Böcker av Monika Häägg

Böcker av Monika Häägg
Solbarnet, Månguden, Isvintern, Kungsgården, Jag spelar min roll, Grevens slott,Varulvens spår, Mumiens skatt, Augustimörker

söndag 29 december 2013

Vad hände 2013


Resa till England juli 2013
 
Året är snar slut och det är tid för att summera. Vad har hänt? Mycket, skulle jag nog vilja svara.
Här kommer några nedslag i mitt 2013.

Projektet TreNollTvå läser manus
I början av året skrev jag manus till teaterföreställningen ”Jag spelarmin roll”. Till föreställningen skrev jag också några sånger.

Kulturias Boktips på Roots Café
 I februari hade jag premiär för Kulturias Boktips. En föreställning med monologer ur romaner. Jag var konferencier och sjöng också en del sånger.

Teaterprojektet TreNollTvå
I februari började jag också arbeta som producent och regissör för teaterprojektet ”TreNollTvå”.

Viskurskvällar i Steninge
Jag har blivit medlem i föreningarna Poesi i Halland och Visklubben Skeppet.
I april var jag på en underbar vistolkningskurs i Steninge utanför Halmstad. Kursledare var Hanne Juul från Nordiska Visskolan i Kungälv.

Kvartersteaterns vänner bildas
I maj var jag med och startade Kvartersteaterns vänner. En liten organisation som skall hjälpa och stödja Halmstads Kvartersteater som tyvärr inte längre får något bidrag av Halmstads Kommun.

Besökte många slott i England
I juli var jag på en spännande resa till England.

I augusti utkom min femte roman Jag spelar min roll.

Bild från föreställningen Jag spelar min roll med Halmstads Kvartersteater
I höst har det varit mycket repetitioner med teaterföreställningen Jagspelar min roll. I november var det premiär på Kulturhuset i Halmstad och jag är väldigt nöjd med resultatet.

Bild av Roy Svensson till sagan Den grå tomten
I december gjorde illustratören och konstnären Roy Svensson en fantastiskt fin bild till min julsaga Den grå tomten.  

Det har så klart hänt väldigt mycket mer. Dockutställningar, Rotresor, mycket sång och en del skrivande, läst mängder med böcker samt mycket annat. Det har varit sorg och det har varit glädje. Nu har jag lämnat teaterns värld och runt nästa hörn väntar nya äventyr. Nya böcker, poesi, sånger. Vi får se vad 2014 bjuder på.
Önskar alla ett GOTT NYTT ÅR!

Monika 

fredag 27 december 2013

Sophies historia av Jojo Moyes


Strax före julafton läste jag klart Sophies historia av Jojo Moyes.
I första delen av boken berättas historian om Sophie Lefèvre som driver ett hotell i en liten stad i Frankrike 1916. Hennes man slåss vid fronten och den tyske kommendanten som varje kväll besöker hennes restaurang blir besatt av en tavla som Sophies make har målat. Bilden föreställer Sophie. Människorna i den lilla franska byn lever ockuperade i skuggan av det pågående första världskriget. I andra delen är läsaren förflyttad till nutid och porträttet av Sophie hänger hos Liv Halston, en kvinna vars make har hastigt avlidit. En tid innan sin död ger han tavlan till Liv. Men målningen har ett stort värde och Liv får kämpa för att få behålla bilden.

Första delen med berättelsen om Sophie, och den förfärliga tillvaron som människorna lever i under dessa krigsår, är en fantastisk berättelse. Andra delen tilltalar mig inte riktigt lika mycket. Visst är det spännande att läsa om Liv och hennes kamp för tavlan, men den är långt ifrån lika fascinerande som Sophies historia. Boken som helhet är dock en läsvärd upplevelse, inte minst eftersom Sophies historia då och då går vidare parallellt med kampen om tavlan.  

Kan nog tänka mig att läsa fler böcker av Jojo Moyes.

Monika

lördag 21 december 2013

Julljuset med Monika Häägg



Nu har vi den längsta natten, tänd ett ljus och räds inte mörkret. Snart snurrar vår del av jorden åter igen in i ljusets tid.
God och Trevlig Längsta Natt!

Monika

torsdag 19 december 2013

Recension från BTJ - Jag spelar min roll


 
Ibland kommer det julklappar tidigt. Så blev det i år.

