Böcker av Monika Häägg

Böcker av Monika Häägg
Solbarnet, Månguden, Isvintern, Kungsgården, Jag spelar min roll, Grevens slott,Varulvens spår, Mumiens skatt, Augustimörker

tisdag 31 maj 2011

Vinn - Kungsgården!



För att fira boksläppet den 27/8 lottar jag och Monkaland Bokförlag ut några rykande färska exemplar av Kungsgården som är fjärde boken om Fry. Är du lycklig vinnare kan du också välja någon av de andra böckerna som vinst!
Tävlingen avslutas den 15/9 och det enda du behöver göra är att skicka ett mejl till Monkaland Bokförlag och berätta vilken av böckerna du önskar som vinst. Skicka meddelande till info@monkaland.se och anmäl att du är intresserad av att delta i tävlingen.
Vinnare kommer att dras i samband med Bok & Biblioteksmässan i Göteborg i september.
Meddelande om vinst får du på mejl och boken kommer så klart att skickas till dig om du inte har möjlighet att komma till bokmässan.
Läs mer på http://www.monkaland.se/

Välkommen att tävla!

Monika

måndag 30 maj 2011

Nirvanaprojektet av Stefan Tegenfalk

Nirvanaprojektet av Stefan Tegenfalk är andra delen i kriminaltrilogin om Walter Gröhn och Jonna De Brugge. Jag har i ett tidigare blogginlägg berättat om första delen som heter Vredens tid.


Leo Brageler, som är skyldig till flera brutala mord, är spårlöst försvunnen och utredningen som påbörjades i första boken står sedan flera månader och stampar. I inledningen till andra boken sker ett gisslandrama som plötsligt leder jakten i en oväntad riktning.
Allt pekar på att Brageler hålls fången, men av vem och varför?
Snabbt kastas läsaren in i den spännande och dramatiska fortsättningen på Vredens tid. Jag tyckte att första boken hade ett mycket snabbt tempo, men i andra delen skruvas detta ytterligare. Samtidigt känns Nirvanaprojektet mer välskrivet och det märks att författaren har utvecklats. Jag ser verkligen framemot Den felande länken som är sista delen i denna hisnande trilogi. Tredje delen utkommer i september 2011.

Monika

söndag 29 maj 2011

Våldsamma sammandrabbningar i bronsålder

Läste en liten oansenlig artikel som var publicerad i min lokala tidning Hallandsposten.
Under rubriken: Vetenskap, fanns en text från (TT) om ett bronsåldersslag i norra Tyskland. Sådant får alltid mina ögon att titta en extra gång.
En grupp arkeologer har gjort utgrävningar längs Tollensefloden och hittat kvarlevor av ett hundratal, främst unga män, rester av hästar och träklubbor. Många uppvisar skador på kraniet, hårda slag och pilspetsar. Exakt plats för slaget är oklart för kropparna tycks ha dumpats i floden och flutit en bit nedströms innan de spolats iland. Slaget är beräknat till ca 1200 f.Kr.
Det här slaget vid en flod i norra Tyskland passar så otroligt bra in i min sista bok om Fry. Genom alla böckerna beskriver jag, i historiska drömsekvenser, uppväxten för Frys mamma och morföräldrarna. Utan att avslöja för mycket om vad som händer i sista boken, Kungsgården, så kan jag säga att det här slaget finns med som en del av den ganska kortfattade historiebilden. Det är inte beskrivet som ett slag, men det är något dramatiskt som händer och det händer i norra Tyskland. I mina tankar har det varit något liknande. Är det inte konstigt? Jag har skrivit i boken om denna händelse som jag inte visste något om. Nu läser jag om den.
Den som vill veta mer om denna utgrävning kan läsa om arkeologernas slutsatser i tidskriften Antiquity.
Bilden är från Fylleån
. Den lilla ån som flyter nedanför den plats som jag kallar Kungsgården. Idag finns där ett bostadsområde som heter Brogård, men en gång i tiden fanns där stora långhus både från bronsålder och järnålder.

