Östra stranden - favoritstranden

Östra stranden är min favoritstrand. Till den går jag nästan varje dag. En tre kilometer lång strandremsa med vackra sandkullar och med Laholmsbukten som blickfång mot havssidan. En bukt som nästan är som en gryta med Tylösand och Hovshallar som mynning .
Östra stranden har lite dålig status i Halmstad. Fastän den är en fantastisk långsträckt oas är ändå stränderna på den norra sidan av Nissan de som anses vara finare. Där ligger Tylösand med sitt flashiga hotell och där samlas mängder med turister varje sommar.
Min strand kallas ibland för Smålands Riviera. Det är många smålänningar som har egen stuga och år från år återkommer. På 1930-talet gick det t.o.m. speciella badtåg direkt till stranden. Det var järnvägssträckningen Halmstad-Nässjö. På söndagsförmiddagarna kom de åkande ända från Jönköping, Värnamo och Gislaved.
Varje dag passerar jag den gamla gula Konsumrestaurangen som är byggd i tidstypisk funktionalistisk stil. I huset finns fortfarande en restaurang men numera inte i Konsums regi.
Jag trivs på den här stranden. Den andas något enkelt och flärdfritt. Den bjuder inte in till ett enkelt liv i små stugor.
I slutändan av stranden finns Fylleåns mynning. Den ån som har en stor och central roll i mina böcker om Fry. Utmed Fylleån vandrar Fry på sin väg till Kungsgården. Kanske är det därför jag älskar den här stranden. Eller var det stranden som kom först och sedan växte tankarna om platserna i mina böcker?

Stranden är vidunderlig.
Himlen är stor och öppen och havet är ständigt i förändring.

Monika

*****

En utflykt till Bjärehalvön

För några dagar sedan gjorde jag en liten utflykt till den undersköna Bjärehalvön. En kväll när molnen hopade sig och det föll några spridda regndroppar. Faktiskt de enda som synts till på flera veckor. Vi hade packat en fikakorg och tänkte oss en fin stund vid havet. Regnet verkade upphöra men när vi klev ur bilen så föll dropparna i en finstilt dusch över oss. Men vi trotsade vädergudarna och traskade ut på klipporna och se: bit för bit bröt solen igenom och det blev den soliga utflykt som vi tänkt oss.
Från Hallandsåsens sluttningar är det en vidunderlig utsikt över havet som omgärdar udden, både mot Skälderviken och Laholmsbukten.

Den gröna halvön är ett av mina favoritställen för bronsåldersfynd. Gravhögarna ligger tätt och ute på klipporna i reservatet, nedanför Hovs Hallar, finns också några stora stenrösen som kallas för Gröthögarna. För några år sedan gjorde släkten en dagslång fotvandring från Båstad till Torekov. Den turen kan jag rekommendera. Den följer havet och på några ställen går det bra att stanna och ta sig ett dopp.
Om du kör med bil är det lämpligt att ta väg 115 från Båstad och sedan svänga av vid Hov. Följ sedan Ingelstorpsvägen ned till havet.
Andra delen i min bokserie om Fry heter "Månguden". Den avslutas vid denna plats med solskivan som sänker sig i havet och eldsflammor som stiger upp mot skyn.
Det är inte så underligt att jag valde den platsen.