Monsterjägarna - barnböcker för 6 - 9 år

Monsterjägarna - barnböcker för 6 - 9 år
Grevens slott-Varulvens spår-Mumiens skatt och Riddarens borg

torsdag 14 oktober 2021

Utstraffad: en uppdiktad men inte helt osann historia

 


Jag har läst Utstraffad: en uppdiktad men inte helt osann historia av Inka Persson. Romanen utkom i augusti och är Inka Perssons fjärde titel. Hon har tidigare utkommit med trilogin om Viola – en kvinna som går sina egna vägar – med de spännande titlarna Någonstans blommar asfalten, sa hon och packade ryggsäcken, Som man bäddar får man ligga, sa hon och steg upp, Man tar vad man har, sa hon och sträckte sig efter månen.

Utstraffad handlar om Elli som glad och förväntansfull börjar en ny anställning på en resursskola. Hon tycker att hon fått drömjobbet. Tyvärr blir det nya arbetet inte så som hon hoppats på. På skolan råder en dold maktstruktur och en frånvarande ledning. Vissa av hennes lärarkollegor önskar inte en ny kollega och speciellt inte en kollega som vill se nya arbetsmetoder. Elli kämpar för att bli accepterad, men konflikterna eskalerar och blir till kränkningar.

Historian berättas ur tre olika personers perspektiv och det gör att läsaren får följa även huvudkaraktärens medarbetare och motståndare.

Berättelsen är en intressant och stundtals förfärande beskrivning av hur även vuxna kan mobba varandra. En situation som jag tror tyvärr är ganska vanlig på arbetsplatser. Ibland i större skala, men ibland också i små ganska svårtydda situationer som ständigt pågår. Texten löper lätt och det är inte svårt att identifiera sig med huvudpersonen Elli.

Utstraffad är en roman som befinner sig i både fiktion och verklighet. Jag tror att det är svårt att skriva en sådan här berättelse om författaren inte själv har upplevt liknande arbetssituation.

 

Monika

onsdag 6 oktober 2021

Halmstads Kvartersteater - del 32 - Kulturcocktail våren 2002

Kulturcocktail med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken 2002

 Året började med mycket snö och väldigt kallt i Kulturhuset. Den gamla byggnaden blev som en tunn lada som kylan trängde rakt igenom. I början av året arbetade jag mycket med manus till Christian IV Gästabud. Den 9 januari hade jag möte med musiklärare på Kulturskolan för medverkan i sommarens Gästabud. Det var också en del av körerna som bjöds in att medverka och till sångrepetitionerna engagerades sångläraren Anna-Karin Bjärnklint. Det här året ville vi också att det skulle vara bläckblåsare som stod för det musikaliska.

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på slottet 2002

I januari hjälpte jag också Åsa S. med musik och ljud till kabarén 
Kulturcocktail. Åsa var regissör och vi hade plockat ihop en del nya scener men också en hel del från kabaréer som kvartersteatern hade gjort under årens lopp. Det blev en bra mix och Kulturcocktail ett namn som speglade denna blandning av gammalt och nytt.
Åsa hade aviserat att hon skulle vara studieledig till hösten och vi annonserade redan i januari efter en vikarie. Jag tyckte att det var lite tråkigt att Åsa skulle vara borta ett helt år. Det kändes som personalgruppen var ett väl fungerande team som arbetade bra tillsammans. Det skulle inte bli lätt att hitta en ersättare.
Den 17 januari möttes vi av en bedrövlig syn på vårt kontor i Kulturhuset. Det hade varit inbrott och vårt kassaskåp var sönderslaget och uppbrutet. Både kontanter och nycklar var stulna. Vi blev tvungna att byta alla lås i dörrarna. Ett besvärligt arbete eftersom det var förfärligt mycket dörrar in i det gamla huset.
Under den här tiden gjorde jag mycket research om det gamla Halmstad och vad som hände historiskt under perioden på 1600-talet när Christian IV höll Gästabud i Halmstad. Slottet var nybyggt och stod klart en tid innan, men bara ett halvår senare uppstod en brand och nästan hela Halmstad försvann i lågorna. Det var i stort sett bara slottet och kyrkan som stod kvar. Jag läste och skrev manus och samtidigt hade jag och Ulf mycket diskussioner både om kvartersteaterns framtid och gestaltandet av Gästabudet. Det var åtskilliga timmar som vi tillbringade hemma med att diskutera framtiden. Så var det, mer eller mindre, under alla åren vi arbetade tillsammans med kvartersteatern. Jag inser att jag förmodligen gav väldigt många gratis arbetstimmar genom att jag och Ulf ofta, vände och vred på problem som fanns med verksamheten, diskuterade och letade lösningar när vi var lediga eller när vi gick till och ifrån Kulturhuset. Kvartersteatern fanns med både dag och natt och många gånger vaknade jag på natten och satt uppe och löste praktiska problem.
Skuggorna vid Träbron med Halmstads Kvartersteater, Kulturhuset, Folkparken 2002

Under den här tiden fortsatte repetitionerna med 
Skuggorna vid Träbron, men mitt största fokus var ändå på sommarens föreställning på slottsgården.
I slutet av januari besökte jag och Ulf Ljus & Dekors verkstad och Marianne Dillberg visade och berättade om scenografin till Skuggorna vid Träbron.
Den 31 januari var det genrep för Kulturcocktail. Allt gick bra och ännu en föreställning var färdig. Den 2 februari var det premiär på kaféscenen.  Efteråt var det premiärfest bakom ridån på stora scenen. Festkommitté var Lena L., Karolina B. och Johanna B. De var några av våra yngsta skådespelare som alla tre var med och repeterade Skuggorna vid Träbron. Den här kvällen hade de gjort Taccos och det var mycket uppskattat. Att hjälpa till vid andra föreställningar än den egna var något som vi arbetat med under ganska många år. Det var allt från att vara festkommitté till att sälja biljetter och pausfika. Jag tror de flesta under årens lopp tyckte det var roligt att hjälpa till vid de andras föreställningar. Varje år blandade vi i vilka som var med i uppsättningarna och efter ett antal år kände de flesta var andra. Det blev en bra blandning mellan unga och äldre och det gjorde också att alla i kvartersteatern kände sig som en stor familj som inte var svår att bli en medlem av. Varje år kom ett antal nya som blev välkomnade av skådespelarna med mer erfarenhet.

