Böcker av Monika Häägg

Böcker av Monika Häägg
Solbarnet, Månguden, Isvintern, Kungsgården, Jag spelar min roll, Grevens slott,Varulvens spår, Mumiens skatt, Augustimörker

torsdag 30 oktober 2014

Twin Peaks tillbaka igen


Jag roar mig med att se avsnitt av Twin Peaks.

Den där serien som blev så populär på 90-talet. De båda manusförfattarna David Lynch och Mark Frost planerar nu för nya avsnitt av serien. De spelas in nästa år, och 2016 kommer de att sändas.
Så nu tittar jag på de gamla avsnitten, och hör och häpna, jag har inte sett dessa förut!

På 1990-talet arbetade jag förfärande mycket kvällsarbete på teatern.

Det var väldigt kul och spännande, men en av nackdelarna var att jag aldrig kunde följa någon teveserie. Det var helt enkelt inte lönt. Jag hade bara missat avsnitt och till slut inte fått något sammanhang i serien. Alltså fick jag låta bli Twin Peaks. Trots att många höjde serien till skyarna.
Nu för tiden går det att se serier precis när man själv vill. En helt annan situation. Twin Peaks finns på Netflix och jag ser några avsnitt då och då. När andan faller på.

Så nu lär jag känna alla de där karaktärerna.

Agent Cooper och Sheriff Truman
Agent Cooper, Sheriff Truman, Donna Hayward, Audrey Horne, James Hurley, och alla de andra som rör sig I det mystiska Twin Peaks.

Jag har nästan sett klart första säsongen.

Men andra är visst desto längre, än så länge har jag inte börjat gäspa.
Nej, jag gillar de här ganska överdrivna karaktärerna, och det otroliga nät av konspirationer som täcker denna mordhistoria. 

Monika

tisdag 28 oktober 2014

Halmstads Teater fyller 60 år



Halmstads Teater byggs 1954 (foto lånat från teaterns webbsida)
I september fyllde jag 60 år. Jag har tidigare skrivit om mitt firande, som inte var något firande, men en väldigt härlig resa till Kivik.

Samma höst som jag föddes invigdes Halmstads nya teater. Den hade varit ett önskemål, sedan lång tid tillbaka, och i november var det äntligen invigning på denna stolta byggnad. Teatern var sedan mitten på 1800-talet inhyst i Hotell Mårtensson på Storgatan och dit kom många resande teatersällskap.

Den nya teatern var också kombinerad med Folkets Hus.
Gamla Folkets Hus, Halmstad (foto storstrejken 1909)
Det gamla Folkets Hus, som låg ett stenkast bort, var en trevlig träbyggnad i klassisk stil. Byggd i den tidiga arbetarrörelsens begynnelse. 1944 träffades mina föräldrar i denna byggnad. De var båda med i en kabaré, som spelade, i denna gamla byggnad, under en av de kallaste krigsvintrarna.  Jag vet att mamma berättade om den där marskvällen när det var mer än tjugo minusgrader och de strosade hem genom Halmstads centrum. De stannade vid ett skyltfönster med pälsar, och då hade min blivande pappa sagt att någon päls kunde han tyvärr inte köpa till henne.
Mina föräldrar Verner och Kerstin Sjöberg
Men de blev väldigt lyckliga ändå, sång och spel var en stor del av deras gemensamma liv, och den där speciella dagen i mars firades i sextioett år med en blomma.

Den 13 november firas de sextio teateråren med ett stort kalas och öppet hus. Det blir en lång rad med artister och 50-tals entré. Biljettpriset är bara 5 kronor.

 På sitt sätt spännande att tänka tanken att jag är ”teatergammal”.

Monika

söndag 26 oktober 2014

Nyinspelning av Kvinnans sång


Tomtens sång från Cabarét... så har vi jultid 1993
Jag har gjort en nyinspelning av Kvinnans sång. Sången har använts i ett flertal kabaréer som spelats av Halmstads Kvartersteater.

Första gången skrev jag text och musik till Cabaré… så har vi jultid som spelades på Andersberg i Halmstad 1993. Då kallades den för Tomtens sång och sjöngs av själva jultomten.
Cabarét... en strålande jul 1998
1998 återanvändes sången i Carbarét… en strålande jul som spelades på Vallås Kvartersteater och 2006 fanns återigen denna sång med i Cabarét…Julstrul som spelades på Kulturhuset i Halmstad.