I augusti utkom min senaste roman Jag spelar min roll. Sedan dess har den också blivit teater. Idag, efter ganska lång tid fick jag recension från BTJ Bibliotekstjänst. Mina andra böcker har jag fått recensionerna mycket snabbare, vilket också har fått till följd att böckerna har snabbt hamnat på många folkbibliotek i Sverige. Men den här gången var det trögt i maskineriet. Inte förrän i dag anlände det efterlängtade lektörsutlåtandet.

Blev jag nöjd? Ja, det blev jag. Recensionen är enbart fylld med positiva ord. Den som har tillgång till tjänsten att läsa lektörsutlåtande på BTJ kan gå in och läsa hela. Jag han bara rätt att lämna några citat, så är avtalet.

Författaren för fram många budskap i historien: känslan att sakna trygghet och säkerhet, att
känna sig utplånad och att spela någon man inte vill vara. Men också att ljuset kan tränga fram genom mörkret och att förändringar kan komma endera dagen. Detta är en kort bok med lättläst språk… Innehållsmässigt kräver dock historien en del av sin läsare med bland annat tre parallella handlingar och övernaturliga inslag. Den läses med fördel i samband med bokcirklar… En bok för
alla som söker en annorlunda och litet utmanande läsning.”
Lektör Anna Wilner, BTJ häfte 4 2014

Monika

måndag 16 december 2013

Min kamp av Karl Ove Knausgård


Jag har läst första delen i Karl Ove Knausgårds långa bokserie: Min Kamp. Den består av 6 delar och har nog känts som ett gigantiskt projekt att ge sig in i. Men jag startade med första och tänkte att jag får se om det blir någon mer del. Man behöver faktiskt inte läsa alla delar bara för man startat med den första.

Min kamp är en historia som verkar vara mer eller mindre självbiografisk. Den kallas dock för autofiktiv, vilket väl betyder att den inte är helt sanningsenlig. I första delen får läsaren följa den unge Karl Ove och hans uppväxt med framförallt fadern som han inte har så mycket positiva minnen av. Historian kretsar runt faderns död med en detaljrik beskrivning av Karl Oves praktiska sysslor inför begravningen.

Berättelsen är ett i detalj utlämnande av både sig själv och släktingars liv och leverne. Vad jag kan förstå är inte ens namnen ändrade. Det är en långsam berättelse med ibland lite väl mycket ”transportsträckor”. Men det är kanske också det som gör boken till en stor läsupplevelse. Ibland tröttnar jag nästan på att läsa om hur huvudpersonen dricker vatten från ett dricksglas som han sedan ställer på diskbänken eller hur han beskriver duschmiljöer eller fisken som långsamt steks i stekpannan. En av höjdpunkterna i boken är dock Knausgårds möte med den norske poeten Olav Hauge. En fantastisk historia där han verkligen fångat Hauge i sin egen miljö i Ulvik. Just där blir jag nog som mest imponerad. Inte minst för att Hauge är min favoritpoet. I ett blogginlägg från 2011 skrev jag om Hauge och boken Det stora självporträttet av Carl-Göran Ekerwald.
Inledningen av Knausgårds roman är också väldigt mäktig och knyts sedan ihop i slutet av boken.

Jag kommer absolut att läsa andra delen.

Monika

torsdag 12 december 2013

Mina hjältar räddar vårdcentralen på Andersberg


 
Åsa Ryberg
Gunn Biller
Nelson Mandela är död, men världen är full av hjältar!
För några dagar sedan skrev jag om Nelson Mandela och min far som var bröder i anden. De var båda födda 1918 och kämpade ständigt för ett jämlikt samhälle. Det finns många människor som liksom Mandela sliter för att förändra, för att göra det lite bättre. Gunn Biller och Åsa Ryberg är några av dessa hjältar som kämpar, ofta i det tysta, med att förändra världen. Nu har de använt sina superkrafter, de har räddat vårdcentralen på bostadsområdet Andersberg i Halmstad.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Halmstad är en av Sveriges, till befolkningen, mest segregerade städer. Nissan, ån som rinner genom staden, delar innevånarna i två delar. Klass 1 på den västra sidan och klass 2 och 3 på den östra sidan. På bostadsområdet Andersberg bor till största delen de mest utsatta i samhället. Invandrare och flyktingar. Det är hög arbetslöshet och tungt vårdbehov. Men bland de boende finns också hjältar, sådana som Gunn och Åsa, som ständigt arbetar med att skapa bättre förhållanden och gemenskap mellan områdets människor. De är föreningsmänniskor och eldsjälar. Jag får nästan varje dag bevis på deras outtröttliga vilja att skapa broar mellan människor.

Nu har de också räddat vårdcentralen.