Monika

tisdag 13 juli 2021

Riddarens borg av Monika Häägg


 För en liten tid sedan utkom min elfte bok Riddarens borg. Jag debuterade 2009 med den historisk boken Solbarnet och sedan dess har det alltså blivit ytterligare tio böcker. Det känns inte som det är så länge sedan. Åren går otroligt fort. Inte trodde jag när jag skrev Solbarnet att jag skulle ge ut ytterligare tio böcker – nej jag trodde nog inte ens att det skulle bli en tryckt bok av det första jag skrev.

Riddarens borg är fjärde delen i bokserien Monsterjägarna.

De tre barnen Erik, Siri och Viktor har i de andra böckerna avslöjat en vampyr, fångat en varulv och hittat en försvunnen mumie. I fjärde delen är det någon som gör inbrott och sabotage på den gamla borgen. Men är det verkligen en tjuv? Barnen måste givetvis undersöka. Som vanligt är barnen både smarta och påhittiga och som vanligt vill inte de vuxna lyssna. Den här gången tar barnen hjälp av bokhandlare Ulrika Larsson. Så klart vet en bokhandlare en hel del om spöken – för det är väl ett spöke som saboterar?

Riddarens borg är lättläst och passar för åldersgruppen 6 – 9 år. Både att läsa högt och att läsa själv för den som nyligen lärt sig att läsa.

Den fjärde delen utkommer på Isaberg förlag och det är Thomas Häägg som gjort omslaget. Det är samma stil och känsla i både bild och layout.  Jag är väldigt nöjd med att den blev lika fin som de andra böckerna och så klart att den nu finns till försäljning och inte minst att den kommer att finnas till utlåning på bibliotek.

Grevens slott, Varulvens spår och Mumiens skatt, de tre första delarna i serien, har varit flitigt utlånade så jag tror det är många barn som väntat på att det ska komma en ny bok. 

Nu släpper jag min text och låter den få vingar och flyga ut i världen. Jag hoppas den hittar många läsare.

Monika

Riddarens borg hos Bokus

Riddarens borg hos Adlibris

 

 

lördag 12 juni 2021

Halmstads Kvartersteater - del 31 - Planer och mängder med repetitioner hösten 2001

Repetition av Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på slottet 2002

 Den hösten gjorde jag och Ulf en resa till Italien. Vi hade båda två mycket övertidstimmar och några dagars ledighet behövdes efter sommarens intensiva arbete med Gästabudet. Sista veckan i september blev en solig vecka vid den italienska kusten.

När vi kom tillbaka var det årets städ-dag och den här gången blev det praktiskt arbete både på Andersberg och Kulturhuset. Det är fantastiskt så mycket arbete som blir gjort när alla ställer upp frivilligt och ger av sin tid. En städ-dag innebar mängder av saker som blev gjorda. Allt ifrån förråd till målande av väggar stod på dagordningen. Vi flyttade också en hel del av våra prylar från Andersberg till Kulturhuset. Allt detta arbete gjordes ideellt. Det var både äldre och yngre som ställde upp och putsade och fejade. Om vi i stället skulle anställt någon eller några för detta arbete så hade det kostat väldigt mycket pengar. Men tack vare föreningen och vårt sätt att också införa praktiskt arbete i teaterarbetet, så fick vi mycket uträttat med minimalt anställda. Det här arbete syntes inte så mycket i redovisningar till Halmstads kommun, men arbetet hade stor betydelse för hur mycket verksamhet som kommunen fick för det årliga bidraget till föreningen. Jag tror aldrig att politiker och tjänstemän på kommunen förstod hur stor betydelse detta hade. Ideellt föreningsarbete ger mångdubbelt tillbaka till en kommun som vill satsa på den här typen av kulturverksamhet. Den höstens städ-dag avslutades med en gemensam middag. Jörgen och Benny kokade linssoppa och efter avslutat arbete blev det en trevlig avslutning.

Repetition av Skuggorna vid Träbron med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset 2002

Under den här hösten hade vi flera planeringsträffar om nästa års Gästabud med kulturchefen Sigge Olsson. Vi planerade gemensamt hur både musik och manus skulle utformas. Vi försökte verkligen arbeta efter de önskemål som uppkommit från referensgruppen. En del var bra, en del var kanske mindre bra. Det är inte alltid så lätt att tillgodose alla olika intressenters önskemål. Fortfarande var budgeten minimal och så här efteråt kan jag nog inse att det varit bättre om kvartersteatern hade haft mer fria tyglar att utforma och utveckla projektet. Det pratas ofta i kulturpolitiken om att hålla ”armslängds avstånd” till kulturen. Vilket innebär att konstnärer ska ha frihet att utforma sin konst utan att politiker blandar sig i. I det här fallet var nog armen ganska kort, och vi tråcklade och fixade så gott vi kunde för att alla skulle vara nöjda.

Under hösten besökte jag och bjöd in Kulturskolans körer att medverka i Skuggorna vid Träbron och vi fick många intresserade som anmälde sig. Vi hade också möten med Marianne Dillberg på Ljus & Dekor om utformande av scenografi. Hon gjorde scenografimodell och Göran L. byggde och målade tillsammans med både praktikanter och skådespelare.