Cabarét... Julstrul 2006
Sången handlar om våld, och att oskyldiga drabbas. Den som drabbas kan vara den finaste människan, den godaste och det kan till och med vara den mest snälla. I föreställningarna är detta personifierat av jultomten.

När jag sjunger sången kallar jag den för Kvinnans sång. En betrakterska som levt genom tiderna, som sett och hört allt. 

Monika

fredag 24 oktober 2014

Sonat till Miriam av Linda Olsson


För en tid sedan skrev jag om Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson. Jag upptäckte hennes skrivande genom en kommentar, från henne, på mitt youtubeklipp med min sång Lilla Svarta du, en hyllningssång till koltrasten. Hennes debutroman gav mig mersmak, och nu har jag också läst hennes andra roman Sonat till Miriam.

I romanen får läsaren följa Adam Anker, som hastigt mist sin dotter Miriam. Adam är musiker och dottern har växt upp ensam med honom i Nya Zeeland. Men Adam är uppvuxen i Sverige, men med en mamma som har ett ursprung i Polen. Genom dotterns död och hennes sista ord, som uppmanar honom att göra något annorlunda av sin dag, beger sig huvudpersonen till Krakow för att söka sitt ursprung.

Det här är också en roman som är som gjord för mig. Linda skriver om sorg, kärlek och hur svårt livet kan vara. Men i hennes texter finns hela tiden ett ljus, trots alla svårigheter. Texten bygger också på en spänning för läsaren, som ett pussel som man långsamt får en bit i taget. Till slut sitter läsaren med den kompletta bilden. Jag fällde en tår, kanske inte något alla gör som läser den här romanen, men jag gjorde det. I de sista självande sidorna.

Sedan fanns ju koltrasten även i denna bok. Nu ser jag ännu mer framemot att läsa Lindas nyligen utkomna roman I skymningen sjunger koltrasten. Jag står i bibliotekets kö, men det är ganska många före mig.

Monika

Ja, är det någon som vill lyssna till min sång om koltrasten så finns den här:

 

onsdag 22 oktober 2014

Halländsk bokmässa på Halmstads stadsbibliotek


Under det senaste året har jag varit med i en samarbetsgrupp som har planerat en Halländsk bokmässa. Det har varit många möten och en rad med idéer, som nu blir verklighet den 29 november på Halmstads stadsbibliotek. Jag har, tillsammans med författarna Anna Pia Åhslund, Torbjörn Johansson och Annika Bengtsson, varit representant från Hallands författarsällskaps styrelse. Det har länge varit ett önskemål, och tillsammans med Regionbiblioteket och stadsbiblioteket har vi planerat denna första bokmässa för halländsk litteratur.

Så nu säger jag:
Välkommen till en stor fest för boken! Bokprat på scen, paneldiskussion, workshop, bokbord med försäljning, och mycket annat.
Ett fyrtiotal författare och andra litterära aktörer verksamma i Halland presenterar sin verksamhet, sina böcker och berättar om sitt skrivande. Kom och ta del av spänning och romantik, barn- och ungdomsböcker, historia, kulturhistoria med mera.
• Bokförlag
• De litterära sällskapen
• Debatt: "Går det att leva som författare i Halland?"
• Framträdande kring Erik Lundbergs författarskap
• Författarpresentationer
• Hela Halland läser 2015

Det är fri entré och givetvis kommer jag att finnas med som författare. Jag kommer att berätta om mina böcker om Solbarnet. Hur fick jag idén till böckerna och vad handlar bokserien om. Givetvis kommer det att finnas möjlighet att köpa böckerna också. Jag lovar ett riktigt bra mässpris!


Program och samtliga medverkande författare kan du läsa om på Regionbibliotekets webbsida.

Monika
Lördagen den 29 november
Kl. 10–16!
Fri entré
www.regionhalland.se/bokmassahalland

Halländsk bokmässa 2014 arrangeras av
Kultur i Halland - Regionbibliotek, Stadsbiblioteket Halmstad och Hallands författarsällskap.

