Böcker av Monika Häägg

Böcker av Monika Häägg
Solbarnet, Månguden, Isvintern, Kungsgården, Jag spelar min roll, Grevens slott,Varulvens spår, Mumiens skatt, Augustimörker

fredag 21 mars 2014

Tankar om kultur - steg 1 Amatörteatern


Genom den egenskapande kulturen slår vi ut i blom
Kan kultur göra skillnad i en människas liv? Ja, runt detta har jag resonerat i några tidigare inlägg.
I andra inlägget funderade jag över vad som ingår i steg 1, det första steget, det första mötet med kultur.

I Kulturens steg 1 finns den folkliga kulturen, den där du skapar själv, men också den där du möter dina vänner, barn, släkt och andra som visar vad de gör i sitt kulturutövande. De som besöker en teaterföreställning med amatörer kanske aldrig annars ser på teater.

 Amatörteater är en folklig, egenskapande kultur, som ingår i steg 1.
Teaterföreställningen "Skuggorna vid Träbron" med Halmstads Kvartersteater

 Vad kan amatörteater betyda för kulturens entré?
Kulturens entré är som en gigantisk port, som tyvärr många gånger är svår att öppna.
I amatörteatern får människan chansen att komma in genom denna öppning på ett naturligt sätt.

I amatörteatern möts människor på lika villkor och de möts över generationsgränser. Ung och gammal spelar tillsammans. Alla har något att lära varandra. Du får också möjlighet att få en inblick i hur andra människor tänker genom att du iklär dig en roll, du spelar någon annan. En ung människa som börjar tidigt i sitt liv med teater får en utmaning och utveckling som ofta inte kan ses i andra sammanhang. Att möta publikens applåder ger en bekräftelse på att mitt skapande har en betydelse.
I den egna skapande kraften ryms kulturens kärna.

Teaterföreställningen "Tokfursten" med Halmstads Kvartersteater

Vilket stöd ger vi amatörteatern?
Att amatörteatern, som egenskapande kultur, är mycket viktig, tror jag många kan bekräfta.

Men hur behandlar vi då denna form av kultur?

Väldigt illa, skulle jag vilja säga. Mycket av stödet till amatörteatern skall kanaliseras via studieförbunden, men dessa får allt snävare ramar för sin ekonomi. Stödet till studiecirklar urholkas och detta har pågått under en längre tid, vilket i sin tur ger den egenskapande verksamheten i amatörteatern enbart småsmulor. Kommunernas kulturförvaltningar stödjer helst den professionella kulturen och regionerna och landstingen gör på samma sätt. Den professionella kulturen ingår i steg 3, som också är en viktig del av kulturens område, men till detta kommer jag att återkomma senare.

Statliga medel, kanske? Nej, inte heller där har denna verksamhet något att hämta. Det stöd som ges till amatörteater, är ytterst små, och ges till amatörernas riksorganisationer. I praktiken blir det inte många kronor kvar till verksamheten ute i landet.
Genom projektpengar från ovanstående myndigheter, EU eller liknande instanser, kan då och då en förening lyckas skrapa till sig några extra kronor, men i det stora hela är det småpengar, försumliga i den offentliga sfärens satsningar på kultur.

Det här mönstret och sättet att behandla amatörteaterns egenskapande kultur återkommer också hos andra former av kulturföreningar. Både musikföreningar och litterära föreningar, samt många andra former av kultur, vittnar om hur stödet till verksamheten urholkas och bidragen minskar eller försvinner fullständigt.
Kulturen odlar och gör att människan växer och utvecklas

Det här är kulturens steg 1, det viktiga första steget i mötet med kulturens dörr. Jag har i mitt förra inlägg liknat det vid en stor tratt som måste vara bred i basen. Ingången och basen behöver vara stor och bred, för att ge möjlighet för många att både hitta nycklarna och platserna för dessa nycklar. Men tyvärr är tratten istället vänd åt andra hållet, en smal öppning och bredare längre upp.