Mina minnen av repetitionerna är många, men ett starkt minne från den här hösten är att det var fruktansvärt kallt i lokalen. Värmen fungerade dåligt i den gamla Folkparksbyggnaden och det var många gånger jag hade både ytterkläder och vantar på under kvällarna. Kanske var det bra för skådespelarna. De fick på ett naturligt sätt känna hur det var att leva i gettot. Människorna i Lodz getto frös förfärligt under de kalla krigsvintrarna i början av 1940-talet.
Under den här hösten arbetade jag med budget för 2002 och varannan onsdag deltog vi i personalmöte med Kulturskolans lärare.
I november åkte styrelsen och anställda för kvartersteatern till Malmö. Vi hade ett omfattande planeringsarbete för framtiden. Inte bara det närmaste året utan också på längre sikt. Det behövdes att vi kunde sitta ner tillsammans och verkligen i grunden diskutera framtiden. Göran L. ordnade konferenslokal på Formargruppen och på lördagskvällen gick vi till Malmö Stadsteater och såg en teaterföreställning. Vi kom hem med mängder av nya idéer och tankar och en stark framtidstro.
I början av december hade vi sista mötet för hösten med Gästabudsgruppen och samma kväll var det också sista styrelsemötet för året. Vi avslutade mötet med ett knytkalas där var och en tog med sig en rätt som passade på ett julbord. På några få minuter trollade vi tillsammans fram ett stort julbord med alla tillbehör som är tradition. Grönkål och skinka, Janssons frestelse, sill och ägg, lax och mycket annat gott. Ett julbord som nästan inte kostade något, men som blev en god tradition som återkom år från år. Jag tror alla i styrelsen såg framemot den här traditionen.
Några dagar senare revs det gamla sittplatssystemet. Hallands Bildningsförbund stod som ägare och kommunen ville inte betala den höga kostnad som de begärde. I stället hade en investeringsbudget gjort det möjligt att både köpa in ett helt nytt och flexibelt sittplatssystem som gick att förändra utifrån storleken på publiken. Investering gjordes också i ny teknik för scenerna.
Plötsligt stod vi där med ett helt tomt dansgolv. Det gamla parkettgolvet som varit den stora dansbanan var återigen synligt och det gick verkligen att se hur stor salongen var. Inte förrän våren 2002 skulle det nya sittplatssystemet vara på plats.
I december var jag också på Brunnsåkersskolan och hämtade en utställning om Auschwitz som eleverna gjort. Utställningen skulle stå i Kulturhuset foajé under tiden vi arbetade med pjäsen och under spelperioden.
Julavslutning med Halmstads Kvartersteater i Kulturhusets kafé 2001

Strax före jul hade vi gemensam julavslutning med alla pjäserna. Det blev smakprov med uppspel av scener från pjäserna och som avslutning hade vi långdans runt granen på det stora dansgolvet.

Vårt sista personalmöte innan jul hade vi hemma hos Georgia som bjöd på julmat. Det blev en trevlig avslutning av höstens arbete och dagen efter fick vi träffa den blivande föreståndaren för Kulturhuset. Kulturförvaltningen hade anställt Lovisa N. och äntligen fanns det en representant för kommunen att vända sig till vid förfrågningar om lokalerna. Det kändes som en lättnad för oss. Vi hade varit kontaktansvarig för lokalerna sedan starten året innan. Nu fick vi äntligen ägna vår tid åt teaterarbetet och inte ständigt bli avbrutna av önskemål om lokalerna.
Några dagar innan julafton var det möte med Kulturskolan och gemensam julmiddag innan vi gick på julledighet.

Monika

måndag 3 maj 2021

Halmstads Kvartersteater - del 30 - Skuggorna vid Träbron, Kulturcocktail och Pojken hösten 2001

 

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på Slottet Halmstad 2001

Den 12 augusti spelade vi sista föreställningen av Christian IV Gästabud på slottsgården. Dagen efter plockade vi bort scenografin och alla kläder och rekvisita kördes till Kulturhuset. Vi städade slottets källare och såg till att slottsgården var tillbaka i sin vanliga skepnad. Projektet och föreställningen hade genomförts med minimal planeringstid och det kändes väldigt skönt när alla föreställningar var genomförda och allt var tillbaka i förråden. Vi hade även denna gång klarat att hålla alla deadlines. Vi hade till och med lyckats ganska bra med PR-arbete, trots att vi med extra kort varsel fick även det uppdraget. Det var en hygglig publiksiffra.

Den 16 augusti hade vi höstens första personalmöte – en varm och solig dag så vi satt ute under de stora björkarna i den gamla Folkparken. Det var jag och Ulf, Åsa S., Susanne H. och Georgia som utgjorde personalstyrkan inför det kommande verksamhetsåret. Det var en stor verksamhet som skulle starta. Vi hade tre större teaterpjäser – Skuggorna vid Träbron, Kulturcocktail och Pojken. Det var också två teaterkurser och tio barngrupper. Sedan skulle vi också börja planera för ett nytt Gästabud till sommaren 2002.

Dagen efter städade vi på Vallåslokalen och därmed lämnade vi över ansvaret för lokalen till HFAB. Byggnaden skulle på sikt rivas och den sista tiden skulle den användas som allaktivitetslokal. Det kändes sorgligt att teaterlokalen gick i graven, men det viktigaste var ändå att verksamheten fortsatte. Under alla år framåt som vi hade avtal med Kulturförvaltningen och Halmstads kommun fortsatte vi också att ha verksamhet på Vallås bostadsområde.
Veckan efter åkte vi på personalkonferens till Kil med Kulturskolan. Det blev en trevlig och avkopplande resa, som både lämnade ett positivt minne och gjorde ett välkommet avbrott efter allt arbete med sommarens Gästabud.
När vi kom tillbaka från resan hade vi möte med Gästabudets referensgrupp. Mötet hade en positiv syn på föreställningen och projektet och det fanns många idéer till utformning av nästa års föreställning. Det kändes så klart väldigt trevligt, men så här efteråt kan jag nog se att det var lite väl många som ville blanda sig i utformningen. Det ligger något i det gamla ordspråket ”Ju fler kockar desto sämre soppa”. Ibland är det nog bättre att låta kulturskaparna arbeta med sina idéer utan en alltför hård styrning. Planen var att projektet skulle fortgå fram till Halmstads sjuhundraårsjubileum 2007. Så blev det inte – men det är en annan historia som jag kommer att berätta om längre fram. Några veckor senare hade vi återträff i Kulturhusets café för alla medverkande i spelet – en kul kväll med utvärdering och lite nostalgiskt tillbakablickande på sommaren. 