 

måndag 20 oktober 2014

Tjuvarnas Herre med Halmstads Kvartersteater


Den 15 november är det premiär på Tjuvarnas Herre med Halmstads Kvartersteater. Pjäsen, som bygger på Cornelia Funkes bok, har skrivits av Emelie Olsson, som också är regissör för denna ambitiösa föreställning.

Barn- och ungdomsromanen, som nu blir en familjeföreställning, utspelar sig i Venedig 2001 och kan beskrivas som en spännande nutida saga med inspiration från klassiker som Oliver Twist, Harry Potter, Bröderna Lejonhjärta och Peter Pan.
Berättelsen handlar om de tyska bröderna Prosper, 12, och Bo, 5, som tillsammans har rymt till Venedig för att undkomma den stränga moster Esther, som har fått vårdnaden om pojkarna efter deras älskade mors död. I Venedig har barnen funnit tillflykt i en gammal övergiven biograf tillsammans med tre andra unga rymlingar. Alla försörjs de genom den mystiskte Tjuvarnas Herres stölder. Venedigs främste privatdetektiv, Victor Getz, får i uppdrag att söka efter de försvunna pojkarna.

Under ett år har Emelie repeterat med sin ensemble och snart blir det premiär på Kulturhuset i Halmstad. Biljetter finns att köpa på ticnet.se och Halmstads turistbyrå.

Gå och se denna föreställning som är både spännande och välspelad. Inte minst för att Emelie Olsson är en av dessa unga tjejer som växt upp och startat sitt teaterliv i Kvartersteatern. Ett långsiktigt arbete, som kräver många år och en stor insats från både entusiastiska teaterpedagoger och eldsjälar, men som också haft ett bra ekonomiskt stöd från Halmstads Kommun. Till just den här föreställningen utgår ett projektbidrag, men det långsiktiga bidraget från kommunen, det som gett denna starka grund med många duktiga ledare, finns sedan ett par år tillbaka inte mer.

Och till sist, inte minst, gå och titta för detta kan vara Kvartersteaterns sista föreställning. Föreningen har under nästan trettio år producerat bort emot 280 teaterproduktioner. En imponerande siffra, som döljer tusentals människors engagemang. Men, eldsjälar lever inte av luft, och snart kanske inte detta fantastiska engagemang finns mer.

Monika

lördag 18 oktober 2014

Krasse - en slingrande överlevare


Jag tog några bilder på min krasseplanta. När jag tittade på närbilden såg jag att det satt en liten insekt mitt i blomman. Den märkte jag inte när jag fotade.

Hösten sveper in i trädgården och bit för bit plockar jag bort och skär ner växter. Ett arbete som kommer att pågå några veckor. Sedan kan jag säga god natt till trädgården och låta den sova över vintern. I dag har jag burit in mina trädgårdsmöbler, för bara en vecka sedan var det sommarväder och det blev en härlig fikastund, med ljumna vindar och blå himmel. Men, hösten fanns ju där då också, den syntes i gulnade blad och blommor som lever på sina sista skälvande stunder.

Men krassen växer och frodas. Tänk att en enda planta kan växa sig så stor! På bilden syns framsidan av min vägg, men plantan är lika stor på baksidan. Krassen sparar jag, den får fortsätta att växa så länge det går. Så länge det inte blir kallare nätter och frost, då kommer plantan att fortsätta sitt klättertåg.
 
Monika

torsdag 16 oktober 2014

FLUM - en tidskrift för poesi


FLUM nr 31 - foto Bo Strömberg
För en tid sedan utkom 31:a numret av FLUM, en tidskrift som ges ut av föreningen Poesi i Halland.
Jag har tidigare skrivit om denna lilla poesiskriften som tar emot dikter från hela Sverige, och det är många, både unga och gamla, som på detta sätt får sina alster publicerade.

Redaktionen består av några hängivna poesiälskare från föreningens styrelse, och den grafiska formen och layout görs av föreningens ordförande Inka Persson. En sann entusiast och eldsjäl som under många år slitit med både föreningens verksamhet och den poetiska skriften.
Halmstads Kulturnämnd ger ett ekonomiskt stöd till tryckningen och gör på så sätt det möjligt att ge alla dessa poeter en plattform. Visst går det att publicera sina dikter på nätet, men att se sin poesi i snygg layout, tillsammans med bilder, är ändå en större självkänsla.
I det senaste numret har också den duktige fotografen Bo Strömberg (också styrelseledamot i föreningen) bidragit med många underbara foton.

