Böcker av Monika Häägg

Böcker av Monika Häägg
Solbarnet, Månguden, Isvintern, Kungsgården, Jag spelar min roll, Grevens slott,Varulvens spår, Mumiens skatt, Augustimörker

tisdag 30 april 2013

Kulturias Boktips - sista gången


 
I söndags var det återigen Kulturias Boktips. Denna gång på Kulturhusets kaféscen i Halmstad. Kanske sista gången? Vem vet, i alla fall är det inte planerat fler föreställningar.
 
Annika Lindstrand och "Mitt liv som pingvin"

Som alla tidigare gånger  var jag presentatör av skådespelare och författare, men jag sjöng också några sånger till gitarr. Kul, tycker jag, jag älskar att sjunga.
 
Irene Nilsson och ´"Damen med hunden"
Gustav Engman och "Jonny var en ung soldat"
Mathilda Gustavsson och "Sagan om meningen"

 

Det blev texter av Vilhelm Moberg, Katarian Mazetti, Anton Tjechov, Dalton Trumbo, Eva Moberg, Bo Sigvard Nilsson och Marcus Zusak.




Som vanligt avslutade jag med att uppmana publiken till att läsa.

Monika

söndag 21 april 2013

Spänn mig för Karlavagnen och Ensamma hjärtans kapell av Bo Sigvard Nilsson


Ibland läser jag bokserier bakvänt. Så var det med denna serie av Bo Sigvard Nilsson. Jag har tidigare skrivit om Gudalik och Min morfar egen. Gudalik är sista romanen i serien, den läste jag först. Nu har jag läst hela serien komplett. Spänn mig för Karlavagnen och Ensamma hjärtans kapell är tvåan och trean.

Hela serien handlar om Bo och hans morfar. Deras tid och liv tillsammans, från Bo`s barndom och upp till vuxen ålder. I Spänn mig för Karlavagnen får läsaren följa Bo och morfar till Dubrovnik i Jugoslavien. Det är mitten av 1960-talet och tillsammans med Konsumföreståndaren Harald Gardin och den gamle skolläraren Barr har detta udda gäng åkt till Titos land för att leta efter prästparet Elis och Katrina. Varför har dessa två försvunnit i Jugoslavien? Jo, de letar efter Katrinas förlorade dotter Magdalena. I andra boken är de tillbaka i Sverige och startar ett annorlunda kollektiv på landsbygden i trakterna av Göteborg. Deras ockupation av den gamla Herrgården ses inte med blida ögon av traktens befolkning.

Det här är en underbar serie. Något förvirrat började jag läsa den sista delen p.g.a. att jag använde en text i den boken till en monologkurs, men fann efterhand en fantastisk historia. Fylld av mänsklig värme och kärlek. Tyvärr en ganska glömd serie. Första boken fick jag låna på fjärrlån och de två sista fanns i bibliotekets magasin. Böckerna gavs ut på 1980-talet. Inte så länge sedan, men tillräckligt länge för att denna lysande serie mer eller mindre försvunnit i den strida bokfloden.

Monika

måndag 15 april 2013

Vistolkningskurs i Steninge


Vad är en vistolkningskurs?
Jo, mycket och intensivt, skulle jag vilja säga. Men också fantastiskt roligt. Under tre dagar över helgen har jag varit på Steninge vandrarhem. En underbar plats vid havet i Halmstad. En plats att besöka även om man inte sjunger visor. Vandrarhemmet är vänligt och ombonat, med havet som vy utanför dörren.


 
Kursen var anordnad av Visklubben Skeppet och det var Hanne Juul, från Nordiska visskolan i Kungälv som var sångpedagog. Hon arbetar med en speciell metod i ”Masterclass”. Varje deltagare sjunger sin sång och de andra får vara med och titta på under tiden som Hanne ger tips och råd om hur sången kan förbättras. Ibland väldigt handgripliga råd, vilket fick en av de äldre gentlemännen på kursen att ligga ner på golvet med benen upp mot väggen medan han sjöng sin sång. Varför gör man så? Jo, han fick på det sättet en känsla för hur han med magstöd kunde bli bättre i sin andningsteknik. Sedan var det allt från att köra inbillad motorcykel under tiden man sjunger till att stoppa in fingrarna i munnen för att få en bättre sångteknik.

 
Låter det konstigt? Nej, alla blev på några dagar väldigt mycket bättre vissångare. Så alla dessa övningar gav verkligen resultat.

Efter tre dagar var det bara att åka hem och fortsätta öva, men alla var överens om att vi vill ha mer kurs med Hanne.

Monika  

söndag 7 april 2013

Teaterfestival i Halmstad


 
Det finns något befriande och hoppfullt över glada teateramatörer. 
 
 
 I går var jag på Halmstads Kvartersteaters årliga teaterfestival på Kulturhuset i Halmstad. Det är den dagen när alla Kvartersteaterns grupper och kurser spelar sina pjäser för varandra. Ett 70-tal barn och vuxna färgade festivalen i hela regnbågens palett.
 
Det jag blev bjuden på var en kreativ och egenskapande glädje. Det fullständigt sprudlade av entusiasm från scenerna. Det tisslades och tasslades. Sminkade skådespelare i alla hörn och vrår.
 
Det var underbart att se vilken positiv energi som bor i kultur som skapas av helt vanliga människor. Från barn till vuxna.

 
Det bara är så. Mer egenskapande kultur till folket!

Monika