Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

söndag 30 december 2012

2012 - en reflektion



Så står vi då återigen vid slutet av ett år. Det får alltid mig att tänka tillbaka på vad som hänt.
Några höjdpunkter och minnen är kanske mer viktiga än andra.


Min figur Kulturia har följt mig ett tag och under 2012 har hon förändrats. Så att säga glidit i sin skepnad. I början av året var det också några kvällar med Kulturias kafé. Gäster var bl.a. Peter Björk, Thomas Häägg, Susanna Hillbom, de musikaliska systrarna Isebring och det litterära paret Leoniderna.

Min resa till Bokmässan i Örebro i april har också blivit ett fint minne.
 
Tillsammans med min författarkollega Inga Holm blev vi väldigt väl mottagna av det gästfria paret Åke och Elsie Eklund som behandlade oss två författare som prinsessor under mässdagarna. Härliga möten med andra författare blev det också.
 

I juli spelades min första bok Solbarnet som teater på Hallandsgården i Halmstad. Många underbara kvällar med en härlig teaterensemble.

 
I augusti fick min son och hans flickvän en liten hund som heter Stina. Så här liten var hon när hon kom till vår trädgård. Knappt att hon räckte över grässtråna.


I september var det några intensiva dagar på Bokmässan i Göteborg. Det är alltid trevligt och innehåller mängder med möten. Jag kan inte räkna dem alla.

I oktober var det premiär för min dockutställning Från dröm till docka. TV 4 Halland var här hemma hos mig och gjorde reportage och jag komponerade några nya ”docksånger” som jag framförde i samband med öppnandet av utställningen på Vallås Bibliotek i Halmstad.
 

Under hösten har jag då äntligen skrivit klart manus till en bok. Jag har redan fått en hel del positiva kommentarer från provläsare. Ännu så länge är allt en hemlighet. Men till våren kanske…

I december blev Solbarnet E-bok och går numera både att köpa och att ladda ned för utlåning från bibliotek.
 

 Väldigt mycket mer har naturligtvis hänt. Både ledsna och glada dagar. Så som livet är.

I morgon avslutar jag året hos mina bästa vänner. Så som vi gjort i många, många år.

Önskar alla ett gott slut och ett gott nytt år!

 
Monika

tisdag 25 december 2012

God Jul och God fortsättning på Julen!


December månad har gått i sjukdomens tecken. Jag har, under större delen, varit förkyld med feber och fruktansvärd hosta och den sista veckan har övriga familjen vandrat in i det samma.

Detta har fått lite konsekvenser för min blogg. Någon julhälsning blev det inte innan jul, men här kommer den!

Julen betyder för mig en ljusets seger. En ljushelg som lyser upp i den mörkaste årstiden. Den ger mig också lite tid för eftertanke. Jag summerar året som gått och ser framåt mot nya äventyr. En tid för lugn och ro.

Min pappa brukade ofta nynna på en sång som innehöll denna text:

Någonting att äta, någonting att dricka, någonting att älska och att hålla kär är allt jag begär. Varför skall man sträva efter guld och gräva efter lyckan där den ändå aldrig bor”.

De stroferna försöker jag leva efter.

 Med hjälp av min lilla figur Kulturia önska jag alla en God Jul och en God fortsättning på Julen!

 
Monika

måndag 17 december 2012

Inget märkvärdigt har hänt av Ancelica Ahlefeldt-Laurvig och Mymmel Blomberg


För några veckor sedan var jag på ett boksläpp och så klart köpte jag med mig ett ex. Boken heter Inget märkvärdigt har hänt och författarna heter Angelica Ahlefeldt-Laurvig och Mymmel Blomberg. Romanen handlar om pensionärerna Ingrid och Sigrid som båda gillar wienerbröd och andra goda kakor. Detta gör att de ofta besöker konditorier. En dag hjälper de en äldre man som blivit sjuk och detta är inledningen till ett litet äventyr. Mannen letar nämligen efter sin ungdomskärlek och givetvis ställer damerna upp som detektiver.

Som titeln skvallrar om så är det inga större märkvärdigheter som händer. Författarna kallar sin roman för en promenadroman. Det tycker jag är ett passande namn. Det är två trevliga damer som läsaren får stifta bekantskap med och det blir ett härligt möte med både kakornas tempel och nya bekantskaper som kvinnornas ”detektivarbete” leder fram till. En roman att skratta med och en roman som är befriande härligt långt ifrån alla deckarhistorier som annars är fulla med våldsamma scener som inte ens har sin grund i verkligheten.

En liten pärla för dig som önskar puttra fram i ett stilla läsande. Jag hoppas verkligen att Angelica och Mymmel tar sig samman och skriver en fortsättning. Det vore trevligt att få dela damernas vidare äventyr i livet.

Nu skall jag slå in boken i julklappspapper. Jag har nämligen bara tjuvläst den. En hemlig person kommer att få denna bok av jultomten.

 
Monika

lördag 15 december 2012

Tävling - vinn Månguden, andra boken om solbarnet Fry


För att fira att det snart är jul lottar mitt bokförlag ut några ex av Månguden, andra delen i min historiska bokserie om Solbarnet.
För att vara med i tävlingen går du in och gillar sidan Solbarnet - böckerna om Fry på facebook. Gillar du redan sidan kan du skriva en kommentar eller dela länken, så är du också med i tävlingen.
På måndag är tävlingen avgjord och givetvis kommer vinsten att vara framme hos vinnaren i god tid före julafton!