Region Halland har infört ”Vårdval Halland” vilket innebär att alla medborgare kan välja att lista sig på den vårdcentral som man finner bäst. Då tar man också med sig en slags ”vårdpeng” som är baserad på ålder. Ung människa=lite pengar. Gammal människa=mer pengar. Detta gör att Andersbergs vårdcentral som har stor andel unga människor med stort vårdbehov, ändå inte får extra pengar. De får alltså inte ekonomin på vårdcentralen att balansera. De går med förlust. När då regionpolitikerna måste spara i budgeten vilken vårdcentral vill man stänga? Jo, den som behövs mest, men går med förlust, Andersbergs vårdcentral.

Så hade det också blivit om inte mina hjältar Gunn och Åsa hade agerat. Namninsamlingar, facebookgrupp och stormöte. Samt givetvis ett intensivt agiterande för att rädda vårdcentralen. I går tog politikerna beslut om att inte stänga Andersbergs vårdcentral. Vi får hoppas att de också bestämmer sig för att utveckla den, för det behövs mer vård på Andersberg, inte mindre.

Monika

onsdag 11 december 2013

Av mjölk och honung en roman av Nils Parling


Nils Parling 1914-2002 är en författare med en stor och rik bokproduktion av både prosa och poesi. Många av hans dikter är också tonsatta.
Av mjölk och honung är ytterligare en skatt ur arvegods efter mina föräldrar. Min far läste mycket och även om det mesta lånades på bibliotek så fanns det också mycket litteratur i hans bokhylla.

Nils Parling
Av mjölk och honung handlar om den finske bonden Tauno Mäntyranta och hans familj som helt utblottade kommer nästan som flyktingar till Bergslagen i slutet av 1940-talet. De är lockade till Sverige av fagra löften om ett land som ”flödar av mjölk och honung”. Tauno arbetar i skogen och blir nästan livegen under skogsbolaget. Skulderna växer och hur mycket han än sliter så fortsätter skuldberget att växa.

Det här är en historia som griper tag i läsaren. En skildring av hur svårt det är att komma till ett nytt land, att komma utan någon packning, att inte förstå språket, att bli betraktad som en främling. Men mitt i allt detta finns också kärlek och förståelse. Solidaritet mellan fattiga människor som delar med sig av sin knapra tillvaro. Romanen utkom 1966.

Hans kanske mest kända roman Motorsågen filmatiserades 1983.   

Monika

tisdag 10 december 2013

De två saliga av Ulla Isaksson


Jag har återigen varit i min rika skatt av arvegods och hämtat en bok. Det två saliga av Ulla Isaksson fanns bland böcker som jag ärvde efter mina föräldrar. Tydligen så har boken varit en makulerad biblioteksbok, som min mamma fått i bokpris genom en dragning på Kulturkanalen, närradio Halmstad 1992. Hon har noggrant noterat datum och vinst.

De två saliga handlar om en psykiater, änkling sedan flera år, som går igenom gamla papper. Han finner ett fall av folie à deux, en gemenskap mellan två så tät att den enas mentala sjukdom drabbar också den andra. Under tiden psykiatrikern Christian Dettow rekonstruerar sjukdomsbilden ur journalen minns han också sitt eget äktenskap.

Det här är en ganska svårläst roman, men ändå mycket tänkvärd. Hur vi påverkar varandra och hur galenskap kan smitta av sig. Vi tror vi är så neutrala och bildar vår egen uppfattning och vårt liv. Men vi påverkas hela tiden av allt som finns runt omkring oss.

En intressant bok som utkom första gången redan 1962, men ändå är lika aktuell än idag.       

Romanen är filmad av Ingmar Bergman med bland annat Harriet Andersson och Per Myrberg i några av rollerna.

Monika

fredag 6 december 2013

Nelson Mandela är död



Vila i frid, brukar man säga och jag ansluter mig till den skaran.

Nelson Mandela var född 1918, samma år som min pappa. 1918 härjade spanska sjukan i Halmstad och på många andra ställen i världen. Många som var gravida blev sjuka och dog, men min farmor överlevde och min pappa föddes. En förutsättning för att jag lever.

Jag tror min pappa var bror med Nelson Mandela. Någon slags syskon i samma ande. Nelson var förlåtelsens gestalt, men också gestalten av den kämpande människan. Okuvligt krävde han alla människors rättigheter och lika värde. Jämlikhet, han krävde jämlikhet. Inte för sin egen nytta utan för allas nytta. Att kunna ge av sig själv utan tanke på att ”detta gör jag för mig själv”. Jag gör det för andra. Jag vill att alla ska få det bättre.