Vid Fylleån har också varit ett stort slag. 1676 var sista gången danskarna försökte erövra Halmstad. Slaget brukar kallas för: Slaget vid Fyllebro. Danskarna tog sig aldrig över ån och efter det har Halland fortsatt att tillhöra Sverige.


Monika

lördag 28 maj 2011

Världshemligt och Bladen brinner av Barbro Lindgren











Nu har jag också läst både Världshemligt och Bladen brinner av Barbro Lindgren. De är fortsättningen på Jättehemligt som jag skrev om för en tid sedan.
Barbro Lindgren berättar på ett underbart och humoristiskt sätt om sin egen uppväxt mellan tio och femton år. Det står på baksidan av böckerna att det är uppriktiga och gripande berättelser och det vill jag verkligen hålla med om.
De tre böckerna har utkommit i ny upplaga på Karneval förlag. (Utgivna 1971-1973 på Rabén och Sjögren). I den nya upplagan finns det foto från Barbro Lindgrens egen ungdomstid och de förstärker hennes berättelse. I Bladen brinner finns också det refuseringsbrev som Astrid Lindgren skrev till den unga Barbro 1952. Astrid uppmanar den unga författaren att inte tappa sugen. Hon skriver också att ALLA författare får sina första manuskript i retur.
Något att tänka på.
Alla tre böckerna är underbart underhållande att läsa och jag var helt enkelt tvungen att skriva en gång till om mina läsupplevelser, nu när jag läst alla tre.

Monika

torsdag 26 maj 2011

Omslaget till Kungsgården



Innan jag skickade omslaget på Kungsgården till tryckeriet så provade jag att göra en utskrift på min egen skrivare. Det är alltid spännande att se omslaget med fram och baksida i provtryck. Jag är väldigt nöjd med baksidan också. Det är spännande med det mörka bronsåldershuset som syns mot den rödglödgade himlen. På bilden syns också bokens rygg. Det har varit olika färger på bokseriens ryggar, men ändå samma design. Det skall finnas ett igenkännande, samma typsnitt, samma layout.

Nu är också inlagan och redigeringen klar och skall bara ändras till färdig tryckfil.

Sedan är väntans tider fram till boken kommer från tryckeriet. Det är alltid en speciell känsla att hålla det första exemplaret i handen. Nästan som ett nyfött barn.


Monika

tisdag 24 maj 2011

Bob Dylan fyller 70 år!



Robert Zimmerman eller som han för det mest kallas: Bob Dylan uppnår idag den aktningsvärda åldern 70 år.
Känns lite märkligt att denna evigt unga poet och låtskrivare tillhör det äldre gardet.
Idag skrålar jag på A hard rain`s a-gonna fall. Den har jag nog mest hört med Joan Baez och inte så mycket med Dylan själv. Hennes underbara klara röst. En påminnelse om 60-talet.
Blowin in the wind har väl alla försökt sig på och Thimes they are a-changin, Like a rolling stone, Mr Tambourine man
Många sånger och mängder med texter.
Jag bugar och niger.
Grattis Bob!

Monika

*****

måndag 23 maj 2011

Lägret av Oscar K. och Dorte Karrebaek


Jag fick en stor bilderbok i min hand när jag var på biblioteket.
Lägret av Oscar K. och Dorte Karrebaek.
Barndomen drabbar alla står det på baksidan av boken. Det är sant för vi har ju alla varit barn. Men John, Teresa, Hamid, Krzysztof, Rakel och de andra barnen som hamnar i det underliga lägret med de underliga vakterna drabbas särskilt påtagligt. De får lämna ifrån sig sina vanliga kläder och till och med sina egna namn. Varje barn tilldelas ett nummer. De sover i baracker med sex barn i varje sovbänk. De få också arbeta, varje dag.
Lägret är kallad en allåldersbok. En bok för alla åldrar. Den står bland böcker för åldersgruppen 12 -15 år, men kan beskådas och funderas över av alla. Från ung till gammal.
Jag upplever mycket när jag läser och ser bilderna. En bok att diskutera, en bok som väcker tankar. Barndomen drabbar alla.
Originalupplagan av Lägret har tilldelats förstapriset i det danska kulturministeriets Billebogskonkurrence.
Mig drabbar boken oavsett om den har fått pris eller inte.