 Vårt samhälle är fullt av konsumerande kultur, vi ser på teater, vi ser på teve, vi ser på bio, vi lyssnar på musik o s v. Men nycklarna till det första steget blir allt svårare att hitta.

Amatörteatern och den folkliga egenskapande kulturen bär på en murbräcka, ett verktyg för inbrytning i kulturen, se till att den sätts i händerna på människorna.

Se till att det blir mer kultur åt folket!

Monika

måndag 17 mars 2014

Cecils konditori med Monika Häägg





I mitt förra blogginlägg berättade jag sagan om äventyr och drömmar i 1950-talets Halmstad.

Här kommer också en sång som jag komponerat med inspiration av mina utflykter med mormor när jag var en liten flicka.

Cecils konditori föddes min dröm om dockor, och så småningom blev jag en docksamlare. Vid flera tillfällen har jag gjort utställning av min dröm och mina dockor. På dessa har det gått att läsa min saga samt givetvis har jag sjungit den här sången.

Flera foto till bildspelet är lånade från "Halmstad Förr och Nu" på facebook. Ett stort tack till Tore Christiansson och alla andra som bidrar med bilder!

Här kan du lyssna på fler sånger som jag komponerat.



Monika

fredag 14 mars 2014

I staden fanns det många äventyr - en saga om äventyr, drömmar och dockor av Monika Häägg


När jag var liten fick jag följa med min mormor på äventyr. Min mormor var en sagoberättare. Hennes sagor handlade om troll och älvor och tomtar. En del av sagorna handlade om ett skogsrå. Det var en vacker kvinna som levde i skogen, men hon var väldigt farlig och hade rävsvans. Hon hade också ett stort hål i ryggen.
 
Mormor när hon var ung
Mormors sagor var från hennes egen barndomstid. 

Stora Torg
De flesta gångerna vi gav oss ut på äventyr åkte vi buss till Stora Torg. Torget i min stad heter så. Inte Stora Torget eller Stortorget utan bara Stora Torg. Mitt torg heter så för att för länge sedan, långt innan min mormor föddes, var min stad dansk. Då hade staden en dansk kung som hette Christian den fjärde. Han byggde det stora torget.  Det är därför torget heter Stora Torg.

I staden fanns det många äventyr.

Siverts fiskaffär och Brogatan
Ibland gick vi till Siverts fiskaffär. Den låg i en källare. Där fanns mängder med små och stora fiskar. Det var en speciell lukt i fiskaffären och fiskarna låg utbredda bakom en glasdisk. Precis i min ögonhöjd. Jag ville smaka på alla fiskarna. Speciellt ville jag smaka på den rökta ålen. Ibland köpte mormor en bit ål. Vi gick också till Saluhallen. Där köpte vi leverkorv.


Lilla Torg och tant Esters hus
En del dagar gick vi först och hälsade på tant Ester. Hon bodde vid Lilla Torg, för det fanns också ett litet torg i min stad. Det var inte så långt att gå. Vi gick bara nerför Köpmansgatan och så var vi framme vid torget. Hos tant Ester var det mörkt med tjocka draperier som hängde framför dörrarna. Mormor pratade med tant Ester medan jag smög omkring i Esters lägenhet. I ett av rummen bodde Esters stora flickor. De var nästan vuxna. Ibland var dom hemma. Då satt dom stora flickorna framför spegeln och tuperade sitt hår. När man tuperar håret blir det stort. När flickorna var färdiga såg deras hår ut som väldiga, gula höstackar. Mormor sa att de hade blonderat håret. Det lät fint. Jag ville också ha blonderat hår, men mormor sa att jag fick vänta tills jag blev nästan vuxen.

På andra sidan Lilla Torg låg det en brandstation. Ibland tutade brandbilarna och körde fort iväg. Då blev jag lite rädd.