Min far kämpade också hela sitt liv för alla människors lika värde. För rätten att organisera sig, för ett samhälle med sjukvård för alla, för en skola som tog emot alla – inte bara de med pengar. Han kämpade mot nazismen, som var stark i det svenska 1930-talet, då när min far var en ung man. Han sa alltid att han stod på barrikaderna. Så gjorde också Nelson Mandela – en fridens man som vägrade att ge upp.

Jag har lärt mig så mycket av både min far och Nelson Mandela. Jag har lärt mig så mycket av alla dessa som ställt sig på barrikaderna. De som vågat och inte glidit undan i rädsla för sitt eget skinn. I Nelsons död finns alla dessa inneslutna. Allt vad de gjort och allt vad de sagt. Det lever vidare så länge vi minns.

Jag är så glad för att min far var bror med Nelson Mandela. Jag är bara en blek kopia.

Monika

torsdag 5 december 2013

Kulor i hjärtat av Cilla Naumann


”Hela Halland läser” är ett projekt för läsfrämjande som pågått i höst. Bakom projektet står Hallandsposten och Hallands Nyheter i samarbete med Region Halland och kommunbiblioteken.
I projektet har bl. a ingått att läsa en roman av Cilla Naumann. Augustprisnominerade ”Springa med åror” som utkom 2012 och har en viss anknytning till Halland. Jag har ännu inte läst den boken, men snubblade istället på en annan roman av Cilla Naumann: ungdomsboken Kulor i hjärtat, som även den var nominerad till Augustpriset 2009.

Romanen är egentligen en liten novellsamling. Men alla berättelserna handlar om den unge pojken Tom som går på högstadiet. Vi får som läsare möta honom i olika situationer i livet. Hur rädslan plötsligt kan finnas där fastän inget särskilt eller hemsk händer. Den inbillade rädslan som kan vara nog så svår att uppleva. Men i berättelserna finns också kärleken.

Det här är en lättläst liten novellsamling som jag fastnade för. Cilla Naumann har en stor förmåga att beskriva det vardagliga på ett målande och igenkännande sätt. Jag kan verkligen förstå varför den var Augustnominerad. Jag tror att mitt nästa läsprojekt blir ”Springa med åror”.

Monika

måndag 2 december 2013

Jul på Svarta Ankan med Halmstads Kvartersteater


Kapten Morgan på Svarta Ankan
Halmstads Kvartersteater är en stor amatörteaterförening som gjort mer än 150 teaterproduktioner. Nyligen spelade föreställningen ”Jag spelar min roll” och nu sänder kvartersteatern en adventskalender på youtube.

Det är några av föreningens teaterledare som skrivit manus och filmat adventskalendern ”Jul på Svarta Ankan” som kommer att sändas i fyra avsnitt. Ett avsnitt som släpps vid varje adventssöndag.
I går var det premiär för första avsnittet som heter ”Pirater och pepparkakor”.
Allt är filmat och redigerat av de duktiga tjejerna.

 

Monika Häägg

onsdag 27 november 2013

Vandrar-Mari av Margit Friberg


Jag har ärvt en del böcker av min pappa, som läste mycket. Då och då plockar jag fram någon av den rika skatt böcker som utgavs på 50- och 60-talet på Folket i Bilds förlag. Den här gången har jag läst Vandrar-Mari av Margit Friberg.

Vandrar-Mari handlar om två systrar som levde sina liv på Öland i skiftet mellan 1700- och 1800-talet. De två systrarna lever i sin stuga. På vintrarna arbetar de med att spinna och väva samt tillverka en mängd produkter som Mari på vårkanten ger sig iväg för att sälja. Hon lämnar stugan och kommer sedan inte tillbaka förrän höstmörkret sänker sig. En slags frihet som hon inte vill byta bort. Hon vill vandra och möta naturen och människorna.

När jag började läsa boken hade jag en del problem eftersom den är skriven på dialekt och dessutom har ett ganska ålderdomligt språk. Men efterhand så försvann dessa problem och texten fungerade bra att läsa. Ur raderna växte en fantastisk historia med god kännedom om historia och rik på miljöbeskrivningar av både natur och den tidens människor.