Här är en länk till sidan: https://www.facebook.com/pages/Solbarnet-B%C3%B6ckerna-om-Fry-av-Monika-H%C3%A4%C3%A4gg/159654700801010?fref=ts

Monika

torsdag 13 december 2012

Bronsdolken av Michelle Paver


Den utstötte är första delen i Michelle Pavers nya serie som går under namnet Bronsdolken.

För mig var det extra intressant att läsa denna bok eftersom den utspelar sig i bronsålder. Mina böcker om solbarnet Fry utspelar sig också under denna tidsperiod. Skillnaden är ändå ganska stor eftersom min bokserie utspelar sig här i Norden och Pavers utspelar sig runt Kreta, Mykene och de Grekiska öarna. Dessutom är mina böcker skrivna för en lite äldre läsarskara.

Bronsdolken handlar om tolvårige Hylas som blir jagad av de onda krigarna som kallas för kråkor. Hans lillasyster är försvunnen och hans hund är död. Under sin flykt möter han flickan Pira och han får också hjälp av en delfin. I centrum står den mystiska bronsdolken.
Det blir många frågor. Varför är dolken så viktig och varför vill de döda Hylas?

Det här är ett klassiskt äventyr som utspelar sig för 3500 år sedan. Det är högt tempo genom hela boken och läsaren får inte en chans att pusta ut. Det tror jag är bra. Målgruppen är 9 – 12 år och i den åldern får det inte finnas några ”dödpunkter”, då har läsaren snabbt förlorat intresset för texten. Det är kul att läsa om en tidsperiod som jag själv har ganska stor kunskap om. I mina böcker finns en parallellhistoria som också utspelar sig delvis på Kreta. Den minoiska kulturen har satt sina spår även i Norden och förmodligen hade människorna en hel del kontakt trots det långa avståndet. Hos oss har hittats många föremål som har sitt ursprung i trakten av Medelhavet.

Hösten 2013 utkommer andra delen i Bronsdolken.

 
Monika

onsdag 12 december 2012

Sulky och Bebbe regerar okej av John Ajvide Lindqvist


Jag har tidigare läst alla John Ajvide Lindqvists utgivna böcker, så när jag hittade en barnbok på biblioteket var jag tvungen att plocka den med mig hem.

Sulky och Bebbe är två små bebisbarn som ger sig iväg på äventyr. De vill se hur allt ligger till i världen. De försöker hjälpa alla som är ledsna och konstiga. Några av dessa figurer är en liten sjungande bomb och Gubben med huvudet under armen.

Boken är illustrerad av Mia Ajvide. Texten får mig att tänka på barnböcker från 70-talet. De handlade ofta om att alla skulle få vara med och vikten av att få bestämma själv. Inget negativt i det.

Jag gillar den här boken. Den är underfundig och fantasifull och Mias bilder skapar nyfikenhet.

Det här är en högläsningsbok med ganska mycket text så jag kan tänka mig att barnen bör vara fyra-fem år innan den fungerar. Fast det där är ju individuellt säger jag som läste Mio min Mio för min knappt treårige son. Det gick alldeles utmärkt!
 

 
Monika

söndag 9 december 2012

Åkes hemliga pratapparat och Vilse av Kristina Westerlund


Åkes hemliga pratapparat och Vilse av Kristina Westerlund är två trevliga barnböcker. Som vanligt hittar jag böckerna på biblioteket. Plötsligt står böckerna där och talar till mig. Ta hem mig, säger de. Helst vill jag ta hem nästan hela biblioteket, men det är ju en omöjlighet.

Varför valde jag då just dessa två böcker?

Kristina Westerlund är samordnare i det fina Barnboksnätet som jag är med i. Då och då besöker jag möten och aktiviteter i Göteborg. Under hösten har jag i ett inlägg skrivit om Höststormen som vi genomförde i Kristinas mysiga hus Gröna lund.

Åkes hemliga pratapparat handlar om Åke som får en pratapparat när han fyller nio år. En liten bandspelare som han kan använda till att spela in hemliga saker. Catarina Kruusval , som också är medlem i Barnboksnätet, har gjort fina illustrationer. Åldersgrupp för boken är förmodligen 7-9 år.

Vilse är en bilderbok för lite mindre barn. Den handlar om två syskon som går vilse i en skog. Allt slutar så klart lyckligt och de får åka på tomtens flakmoped. Sara Gimbergsson, också medlem i Barnboksnätet, har gjort de trevliga illustrationerna. Åldersgruppen är nog de yngsta och lite svävande uppåt. Även en gammal människa som jag finner behållning i både text och bilder.

 
Sammantaget är det två mycket trevliga böcker som jag rekommenderar till föräldrar som vill ge sina barn både en fin högläsningsstund och ett lästips till barn som nyligen har lärt sig att knäcka läskoden. Vilse går fortfarande att köpa och Åkes hemliga pratapparat finns på biblioteken.

 
Monika

lördag 8 december 2012

Ximen Nao och hans sju liv av Mo Yan


När årets Nobelpristagare i litteratur tillkännagavs reserverade jag direkt en roman av honom på biblioteket. Trots kö på hans böcker så fick jag ändå Ximen Nao och hans sju liv ganska snabbt.

Sedan har läsandet tagit sin grundliga tid. De 634 sidorna är fyllda av otroliga berättelser och kanske är de också en slags skrönor. Det blir som en gigantisk släktsaga som sträcker sig över en period av femtio år.