Här kommer ett smakprov från Kalle Mossberg, en av poeterna:

Meningslösheten  
är mitt allt och mitt inget.   
I ruinerna   
av min egna fasad  
skymtar jag   
mitt dammiga hjärta.   
Min rytm  
är i ständigt krig.   
Den är i otakt  
med en otäck omvärld.  
Jag vattnar min maskros   
med blod och tårar.  

Köp FLUM och ge ett stöd till en förening som kämpar, en förening och en tidskrift som är helt beroende av att det finns eldsjälar.

Monika

tisdag 14 oktober 2014

Torka chili på snöre


Peruwian purple
I somras fick jag en chiliplanta av min svägerska. Peruwian purple, en ganska ovanlig variant med lilaskimrande blad och blommor.

Blir frukterna också lila, tänkte jag och spanade länge efter att blommorna, som slog ut rikligt på plantan, skulle sätta frukt.
De blev inte lila, utan nästan helt svarta. Som stora oliver.
Sedan kom nästa undran. När är de mogna?
Svaret kom efter ett tag. När de är röda.
Så denna lilablommande planta gick från lila till svart och slutade i rött.

 Det blev mängder med frukter på plantan och då beslöt jag mig för att försöka torka på ett snöre.
Jag trädde upp frukterna på ett bommullssnöre och hängde dem som ett halsband på köksväggen.
Snyggt och nästan lite julstämning.
Nu har jag chili hela vintern.

Monika

söndag 12 oktober 2014

Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson


I våras gjorde jag en inspelning av min hyllningssång till koltrasten. Samma dag som jag la den på youtube fick jag en väldigt positiv kommentar av Linda Olsson. Sången och bildspelet hade nått henne i Auckland, Nya Zeeland och hon satt och skrev på sin nya roman I skymningen sjunger koltrasten. Givetvis blev jag glad över att min sång kunde nå så långt bort.

Jag blev också nyfiken på Lindas romaner och på Stora Bokbytardagen hittade jag hennes debutroman nu vill jag sjunga dig milda sånger.

Romanen handlar om den unga författaren Veronica, som kommer till ett ensligt hus i Dalarna. I huset bredvid bor den gamla kvinnan Astrid. En enstöring som lever med mörka familjehemligheter. Mellan dessa båda uppstår en förtrolig vänskap och i ett långsamt tempo får läsaren ta del av de båda kvinnornas historia.

Det här är verkligen en helt underbar bok som först utgavs på engelska, men så småningom översattes och utkom på författarens modersmål. Med ett målande språk som inger känslan av naturens växlingar och berättande om sorg, men också stor kärlek, ger Linda Olsson mig en stor upplevelse. Det har varit lite si och så med mitt skönlitterära läsande under sommaren, men här fick jag en bok som gick rakt in i mitt hjärta.

Jag är så glad att Linda uppmärksammade min koltrastsång, för det ledde mig till hennes böcker. Jag är nu mycket nyfiken på hennes andra romaner och givetvis kommer jag att läsa I skymningen sjunger koltrasten, som utkom nu i september.

Monika

torsdag 9 oktober 2014

Ett ödesdigert vikingatåg av Mats G. Larsson


Min sommarläsning har innehållit mycket vikingar. Ett ödesdigert vikingatåg av Mats .G. Larsson är ytterligare en i den långa raden.

Boken handlar om Ingvar den vittfarnes resa i österled 1036-1041. För lite mer än 950 år sedan återvände ett fåtal uttröttade och slitna deltagare från en stor och mäktig expedition. Det var de män som överlevt ”Ingvarståget”.  Resan startade i Stockholms skärgård och Ingvar, som var ledare för expeditionen, hade dött och låg begravd i Särkland. De hade förmodligen nått längre Österut än någon annan tidigare hade gjort. De hade deltagit i strider för den ryske storfursten Jaroslav och de hade också krigat för en kung i Särkland och vunnit stora segrar. Den här resan finns omtalad både i skrift och på en mängd runstenar, som rests av ättlingar till deltagarna i resan.

Mats G. Larsson har forskat i både runstenars skrift och isländska sagor, samt många andra texter som vittnar om denna resa. I flera generationer levde minnet om denna farofyllda resa kvar hos människorna runt Mälardalen.

