Böcker av Monika Häägg

Böcker av Monika Häägg
Solbarnet, Månguden, Isvintern, Kungsgården, Jag spelar min roll, Grevens slott,Varulvens spår, Mumiens skatt, Augustimörker

fredag 29 juni 2012

Provsmak av musiken till Solbarnet


Den 14-29 juli spelas SolbarnetHallandsgården i Halmstad.
Solbarnet är min första bok om bronsåldersflickan Fry och dramatiseras av Halmstads Kvartersteater.
Nu pågår intensiva repetitioner och scenografin har börjat att byggas på den underbara utescenen.
Saga Isebring har gjort stämningsfull musik och sång. Jag är jättenöjd med musiken och tycker den passar bra ihop med pjäs och tidsålder.
Nu går det att provlyssna lite på musiken.
Här finns två länkar till Kvartersteaterns webbsida och musiken.
 Solbarnet  och Gudinnelära

På Kvartersteaterns webbsida berättas också om ett reportage som gjorts av Zvision.
Här finns en länk med bilder om reportaget.
Reportage Solbarnet

Biljetter till pjäsen kan du boka på ticnet.se

Varför inte kombinera en trivsam semestervistelse i Halmstad och ett teaterbesök?

Monika

onsdag 27 juni 2012

Kiruna flyttar - eller går det att flytta en hel stad?


Jag har i många år hört berättas om att Kiruna skall flytta. Första gången trodde jag knappt att det var sant.  Går det att flytta en stad? Nu är det nära, nu måste staden och centrum flytta. Malmkroppen pekar rakt in mot centrum och ju djupare LKAB gräver desto närmare kommer man. LKAB det stora statliga gruvföretaget, med nationella intressen, styr över människornas öde i Kiruna. En tredjedel av Kiruna, hela centrum, bostadsområden, sjukhus, gymnasieskola ska flyttas och byggas upp en halvmil bort.
Jag tycker det är en hisnande tanke. Ett gigantiskt jätteprojekt på ont och gott.
Vissa utvalda hus plockas ner och byggs upp igen. Vissa hus rivs helt och hållet. För människor kan det betyda att det blir stora hyreshöjningar när de blir tvungna att flytta in i en nybyggnation och kanske en tredubbel hyra. En omställning och ett djupt ingrepp i människors liv.

Men finns det någon annan möjlighet?
Förmodligen inte.
Kiruna står och faller med gruvan. Finns den inte, finns det inte heller mycket kvar av Kiruna.
Ett val som inte är ett val. Den enda möjligheten.
Det är bara att hoppas att LKAB, med sina stora vinster och sin stora statliga ägare, tar sitt ansvar. Att den här flytten får kosta. Inte för människorna som bor i Kiruna. Det är inte Kiruna kommun som skall betala. Det är vinsterna från gruvnäringen.


Tänker stilla, för mig själv, hur jag skulle reagera om min stad blev tvungen att flytta. Vill jag vara med på en sådan flytt? Tveksamt. Kanske flydde jag, men det är lätt att säga om man inte lever på en gruva.

(Bilden har jag lånat på Kiruna kommuns webbsida. Där pågår en arkitekttävling om hur Kiruna centrum skall se ut i framtiden. Tävlingen skall vara avgjord i början av 2013)


Monika

tisdag 26 juni 2012

Svartvintern av Marianne Cederwall


Nu har jag läst andra boken i Marianne Cederwalls serie om Hervor och Mirjam. I andra boken som heter Svartvintern upplever de en vinter tillsammans i Hervors hemby Kuivalihavaara (en fictiv by som har vissa drag av Vittangi).

I byn dyker den välkände operasångaren Ralph Sörarve upp och plötsligt börjar både gammalt och nytt leva. Gamla händelser får sitt uppklarande och det nya livet, som inte alltid innebär tvåkönade äktenskap, drar in i den ganska konservativa byn.

I andra boken finns också den lite magiska känsla som präglade Svinhugg. Även i denna finns en liten snudd av kriminalhistoria och den humoristiska tonen finns också med. En härlig blandning av vardag och spänning. Jag kommer säkert att också läsa Spinnsidan, som är tredje boken i serien.


Monika

måndag 25 juni 2012

Gittan och gråvargarna och Gittan gömmer bort sig


Pia Lindenbaum har gjort några underbara bilderböcker om Gittan. Jag har läst två av dem.
Gittan och gråvargarna och Gittan gömmer bort sig.