Den handlar om godsägaren Ximen Nao som är död, men återföds i olika djurskepnader. Han sköts ihjäl av upproriska bönder och under de femtio åren från januari 1950 får han uppleva Kina efter revolutionen. Som åsna, oxe, gris, hund och apa möter han hela tiden samma familj. Den strävsamme fria bonden Lan Lian vägrar att inordna sig i kollektivet och blir en legend på den kinesiska landsbygden.

Upplägget på historian gjorde mig nyfiken. Detta sätt att utifrån både djur och människors perspektiv berätta en historia ger en spännande dimension till romanen. Mo Yan har ett enkelt språk men är en fantastisk berättare. Det är mastigt och det tar tid att läsa. Jag läser denna bok ganska sakta för jag vill inte missa några av hans fantastiska krumelurer och tankegångar. Sista delen av historian sker i ett mer summariskt berättande. Kanske tyckte Mo Yan att berättelsen var på väg mot tusen sidor och avslutet blir därför i ett snabbare tempo. Men han knyter otroligt snyggt ihop säcken. En rolig detalj är att författaren själv finns med i berättelsen. Med glimten i ögat beskriver han ”odågan Mo Yan” som hela tiden pladdrar och hittar på dumheter.

Mo Yan slår från ett underperspektiv. Han berättar om den lilla människan som far illa både i det hårda klimat som råder under kulturrevolutionen och under det nykapitalistiska samhälle som växer fram efter Mao Zedongs död på 1970-talet.

Jag bugar för denne lysande berättare. Han är väl värd Nobelpriset, även om jag gärna hade sett att det blivit en kvinna. Det är ju brist på kvinnliga nobelpristagare och det har jag skrivit om i inlägget Mo Yan och elefanter.

 
Monika

lördag 1 december 2012

Solbarnet som e-bok


Från och med idag går det att läsa Solbarnet, min första bok om Fry, som e-bok.
Det har varit på gång länge och nu känns det jätteskönt att alla bitarna har fallit på plats.

Bästa pris tror jag är hos Dito som bara tar 23:- för en bok. Boken finns givetvis hos Adlibris och andra nätförsäljare, men då några kronor dyrare. Sedan går den givetvis att låna på många bibliotek. De flesta har utlåning av e-böcker och det tycker jag är jättebra. Det är mycket praktiskt med en läs- eller surfplatta. Speciellt när man skall ut och resa. Jag slipper ha väskan full med tunga böcker.

Sedan gillar jag ju pappersboken. Den vill jag inte bli av med. Det är en speciell känsla att bläddra och nästan lukta på en bok.

 
Nu önskar jag alla en trevlig första advent!

 
Monika

onsdag 28 november 2012

Inget märkvärdigt har hänt


 
Nu är jag tillbaka på ”banan” igen. Alltså tillbaka på bloggen.

Jag har gjort föreläsningar och jag har också varit på Wapnö Julmarknad. Fyra intensiva marknadsdagar är väldigt roligt, men sätter sina spår. Tröttheten kommer efteråt. Men nu är allt packat upp igen och avslutat. Jag är redan sugen på nästa års julmarknad…

Sedan har det varit lite pyssel med Solbarnet, min första bok om Fry. Den 1:a december kommer den ut som e-bok och därför har det varit en del förberedelser.
På måndagarna håller jag i en monologkurs med Halmstads Kvartersteater. Deltagarna får arbeta med en längre text. Det är väldigt roligt, tycker jag, som inte har sysslat med teater på många år.
Jag har också skrivit klart en lättläst kortroman. Arbetsnamnet är just nu: Jag spelar min roll. Jag får se om namnet kommer att hålla hela vägen. Till detta återkommer jag längre fram.
Alldeles nyss ringde en väldigt förtjust kvinna, som köpte mina böcker när jag gjorde en föreläsning för några veckor sedan. Hon hade läst alla fyra böckerna på två dagar! Hon hade läst både dag och natt för hon kunde helt enkelt inte sluta. Med det telefonsamtalet gick min dag in i dur.

 
Och… i går kväll var jag på boksläppHalmstads Stadsbibliotek. Det var Angelica Ahlefeldt-Laurvig och Mymmel Blomberg som hade releasefest för sin bok ”Inget märkvärdigt har hänt”. Så klart köpte jag en bok. Det skall bli spännande att läsa denna roman som de kallar för en ”promenadbok”.

 
Så… inget märkvärdigt har hänt, eller, jo det händer nog en hel del märkligheter.

 
Monika

lördag 17 november 2012

Jacob seglar till Kina av Anita Steiner


I fina Barnboksnätet brukar jag träffa Anita Steiner. Hon är författare, illustratör och konstnär.  Nu har jag läst hennes underbart härliga Jacob seglar till Kina som handlar om Jacob som får segla med ostindiefararen Götheborg till Kina 1743 – 1745.

Anita har forskat mycket i den dokumentation som finns om segelfartyget. Ur detta har hon skapat härliga illustrationer och en spännande historia om den lille pojken som följer med som fripassagerare. Det blir ett riktigt äventyr.

Den utkom 1994, men finns fortfarande att köpa. Den finns till och med översatt till kinesiska.

 
En spännande bok för både stora och små.

 
Monika

onsdag 14 november 2012

Dödgrävarens gåva av Maud Mangold


På biblioteket hittade jag Dödgrävarens gåva av Maud Mangold. Eftersom jag då och då möter Maud på Barnboksnätets träffar så plockade jag gärna med mig boken hem.