Monika
*****

söndag 22 maj 2011

Den vackraste rösten





Idag är det min mammas födelsedag. Det är 86 år sedan hon föddes. Hon finns inte mer men en tid efter hon gick bort skrev jag den här dikten. Till henne. Genom hela vår tid tillsammans fanns hennes vackra röst och sången som en ledsagare. Jag är så glad och tacksam att hon blev min mamma.


Den vackraste rösten


Jag höll din hand
och du tog ditt sista andetag
Jag såg ditt liv försvinna
och jag såg min barndom
som en fjäril fladdra förbi

Vingarna var skimrande
färgerna var klara
dagarna var långa
Havet slog mot stranden
Så härligt badar vi
skrev du under ett foto

Alla regniga dagar
när vi gjorde hattar av modellera
och den fuktiga lukten
av sommarhus

finns hos mig
när jag ensam
är den enda kvar som minns

De mörka kvällarna
med fotogenljus
och värmekaminen som osade
I eldens sken
sjöng du med den vackraste rösten
alla glada sånger

Så flyger fjärilen
och jag står leende kvar


Monika

*****

lördag 21 maj 2011

Ond tå







Boktitel?
Nej, dagens verklighet. Jag har ont i min tå. Jag har så ont att jag inte kan gå mina långpromenader som är en livsnödvändighet för mig.
Igår haltade jag mig runt kvarteret med hunden. Idag gick jag försiktigt en liten vända och provade om foten höll för en lite längre runda. Den gjorde det, men det är inte mycket mer jag kan åstadkomma.
Jag tror (vet inte varför jag har ont!) att jag lyckats med denna smärta genom att slingra fötterna runt stolens ben. Böjer tårna. Så sitter jag alltid när jag skriver. Jag tror jag får sluta med sådana konster.
Tröstar den svullna foten hos vovven. Sitter med fötterna på en boklåda när jag skriver.
Ute är det himmelskt vackert med blå och molnfri himmel. Syrendoft och lördagsledigt.
Här sitter jag med min onda tå.

Monika

fredag 20 maj 2011

Jag är ingen mullbärsträdsexpert

För några år sedan fick jag ett litet mullbärsträd av min svägerska. Okunnig som jag var om hur stora sådana träd kan bli så satte jag det lilla minimala trädet mellan min forsytia och min vinbärsbuske. Det tyckte jag var en bra plats. Precis intill staketet.
Förra sommaren bestämde jag mig att flytta det lilla livet som numera hade vuxit sig uppåt min egen längd. Det började bli lite trångt mellan de andra buskarna. Upptäckte också att ett mullbärsträd kan bli uppåt 5 meter högt.
I höstas grävde vi upp trädet och flyttade ut det i gräsmattan. Där hade det lite mer rymd att utveckla sin trädkrona och skjuta i höjden.
I vår blev jag orolig. Hade jag tagit död på trädet?
Enbart kala grenar har lyst mot mig. Alla andra träd och buskar har slagit ut och inramat min trädgård i grönt. Mitt på gräsmattan står det kala mullbärsträdet.
Jag är okunnig om mullbärsträd.
Nu börjar bladen veckla ut sig. Fortfarande ser det vårkalt ut, men bladen växer för var dag som går. Är det så att mullbärsträd är väldigt sena? Eller är det min omilda behandling genom att flytta på trädet som åstadkommit de sena bladen?
Någon mullbärsträdsexpert som vet?

Monika

torsdag 19 maj 2011

Jag saknar dig, jag saknar dig av Peter Pohl och Kinna Gieth

För ganska många år sedan hittade jag på bokrean Jag finns kvar hos er av Peter Pohl. Berättelsen om 15-åriga Anna, som har en hjärntumör och hennes sista år i livet, satte djupa spår i mig och jag minns att jag grät många gånger när jag läste den. Annas gestalt inspirerade mig att skriva en teaterpjäs, Medan vi väntar på det sista andetaget, som jag skrev 2005. Anna blev en del av pjäsen och var en av de sju kvinnorna som berättade sin historia för varandra på en obestämd plats mellan livet och döden. Kvinnorna var mycket olika men hade ändå något gemensamt.