Tänk vilken skatt som kan gömma sig i bokhyllornas mörker. Förmodligen är författaren Margit Friberg ganska bortglömd idag. Margit var född 1904 och avled 1997. Men det finns ett Margit Friberg-sällskap som bildades 2002 och som håller hennes liv och texter i åminnelse. Upptäckte till och med att Vandrar Mari spelats som teater på Öland 2008. Läs mer om Margit på MargitFribergsällskapets websida.

Monika

söndag 24 november 2013

Eftermiddagarna med Margueritte av Marie-Sabine Roger


Jag har läst en roman som heter Eftermiddagarna med Margueritte av Marie-Sabine Roger. En bok som redan 2010 blev film med Gerard Depardieu i huvudrollen. Nyligen har boken utkommit på svenska med översättning av Thérèse Eng (Oppenheim förlag 2013).

Boken handlar om Germain 45 år, 110 kg tung och nästan inte läskunnig. En man som är hunsad av sin mamma. En kvinna som genom hela hans liv betraktat honom som oönskad. De så kallade ”vännerna” på krogen driver ständigt med hans okunnighet. En dag möter han en gammal kvinna i parken. De inleder ett samtal som leder till nya träffar och snart längtar Germain efter stunderna med Margueritte.

Det här är en underbar liten historia om kärlek och vänskap. En historia som tydligt visar på betydelsen av vad möten kan innebära i människors liv. En ny värld öppnar sig för Germain. Två helt olika människor möts. Två människor från skilda värdar, men de har något att ge varandra ändå. Det har inte bara betydelse för Germain utan också för Margueritte och det har även betydelse för mig som läsare.  När jag läser den här boken blir jag glad. En slags varm känsla uppstår.
Jag tror dock inte jag vill förstöra den känslan genom att se filmen. Jag är inte så förtjust i skådespelaren Depardieu, men kanske skall jag ändå ge honom en chans för filmen är säkert bra, den också.  

Monika

tisdag 19 november 2013

Skriver på barnboksnätets blogg


I dag skriver jag för barnboksnätets blogg. Barnboksnätet är en sammanslutning av barn- och ungdomsboksförfattare i västra Sverige. Vi träffas ca en gång per månad på Författarcentrum västs lokaler på Prinsgatan i Göteborg. Ibland har vi helger där vi möts på en kreativ plats och byter erfarenheter. Ett bra sätt att hjälpa och stödja varandra som författare. Att var författare är ju annars ett väldigt ensamt arbete.

Nu har jag skrivit ett inlägg om processen från det skrivna ordet fram till att det blir en teaterföreställning.  Min senaste roman "Jag spelar min roll” spelas just nu som teater.


Monika

onsdag 13 november 2013

Hon går genom tavlan, ut ur bilden av Johanna Nilsson


Den här boken har jag tänkt läsa i många år. Inte förrän nu har det blivit av. Hon går genom tavlan, ut ur bilden av Johanna Nilsson är mycket bra, men jag är glad att det ändå inte blev läsning förrän denna höst. Jo, varför säger jag så om en roman som jag tycker är bra. Därför att den har likheter med min egen roman, Jag spelar min roll, som utkom alldeles nyligen. När jag nu läser Johannas bok känns det som jag har burit den med mig när jag skrev min egen.

Hon går genom tavlan, ut ur bilden handlar om Hanna som är tio år. Hon har en bästa vän som heter Karin och de leker nästan varje dag. Men efter det långa sommarlovet blir det plötsligt tomt hos Hanna. Ingen vill prata med henne i skolan och Karin kommer nästan aldrig på besök, så som hon gjort så mycket förut. Plötsligt är Hanna ensam. Många år senare berättar Hanna sin historia. Vad var det egentligen som hände under de där åren i skolan och varför finns hon nu på ett sjukhus.

Jag förstår varför den här ungdomsboken fick Augustpriset 1996. Upplevelsen av att bli utfryst och mobbad drabbar läsaren, det vill säga mig, som ett slag i magen. Detta förfärliga som händer gång på gång, varje dag, ständigt. Att få gå genom sitt unga liv och vara en ingenting. Med en fruktansvärd rädsla och ett totalt utplånande av sig själv.

Så är det också för flickan i min bok. Men båda böckerna slutar med att de drabbade går ut ur det isande, tomma, utfrysta liv som andra har skapat åt dem. Men innan dess spelar båda den roll som mobbarna gett dem.