Dödgrävarens gåva är en historisk barn- och ungdomsbok för åldersgruppen 12-15 år, (boken går förmodligen bra att läsas av de som är yngre också) 
Den handlar om Samuel som är en fattig pojke som vuxit upp i fosterhem och på barnhem. I början av boken får han en mystisk gåva, en alruna. Strax därefter börjar det hända många positiva saker för bokens huvudperson.

Enligt texten på baksidan är detta första delen i en serie som kallas för Magiska tecken. Andra och tredje delen heter Spåkvinnans lärling och Smugglarens hemlighet. Dödgrävarens gåva utkom 2006. Det är härliga miljöbeskrivningar av 1800-talets Göteborg och en liten mystisk och övernaturlig känsla.

En riktigt bra bok. Jag får nog leta upp de andra delarna och se hur det går för fattigpojken Samuel.

 
Monika

tisdag 13 november 2012

Agnes Grey av Anne Brontё


På senare år har jag funnit systrarna Brontё. Jag har sett Charlottes Jane Eyre och Emilys Svindlande höjder som film. Nu har jag läst Agnes Grey av Anne Brontё.

Anne var den yngsta av de tre systrarna och när Agnes Grey utkom blev det under pseudonymen Acton Bell. 1847 var det inte gångbart att ge ut en roman med en kvinnlig författare. Då den utkom rönte den inga större framgångar, men långt senare räknas systrarna var för sig till den viktorianska litteraturens viktigaste företrädare.

Agnes Grey handlar om den unga kvinnan som tar anställning som guvernant för att hjälpa till med försörjningen när hennes familj har kommit på obestånd. Hon försöker förgäves att komma till rätta med de bortskämda barnen.
Det är en spännande historia om kärlek, svek och det sociala spelets regler. Den är i klass med Jane Austens romaner och förmodligen hade Anne Brontё blivit en ännu större författare om hon fått leva lite längre. Hon dog i tuberkulos då hon var endast 29 år. Hennes äldre syster Emily gick samma tragiska öde till mötes och dog också i tbc.

Familjen Brontё bär på en sorglig historia. Fadern som var präst, överlevde samtliga sina sex barn. Berättelsen om familjen finns som TV-serie och sändes i Sverige på 1970-talet. TV-serien finns som DVD från 2008 och heter Brontёs värld.  

 
Monika

måndag 12 november 2012

Det var bättre förr (?)


På fredag den 16 november har en teaterföreställning premiär. ”Det varbättre förr (?)” spelas på Kulturhuset i Halmstad och handlar om ungdomars liv i olika årtionde.

I går var jag och såg en repetition. Spännande!
Föreställningen görs av Halmstads kvartersteater och på scenen är skådespelarna ungdomar mellan 15 – 25 år.

I inledningsscenen är det nyårsafton 1932. En festlig scen med glada människor i fina kläder. De dansar vals och räknar in tolvslaget.  I nästa scen är det beredskapstid och andra världskriget pågår för fullt. Många unga män är mobiliserade och då passar sången ”Vi möts igen” väldigt bra. Sedan fortsätter pjäsen med alla decennier fram till nutid. Det blir allt från ABBA-sånger till trolleri.  

 
Föreställningen spelar 16 – 25 november och biljetter går att köpa på ticnet.se


 
Välkommen att se om det var bättre förr!

 
Monika

söndag 11 november 2012

Julmässa på Wapnö slott 2012


Sedan nästan en månad tillbaka pågår julen. Ja kanske inte julfirande, men många julmarknader på slott runt om i vårt avlånga land.
Den 22 – 25 november är det julmarknad på Wapnö slott i Halmstad. I år är det 4:e gången jag är där och berättar om mina böcker. Det har nästan blivit en tradition. Wapnö är en mjölkgård som också driver restaurang och konferensanläggning. Då och då är det också olika mässor.

Hela gården kläs i julstämning med julgranar och julljus. Det säljs mängder av mat och mycket hantverk. Det är mysigt att gå omkring och provsmaka alla läckerheterna.
En av mina grannar på mässan brukar vara Glashyttan som gör så fina glasföremål. En annan trevlig granne är Gert som säljer fantastisk fina kläder tillverkade av lin. Hans firma heter Lust till lin och det är hans fru Eva som designar de härliga kläderna.

I nästa vecka drar mässan i gång. Det blir fyra intensiva dagar men samtidigt är det både spännande och fantastiskt trevligt.

 
Monika

lördag 10 november 2012

Folket i Simlångsdalen av Fredrik Ström


Folket i Simlångsdalen tillhör de svenska klassikerna. Den är en historia i två delar. Dels Sig Folkessons historia och dels Marit Vankelmods öde. De utkom första gången 1903 och utspelar sig under 1800-talet. Det är historier om människorna i den lilla socknen Breared som ligger utanför Halmstad. 1912 fick platsen namnet Simlångsdalen. Runt den långsmala sjön Simlången bor folket. Boken har varit både teater och film. 1947 spelade EdvinAdolphson storbonden Sig Folkesson.

Jag har tänkt många gånger att jag skulle läsa böckerna. Jag har själv mycket rötter i bygden. Min farfar var född alldeles intill sjön och min farmors mor var också född och uppväxt inom Breared. Böckerna innehåller många små historier om olika karaktärer. Som en genomgående röd tråd finns Sig Folkesson och Marit Vankelmod. Några kapitel handlar också om en klockare som kallas för Vallenbäck. En riktig festprisse och lustigkurre. En gång tog han orgeln med sig ner till sjön och spelade hela natten lång.