Monika Häägg på Kvartersteaterns kontor Kulturhuset Folkparken 2001

Inför höstens repetitionsstart av Skuggorna vid Träbron planerade jag både musik och gjorde en omarbetning av manus. Pjäsen och musiken skrev jag 1994 och den spelades första gången under våren och hösten 1995 på Andersberg. Manus byggde på Zenia Larssons bok, som handlade om gettot i Lodz under andra världskriget. Den nya uppsättningen planerades för en mycket större ensemble med statister och sångare från Kulturskolans körer. Musiken skulle arrangeras för orkester av Lars-Åke Svensson, Ingmarie Ek skulle göra sånginstudering och Per Elwing skulle hålla i orkesterrepetitioner. Det var ett stort projekt och premiären var inte planerad förrän hösten 2002.I slutet av augusti hade vi den höstens första styrelsemöte och dagen efter spelade vi ett inslag från Gästabudet på Spektakeldagen på Andersberg. Det var miniföreställningen Tabarin, som ingått som en del i spelet på slottsgården. Nu gick den att återanvända på fastighetsbolagets aktivitetsdag.

Dagen efter var det en startdag för alla pjäser. Vi samlades i den stora övre salen på Kulturhuset och under en eftermiddag blev alla indelade i olika grupper och fick arbeta med improvisationer. Senare på kvällen var det fika och uppspel i kaféet. Innan alla gick hem samlades vi i de olika ensemblerna och berättade lite om varje pjäs samt delade ut repetitionsschema. 
Skuggorna vid Träbron med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset Folkparken 2002

Höstens pjäser var igång och några dagar senare läste vi manus till 
Skuggorna vid träbron och tittade på filmen om gettot i Lodz. Jag minns att vi satt alla i en ring på Stora scenen i Folkparken. Det är ett väldigt speciellt ögonblick när manus blir läst för första gången. Det finns bara en tom scen och en text. Hela den långa repetitionsperioden ligger framför och till slut skall allt finnas på plats. Scenografi, kläder, ljud, ljus och skådespelarnas gestaltning av texten. Det är som en lång linje som till slut avslutas med en färdig föreställning. Resan är lång och i den första kvällen finns ingen självklar väg utstakad. Varje föreställning är unik och kräver att arbetet görs med både vördnad och ödmjukhet. Även om jag gjort aldrig så många föreställningar så är varje start och varje pjäs helt unik. Under alla åren med repetitioner och produktionsarbete fanns det aldrig en mall eller ett facit. Varje pjäs krävde ett konstnärligt skapande både från mig som regissör, men inte minst från var och en av skådespelarna.

Monika

tisdag 23 mars 2021

Halmstads Kvartersteater - del 29 - Christian IV Gästabud sommaren 2001

 

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på slottet i Halmstad 2001

Efter att Cabarét Cactus Lime spelat sin sista föreställning var det fullt fokus på Christian IV GästabudPå kvällen den 24 april hade vi stor samling för alla medverkande. Vi berättade om föreställningen och tog mått på alla för att sy scenkläder. Dagen efter tittade jag på modeller och planerade vad som skulle sys. Med hjälp av kommunens Arbetsmarknadsenhet med arbetsträning för arbetslösa kunde vi sy fantastiskt fina tidstrogna scenkläder. Det var en stor mängd kläder och det betydde också inköp av många meter tyg. Budgeten var minimal och det gällde att handla så billigt som möjligt. Därför kan jag lugnt säga att tygerna inte blev de bästa. Men även kläder är en slags kuliss och behöver inte alltid vara så vackra in i minsta detalj. 

I slutet av april och början av maj hade vi också avslutning och sista uppspel med teaterkurser och barngrupper. Teaterkursen Ophelia spelade på Kulturhusets caféscen. Ledare var Åsa. I Dramasalen spelade flera av Georgias barngrupper. Det var pjäserna Den hemlighetsfulla trädgårdenHar ni tillståndBortbytingen och Sagan om pannkakan.

Under den här tiden var det också mängder med telefon och märkliga förfrågningar om Kulturhusets lokaler. Lokalerna gick att hyra, men eftersom det fortfarande inte var anställt någon chef för byggnaden så hamnade alla förfrågningar och önskemål hos oss. Jag ville bara få ägna mig åt vår teaterverksamhet, men telefonen gick varm och mycket av både min och Ulfs arbetstid fick användas till att lotsa hyresförfrågningar. Jag hade redan enormt mycket övertidstimmar och hade egentligen behövt trappa ner arbetstiden inför sommaruppehållet, men istället ökade arbetstimmarna. Det var planering inför hösten, Gästabudet och ständigt alla frågor om Kulturhusets lokaler. Arbetsbelastningen och stressen blev enorm. Det blev återigen mycket arbete på min fritid för att ha en chans att hinna med i det snabba tempot. Mitt i all arbetsbelastning lyckades jag ändå göra en avslutande sång till Christian IV Gästabud. Jag ville ha en avslutning med samtliga skådespelare och musiker på scenen och då passade det bra med en sång. Kanske inte så tidstrogen i sin musikstil, men istället ganska trallvänlig.

Mitt i allt detta arbete hände en del tråkiga saker. Återigen var det inbrott i Kulturhuset och läsk-kassa och Kulturskolans musikanläggning blev stulna. Några dagar senare vaknar jag till de lokala nyheterna som berättade att Galejan, den nyare danslokalen i Folkparken, hade brunnit. Byggnaderna hängde inte ihop fysiskt, men det var ändå inte många meter mellan Galejan och Kulturhuset. Det var med viss bävan jag gick till Folkparken den morgonen. Som väl var för oss, så var det bara elen i Kulturhuset som inte fungerade. De båda byggnaderna hade gemensamma elkablar och det gjorde att vi fick vara utan ström en antal dagar, men för övrigt kunde vi andas ut. Kulturhuset var inte påverkat av branden. Det var ändå hemskt att se den rykande och totalt nerbrunna dansbyggnaden.  
Barnteaterfestival med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken 2001

Några dagar innan branden hade vi en stor barnteaterfestival med alla våra barngrupper som spelade för varandra. Det var mycket logistik och praktiskt arbete för att genomföra en dag med alla uppspel. Som väl var ställde alla äldre ungdomar och vuxna upp och arbetade gratis som funktionärer. Det betydde många timmars obetalt arbete. En positiv effekt av att vi inte bara hade barn i verksamhet utan också vuxna som kunde bidra med både kunskap och gratis arbetstimmar. Traditionen med teaterfestivaler fortsatte sedan under många år.