Nu har jag läst Jag saknar dig, jag saknar dig som Peter Pohl skrev tillsammans med Kinna Gieth. Boken handlar om tvillingflickorna Cilla och Tina som snart skall fylla fjorton. Men den dagen får inte Cilla vara med om. Hon omkommer i en trafikolycka och sedan får vi följa Tina som blev kvar och hennes fruktansvärda sorgeår.
Trots det tunga och sorgliga ämnet är det som finns hos mig efter läsningen ändå ljuset och kärleken som präglar boken. Det är en tung läsning men ändå lätt. En bok som man följer in i slutet och inte vill lägga ifrån sig. Jag förstår att den fick Augustpriset 1992. Jag slog lite på nätet och såg att boken är gjord som film och har premiär i höst med regi och manus av Anders Grönros.
Jag saknar dig, jag saknar dig bygger på Kinna Gieths egna upplevelser av sin tvillingsysters tragiska bortgång. Tillsammans har hon och Peter Pohl åstadkommit en mycket berörande ungdomsroman. Även Jag finns kvar hos er bygger på en verklig historia. Den verkliga bakgrunden lyser igenom i romanerna. Jag tror ingen kan skriva dessa historier enbart på fantasier.

Monika




*****

onsdag 18 maj 2011

så länge livets dörr står öppen




Ännu en av mina dikter. Så här inför att sommarens dörr är på väg att öppna sig. Snart är det tid att kliva in i de ljumma sommarmånaderna. Doppa fötterna i salta havsvågor. Sjunga en visa vid Midsommartid. Låta vinden gå över ängarna.

Är så tacksam när varje ny sommar närmar sig. Ännu en.


De börjar bli en del dikter här på bloggen. Kanske skall jag göra en extra sida med dikter?


Så länge livets dörr står öppen

Månen fäller sin vitglänsande skugga
över den lilla människospillran
som förtvivlat klamrar sig fast
vid livets andetag

Döden stampar i farstun
skrapar med sina klor mot min tunna vägg
men jag borrar mina ögon
i den svarta skepnaden
och ropar med min modigaste röst

Vik hädan
ännu ett tag

För jag vill öppna dörren
mot den vackra sommarängen
kliva försiktigt ned i det daggvåta gräset
fylla min hand med de sju sorterna
kyssa din panna
fälla de tårar som krävs
och älska dig
så länge livets dörr står öppen


Monika

*****

tisdag 17 maj 2011

Provläsare av Kungsgården




Jag är nu inne på sista omgången av min redigering av Kungsgården. Om två veckor går den till tryckeriet. Skönt, säger jag. Nu är jag väldigt trött på den här texten, men så har jag också läst den väldigt många gånger.
Jag har fått många positiva reaktioner från mina provläsare och det känns också mycket bra. Nu är jag ganska lugn inför utgivningen.
Här är citat från några av mina provläsare:

"Jag tyckte att den var jättebra"
Agnes i klass 3
"Kungsgården var spännande från början till slutet"
Eva
"Spännande och fängslande. Svår att lägga ifrån sig.
Passar bra till ung som gammal
"
Katarina
"Jag började läsa igår och innan jag visste ordet av var den slut. Den var riktigt bra. Spännande handling och en del överraskningar. En fantastisk bok!"
Lejla



Agnes omdöme av boken är jag extra glad för. Hon har inte varit provläsare på de tre första böckerna, men efter att hon läst dem under vintern så blev jag väldigt glad att hon också ville läsa manus till fjärde boken. Agnes är en ung och duktig läsare och det var roligt att upptäcka att även en så ung tjej klarade både handling och text. Då vet jag att jag kan rekommendera böckerna till lite yngre läsare också.


Eva och Katarina tillhör de äldre provläsarna och det är trevligt att böckerna fungerar även med vuxna läsare.

I augusti utkommer Kungsgården.