Det får mig att fundera över om min avlägsna släkting, som också var klockare i Breared, kan har varit inspiration till Fredrik Ströms Vallenbäck.
Min farfars mormors farfar var nämligen klockare. Han hette Wallgren och fanns i klockaregården ungefär vid sekelskiftet mellan 1700- och 1800-talet. I min släktforskning har jag läst om honom i kyrkböckerna. Han var också en festprisse och det finns många noteringar om hans supande som
förmodligen ställde till med mycket trassel för prästen i församlingen. Jag förstår att hans bravader levde som sägner och historier i bygden.

Spännande tycker jag som släktforskare.

Folket i Simlångsdalen är en härlig historisk berättelse. Jag kommer att tänka på Selma Lagerlöf när jag läser den. En 1800-talsskildring i Lagerlöfs anda.

 
Monika

lördag 3 november 2012

Intervjuad av LitteraturMagazinet


LitteraturMagazinet är en intressant tidning med litterärt förtecken.
Bokslukare får tips om böcker och många intressanta artiklar om författare. Alltså en väldigt bra tidning för oss som gillar att läsa.

Därför är jag extra stolt över att jag blivit intervjuad av litteraturrecensenten och skribenten Emma Kreü. Jag träffade henne på Bokmässan i Göteborg och vårt möte har resulterat i en mycket trevlig och informativ artikel om mig och mitt skrivande. Hon har tidigare läst mina böcker och sökte upp mig på mässan.

Jag är nöjd med resultatet. I sin artikel har hon verkligen fångat mitt skrivande och mina böcker om bronsåldersflickan Fry.

 
Har du inte upptäckt LitteraturMagazinet tidigare så passa på och läs. Där finns många olika vinklingar på böckernas vidunderliga värld.

 
Monika

onsdag 31 oktober 2012

Hitta hem av Ann-Helén Laestadius


Hitta hem av Ann-Helén Laestadius är fjärde delen i serien om Agnes. En flicka med samiska rötter.

Jag har tidigare skrivit om de andra delarna. Sms från Soppero, Hej vacker och Ingen annan är som du. Jag gillar den här serien så därför var jag väldigt nyfiken när det nu utkommit en ny bok.
I fjärde delen kommer Agnes pojkvän Henrik till Solna. Hon är nervös men samtidigt glad. Men besöket blir inte riktigt som hon tänkt sig. Som väl är får hon en chans att åka till Soppero strax efter. Det är en återträff med gänget från konfirmationslägret, men även där händer det saker som hon inte har tänkt sig. Visserligen är allt bra med Henrik, men det händer många andra mystiska saker som är svåra att förstå. Och varför är mamma så glad och hemlighetsfull? Hon ljuger dessutom om var och vem hon träffar. Agnes börjar bli misstänksam.

 
Även den här delen gillar jag väldigt mycket. Det är små händelser i en ung människas liv, men som ändå kan ha oehört stor betydelse. Dessutom finns det en stark koppling tillbaka i historien. Vi påverkas mycket av vad som hänt i tidigare generationer och det gör också Agnes. I hennes liv finns de som levt före henne och för hennes del finns den historian i Soppero, långt bort från hennes liv i Solna.

Den här serien känns verkligen läsvärd. Rekommenderas både till yngre och äldre.

 
Monika

fredag 26 oktober 2012

Lilla Öra - text till en bild av Pia Johansson


Förra helgen var jag på Höststorm med Barnboksnätet. En skapande och skrivande helg.

Vi gjorde många fantasifulla och nyttiga skrivövningar. Dessutom skapade vi mat tillsammans och berättade historier. I min förra blogg berättadejag om helgen.
En av texterna jag skrev ingick i en övning där vi fick använda olika bilder.
Bilderna var illustrerade av Pia Johansson som också är medlem i Barnboksnätet.
Vi hade 15 minuter på oss att göra en text till bilden.

Det här är min text som jag kallat för ”Lilla Öra”. Bilden som jag använt syns längst upp i bloggen.

Lilla Öra har alltid varit nyfiken.
Så länge han kan minnas har han älskat att utforska världen omkring sig.
Tyst har han lyssnat till fåglarnas sång och vindens sus träden.
Han har lutat örat till marken och fått ta del av smådjurens sagor.
Längtansfullt har han sett hur vildgässen flugit mot andra länder.
I Lilla Öras värld kan allting hända.
Stenens viskande saga blir till ett äventyr.
Trädandarnas sånger flyter mjukt in i hans huvuds vindlingar.
De små fötterna gömmer han under sin långa kappa av fantasi.
Kappan är färgsprakande och sagomättad.”

 
Tack Pia Johansson för din underbara bild som startade så mycket fantasi.

 
Monika

måndag 22 oktober 2012

Höststorm - en författarhelg med mycket skapande


Jag har för första gången i mitt liv varit på Höststorm.
En gång om året samlas en del av författarna i Barnboksnätet och gör en skapande helg tillsammans. Det är en tradition som funnits i många år, men för mig är det första gången.

Barnboksnätet består av en stor grupp med författare från Västsverige. Gemensamt för oss är att vi alla är medlemmar i Författarcentrum Väst med bas i Göteborg. De flesta kommer alltstå från Göteborgstrakten.
 
Den här gången samlades vi i författaren Kristina Westerlunds hus i närheten av Limmared. Vi var åtta barn- och ungdomsboksförfattare. Några av oss är också illustratörer.