Gittan är en liten försiktig tjej. När dagis är på utflykt springer alla barnen omkring och hittar på en mängd med farliga saker, men inte Gittan. Hon vågar nästan ingenting. Gittan letar istället efter fina löv. Hon letar så mycket att hon inte märker att de andra går vidare. Plötsligt är hon ensam i skogen. Det är då hon träffar gråvargarna.
I Gittan gömmer bort sig besöker hon sin kompis Hjördis som är hemma med en ung tjej som är hennes dagmamma. Där finns också de små bebisbarnen. När de små ska sova hittar Hjördis på hyss med bebisarna. Gittan tittar på. Men plötsligt går det fel och Gittan blir anklagad. Då måste hon springa fort och gömma sig.

Allt slutar så klart lyckligt. I båda böckerna ställs allt till rätta och läsaren kan andas ut.
Underfundiga historier med trivsamma bilder av Pia Lindenbaum.

För åldersgruppen 3 – 6 år.


Monika

torsdag 21 juni 2012

En minnenas film


Önskade glad midsommar igår och tänkte inte skrivit något inlägg idag, men kunde inte låta bli. Jag blev så otroligt glad när jag var en av vinnarna i en novelltävling. Novellen ”En minnenas film” publicerades i Hallandsposten och Hallands Nyheters sommarbilaga, som låg i min brevlåda nu på morgonen. Vi är tre vinnare och det kommer ut tre sommartidningar under de närmaste månaderna. De övriga vinnarna var Elisabeth Larsson och Tania Bengtsson och jag säger ett stort grattis till de båda. Det skall bli spännande att läsa deras noveller.  Min novell fanns alltså med i första bilagan.

Så måste jag också berätta juryns motivering för den gjorde mig extra glad:

Monika Häägg skildrar levande och ömsint en strand och tid hon känner väl. En minnenas film rymmer nostalgi, vänskap och svek, författaren låter Göran ångra somliga livsval. Går skadorna att reparera? Kanske. I allra sista minuten gör Göran resan från Lund till Halmstad och novellen vibrerar”

 Till dessa ord och min text har det också gjorts en fin illustration av Ulf Hansson.

Jag tog ett foto av uppslaget i tidningen. Novellen finns inte på nätet, men så småningom kommer jag att publicera den här på bloggen. Nu låter jag den stå för sig själv i Hallandsposten.


Nu önskar jag, för andra gången, alla en glad och fin midsommar!


Monika

onsdag 20 juni 2012

Solbarnet på magiska Galgberget i Midsommartid


I förra veckan besökte jag magiska Galgberget i Halmstad och spelplatsen för Solbarnet. Då förundrades jag över hur denna höjd på ett märkligt sätt sticker upp nästan i centrum av staden. Halmstad är annars en väldigt platt stad. Obetydligt med backar eller sluttningar. Men om man går ut genom den gamla Norre Port, från 1600-talet, och sedan promenerar i fem minuter så står man vid foten av en brant kulle som kallas för Galgberget. På denna magiska och sägenomspunna plats har Solbarnet premiär den 14 juli.


Jag var och kikade lite på repetitionerna. Parkerade cykeln vid Galgbergets fot och pustade sedan mig upp för de branta trapporna. Precis när man kommer upp för den skogklädda kullen finns friluftsmuseet Hallandsgården och i fårhagen intill ligger spelplatsen. Från berget är det en vidunderlig utsikt över Halmstads centrum och havet som breder ut sig, med Hallandsåsen i fonden.


Den fina soliga kvällen, som jag var där, var det fortfarande en tom spelplats, ännu ingen scenografi. Nu i dagarna börjar scenografibygget och en del går redan att skymta om man är nyfiken.


I pjäsen, som utspelar sig i bronsålder, firar man den längsta dagen. Midsommaroffret har en central roll för handlingen. Om några dagar firar också vi, nutida människor, en mycket gammal och historisk tradition. Boka biljetter till pjäsen kan du göra på Ticnet.

Önskar alla en fin och glad midsommar!


Monika

tisdag 19 juni 2012

Håkan Bråkan och den spökiga källaren av Sören Olsson och Anders Jacobsson


Sören Olsson och Anders Jacobssons böcker om Håkan Bråkan och hans storebror Sune är säkert väldigt välkända för de flesta. De har varit både Julkalender och film. Jag har däremot inte läst någon bok tidigare. Därför plockade jag med mig en från biblioteket.

Håkan Bråkan och den spökiga källaren handlar om Håkan och två av hans kompisar på dagis som får gå ner i källaren och leta bland de gamla leksakerna. På ett, som vanligt humoristiskt sätt, får vi ta del av både inbillade spöken och andra lustigheter. Bilderna av Eva Lindén är väldigt roliga och förstärker på ett utmärkt sätt författarnas text.

