Utstraffad: en uppdiktad men inte helt osann historia

 

Jag har läst Utstraffad: en uppdiktad men inte helt osann historia av Inka Persson. Romanen utkom i augusti och är Inka Perssons fjärde titel. Hon har tidigare utkommit med trilogin om Viola – en kvinna som går sina egna vägar – med de spännande titlarna Någonstans blommar asfalten, sa hon och packade ryggsäcken, Som man bäddar får man ligga, sa hon och steg upp, Man tar vad man har, sa hon och sträckte sig efter månen.

Utstraffad handlar om Elli som glad och förväntansfull börjar en ny anställning på en resursskola. Hon tycker att hon fått drömjobbet. Tyvärr blir det nya arbetet inte så som hon hoppats på. På skolan råder en dold maktstruktur och en frånvarande ledning. Vissa av hennes lärarkollegor önskar inte en ny kollega och speciellt inte en kollega som vill se nya arbetsmetoder. Elli kämpar för att bli accepterad, men konflikterna eskalerar och blir till kränkningar.

Historian berättas ur tre olika personers perspektiv och det gör att läsaren får följa även huvudkaraktärens medarbetare och motståndare.

Berättelsen är en intressant och stundtals förfärande beskrivning av hur även vuxna kan mobba varandra. En situation som jag tror tyvärr är ganska vanlig på arbetsplatser. Ibland i större skala, men ibland också i små ganska svårtydda situationer som ständigt pågår. Texten löper lätt och det är inte svårt att identifiera sig med huvudpersonen Elli.

Utstraffad är en roman som befinner sig i både fiktion och verklighet. Jag tror att det är svårt att skriva en sådan här berättelse om författaren inte själv har upplevt liknande arbetssituation.

 

Monika

MAN TAR VAD MAN HAR sa hon och sträckte sig efter månen av Inka Persson

För några dagar sedan var jag på boksläpp för Inka Perssons tredje och avslutande bok i Violatrilogin. Tidigare har jag skrivit om NÅGONSTANS BLOMMAR ASFALTEN sa hon och packade ryggsäcken samt andra delen SOM MAN BÄDDAR FÅR MAN LIGGA sa hon och reste sig upp. Nu har författaren, poeten och musikläraren samt mångsysslande kulturmänniskan Inka Persson återigen haft boksläpp vid Kvarnen i Knäred. En vidunderligt vacker och mysig mötesplats, som är väl värd ett besök även när det inte bjuds på böcker. Tredje romanen har den lovande titeln MAN TAR VAD MAN HAR sa hon och sträckte sig efter månen.

I tredje delen arbetar Viola fortfarande kvar som parkarbetare, ett arbete som hon trivs med, men ändå gör henne trött och nedstämd. Hennes manliga arbetskompisar har fortfarande inte insett att deras unkna sexistiska skämt inte är uppskattade. Viola har trots detta stöd i den unge sommararbetaren Bob och den äldre säsongsarbetaren Günter. I inledningen har Viola mycket funderingar över livet och kärleken. Ska hon aldrig någonsin hitta kärleken som hon längtar efter och måste verkligen livet ta slut och packas ihop när +55 är passerat? Det är dystra tankar, samtidigt som Viola ändå på ett kreativt sätt letar en lösning på sina problem. Grannflickan Kinas liv och bekymmer blir en del av Violas liv och återigen ger sig den sprakande Viola ut på en resa.

I sista delen får läsaren en slags upplösning och en punkt för historian. Viola hittar lösningar på sina problem och märkligt vore väl annars med en sådan sprudlande och livsglad människa. Det känns som att Inka Persson knyter ihop säcken på ett bra och trovärdigt sätt. Hon skriver lättläst och lättsamt men ändå med ett ingående djup i livets mysterier. Det har varit spännande att få följa Violas liv under ett drygt år med små nedslag i hennes minnen och liv och jag kände plötsligt en stor lycka när jag läste slutet av boken. Den gav mig en sprudlande och stärkande känsla. Med ett leende läste jag de sista raderna och slog ihop pärmarna om Violas liv. Jag kan varmt rekommendera att läsa denna serie.

Monika

SOM MAN BÄDDAR FÅR MAN LIGGA sa hon och steg upp av Inka Persson

Jag har tidigare läst NÅGONSTANS BLOMMAR ASFALTEN sa hon och packade ryggsäcken, första delen i VIOLATRILOGIN. Min kära poesivän och författare Inka Persson har nu utkommit med SOM MAN BÄDDAR FÅR MAN LIGGA sa hon och steg upp, andra delen i trilogin. Jag köpte andra delen när Inka hade ett trevligt boksläpp på Morfars Kvarn vid Krokån i Knäred.  En underbar mötesplats som drivs av entusiasterna Lisbeth och Roland Davidsson. En plats som är väl värd ett besök, även utan boksläpp.

Serien handlar om femtiofemåriga Viola, som längtar efter kärlek och närhet. Hon arbetar som parkarbetare, ett arbete hon trivs med, förutom ”gubbarna” som ständigt kommer med sexistiska skämt. I andra delen av trilogin får läsaren följa en besviken Viola, som känner sig väldigt lurad och sviken av Marek, den polske mannen som hon träffade i första boken. Kärleken blommade, men det visade sig att Marek hade dolda hemligheter. Grannflickan Kina och hennes lillasyster Gisela hälsar på i Violas lilla hus, och det uppstår en förtrolighet mellan de yngre flickorna och den äldre Viola. Men Viola längtar återigen ut, och snart är hon iväg på en ny resa.

Boken är lättläst och stundtals ganska spännande. Som läsare känner jag mycket för Viola, som är en sympatisk kvinna, full av liv och glädje, men som ändå inte lyckas finna den kärlek hon så gärna vill ha. Jag ser framemot att få läsa den sista delen i serien.

Monika

SOM MAN BÄDDAR FÅR MAN LIGGA  sa hon och steg upp  Adlibris/Bokus

NÅGONSTANS BLOMMAR ASFALTEN sa hon och packade ryggsäcken av Inka Persson

En av mina poetiska vänner är Inka Persson.  Hon har bl.a. varit musiklärare och under många år ordförande i Poesi i Halland. Hon är uppvuxen i Halmstad, men är numera bosatt i Ystad. Nyligen var jag på boksläpp med hennes debutroman NÅGONSTANS BLOMMAR ASFALTEN sa hon och packade ryggsäcken.

Romanen handlar om Viola, en mogen kvinna på femtiofem år, som funderar mycket över sitt liv. Hon arbetar som parkarbetare, ett jobb som hon trivs med, men dock inte med sina medarbetare. Hon är trött på gubbarnas sexistiska skämt och att ständigt vara den som håller snyggt i fikarummet. Av lite olika anledningar lever Viola sitt liv ensam, men hon längtar efter kärlek och närhet.

Så plötsligt en dag, när allt känns mer trist än vanligt, packar Viola ryggsäcken och reser med färjan mot Polen. Hon vill uppleva friheten och möta nya platser och människor.

Viola är en intressant och sökande kvinna, en kvinna som inte accepterar att livet tar slut strax efter femtioårsgränsen passerats. Jag som läsare får följa med i Violas funderingar och också uppleva en hel del äventyr. Det vackra omslaget tilltalar mig. Rent, men ändå med en spännande touch. Romanen är första delen i en tänkt trilogi och jag ser verkligen framemot att läsa mer om Violas liv och äventyr.

Monika

NÅGONSTANS BLOMMAR ASFALTEN hos Bokus

NÅGONSTANS BLOMMAR ASFALTEN hos Adlibris