Norre Katts Parken (Tivoliparken)
När det var soliga dagar gick vi till Tivoliparken. Där fanns det höga träd och en liten damm med en fontän som sprutade vatten.  På många ställen i Tivoliparken stod det gröna träbänkar. På en sådan bänk brukade vi sitta och titta på änderna. Dom är en slags fågel med grönt huvud och blårandiga vingar. Ibland hade vi med oss gammalt bröd som vi gav till änderna. Det bästa med Tivoliparken var gungorna. Jag gungade och mormor satte fart på gungan. Det kändes som att jag flög högt upp i himlen. Nästan som änderna som ibland tjattrade på andspråk och flög iväg i stora flockar.

En del dagar gick vi inte till tant Ester.
 
Ernst Wigforss födelsehus och Olivias matservering
Vi gick istället till Olivia som hade matservering. Den låg på Klammerdammsgatan. Jag och mormor gick in på en liten gård. På marken låg stora stenar som var kullriga och ojämna. Då fick jag och mormor hålla varandra i handen och gå försiktigt så att vi inte snubblade. Stenarna såg gamla ut. Kanske hade de legat där ända sedan staden styrdes av en dansk kung. Olivias matservering låg på andra våningen. Mormor berättade att i det huset var Ernst Wigforss född.
 
Ernst Wigforss
Han hade varit finansminister i Sverige för länge sedan. En finansminister har hand om landets pengar, sa mormor. Men han var inte dansk när han föddes, för då hade staden redan blivit svensk. En dag när vi kom till Olivia var hon sjuk. Hon satt på sin säng och var alldeles röd i ansiktet. Hon hade fått en sjukdom som kallas för bältros. Den kan vara farlig så jag fick bara stå i dörröppningen och titta medan mormor pratade med Olivia.

Ibland avslutade vi vårt äventyr med att äta en glass på Stora Torg. Där fanns en vagn som var klädd med stora markiser som var blå- och vitrandiga. Glassen la sig i veck ner i en strut. Sedan doppades glassen i choklad. Det var en god glass som vi åt medan vi väntade på bussen.
 
Stora Torg och Millesfontänen
Då satt vi under gröna träd som stod vid en fontän som kallas för Europa och tjuren. Europa var en kvinna som satt på en tjur. Mormor sa att det var en gud som hade förvandlat sig till tjur. Han rövade bort kvinnan. Mannen som gjort fontänen hette Carl Milles. Den kallades därför också för Millesfontänen. Mormor sa att den var väldigt berömd.

De flesta gångerna avslutade vi istället med att gå till Cecils konditori.
 
Brogatan med Cecils konditori
Det låg på Brogatan. Inte så väldigt långt ifrån Siverts fiskaffär. Cecils konditori var det bästa med mitt och mormors äventyr. Inte bara för alla de goda kakorna som låg i diskarna, utan mest för de stora glasskåpen.
 
I skåpen stod underbara dockor med fantastiska klänningar. Dockorna var från alla jordens hörn. Från länder som jag aldrig hade hört talas om. Varje gång stod jag där och tittade på dockorna. Det var där som min dröm om dockor föddes.

Flera år senare köpte jag min första docka.
 
Prins Bertil
Då var jag tio år och åkte med mina föräldrar på en färja som kallades för Prins Bertil. Den hade samma namn som en svensk prins. Färjan gick från min stad till en liten stad i Danmark som heter Århus. På färjan kunde man äta röda korvar och köpa choklad av en kvinna som satt i en glasbur med en liten lucka. På hyllor bredvid kvinnan stod små dockor med fina klänningar. Precis en sådan docka som jag ville ha. Jag köpte en av dockorna som kostade tio kronor.

Min dröm började gå i uppfyllelse. Jag hade blivit en docksamlare.
 