Monika

måndag 11 november 2013

Premiär för "Jag spelar min roll" med Halmstads Kvartersteater


Elvira och Josefina
I lördags var det premiär för ”Jag spelar min roll” på Kulturhuset i Halmstad. Efter många timmars slit med repetitioner var allt på plats och jag, som regissör, kunde andas ut. Alla sånger, all musik, alla bilder och filmer satt där de skulle.
Sången om Josefina och Skogsmannen
Nervöst? Ja, det var det. Det kan jag lugnt säga. Men resultatet är jag väldigt nöjd med. Skådespelarna gör fantastiska prestationer och publiken var överväldigad.
Begravningen med trädandarna
 
I söndags spelade vi andra föreställningen och sedan återstår det bara tre. Det är lång tid i förberedelser, men ack så liten tid i spelperiod. Redan den 22 november spelas sista föreställningen.

Elvira berättar om älvorna och Sjökungen
I dag är jag ledig och det känns som jag, för första gången på lång tid, kan slappna av. Lite trött, men glad. Att få vara med och skapa en föreställning är helt fantastiskt och det är också helt fantastiskt att få se sin egen text och roman gestaltas på scen.
Här kan du lyssna på sångerna från föreställningen:
 




Monika

fredag 1 november 2013

Jag spelar min roll med Halmstads Kvartersteater


Elvira och Josefina (bild från repetition)
Om en vecka är det premiär på teaterföreställningen ”Jag spelar min roll” med Halmstads Kvartersteater. Föreställningen bygger på min roman med samma namn och repetitioner har pågått sedan i februari. Lördagen den 9 november, på Kulturhuset i Halmstad, är det urpremiär för denna musikteaterföreställning.
Till pjäsen har jag skrivit manus och sånger. Jag är också regissör och producent, så för första gången på över sju år är jag tillbaka i teaterns värld. Lite märkligt, men ändå väldigt kul. Under hösten har jag lagt skrivandet på hyllan. Repetitioner och annat arbete runt pjäsen har tagit all min tid, men om en vecka är denna intensiva period över.

Elvira i skolan (bild från repetition)
I föreställningen finns förutom mina egna sånger också mycket musik av skilda slag. Bland annat har jag använt gammal, medeltida folkmusik i lite nytappning och sedan har jag fått låna musik av Thomas Andersson som är musiker, bosatt i Los Angeles, och bland annat komponerar för film. Thomas var, innan han flyttade till USA på 1990-talet, med i min teaterverksamhet. Jag tycker det är väldigt trevligt att knyta ihop gamla bekantskaper med nutida verksamhet och jag tackar Thomas för att jag fått låna hans musik.

Läs mer om pjäsen på Kvartersteaterns webbsida och läs gärna i reportage från lokaltidningen Halmstad som besökte våra repetitioner i förra veckan.

Monika

lördag 26 oktober 2013

Josefina och Skogsmannen - sång från "Jag spelar min roll"



Den 9 november är det premiär på teaterföreställningen "Jag spelar min roll" på Kulturhuset i Halmstad. Pjäsen bygger på min roman med samma namn.
I föreställningen är det mycket musik och två sånger.
Här är en av sångerna som jag spelat in tillsammans med lite bilder. I föreställningen berättar den gamla kvinnan Josefina Andersdotter om sitt liv, som inneburit både glädje och sorg. Så som livet är. Sången handlar om när hon möter den stora kärleken.
I pjäsen är det skådespelarna som sjunger. På denna inspelning får ni hålla till godo med mig.

Monika

onsdag 23 oktober 2013

En älskad pappa fyller 95 år


I dag fyller min pappa, Verner Sjöberg, nittiofem år. En aktningsvärd ålder och en människa som betytt mycket i mitt liv. Inte bara för att han varit min pappa utan också för den fina vän som han alltid var. Femtio födelsedagar fick vi tillsammans. I åtta år har jag firat hans dag utan honom. Det är snart nio år sedan jag fysiskt pratade med honom, men han finns där hos mig varje dag. Jag bär på hans ande. Den han lämnade till mig när han till slut gav upp och blev ett tomt skal, med en kropp som bara låg kvar.

Så i kväll tänder jag ett ljus och låter mina minnen omsluta mig. Jag vill tro att han nu är den starka, unga ande som en gång slog frivolter på stranden i Frösakull. Där som paradiset på jorden existerade under långa sommartider.
 
Jag vill tro att han spelar sin fiol, sin mandolin, sin stora kontrabas.
 
Jag vill tro att han sjunger, tillsammans med min mamma, alla glada och sorgsna sånger.

Jag vill tro att han fortfarande står upp för rättvisa och jämlikhet. För alla människors lika värde. Och jag hoppas att jag någon gång får möta honom igen.

