar och gör att människan växer och utvecklas

Det här är kulturens steg 1, det viktiga första steget i mötet med kulturens dörr. Jag har i mitt förra inlägg liknat det vid en stor tratt som måste vara bred i basen. Ingången och basen behöver vara stor och bred, för att ge möjlighet för många att både hitta nycklarna och platserna för dessa nycklar. Men tyvärr är tratten istället vänd åt andra hållet, en smal öppning och bredare längre upp.

 Vårt samhälle är fullt av konsumerande kultur, vi ser på teater, vi ser på teve, vi ser på bio, vi lyssnar på musik o s v. Men nycklarna till det första steget blir allt svårare att hitta.

Amatörteatern och den folkliga egenskapande kulturen bär på en murbräcka, ett verktyg för inbrytning i kulturen, se till att den sätts i händerna på människorna.

Se till att det blir mer kultur åt folket!

Monika

Tankar om kultur - kulturens steg 1

Kultur vid sjö (foto Göran Backman)

Kan kultur göra skillnad i en människas liv? I mitt förra inlägg Tankarom kultur förde jag en slags diskussion om detta.

I dagens inlägg vill jag koncentrera mig runt kulturens steg 1.

 Vad är kulturens steg 1?

Jag brukar säga: det första mötet med kultur.
Det brukar inte vara att gå till operans stora scen eller läsa den där fantastiska poesisamlingen som öppnade mina ögon, som fick mig att för ett ögonblick förstå kulturens innersta drömmar. Förmodligen för att det där känns främmande och allt för långt borta, inte är något som är riktat till mig.

God afton Herr Strindberg med Halmstads Kvartersteater 2006

Steg 1 finns däremot i Kulturskolornas möte med barn och ungdomar eller i kulturföreningens långsiktiga och ofta obetalda arbete med att lyfta den folkliga kulturen. Den finns i bildningsförbundens cirklar och kultursträvan, där som mötet sker med den lilla människans eget skapande. Den finns i amatörteaterns omvälvande egenskapande, där den lilla människan själv står på scenen, men där också den lilla människan visar sin skådespelartalang för vänner, släkt, arbetskamrater, skolkamrater. Där möter kulturen plötsligt människor som aldrig annars sätter sin fot i teatersalongen, ibland till och med det enda mötet i livet. Det mötet kan också frambringa en önskan om att jag själv vill prova min skådespelarförmåga. Jag ser någon annan, en helt vanlig människa, framföra något och inser att jag själv också kan.

 

Jag kommer att återvända till steg 1 och ge fler exempel på vad som innefattas i detta steg.
Egentligen är det bara att tänka efter, var finns steg 1 i vårt samhälle? Var kan jag möta denna form av kultur?

Kulturens tratt med bred botten

 Vi behöver nycklarna in genom kulturens stora dörr. Tyvärr är vårt samhälle uppbyggt mer på ett stöd till andra steg i kulturen. Jag brukar likna kulturens olika område vid en tratt, den borde vara omvänd och bred i första steget, men är tyvärr, smal i första steget och sedan bredare.

Stödet till steg 1 måste bli mycket större, annars blir ingången till kulturens värld tyvärr alldeles för trång.

Monika