Monika



*****

söndag 15 maj 2011

Den dansande djävulen av Martin Widmark

Den dansande djävulen av Martin Widmark är första delen i trilogin Tyko Flores äventyr med illustrationer av Henrik Tamm.
Martin Widmark är mer känd som författare till böckerna om Lasse-Majas detektivbyrå och jag har tidigare skrivit om den spännande historiska boken Kabinettets hemlighet.
Tyko Flores är en 13-årig grävling som arbetar och lever flera hundra meter ner i den mörka silvergruvan. Han och många andra småpojkar arbetar med att leta efter silver, som ska bekosta Den dansande djävulens överdådiga fester ovan jord. Bara en dag i veckan, på söndagar, får de göra en vådlig resa med korgen upp ur gruvan. De blir då kedjade tillsammans och får besöka gudstjänsten i kyrkan utanför stadsmurarna.
Men så en dag finner Tyko en uråldrig järnlucka i bergets vägg. Luckan leder till en resa genom tre världar. Fortsättningen heter Fyrtornet i Son-Li (utkommer i augusti) och tredje och avslutande delen heter Polyhymnias guld.
Jag har med stor spänning läst första delen. Boken är för åldersgruppen 9-12 år, men är mycket välskriven och går alldeles utmärkt att läsas av en äldre läsekrets. De vackra svartvita illustrationerna förstärker bokens text.






Monika



*****

lördag 14 maj 2011

Omplantering och uppgrävda lökar



Några små insatser brukar jag göra i trädgården.

Just nu gräver jag upp alla lökarna. Tulpaner, påskliljor och pärlhyacinter har blommat över och försvann som genom ett trollslag för några dagar sedan när det kom en häftig åskskur med inslag av gigantiska hagel. Stora som isblock, nej det var de inte men stora som små hasselnötter. På ett litet ögonblick hade nästan alla de blommande lökarna blivit av med sina blommor. Nu gräver jag upp dem.



En liten omplantering av pelargonerna har det också blivit.


Monika

*****

torsdag 12 maj 2011

Ny sida med mina noveller



För en tid sedan skrev jag ett inlägg om en novell som jag fått publicerad i Kulturimperiet. Då skrev jag också att jag skall göra en ny extra sida, här på bloggen, med en del av mina noveller.
Nu är sidan klar och jag börjar med novellen Vill du veta min historia? Jag skrev den för några år sedan och den finns med i en antologi som heter Samtidigt i Halmstad. En samling noveller som utspelar sig i Halmstad under nutid.

Novellsamlingen utkom hösten 2010.



Monika

onsdag 11 maj 2011

Jättehemligt av Barbro Lindgren



Barbro Lindgren har skrivit många härliga barnböcker. Loranga, Masarin och Dartanjang är nog mest kända och de har också blivit teater, opera och film. Böckerna om Max med illustrationer av Eva Eriksson kommer jag ihåg från mina barns tidiga år och när jag läste Kalle har fått en liten syster för min äldste son blev han väldigt besviken över att han sedan inte fick en liten syster utan en liten bror.
Nu har jag läst Jättehemligt som har kommit i en nyutgåva med foto från Barbros barndom. I boken berättar hon om sin egen uppväxt från tioårsåldern. Det är en ung människas första möte med livets realiteter och den är skriven så att det verkligen känns som att de är en tioåring som berättar. Jättehemligt är första delen i en serie barndomsberättelser och de andra heter Världshemligt och Bladen brinner.
Jättehemligt kom ut första gången 1971 och då var Barbro nästan 45 år. Jag tycker det är fantastiskt att hon behållit känslan av barndomen så väl som hon lyckats med i sina texter. Jag är full av beundran.
Läs den här boken som vuxen och läs den för barn. Jag tror att alla åldrar kan finna glädje i Barbro Lindgrens varma barndomsminnen.