Under maj månad hade vi också möte med HFAB som planerade för att göra Vallåslokalen till ett Allaktivitetshus. Det blev sedan första steget till att vi inte längre hade någon teaterlokal på Vallås.
I slutet av maj hade vi också besök av Hällefors folkhögskolas teaterlinje som spelade sin slutproduktion i vår lokal på Andersberg. I ensemblen fanns några av våra medlemmar som hade gått utbildningen.
Återstoden av maj månad var det mycket repetitioner med Christian IV Gästabud. Tyvärr fick vi ett avhopp för rollen som Gustav II Adolf, och det blev några oroliga dagar innan vi kunde ersätta rollen med en ny skådespelare. Även om vi hade många medlemmar så var det långt ifrån alla som passade att spela kungarollen. Den övervägande delen av våra medlemmar var kvinnor, och dessutom var det flesta väldigt unga. Så här efteråt är jag väldigt glad att Pontus kunde hoppa in i kungarollen med ett så kort varsel och med hjälp av smink blev han också en väldigt porträttlik Gustav Adolf. Christian spelades av Göran, en av våra äldre skådespelare som hade bra erfarenhet.
Den 28 maj var det sista repetition innan sommaruppehåll, men vi fortsatte även efter sista repetition att arbeta med fler inslag i Gästabudet. Vi engagerade gymnastiktjejer från Halmstads Kvinnliga gymnastikförening till ett akrobatiskt inslag och vi träffade både slagverkare, stråkelever och gitarrelever från Kulturskolan för det musikaliska inslaget till föreställningen. Bland annat spelade gitarrläraren Bo Strömbergs duktiga gitarrelever.
Under juni var det mycket möten om både scenografi, kläder och musikaliska inslag. Vi lånade en del kläder från Laholms sommarspel, men det mesta syddes av Komserve – kommunens aktivitetscenter för långtidsarbetslösa.
Den 19 juni flyttade vi inventarier från Vallåslokalen och på kvällen hade vi styrelsemöte och antog verksamhetsplan för hösten 2001/våren 2002. Sedan började jag och Ulf en slags provisorisk semester. Jag kallar den provisorisk eftersom vi under hela semestertiden ständigt arbetade med olika möten och repetitioner med musiker. En tidig morgon mitt i semestern blev vi väckta av vaktbolaget Securitas. Flera av våra stora fönsterrutor på Andersbergslokalen var sönderslagna. Den här semestern finns i minnet som en väldigt sönderhackad och orolig tid. Det kändes verkligen inte som den avkopplande tid som det fanns stort behov av.

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på slottet Halmstad 2001

Den 22 juli startade repetitionerna och sedan var det repetition nästan varje kväll innan premiären. Den 31 juli byggdes scenografin på slottsgården och samma kväll hade vi första repetition på plats. Kläder, rekvisita och loger hade vi i slottets källare. Det var väldigt trångt och nästan ofattbart att vi fick plats med så många skådespelare och scenkläder. På lördagen den 4 augusti gick skådespelare och musiker i procession till Stora Torg. Inramning med slagverk och trumpet blev effektfullt. Utanför rådhuset spelade vi upp mötet mellan kungarna och delade ut flygblad om föreställningen. De tidstrogna kläderna blev ett intressant inslag i Halmstads centrum. Dagen efter fick vi ställa in genrepet. Efter en längre tid med sol och värme hade vädret övergått i regn och den kvällen var regnet så ihållande att vi tyvärr inte kunde genomföra den sista repetitionen. Nervositeten var därför stor inför nästa kväll när det var premiär. Nästan hela kvällen var det duggregn, men föreställningen gick ändå att genomföra. Jag drog en lättnadens suck när mörkret sänkte sig över slottsgården och hela ensemblen sjöng slutsången. Trots avsaknad av generalrepetition och bistånd av regn blev föreställningen ändå ganska lyckad.

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på Halmstads slott 2001

Allt som allt spelades sju föreställning under en vecka. Det var lika många dagar som gästabudet och mötet mellan kungarna hade varit 1619. Trots mycket mörka moln och en hel del regnskurar så gick samtliga föreställningar att genomföra utan avbrott. Ibland gäller det att ha lite tur – och det tror jag vi hade.


Monika

lördag 20 februari 2021

Halmstads Kvartersteater - del 28 - Cabarét Cactus Lime våren 2001

 

Cabarét Cactus Lime med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken våren 2001

Den 22 mars var det genrep för Cabarét Cactus Lime på Kulturhusets kaféscen. Dagarna innan hade varit stressiga med mycket repetitioner och dessutom att inhandla kaffekoppar och en del köksutrustning eftersom det var tomt i skåp och lådor i Kulturhusets kafé. Skådespelarna tog hand om publiken och lotsade dem till bordsplacering och tog upp beställning på kaffe, dricka och fika. Det blev ett trevligt inslag i föreställningen. Publiken kände sig välkommen. Dagen efter genrep var det ett inslag i Radio Halland om kabarén. Föreställningen var i två akter och manus byggde på ensemblens improvisationer. Ramen och den röda tråden var att allt ingick i ett kafé där allt går att köpa om bara pengar finns. Inledningssången som sjöngs av hela ensemblen var en välkommensång och en inbjudan att köpa allt som fanns i Cactus Lime. Sedan radades upp scener med familjen Lagom, poängjakter och märkliga reklamerbjudande i olika företag, mobilerbjudande, en nyhetsredaktions jakt på braskande rubriker och inte minst den personifierade Döden som hela tiden blir lurad på sitt nästa offer som i sin stressiga tillvaro inte har tid att följa liemannens uppmaning. En blandning mellan scener och sånger.