Tillsammans har vi skapat vår egen mat. Vandrat runt på den gamla gården från 1903 och lärt känna både historia och omgivningar. Gjort mängder av skrivövningar och fantasiövningar. Testat lite dramaövningar, Tai Chi och gjort egna seriefigurer som sedan blev seriestrippar.


Vi har skrattat mycket.
 
Vi har försökt att elda i vedspisen (vilket resulterade i ett rökfyllt hus, så nu är jag en enda stor rökridå, luktar ungefär som en rökt korv).
I den tidiga söndagsmorgonen gjorde jag en liten egen promenad och mötte två älgar i den stilla tystnaden.

Höststorm är verkligen att rekommendera.
Man behöver inte nödvändigtvis vara författare. Möts någonstans en helg och gör saker tillsammans. Alla kan bidra med idéer och kunskap.

Att skapa tillsammans är fantastiskt roligt och kreativt.

 
Monika

tisdag 16 oktober 2012

Allt vi aldrig gjorde med varandra av Inger Alfvén


Allt vi aldrig gjorde med varandra är den senaste romanen av Inger Alfvén. Exakt antal romaner vet jag inte. Hennes första kom ut redan 1964. Jag har aldrig läst någon bok av henne tidigare. Så det var spännande att ta tag i hennes text.

Den handlar om ett antal människors tankar under ett midsommardygn. Från morgon till kväll. Den unga kvinnan Viktoria skall gifta sig på sin pappas gård. Ett oväntat beslut. Ingen vet riktigt vem som är hennes blivande make. Vi får höra tankar om nutid och dåtid från hennes föräldrar. Skilda sedan femton år och från föräldrarnas nya relationer. Fosterpappan är död sedan några månader, men också hans tankar finns med under denna midsommarafton.

Det blir en betraktelse av människors liv och hur vi lever våra liv. Stundtals med briljanta formuleringar över människans märkliga sätt att ytligt svepa omkring i en slags tro att ”så här skall väl livet vara”.

Tycker om den här lågmälda men ändå spännande djupdykning i fem människors innersta. Känns som att den till slut ändå avslutas i någon slags lycka.

 
Monika

lördag 13 oktober 2012

Mo Yan och elefanter


En ny nobelpristagare i litteratur. Nr 109 i raden. Mo Yan är från Kina och man. Endast 12 av pristagarna har varit kvinnor. Förra året var det en man, året dessförinnan var det också en man. Tranströmer var verkligen värd priset, men borde inte Svenska Akademien fundera över att utjämna den totala manliga dominansen. Det verkar inte som att det finns några sådana tankar. Eller finns det inga kvinnliga författare som är tillräckligt bra? Det får mig att tänka på elefanter.

Mitt favoritdjur är elefanten. Jag älskar den stora tunga kroppen. De finurligt viftande öronen. Den märkliga snabeln. De kloka ögonen som glimmar i den skrovliga och rynkiga huden. En elefant har ett fantastiskt minne. Det sägs att de återvänder till ”begravningsplatsen” och gråter över sina förlorade släktingar. De har också en ovanligt bra förmåga i att samarbeta.

Jag har samlat elefanter i olika former. Tavlor, smycken, figurer, sagor. En gång fick jag rida på en elefant. Det var lite skrämmande. Trots att det är mitt favoritdjur. Jag har stor respekt för detta jättelika djur som äter 150 kilo föda per dygn. Träd, buskar, frukter, rötter, färskt gräs. Jag tror de måste äta hela tiden.

Honorna och ungarna lever i familjegrupper som leds av en matriark. För det mesta är det gruppens äldsta och mest dominerande hona. Hannarna lever ensamma. De kommunicerar och pratar med varandra i gruppen. De har en mängd olika ljud, som bara de själva kan förstå.

Kanske borde Svenska Akademien titta mer på elefanterna.

Patriarkat har vi nog av, tycker jag.
 
Bilden på Mo Yan har jag lånat på Wikipedia.

 
Monika

torsdag 11 oktober 2012

Sanningar i solen av Anna Hellerstedt


På Bokmässan i Göteborg var jag granne med Argasso förlag, som har som specialitet att ge ut lättlästa böcker. Jag blev lite nyfiken på hur man skriver en lättläst bok. Därför fick jag välja en av förlagets böcker. Det blev Sanningar i solen av Anna Hellerstedt.

Den är riktad till åldersgruppen 12-15 år och handlar om en femtonårig tjej som följer med sin pappa och hans afrikanska kvinna till Ghana i Afrika. Tjejen följer motvilligt med och vågar inte ens avslöja för sin invandrarfientlige pojkvän att hon reser med en svart kvinna och att hon reser till Afrika. Under vistelsen i Afrika förändras tjejens liv. Att jag beskriver henne som ”tjejen” är för att hennes namn inte nämns i boken.

Boken är givetvis lättläst. Åttio sidor och mycket stor stil hjälper till att förenkla läsandet. Jag läste den på en timme och jag vill snarare likna den vid en lång novell.

Jag gillar boken för det raka budskap som finns i den. Ett ställningstagande mot rasism och främlingsfientlighet. Kanske inte den mest spännande bok, men vägen är tydlig och budskapet talar.
Jag rekommenderar verkligen den till tonåringar och vuxna som har behov av att läsa en lätt och enkel text. Det här är en bok som kan öppna de stängda bokdörrarna för många som tror att de aldrig orkar eller kan läsa en bok.