Sagan "I staden fanns det många äventyr" av Monika Häägg
Många av bilderna är lånade från "Halmstad Förr och Nu" på facebook.
Ett stort tack till Tore Christiansson och alla andra som bidrar med bilder
på Halmstad från förr i tiden.

torsdag 13 mars 2014

Tankar om kultur - kulturens steg 1


Kultur vid sjö (foto Göran Backman)
Kan kultur göra skillnad i en människas liv? I mitt förra inlägg Tankarom kultur förde jag en slags diskussion om detta.

I dagens inlägg vill jag koncentrera mig runt kulturens steg 1.

 Vad är kulturens steg 1?
Jag brukar säga: det första mötet med kultur.
Det brukar inte vara att gå till operans stora scen eller läsa den där fantastiska poesisamlingen som öppnade mina ögon, som fick mig att för ett ögonblick förstå kulturens innersta drömmar. Förmodligen för att det där känns främmande och allt för långt borta, inte är något som är riktat till mig.

God afton Herr Strindberg med Halmstads Kvartersteater 2006
Steg 1 finns däremot i Kulturskolornas möte med barn och ungdomar eller i kulturföreningens långsiktiga och ofta obetalda arbete med att lyfta den folkliga kulturen. Den finns i bildningsförbundens cirklar och kultursträvan, där som mötet sker med den lilla människans eget skapande. Den finns i amatörteaterns omvälvande egenskapande, där den lilla människan själv står på scenen, men där också den lilla människan visar sin skådespelartalang för vänner, släkt, arbetskamrater, skolkamrater. Där möter kulturen plötsligt människor som aldrig annars sätter sin fot i teatersalongen, ibland till och med det enda mötet i livet. Det mötet kan också frambringa en önskan om att jag själv vill prova min skådespelarförmåga. Jag ser någon annan, en helt vanlig människa, framföra något och inser att jag själv också kan.

 
Jag kommer att återvända till steg 1 och ge fler exempel på vad som innefattas i detta steg.
Egentligen är det bara att tänka efter, var finns steg 1 i vårt samhälle? Var kan jag möta denna form av kultur?

Kulturens tratt med bred botten
 Vi behöver nycklarna in genom kulturens stora dörr. Tyvärr är vårt samhälle uppbyggt mer på ett stöd till andra steg i kulturen. Jag brukar likna kulturens olika område vid en tratt, den borde vara omvänd och bred i första steget, men är tyvärr, smal i första steget och sedan bredare.

Stödet till steg 1 måste bli mycket större, annars blir ingången till kulturens värld tyvärr alldeles för trång.

Monika

tisdag 4 mars 2014

Tankar om kultur


Kan kultur göra skillnad i en människas liv?
Ja, brukar jag säga. I kulturen finns en inneboende förändring. Ett slags löfte om något nytt, som en värme som sprider sig genom kroppen. Eller som en eld som flammar upp mitt i den gråsvarta dagen.

Kulturen har många ansikten.
Litteratur, tankar ord, dans, sång, musik, teater, film, konst, bilder...
Vi skapar, vi konsumerar, vi drömmer, vi ser, vi odlar och vi förändras.

Har vi då tillräckligt med kultur i vårt samhälle?
Nej, svarar jag på den frågan. Men samtidigt ja.
Varför jag säger nej och ja på en gång? Jag hoppar över det just nu, återkommer senare med mina tankar om tillräckligt eller inte tillräckligt.

Jag brukar säga att till kulturen finns en gigantisk entré. En port som är stor och bred, men som ofta är tung att öppna. Ibland finns det inte ens några nycklar. Vilsen står den lilla människan utanför och försöker kika in, medan dörren slängs i ansiktet och hon eller hen eller han moloken vandrar åt ett annat håll. Kanske kommer den lilla människan aldrig mer att försöka? Kanske kommer människan aldrig mer tillbaka till kulturens dörr?

Men det finns nycklar. Lite här och där i vårt samhälle dyker nycklarna upp. Plötsligt händer det, plötsligt får jag nyckeln till kulturens dörr.
 

Ibland kanske människan måste bryta sig in?

Monika