Monika

fredag 18 oktober 2013

Berömda franska berättare - en novellsamling


Som jag berättat i ett annat inslag på min blogg består min läsning just nu mest av noveller. I november är det premiär på min teaterföreställning ”Jag spelar min roll” och det är en intensiv period med repetitioner fram till dess. Då passar det bra att koppla av med läsning av noveller.

Berömda franska berättare är en novellsamling som kom ut på det fina förlaget ”Folket i Bilds förlag”, som gav ut mycket god litteratur på 1950-1960-talet. Litteraturen spreds på många arbetsplatser och min far, som var en läsare av stora mått, köpte en hel del av utgivningarna.

Denna lilla pärla är sammanställd i ett urval av Gunnar Ekelöf och Östen Sjöstrand. De vackra illustrationerna är teckningar av Adolf Hallman. I samlingen finns bl. a texter av Charles Baudelaire, Gustave Flaubert, Émile Zola, Guy De Maupassant, Marcel Proust, André Malraux, Georges Simenon och Albert Camus. Givetvis är det många mer nutida författare som inte är med. Samlingen utkom redan 1957.

Det är verkligen härligt att läsa dessa mästare. Dessa ordskapare och berättande virtuoser. Dessutom vackert illustrerade och med halvfranskt band. En gedigen bok att spara inför framtiden. Tack pappa för ditt fina arv både med de fysiska böckerna och din entusiasm för läsandet, som smittade av sig på mig.

Monika

lördag 12 oktober 2013

Från dröm till docka på Söndrums bibliotek


I dag har jag varit och invigt min dockutställning, Från dröm till docka, på Söndrumsbibliotek i Halmstad. Det tredje gången jag visar mina dockor och utställningen föder hela tiden nya idéer.

Det har blivit sånger om dockor och det har blivit en saga om dockdrömmen och äventyr i en svunnen tid. Nu har jag också lite idéer om en teaterföreställning. Får se om jag förverkligar det sista. I går var Radio Halland och intervjuade mig, under tiden som jag satte upp utställningen. Det blev ett trevligt inslag i fredagseftermiddagens sändningar. Jag sjöng en av docksångerna, som fick inrama hela inslaget i radio.
Lyssna: Dockan en dröm som går i uppfyllelse

Här kan du lyssna på inslaget från Radio Halland.

Monika

fredag 4 oktober 2013

Maijas sång från Skuggorna vid Träbron


Då och då roar jag mig med att göra inspelningar på mina gamla sånger. 1995 skrev jag manus och musik till en teaterföreställning som heter ”Skuggorna vid träbron”. Föreställningen bygger på en roman av Zenia Larsson och handlar om hennes egna upplevelser av gettot i Lodz under 2:a världskriget. Ett antal år med förfärlig kyla och svält.
Denna tid är också skildrad av Steve Sem-Sandberg i romanen De fattiga i Lodz, som vann Augustpriset 2009.

Till teaterföreställningen som jag skrev och regisserade ingick åtta sånger. Maijas sång handlar om den fattiga sömmerskan Maija som levt hela sitt liv på Marysynskagatan. De fattigaste kvarteren i Lodz. Maija var jude och får stanna kvar när husen fylls med judar och de stora träbroarna byggs. I augusti 1944 töms hela gettot och samtliga skickas till koncentrationsläger. Författaren Zenia Larsson var en av få som överlevde och kom efter krigsslutet till Sverige.

Sömmerskan Maija överlevde inte de svåra och kalla vintrarna. När gettot tömdes 1944 var hon död. Svält och kyla blev för mycket för en gammal människa. Hon slapp att uppleva den förfärliga sista tiden, som de flesta andra fick i järnvägstransporter och gasugnar.

Här är sången inramad med ett bildspel med foto från teaterföreställningen.

 

Monika

onsdag 2 oktober 2013

Jag spelar min roll - lite sanning och lite fiction


I går var det ett reportage i Hallandsposten om min roman Jag spelar min roll. Jag berättade om boken och läste också på web-tv, en utvald del ur texten.

 I reportaget berättade jag om att det är min farfars mor som inspirerat mig att skriva. Jag vet egentligen ganska lite om henne. När jag släktforskat hittade jag i kyrkoböckerna att hon under tre år emigrerade till Tyskland. Vilket var väldigt märkvärdigt eftersom hon för övrigt bodde hela sitt liv i Breareds församling, Simlångsdalen. Jag har tagit reda på att det inte var så ovanligt med en sådan flytt. Många reste till Amerika men nästan 80 000 från Halland, Skåne och Blekinge började arbeta i Danmark och Tyskland. Kanske kändes det inte så definitivt. De kunde komma tillbaka. En flytt till Amerika var för de flesta en resa som de aldrig kom tillbaka ifrån.