 
Monika

onsdag 10 oktober 2012

1 2 3 Schtunk och Hemsöborna


 
I går kväll var jag på teater.

Hemsöborna av August Strindberg. Alla som fanns på 1960-talet minns säkert TV-serien med Sif Ruud, Allan Edwall och Sven Wollter i huvudrollerna. Den gick i repris under våren och då såg jag den igen. Svartvit, men ändå helt fantastiskt fångad både i bild och i skådespel.

I går såg jag Hemsöborna med den fria teatergruppen 1 2 3 Schtunk. En helt fantastisk grupp som framför olika klassiska pjäser på ett något annorlunda sätt. Tekniken är en blandning mellan clown och commedia dell’Arte och mycket improvisation. Helt enkelt ett alldeles eget sätt att angripa de gamla texterna. Publiken är hela tiden inblandad i händelseförloppet och resultatet blir fruktansvärt roligt. De två timmarnas föreställning är hela tiden kantad av skratt. Emellanåt kommer också allvaret in och vibrerar. Då finns också gråten och sorgen. Den här gruppen kan hantera skådespelets konst. De är duktiga skådespelare och har en gång i tiden spelat med Teater Halland, så de kan även det ”vanliga” skådespelarhantverket.

Lasse Beisher, som är en av skådespelarna, har jag spelat teater med för länge sedan. På 1980-talet var vi båda med i föreställningen Tok-Alfred. En poetisk och tänkvärd föreställning. En föreställning med stort hjärta. Lasse var väldigt bra skådis redan på den tiden. Sedan gick han scenskolan i Malmö och har utvecklats mycket.  

1 2 3 Schtunk är en turnerande teatergrupp. Om de dyker upp i din närhet så gå och titta på deras föreställning. Jag lovar att du inte blir besviken.

 
Monika

tisdag 9 oktober 2012

Jellicoe road av Melina Marchetta


Jag tror att jag precis har läst slut den bästa boken i år. Jag får väl säga ”tror” eftersom året ännu inte är slut, men Jellicoe road av australiensiska Melina Marchetta är verkligen en höjdare.

Berättelsen handlar om Taylor som blev lämnad av sin mamma på 7-Eleven när hon var elva år. Flera år senare nystas hennes liv upp. Allt har en koppling till Jellicoe road och till den internatskola som finns där. Det är konflikter och det är vänskap. Det är mängder med trådar som alla går tillbaka till en bilkrock som ligger tjugo år tillbaka i tiden.

Jag brukar ofta prata om ”läsarens port” att varje ny bok har en dörr som måste erövras, som måste öppnas. Får du inte upp dörren kommer du aldrig in i bokens mysterier. I samband med detta brukar jag också prata om att det gäller att ha tålamod, att inte ge upp för lätt.
Det var nära att jag gav upp Jellicoe road. Jag tog med mig den till Bokmässan och läste lite sporadiskt i den under sena kvällar när jag var väldigt trött efter de långa mässdagarna. Upplevelsen blev att jag inte fick något sammanhang. Det är många karaktärer i Marchettas roman och det kändes väldigt förvirrande i starten. Men när jag kom hem sa jag till mig själv att jag måste hitta dörren till Jellicoe road.

Jag är glad att jag är envis för det här är en oehört vacker historia. En sorglig historia, men ändå full av hopp, ljus och kärlek. Läs Jellicoe Road. Bestäm dig för att dörren skall öppnas. Det är en vidunderlig värld du möter.

Tack Eva Swedenmark för att du fick mig att läsa årets bästa bok.

 
Monika

måndag 8 oktober 2012

Kallocain av Karin Boye


Det förvånar mig lite att jag inte, för länge sedan, har läst Kallocain av Karin Boye. En klassiker som jag förmodligen borde funnit redan i tonåren. Nu är den däremot läst och jag kan verkligen rekommendera den till de som ännu inte fått denna upplevelse. Visst är det lite Orwells 1984 över den, men jag tror att de båda tagit intryck av både Sovjet och Tyskland. För övrigt kom inte 1984 ut förrän 1948 och Kallocain publicerades redan 1940.

Kallocain handlar om en världsstat med full kontroll över medborgarna. ”Ögat” ser ända in i det privata sovrummet. Kemisten Leo Kall är hängiven staten och uppfinner kallocain, ett slags sanningsserum som får människorna att erkänna sina innersta tankar. Det är gott nog för staten. Ett bra sätt att hitta upprorsmakare. Men det märkliga är att de flesta tycks hysa drömmar om ett annat liv – ett liv i frihet och kärlek. Leo Kall börjar tvivla på statens förträfflighet.

Kallocain är en kuslig framtidsroman. En science fiction med ett obehagligt totalitärt samhälle. På något konstigt sätt upplever jag den ändå som hoppfull. Människorna vill inte leva så här. De vill något annat och i den önskan och drömmen finns hoppet.

 
Monika

lördag 6 oktober 2012

Från dröm till docka - till utställning - till sånger


När jag bestämde mig för att avveckla min docksamling hade jag ingen aning om att jag först skulle göra en utställning. I dag har det varit premiär för min utställning ”Från dröm till docka” på Vallås bibliotek i Halmstad. Under tiden jag planerade utställningen hittade jag också inspiration till några sånger om dockor. I dag har jag framfört sångerna i samband med att jag hade vernissage för utställningen.