En spännande historia, som visar på mod, påhittighet och äventyrslystnad. De vikingatida männen lovades rikedom och ära, men många blev kvar långt borta från sin hembygd, men det måste ha varit en fantastisk upplevelse.

Monika

tisdag 7 oktober 2014

Nypon - en frukt med många goda egenskaper


Hösten sveper över oss, och vindarna har blivit betydligt kallare. I dag regnar det här hos mig i Halmstad, men i går sken solen och då passade jag på att plocka nypon.
Idén med att plocka denna lilla röda frukt fick jag för några veckor sedan i Kivik. När jag satt och beundrade havsutsikten vid Haväng kom ett äldre par och gick förbi med var sin korg. Givetvis blev jag nyfiken, var de svampletare, eller vad var det som skulle hamn i korgarna?

Jo, det var nypon. En frukt som växer i mängder längs våra stränder.

Nyponsoppan kokar
Så igår plockade jag nypon och sedan blev det både nyponsoppa och nyponmarmelad. Frukten som innehåller en gigantisk mängd C-vitamin (en kopp nypon kan innehålla lika mycket C-vitamin som 35-40 apelsiner) kan också vara bra mot ledvärk.

Nyponsoppan kokade, min käre Ulf, utan att göra något med frukten. Bara rensade och snoppade bort det lilla ämnet som sitter i toppen av frukten. Bär och vatten kokade i ca 20 minuter och sedan passerade han fruktköttet i en passervagga och därefter fick soppan ett nytt uppkok. En del socker hällde han i, men inte överdrivet mycket. Soppan behöver inte smaka som karamell, den är god ändå.

Under tiden testade jag att göra marmelad.

Nyponmarmelad
Det är lite pilligare, för då fick jag dela frukterna och gräva bort de vita frön, och ludd, som sitter inuti. Luddet kan klia, och jag minns att det var någon slags skämt när jag var barn, att trycka ner nyponets innanmäte i nacken och ryggen. Det kliar väldigt mycket. Tror det kallas för klipulver. För att slippa det kliande pulvret, när jag rensade frukten, använde jag plasthandskar, men det var ganska besvärligt och kletigt att bli av med alla vita frön, så slutresultatet blev bara en halv burk med marmelad.  

Tålamodet försvann, men marmeladen blev väldigt god!
Koktiden var ca 5 minuter och tillsammans med vanligt vitt socker och rörsocker, samt saften från en halv citron och lite vanilj, så blev marmeladen himmelsk i smaken.

Nypon på tork
Överblivna nypon har jag torkat. En omgång, som jag lagt på tidningspapper för att lufttorka och en omgång som jag torkar i ugnen på ca 80 grader.
Sedan får jag se vilken torkningsmetod som var bäst.
Just nu luktar det nypon i hela huset. En god doft.

Monika

torsdag 2 oktober 2014

Han for österut till Gårdarike av Mats G. Larsson


Jag har tidigare skrivit om Mats G. Larssons bok om vikingarnas härjningståg i västerled, till England. I Han for österut till Gårdarike berättar Mats om de täta resorna som också gjordes österut.

Gårdarike var vikingarnas namn på Ryssland. Via de ryska floderna tog sig vikingarna till Holmgård (Novgorod) och Könugård (Kiev) och sedan också till det bysantinska riket och en av dåtidens största städer – Konstantinopel – som vikingarna kallade för Miklagård.

De var inte bara plundrare och handelsmän utan också kolonisatörer och legosoldater i de rusiska furstarnas följen.
Vikingarna hade stor betydelse för födelsen av det som idag kallas för Ryssland. Detta är en ganska okänd del av vår svenska historia. Många av dessa nordbor blev kvar i Ryssland och blev en del av det ryska riket.  

Sigtuna var det dåtida Sveriges knutpunkt och det har påträffats mängder av fynd i arkeologiska utgrävningar som visar på att kontakterna med Ryssland var omfattande och att det också funnits ett visst slaviskt befolkningsinslag i staden. Vikingarna var öppna för nya influenser och via sina resor i österled vidgades deras vyer. Vikingen var inte så urnordisk och traditionsbunden som senare historiker försökt måla upp. De var ett folk i förändring och påverkades, på samma sätt som vi, av influenser från andra delar av världen.

Monika