Cabarét Cactus Lime med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken våren 2001

Den 24 mars var det premiär och efteråt var det premiärfest med taccos. Det var några ur ensemblen till pjäsen 
En försnillad buss i Europa som var festkommitté. De hade gjort ett strålande arbete. Jag kunde pusta ut – ännu en föreställning, den tredje på en och en halv månad var avklarad. Jörgen – vår nyvalda ordförande i föreningen var en av skådespelarna. Det var en blandning av äldre och yngre och jag minns alla med stor glädje. Kerstin, Lena, Linda, Stefan, Henning, Susanne, Frida, Emelie, Ronny, Erik, Johanna, Per, Cecilia och många fler. Premiärfesten var slut vid midnatt och som alltid absolut ingen alkohol. Vi hade många medlemmar under 18 år och det bästa sättet att se till att det inte blev några misstag var att aldrig acceptera någon alkohol.

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på Halmstads slott 2001

Veckan efter premiären var det fokus på vår kommande sommarföreställning 
Christian IV Gästabud. Inte helt oväntat slutade kulturförvaltningens assistent som nyligen blivit anställd för att samordna och arbeta med PR. Jag hade insett ganska snabbt ett den rekryteringen inte skulle bli något stöd till projektet. Det hade anställts en person som var väldigt trevlig och bra på alla sätt och vis, men inte för att arbeta med ett stort teaterprojekt. Vi fick istället snabbt sätta igång kvartersteaterns egen PR-maskin. Den närmaste tiden var det många möten i projektgruppen och jag arbetade febrilt med manus inför att repetitionerna skulle dra igång.
I början av april höll kulturförvaltningen en föreningsträff i Kulturhuset och jag ser i mina anteckningar att jag var den som handlade fika till besökarna från föreningarna i kommunen. Under kvällen berättade vi också en del praktisk information om möjligheten att hyra lokalerna och vi spelade också några scener ur Cactus Lime.
Tidigt i april började också uppspel för alla våra barngrupper och teaterkurser. Den 7 april spelade barngruppen Tor pjäsen Tågstationen på Andersberg. Det var Åsa och Susanne som var ledare. Några dagar senare spelade också Mästerdetektiven Blomkvist med barngruppen Oden på Andersbergslokalen. Ledare var Åsa.

I mitten av april blev tyvärr hotet om att flytta ur Kulturhuset ännu mer tydligt. Kommunens budgetberedning sa nej till hyreshöjningen i den gamla folkparksbyggnaden. Jag hade gjort en väl fungerande plan för vår utflyttning tillbaka till våra lokaler på Andersberg och Vallås. Det kändes ändå väldigt tråkigt. Alla flyttar hit och dit tog på energin – den som vi så väl behövde till teaterverksamheten.
Den 12 april hade vår teaterkurs på Andersberg uppspel med scener ur pjäsen Pojken. Ledare var Åsa och Susanne.
Under påskhelgen använder jag ledigheten till att skriva klart manus till Gästabudet. I veckan efter hade vi möte om scenografin med Marianne Dillberg på Ljus och Dekor. Det var en lågbudget som fanns att tillgå och det gick inte att göra några stora utsvävningar med varken scenografi eller kläder.
Jag är inte förvånad över att jag inte kände någon större glädje när plötsligt kulturchefen Sigge Olsson ringer den 19 april, från ett möte i Danmark med kulturnämnden, och berättar att de ganska oväntat ändå beslutat att förvaltningen hyr Kulturhuset under tre år. Visst kändes det skönt att slippa en flytt ur huset, men all oro och allt merarbete som uppstått hade skapat en irritation och jag var väldigt trött.
Samma kväll hade Hamlet, ytterligare en av våra teaterkurser, uppspel på Kulturhusets kaféscen. Åsa var teaterledare och jag, som verksamhetsledare, hade som mål att gå och se alla uppspel. För mig var det viktigt att se hur verksamheten fungerade. Jag hade hela tiden kontinuerliga rapporter från teaterledarna, men att också fysiskt se gruppens uppspel var ytterligare ett kvitto på att verksamheten fungerade. Det gav mig också alltid stor glädje att se teaterelevernas utveckling och glädje över att göra sitt uppspel.

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på Halmstads slott 2001

På fredagen samma vecka fick jag trots alla glädje över verksamheten plötsligt en bedrövlig trötthet och irritation. Jag blev tvungen att gå hem och vila mig och uteblev från möte med gruppen som diskuterade Gästabudets planering. Jag bara släppte allt jag hade för händer och gick. Dagen efter, som var en lördag, fick jag antagligen dåligt samvete över mitt beteende. Jag satt nästan hela dagen på kontoret och planerade rollista och repetitionsschema samt bearbetade återigen manus till Gästabudet. Jag har skrivit så i min dagbok, så antagligen räckte det med en eftermiddags vila för att återigen ha energi att fortsätta arbeta. Jag minns inte att jag gjorde något liknande under alla år jag arbetade med kvartersteatern, men jag inser också att den här hösten och våren var den mest stressiga perioden under alla år jag arbetade med kvartersteatern, så jag kanske är förlåten för att jag under en dag tappade fotfästet.

På söndagen den 22 april spelade vi sista föreställning med Cabarét Cactus Lime och efteråt plockade vi undan alla kläder och rekvisita och städade lokalerna. Därmed var Cactus Lime bara ett minne.

Monika


lördag 16 januari 2021

Halmstads Kvartersteater - del 27 - En försnillad buss i Europa våren 2001

 

En försnillad buss i Europa med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 2001

Veckan innan premiären på En försnillad buss i Europa var väldigt stressig. Dels pågick fortfarande föreställningar med Prins Sorgfri på Kulturhusets stora scen och dels var det bara tre veckor mellan de två premiärerna. Det fanns ingen andningspaus. Pjäsen byggde på novellen Busschauffören som tänkte att vafan av Tage Danielsson. Åsa S var teaterledare och regissör. Gruppen hade följt novellens historia ganska bra och improviserat runt olika skeenden i novellen. Eftersom pjäsen handlade om en grupp med människor som spontant reser ut i Europa med en buss och att allt startar med att busschauffören efter sista turen plötsligt får för sig att resa iväg mot okänt mål. Det blev ett passande namn att kalla pjäsen för En försnillad buss i Europa.