Nu kommer utställningen att pågå till den 27 oktober och om ett år skall den ställas upp på ett annat bibliotek så jag får vänta med att göra avvecklingen. Dockorna får vänta med att resa ut i världen. Jag skojade lite idag och sa att ”kanske kommer de aldrig att resa ut” för jag hittar på nya idéer runt dockorna och till slut kanske de stannar kvar hos mig.

Innan jag sjöng och berättade lyssnade jag på latinamerikanska rytmer med Manolo och Sinho. Härliga och medryckande toner för små och stora. Det fick så klart bli några sambasteg.

 
Nu tar jag helg och kryper in i bokens värld.

 
Monika

tisdag 2 oktober 2012

Nedpackning av Bokmässan i Göteborg


Efter fyra intensiva dagar på Bokmässan i Göteborg är jag tillbaka igen på hemmaplan.
Det har blivit många trevliga och intressanta möten.

Givetvis först och främst mina dagar med IMK förlag och författaren Inga Holm som jag delar monter med. Vi stöttar varandra väldigt bra. Det känns tryggt och smidigt att arbeta tillsammans med Inga.

Sedan har det varit en lång rad av möten. Många läsare som hälsat på mig och berättat om sina upplevelser av mina böcker. Många möten med författarkollegor från när och fjärran. Många av dem ser jag bara en gång om året.
 

Många möten har det också blivit med andra förlag. Min granne under mässdagarna var Argasso förlag. Ett trevligt gäng som förgyllde våra dagar. Det är viktigt med trevliga ”grannar” och de flesta brukar vara soliga och glada. Argasso förlag ger ut lättlästa böcker som även är för en äldre ålderskategori. Det tycker jag är viktigt. Det får inte bara vara i barnstadiet som det går att hitta bra och lättlästa böcker. Även unga vuxna och vuxna behöver denna form av böcker.

 
Klart slut från mig.

Nu blickar jag framåt mot nya äventyr.
I dag en föreläsning om bronsålder och fantasi. På lördag är det premiär för min dockutställning.

 
Monika

tisdag 25 september 2012

Nu är jag packad inför Bokmässan


På bilden syns en del av min packning till Bokmässan i Göteborg. I morgon åker jag och fixar med min monter tillsammans med författaren Inga Holm. Som vanligt delar vi på monter. I år har den nummer A01:03.

När vi har byggt klart montern så installerar vi oss i vår övernattningslägenhet. Efter det blir onsdagskvällen lugn och vi laddar inför den första mässdagen.

Under dagarna kommer jag att dela ut en del gratis ex av Månguden, andra boken om Fry.

Nu tar jag en liten bloggpaus och lever livet på Bokmässan. Återkommer när mässdagarna är över.

Kom gärna och hälsa på mig om du har vägarna förbi!

 
Monika

söndag 23 september 2012

Läsarens port på Bokmässan i Göteborg


 
Den årliga, jättegigantiska Bokmässan i Göteborg börjar på torsdag. Det kommer att bli fyra intensiva dagar för mig. Jag har min monter A01:03 att bevaka, men jag har också en föreläsning.

På torsdag 27/9 kl. 12.30 gör jag ett framträdande på Unga Scen vi Barnens Torg.

Läsarens port – varje ny bok måste erövras”.


Jag kommer att berätta om min syn på läsande och hur vi kan få framförallt barn och unga att läsa mer. Jag brinner verkligen för den här uppgiften. Varför blir en del människor stora bokslukare och varför vill en del inte ens titta åt en bok?
Om detta skall jag prata och samtidigt ge lite tips och råd till både lärare och föräldrar.

Välkommen att lyssna om du är på Bokmässan den dagen!

 
Monika

fredag 21 september 2012

Sommarhuset av Anna Fredriksson


 
Sommarhuset av Anna Fredriksson fick jag tips om via någons blogg. Jag reserverade den genast på biblioteket och nu har jag läst den.

Den handlar om Eva, som är äldst i en syskonskara, men som inte har någon kontakt med sina syskon. När hennes mamma dör måste de mötas. Gemensamt är de ägare till ett sommarhus som har varit Evas andningshål i livet. Där har hon tillbringat mycket tid tillsammans med sin mamma. Syskonen har inte varit där på många år. Nu vill syskonen sälja huset. De vill ha sitt arv.

Eva flyr till sommarhuset, men bara några dagar senare kommer syskonen med sina familjer. Kan deras möte i huset bli en möjlighet att hitta varandra igen?

Känner igen mig själv i denna historia. Så som det var när min mamma gick bort. Jag var ett ensambarn på gott och ont. Alltså hade jag inga att dela med, men jag fick också gå där själv med alla saker och minnen som i all hast måste plockas bort. Det går inte att lämna föräldrahemmet som ett museum. Det här är en lågmäld historia för långsamt läsande. Känslor som tornar upp sig.

 
Monika

torsdag 20 september 2012

Riddarnas kamp av Anna Jansson med illustrationer av Mimmi Tollerup


Riddarnas kamp är en barnbok av Anna Jansson med illustrationer av Mimmi Tollerup.

Den handlar om Emil Wern som under medeltidsveckan i Visby löser det skumma mysteriet med vem det är som saboterar riddarspelen.

Anna Jansson är nog mer känd för sina deckare om polisen Maria Wern. I den här boken har hon använt polisens son som mysteriedeckare. Boken ingår i en serie med böcker som kallas för Emil Wern detektiv och som utspelar sig på Gotland.

En trevlig och spännande bok för de som nyss lärt sig läsa.

 
Monika