Monika



*****

måndag 9 maj 2011

Ingen kommer undan Olof Palme






Tjugofem år har gått sedan Olof Palme blev mördad på en gata mitt i Stockholm. Sedan dess har det skrivits mer om själva mordet än om det politiska arv han lämnade efter sig och mycket av det kontroversiella i hans hållning har glömts bort eller tonats ned.
Så står det på baksidan av Ingen kommer undan Olof Palme av Göran Greider.
Boken är skriven under och strax efter valrörelsen 2010. Greider har byggt upp texten runt besök han gjort på de gator där Olof Palme bodde under sitt liv. Östermalmsgatan där han är född, Tornedalsgatan i Vällingby där han under många år levde ett förortens radhusliv och Västerlånggatan i Gamla Stan där han bodde de sista åren. På slutet finns också Sveavägen, mordplatsen och kyrkogården där Palme vilar.
Den här boken är full av inspiration och framtidstänkande. Det låter kanske konstigt att säga när en författare skriver om en människa som varit död i mer än tjugofem år. Men Göran Greider försöker finna kopplingarna till vår tids samhälle och vår tids politiska debatt. Han för ett slags samtal med Olof Palme och han letar fram och belyser hur socialdemokratin och arbetarrörelsen kan ur Palmes ord och gärningar hitta nya vägar i sitt politiska arbete.
Jag hoppas att Håkan Juholt och de nya i ledningen för socialdemokraterna läser och lyssnar på Göran Greider för han har många goda råd och idéer.
Det känns uppfriskande att läsa denna bok.

Monika


*****






*****

söndag 8 maj 2011

Mellan hägg och syren









Päronträdets blommor vajar i vårvinden och mitt äppelträd är på väg att slå ut. Päronträdet brukar nästan alltid bära mycket blom men äppelträdet är bara översållat vartannat år.
I år är det ett sådant år.

Just nu är det rosaskimrande av alla blomknopparna men om några dagar, kanske redan i morgon, har blommorna slagit ut i sin fulla glans.

På min korta hundpromenad vid lunchtid såg jag att syrenbuskarnas blomknoppar börjar spricka. Häggen blommar, sedan en tid tillbaka, för fullt. Min blomma blommar, tänker jag.

Kan det vara så att just nu är det mellan hägg och syren?
Eller är det sant att den tiden inte existerar?

Monika


*****

fredag 6 maj 2011

The Tall Ship Races i Halmstad






Världens största, internationella havskappsegling The Tall Ship Races avslutas i Halmstad den 5-8 augusti. Det blir ca 70-100 stora segelfartyg som lägger till vid Nissan och Halmstads hamn under dagarna. Dessutom blir det mängder av uppträdanden och aktiviteter för besökare.
Det kommer att finnas möjlighet att kliva ombord på världens största segelfartyg och många trevliga dagsturer kommer att göras utmed Halmstads kuststräcka.
Jag kommer att finnas på plats under alla dagarna med mina historiska äventyrsböcker om bronsåldersflickan Fry. Bronsålder har kanske inte så mycket med segelfartyg att göra, men böckerna utspelar sig till stor del i Halmstadstrakten och då kan det vara av intresse för många besökare som samlas runt de ståtliga fartygen.

Det skall bli väldigt spännande att vara en del av denna enorma segelfest.

Monika



*****

torsdag 5 maj 2011

Kokongs långa resa av Maud Mangold




Ibland hittar jag små guldbitar i böckernas värld.

Då och då roar jag mig med att läsa bilderböcker för små barn. Jag brukar titta på nyhetshyllan på mitt bibliotek. Där finns det många spännande böcker som slinker ned i min, för det mesta, alldeles för fulla kasse.
Kokongs långa resa av Maud Mangold och med illustrationer av Sassa Buregren heter mitt senaste fynd (Jag tror att Sassa Buregren också har bidragit med idéer till boken).
Kokong är ett litet knyte som ligger på en tåghylla. Det lilla knytet är på väg mot okänt mål. En stins lyfter och skakar, vrider och vänder. Då vaknar det lilla knytet och får följa med hem till stinsens julfirande. Till en okänd värld med ugglor och granar och is-över-täckta pölar.

Kokongs långa resa är en liten underbar bok med vackra bilder och underfundiga ord. Den handlar om att lämna ett land och hitta tryggheten någon annanstans.
Har du inga små barn att läsa den för så går det väldigt bra att även som vuxen läsa den för sig själv!