En försnillad buss i Europa med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 2001

Den 22 februari var det genrep på Andersbergsteatern och den 24 februari spelade Prins Sorgfri sista föreställningen och samma kväll var det premiär för den försnillade bussen. Allt gick trots stressen väldigt bra och senare på kvällen kunde vi fira i fritidsgården Metropols lokaler tillsammans med en nöjd ensemble. Ännu en premiärfest och som alltid givetvis alkoholfri. Något som jag och Ulf alltid höll benhårt vid i verksamheten oavsett om det var repetitioner eller fest. Göran, Madeleine, Benny, Maria, Josefine, Rigmor, Beata, Helena, Micael och alla de andra skådespelarna kunde pusta ut. Även till den här pjäsen hade vi ett samarbete med en grupp stråkelever från Kulturskolan. Det var verkligen ett plus i kanten att vi fått igång samarbetet med lärarna och de duktiga musikeleverna. Jag tror ändå att det var en av skådespelarna som var speciellt nöjd – Madeleine hade under många år önskat att vi skulle göra en föreställning av Tage Danielssons roliga och tänkvärda novell och till slut blev önskedrömmen verklighet.

Några dagar senare var det en snabb besiktning av Kulturhuset inför beslut i kommunstyrelsen. Ingen visste vad som skulle hända med den gamla folkparksbyggnaden. Vi började planera för en flytt inför höstens verksamhet. Vi var tvungna att ha en plan som säkerställde vår verksamhet och var vi skulle vara om Halmstads kommun inte längre ville hyra Kulturhuset.

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på Slottet 2001

I början av mars anställde kulturförvaltningen en projektassistent inför sommarens föreställning av 
Christian IV Gästabud. Hon skulle arbeta med PR inför sommarens föreställning. Tyvärr upptäckte jag ganska snabbt att assistenten aldrig varit ens i närheten av att arbeta PR. Att anställa en medarbetare som inte har kunskaper för att göra sitt arbete blir tyvärr ingen hjälp utan istället bara en ytterligare stressfaktor. Jag försökte med flera väldigt enkla uppgifter, men tiden var knapp och jag hade inte tid att vara någon slags handledare i en utbildningsprocess som inte byggde på att kunskapen kunde användas i framtida projekt. För övrigt fördelade jag min tid mellan inläsning av fakta till Gästabudet, mängder av repetitioner av min kommande pjäs Cabarét Caktus Lime och ljud och musikinspelning till föreställningen.
Ett stort problem som vi stod inför i Kulturhuset var att huset hade förfärligt många dörrar. Det var nästan omöjligt att se till att alla var låsta så inga obehöriga tog sig in. Någon vecka in i mars blev de olåsta dörrarna också ett problem för min pjäs när några personer varit inne logerna och stulit av min rekvisita. Det var bara att bita ihop och leta upp nya prylar och hoppas att dörrarna i fortsättningen var låsta.
Strax före genrepet till min pjäs skriver jag i min dagbok att nattsömnen inte var den bästa. Stress och oro växte till nästan oöverstigliga berg.

Monika

måndag 14 december 2020

Halmstads Kvartersteater - del 26 - Prins Sorgfri våren 2001

 

Prins Sorgfri med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken våren 2001

Jag startade det nya året 2001 med en riktig dunderförkylning, men som vanligt fanns det inte någon tid att stanna hemma och vara sjuk. Det var en hisnande fart på repetitioner och den första premiären närmade sig raskt.

I den tidiga januari hade jag själv mycket planering av kläder och scenografi till min egen pjäs Cabarét Caktus Lime och jag arbetade också med inspelning av musiken. Cabarén som från början var tänkt i endast en akt hade vuxit och jag fick acceptera att det blev en två-akters föreställning, annars hade jag blivit tvingad att stryka en hel del scener och det hade nog inte de medverkande skådespelarna blivit så nöjda med. Dessutom fick jag jobba extra med PR till både Prins Sorgfri och En försnillad buss i Europa. Vår nya kontorist hade inte hunnit bli tillräckligt varm i kläderna och det var mycket nytt att lära sig, så jag skyller inte situationen på henne, men för att avlasta hamnade en hel del PR-arbete på mitt skrivbord.

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på Slottsgården sommaren 2001

Jag och Ulf hade också många möten med kulturförvaltningen om 
Christian IV Gästabud och jag blev tvungen att använda helgerna till budgetberäkningar och projektering. En annan sak som gav mycket merarbete var att kommunen fortfarande inte hade anställt någon chef på Kulturhuset och därigenom hamnade alla förfrågningar om att hyra lokalerna hos oss. Det gjorde inte arbetet och stressen mindre.
Prins Sorgfri med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken våren 2001

Så var det dags för 
Prins Sorgfri som var första premiären. Teknik och ljus fick vi hyra eftersom det inte fanns en enda lampa till Kulturhusets stora scen. Egentligen borde vi sagt att vi inte spelar i Kulturhuset förrän det fanns en duglig teknisk utrustning och istället använt våra egna lokaler på Andersberg och Vallås, som åtminstone hade en fungerande teknik, men vi ville ge det gamla folkparkshuset en ny start och se den fantastiska scenen vakna upp på nytt. Trots mycket, eller kanske tack vare, mycket arbete både dag och natt blev genrepet för Prins Sorgfri den 1 februari riktigt bra. Föreställningen var en barnteater av Suzanne Osten och Per Lysander och manus bygger på en saga av Eva Wigström. Det var många av våra unga skådespelare som fick axla bärande roller. Jag är fortfarande imponerad av hur duktiga de var på scen trots sin unga ålder. Kim J. som prinsen och systrarna Karolina och Johanna B. i flera varierande roller och några unga slagverkare från Kulturskolans musikutbildning.
Sista dagen innan premiär städade jag i foajé och kafé och lördagen den 3 februari var det premiär för Prins Sorgfri. Föreställningen gick strålande och efteråt hade vi premiärfest i kafélokalen på Kulturhuset.
Under veckorna framöver arbetade jag mycket hemma på min fritid med att läsa historiska fakta om Christian IV Gästabud och de historiska personerna som fanns runt de två kungarna. Vid ett möte med historiker Eva Agrell fick jag hjälp med att hitta en hel del fakta i Gamla Halmstads årsböcker.
De närmaste veckorna efter premiären på Prins Sorgfri blev minst lika stressiga som innan. Föreställningen En försnillad buss i Europa hade premiär redan den 24 februari och både scenografibygge, repetitioner, teknik och PR fick arbetas med i ett rasande tempo.
Den 8 februari hade vi för första gången årsmöte i kvartersteaterföreningen på Kulturhuset. Ulf avgick som ordförande och Jörgen J. blev vald som ny. Jörgen var en av våra duktiga skådespelare och han gjorde sedan ett gediget arbete som ordförande för föreningen i många år. Vi hade alltid väldigt trevligt och roligt på styrelsemötena. Det var en lättsam och ibland ganska skämtsam ton och det lockade till många goda skratt.
Efter årsmötet gick veckorna snabbt till premiär för En försnillad buss i Europa och tillika vårens andra premiär.

