Jag saknar dig, jag saknar dig av Peter Pohl och Kinna Gieth

För ganska många år sedan hittade jag på bokrean Jag finns kvar hos er av Peter Pohl. Berättelsen om 15-åriga Anna, som har en hjärntumör och hennes sista år i livet, satte djupa spår i mig och jag minns att jag grät många gånger när jag läste den. Annas gestalt inspirerade mig att skriva en teaterpjäs, Medan vi väntar på det sista andetaget, som jag skrev 2005. Anna blev en del av pjäsen och var en av de sju kvinnorna som berättade sin historia för varandra på en obestämd plats mellan livet och döden. Kvinnorna var mycket olika men hade ändå något gemensamt.

Nu har jag läst Jag saknar dig, jag saknar dig som Peter Pohl skrev tillsammans med Kinna Gieth. Boken handlar om tvillingflickorna Cilla och Tina som snart skall fylla fjorton. Men den dagen får inte Cilla vara med om. Hon omkommer i en trafikolycka och sedan får vi följa Tina som blev kvar och hennes fruktansvärda sorgeår.
Trots det tunga och sorgliga ämnet är det som finns hos mig efter läsningen ändå ljuset och kärleken som präglar boken. Det är en tung läsning men ändå lätt. En bok som man följer in i slutet och inte vill lägga ifrån sig. Jag förstår att den fick Augustpriset 1992. Jag slog lite på nätet och såg att boken är gjord som film och har premiär i höst med regi och manus av Anders Grönros.
Jag saknar dig, jag saknar dig bygger på Kinna Gieths egna upplevelser av sin tvillingsysters tragiska bortgång. Tillsammans har hon och Peter Pohl åstadkommit en mycket berörande ungdomsroman. Även Jag finns kvar hos er bygger på en verklig historia. Den verkliga bakgrunden lyser igenom i romanerna. Jag tror ingen kan skriva dessa historier enbart på fantasier.

Monika




*****