Boken är för åldern 3-6 år, men går säkert också bra till barn som nyligen lärt sig läsa.


Monika

måndag 18 juni 2012

Ensam mullvad på en scen av Ulf Nilsson och med illustrationer av Eva Eriksson


Ulf Nilsson och Eva Eriksson är två mycket välkända bilderboksskapare. De har under åren bidragit med t ex Lilla syster kanin, som jag älskar, och Den fräcka kråkan.

Ensam mullvad på en scen handlar om en storebror som är världens roligaste och bästa på att sjunga. Men han vill inte sjunga om det är för stort och fint. T ex när det är vårfest i skolan. På en riktig scen och med strålkastare. Då får han istället bli den blyga mullvaden som bara säger några små ord på slutet. Synd tycker lillebror för storebror är ju egentligen världens bästa på att sjunga och hitta på skojiga sånger.

Underbara bilder och en härlig historia gör denna bok till ett litet mästerverk. Rekommenderas till åldersgruppen 3-6 år men fungerar så klart också för barn som nyligen lärt sig läsa.


Monika

torsdag 14 juni 2012

Viktor blir glad av Stellan Sjödén


Viktor blir glad av Stellan Sjödén är en finurlig och varm bilderbok. Den handlar om den lilla gubben Viktor som inte är så glad och som har svårt att finna någon glädje i livet. Han går därför till ett nöjesfält, men inte heller där finns det något som väcker någon glädje. Men så vinner Viktor en Nalle på ett lyckohjul och bit för bit börjar livet fyllas av den saknade glädjen.

Det här är en riktigt underbar liten pärla fylld med Magdalena W Lavebratts fina illustrationer.

Passar bra som högläsning, men också som lättläst bok för de som precis börjat läsa själva.


Monika

tisdag 12 juni 2012

Tips till bokdebutanter


När jag var på möte, i Författarnas Hus, för nya medlemmar i Författarförbundet fick jag lite olika råd och tips att tänka på, som författare.  Bl. a fick jag en liten enkel broschyr med råd till debutanter – att tänka på när du ska ge ut din första bok. Kanske så dags att läsa om när jag redan har gett ut fyra böcker. Men det fanns ändå lite matnyttigt som jag tänkte dela med mig om här på min blogg, eftersom jag ser att det är många bland mina bloggvänner som skriver och brukar skicka sina texter till eventuell utgivning.  

Vad bör jag då tänka på när jag skickar ett manus till förlag?

Alla verk och texter är skyddade av upphovsrätten, men det gäller att kunna bevisa att jag är författaren. Är det en faktabok kan det till och med vara viktigt att bara skicka ett synopsis och inte hela texten. Ett bra sätt är också att skicka en kopia i rekommenderad försändelse till dig själv. Din egen försändelse behåller du sedan oöppnad. Vid en eventuell tvist om vem som är upphovsmannen har du möjlighet att visa att din text existerade vid tidpunkten för det rekommenderade brevet. Var sedan också givetvis noga med att följa förlagets anvisningar om hur förlaget önskar ta emot manus för bedömning. Det är också bra att skriva i följebrevet att erbjudandet förfaller om inte förlaget svarat inom en viss tid. Sedan går det utmärkt att erbjuda till andra förlag. Skickar du till flera är det också bra att skriva att erbjudandet har gått till flera olika förlag.

Sedan stod det en del råd inför avtalstecknande och en del råd om avtalets innebörd och åtaganden.

Om de råden tänker jag återkomma i ett annat blogginlägg, för nu ser jag att sommarsolen tittar in och då vill jag titta ut!

Kungliga biblioteket, som ligger i Humlegården i Stockholm, fotade jag i höstas. Där förvaras alla tryckta och utgivna texter och där finns också mina böcker. Tyvärr har jag aldrig varit på insidan av huset.


Monika

lördag 9 juni 2012

Jag är jag av Emma Adbåge


När jag medverkade vid författardagen i Hässleholm så var också författaren och illustratören Emma Adbåge med. Hon berättade om boken Jag är jag. Då hade den ännu inte kommit ut, men hon läste ett litet kapitel från den kommande boken. För någon vecka sedan fick jag syn på hennes bok på biblioteket och då tog jag den med mig hem. Den är fylld av hennes fina illustrationer och riktar sig till åldern 6-9 år.