Monika

torsdag 19 november 2020

Halmstads Kvartersteater - del 25 - barngrupper, teaterkurser och tre pjäser hösten 2000

Den mykenska konungens saga med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 2000

 I början av hösten var det mycket diskussioner om Kulturhuset och framtiden för byggnaden. Inga beslut var tagna och vi var väl medvetna om att vi kanske blev tvungna att återigen flytta inom ett år. Dessutom fanns det ingen formellt ansvarig chef för byggnaden och inte heller någon vaktmästare. Allt praktiskt hamnade så klart på kvartersteatern. Det gjorde att vår start för verksamheten blev onödigt tungrodd.

Vi hade rekordmycket anmälningar till verksamheten och vår ambition var att alla som anmälde sig också skulle beredas en plats.
Första lördagen i september spelade vi gatuteatern Den mykenska konungens saga på grönområdet i Andersberg. Det var festival i området, och vi bidrog med vår föreställning, men vädrets makter skapade också en väldigt regnig och lerig föreställning. Vi spelade sagan ytterligare en gång innan den packades ihop i våra förråd – en spelning på Kulturnatten i mitten av september.
Dagen efter var det gemensam start för våra tre stora teaterpjäser. Prins Sorgfri och Cabarét Cactus Lime med spelplats Kulturhuset samt En försnillad buss i Europa med planerad premiär på Andersberg.
Vi samlade alla skådespelarna i den stora, övre salen i Kulturhuset. Gilda var med och gjorde dans-och rörelseövningar. Vi avslutade med gemensam fika och utdelning av repetitionsschema i kafélokalen.
Under hösten improviserade min teatergrupp tre kvällar i veckan med olika tema. Jag hade hittat aktuella och intressanta ämnen som kunde ligga till grund för improvisationerna. Vi hade alltså inget manus utan planen var att improvisationerna skulle leda fram till en kabarét som skulle spela på kaféscenen i Kulturhuset.
I slutet av september och början av oktober startade barngrupperna och teaterkurserna. Vi blev tio barngrupper och tre teaterkurser fördelade på Andersberg, Vallås och Kulturhuset. Vi startade till och med en grupp i Harplinge. Barngrupperna, som var prova-på-grupper för barn fick namn efter grekiska mytologiska gudar som Gaia och Kronos och barngrupperna fick namn efter gudar i den nordiska mytologin som Oden, Freja och Tor. Teaterkurserna fick namn efter Shakespeares rollfigurer Hamlet, Ophelia och Othello.
Den 7 oktober hade vi gemensam städ-dag. Alla skådespelarna i våra tre pjäser var med och hjälpte till att städa både Andersbergs och Vallås lokaler och Kulturhuset. Vi avslutade med mat i Kulturhusets kafé, som Lasse J. och Georgia hade lagat.
Senare i oktober fick vi tyvärr besked från HFAB att vi inte längre fick använda lokalen på Vallås. Huset skulle rivas och ett nytt hyreshus skulle byggas på platsen. Det kändes sorgligt och innebar också att vår verksamhet på Vallås blev svårare att bedriva.
Prins Sorgfri med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken 2001

I slutet av månaden drog också PR-arbete igång. Den första premiären under 2001 var pjäsen
 Prins Sorgfri som spelade på Kulturhusets stora scen.

I början av november hade vi möte om investeringsbudget för Kulturhuset med Christina Blomkvist på Kulturförvaltningen. Huset var tomt på inventarier och det behövde investeras i mycket teknisk utrustning. Vid mötet fick vi också en förfrågan om att göra Christian IV Gästabud på Slottsgården.
Min spontana reaktion var väldigt negativ. Jag tyckte vi hade alldeles för mycket att göra med att starta den väldigt stora verksamheten och att då också börja planera för ett stort spel utomhus redan till nästa sommar kändes nästan övermäktigt. Vi fick ta oss en rejäl funderare innan vi tackade ja. Så här många år efteråt minns jag inte när vi bestämde oss, men under julledigheten gjorde jag budget och planerade Gästabudet så någon gång i november eller december har vi ändå tyckt att vi också orkade att producera en stor sommarföreställning. Så vitt jag minns hade vi inte någon längre betänketid.

Cabarét Cactus Lime med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset, Folkparken 2001

Några dagar innan julledigheten gjorde vi en hel genomgång av Cabaré Caktus Lime på kaféscenen. Manus var klart och vi hade redan inlett repetitioner av både scener och sånger. Jag hade till och med hunnit komponera några specialsånger som passade ihop med scenerna.

Mitt i julledigheten mellan jul och nyår blev det slutinspektion av Kulturhuset. Ägaren berättade att Kulturhuset var sålt, men att den nye ägaren var intresserad av att det även i fortsättningen bedrevs teater och kulturverksamhet i den gamla Folkparksbyggnaden. Men osäkerheten var ändå väldigt stor. Den nye ägaren var intresserad av fortsättning, men ville kommunen fortsätta att hyra Kulturhuset? Vi inledde det nya året med många frågetecken.

Monika