Monika


*****

tisdag 3 maj 2011

Theos Pompeji av Kim M Kimselius



Kim M Kimselius är en väldigt produktiv barn- och ungdomsboksförfattare. I den historiska äventyrsserien om Theo och Ramona har hon utkommit med 13 fristående böcker och 2 nya titlar är på gång under 2011. Böckerna handlar om de två ungdomarna som reser i tiden och hamnar i olika historiska händelser.
Jag har läst många av Kims spännande böcker och skrivit om några av dessa i tidigare blogginlägg. Den här gången har jag läst Theos Pompeji som utkom 2010.
Boken om Theos Pompeji är egentligen inledningen på hela äventyrsserien som startar med Tillbaka till Pompeji och som handlar om det ödesdigra vulkanutbrottet som begravde staden under aska och lava. I den nya boken får vi följa Theo och hans liv innan Ramona kommer in i bilden. Det är ett stycke av romartidens historia med en serie dramatiska händelser som formar Theo till den person han är när han möter Ramona.
Kim visar både prov på sin förmåga att skriva en spännande historia och ger oss samtidigt goda historiska kunskaper.
Jag kan verkligen rekommendera böckerna till ungdomar som vill läsa spännande böcker, men också för dem som är nyfiken på historiska händelser.

Här hittar du fler boktips som jag skrivit.

Monika

*****

söndag 1 maj 2011

Första maj




Varför firar vi första maj?
Ja, det finns minst två orsaker. För mig är den ena väldigt självklar, men den andra orsaken blev lite mer av historisk kunskap för mig. Första maj har firats redan i förhistorisk tid. Kanske inte så konstigt. Det är vid den här tiden som våren verkligen gör sig påmind.

Nu citerar jag Wikipedia om Första maj som förhistorisk företeelse:

”Första maj har en lång "förhistoria". Sedan antiken har folk i Europa och på andra håll i världen firat vårens ankomst med en fest. De tidigaste Första maj-firanden går ända tillbaka till tiden innan kristendomen anlände till Europa. Till exempel det keltiska firandet av Beltrane och även Valborgsmässoafton i de germanska länderna. Trots att de hedniska firningarna långsamt började försvinna när Europa blev kristet så överlevde en mer sekulär version av firandet inom skolor och kyrkor i Europa. I denna form så är Första maj mer känd för sina traditioner som att dansa runt en Majstång och kröningen av Majdrottningen, i vissa länder. Än idag firas de gamla hedniska riterna från 1 maj av nyhedniska grupper.”

Nu citerar jag Wikipedia om Första maj som arbetarrörelsens dag:
”Arbetarrörelsens förstamajdemonstrationer var från början intimt förknippade med kampen för åtta timmars arbetsdag. I maj 1886 höll en grupp lokala anarkister ett möte i Chicago där bland annat krav på åtta timmars arbete framfördes. I slutet av detta möte, som ägde rum på Haymarket Square, kastades en bomb mot polisen som öppnade eld mot demonstranterna.. Efter mötet greps ett antal av de organiserade arbetarnas ledare och flera av dessa fängslades eller avrättades. De tre som dömdes till fängelse benådades 1893, då det ansåg att samtliga åtta ha dömts på otillräckliga grunder. Det har inte kunnat fastställas vem som kastade bomben. Till ”Chicagomartyrernas” minne och för att samordna kampen för åtta timmars arbetsdag internationellt utropade Andra internationalen två år senare 1 maj till den internationella generalstrejkens dag på den amerikanska delegationens förslag.”

De här två orsakerna är grunden till vårt Förstamajfirande.
Första maj är också den enda helgdagen som inte har borgerlig eller religiös anknytning. Den är det arbetande folkets egen dag. Kanske känner människor i dagens Sverige inte de historiska knytningarna utan upplever bara den här helgdagen som en helt vanlig ledig dag. En dag då man är fri och pysslar i trädgården eller cyklar med fikakorgen till stranden, om vädret tillåter.

Jag sitter här och funderar över om den här dagen betyder något speciellt eller om den bara är en ledig dag. Det här året infaller den till och med på en söndag och då är de flesta ändå lediga. Har den någon betydelse i vårt nutida samhälle…

Monika

*****