Boken handlar om Mickan som snart är åtta år. Hon kan verka lite blyg, men är det egentligen inte. Det är bara vissa saker som hon är rädd för. T ex vill hon inte spela teater. Så när hennes klasskamrater blir jätteglada när fröken berättar om pjäsen som de ska göra, så blir Mickan istället ledsen. Speciellt när fröken säger att Mickan passar så bra att spela Blyger. Men Mickan gillar också saker. Mest gillar hon att rita, kaniner och sin bästis Penny.

Det är väldigt intressant att läsa om Mickans funderingar över vad som händer runt omkring henne. En bra bok som handlar om vikten av att få vara sig själv.


Monika

torsdag 7 juni 2012

Svinhugg av Marianne Cederwall


När jag var i Stockholm, på Författarnas hus på Drottninggatan, för några veckor sedan, träffade jag flera författare. En av dem var Marianne Cederwall. Innan träffen för nya författare hade vi en trevlig stund tillsammans och pratade om varandras böcker. Vi upptäckte att vi hade likartade namn på våra böcker. Min tredje heter Isvintern och Mariannes andra heter Svartvintern. Givetvis blev jag nyfiken på Mariannes bokserie och nu har jag läst första boken som heter Svinhugg. Ännu mer spännande blev det när jag upptäckte att en av huvudpersonerna i boken heter Hervor. I mina böcker om Solbarnet Fry finns också namnet Hervor. Det är kung Ingemunds son som bär det namnet, men Hervor är både manligt och kvinnligt så i Mariannes böcker är det en kvinna.

Svinhugg är första boken om Mirjam och Hervor och utspelar sig i den lilla gotländska byn Kajpe Kviar. Tre män dör med bara några veckors mellanrum. Dödsfallen verkar naturliga, men är det inte något lurigt bakom? De två kvinnorna firar med snittar och champagne. Mirjam har återvänt, till sin hembygd, efter många års bortavaro och nu har hon beslutat att ge igen. De tre männen har behandlat henne väldigt illa och bit för bit får läsaren vetskap om vad som hänt.

Svinhugg är en spännande och lättläst bok. Den är på snudd till kriminalhistoria, men är långtifrån den vanliga mallen för sådana böcker. En både rolig och varm historia som ger mersmak. Svartvintern är andra boken och Spinnsidan, som utkom 2011 är tredje boken. Marianne berättade också att även en fjärde bok är på gång. Så alla som gillar Svinhugg kan se framemot många trevliga stunder.


Monika

tisdag 5 juni 2012

Nationaldagsfirande i Halmstad


Numera firar vi Nationaldagen. Den har ju blivit en helgdag och runt om i landet uppmärksammas dagen på olika sätt. I Halmstad firas den på Hallandsgården. På den platsen där min första bok Solbarnet blir teater i juli.

Klockan 11 blir det bl.a. fanborg och en skönsjungande manskör. Vacker musik av Halmstad Brass samt högtidstal av författaren Sara Beischer. Läs mer om programmet här.

Teatergruppen som ska spela Solbarnet kommer att vara där och dela ut flygblad om pjäsen. Dagen till ära kommer jag också att vara där och dela ut gratis böcker. Jag delar ut och signerar ett stort antal av min andra bok i serien om bronsåldersflickan Fry: Månguden.


 Önskar alla en fin helgdag och är du i närheten så passa på att komma till Hallandsgården och få ett gratis ex av min bok. Det är först till kvarn som gäller!


Monika

söndag 3 juni 2012

Torkade smörblommor


Idag har jag varit och plockat ett stort fång med smörblommor. De lägger jag ovanpå mitt hörnskåp och där lyser de gula blommorna ända till nästa år. Ja, faktiskt ända till jag slänger dem. Till slut blir de lite dammiga, men då är det återigen tid att plocka nya blommor.






Nu börjar också krusbär, päron och vinbär utveckla sina frukter. Om några veckor blir vinbären röda och svarta, sedan brukar jag äta vinbär ända långt in i augusti. Jag tror det är nyttigt att äta av bären varje dag. Det stärker immunförsvaret och håller förkylningarna borta under vintern. Päronen är inte ätbara förrän i september. I år blir det ingen stor skörd. Blomningen var dålig och det har inte utvecklats så många frukter.


I min fågelholk är det högsäsong. Herr och fru talgoxe flyger ut och in från tidig morgon till sen kväll. Hela tiden hörs de små liven som ropar på mer mat. Man kan lugnt säga att det är livat i holken. Tyvärr kan jag inte bidra med en ljudillustration och fånga herrskapet på bild har jag inte heller lyckats med. De har så rysligt bråttom att de inte har tid att ställa upp på bild. Om en eller två veckor blir det återigen tyst när familjen ger sig iväg ut i världen.


Monika