Men för övrigt är det mycket fantasi i min bok. Min farfars mor är bara en utgångspunkt till ett skrivande och ett liv som jag har ställt många frågor om. T ex var min farfar ett oäkta barn. Vem var hans far? Det lär jag nog aldrig få reda på. Men i boken bygger jag en bild av den man som var min farfarsfar.
Tyvärr kan jag inte länka till Hallandspostens websida. Den är bara till för de som har prenumeration. Men här är texten som jag läser på web-tv.

Josefina hade ropat på henne. Hon hade ropat på Elvira. Hon hade levt i Elviras kropp, funnits där och talat till henne. När Elvira steg på bussen och gick längs med landsvägen, när hon såg sjön, när hon klev in bland träden, när hon fann den igenvuxna stigen. Då fanns Josefinas röst inom henne. Först svag, sedan mera stark och tydlig.    När Elvira närmade sig målet var hon och Josefina som en enda person. De gled ihop och tiden försvann. Här på stentrappan har de suttit som en enda kropp. Hundra år är ingenting, har Josefina sagt. Hundra år är en vindpust i den stora evigheten.   Det finns ett enda foto av Josefina. När hon står framför stugan. Det är fullt med blommor omkring henne. Josefina är inramad av växterna. Mina vänner, har hon sagt.   På bilden har hon ett finurligt leende. Som om hon ser rakt genom kameran och in i framtiden, som om hon blickar in i Elviras ögon.   Elvira vet inte vem som tagit bilden. Det enda hon vet är att den förmodligen är förevigad några år innan Josefina dog. Några år innan hon försvann in i glömskan, in i evigheten. Den som är före och efter den korta tid som vi kallar för livet.”

Monika

fredag 27 september 2013

Sägenvandring med Hallands Konstmuseum och Halmstads Kvartersteater


Två helger framöver är det Sägenvandringar Galgberget i Halmstad.
28-29/9 och 5-6/10 är det vandrande berättande om gamla sägner. Publiken går med och får möta troll, vättar, skogssnuvor, näcken, jättar, älvor och annat oknytt, som kommer att smyga i buskar och snår i skymningen.
Älvornas kläder väntar på älvorna (bild Anne Berkenäs)
Kusliga och rysliga sägner kommer att gestaltas och berättas av Hallands Konstmuseums museipedagog Johan Dahnberg och Halmstads Kvartersteater medlemmar agerar skådespelande väsen.

Jätten provas (Bild Martina Ramsak)
Det är tredje året som Konstmuseet och Kvartersteatern arrangerar Sägenvandringar, som är väldigt populära. Idén föddes av konstnären Helge Öhrn. I år är det nya och ännu mer spännande inslag, så det är värt att gå en ny vandring även om man har gjort det tidigare år.

På lördag har jag tänkt gå. Kusligt, spännande och rysligt! Galgberget är ju faktiskt en gammal avrättningsplats…

Monika

söndag 22 september 2013

Ingen Bok & Biblioteksmässa i år


I år får jag avstå från Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Sorgligt men sant!
Varför åker jag inte dit? Jag har ju faktiskt en alldeles ny bok, som utkom i augusti.

Nja, lite olika anledningar. Redan förra bokmässan bestämde jag mig för att inte vara med under 2013. Då trodde jag inte att jag hade någon ny bok och kände att man nog bör ha en sådan om det skall vara motiverat att åka dit. Nu blev det i alla fall en ny bok. Jag spelar min roll kom ut i augusti.

Men den största anledningen är faktiskt tidsbrist. Jag är regissör och producent för teaterföreställningen som grundar sig på min nya bok.
 
Premiär i november och just nu väldigt intensivt repeterande flera gånger i veckan. Det är också allt från kläder, rekvisita, scenografi, musik, ljud och ljus samt inte minst PR som skall produceras och vara på plats. Att lägga en hel vecka på Bokmässan är inte möjligt.

Så, tråkigt nog får jag avstå från Bokmässan i år.                                                                            
Men, kanske till nästa.

Monika

lördag 21 september 2013

Girigbukarna av Ivar Lo-Johansson


Just nu är jag inne i en väldigt intensiv period med repetitioner av teatern ”Jag spelar min roll” tre dagar i veckan. Då passar det mig bättre att läsa noveller. En novell, sent på kvällen, som avkoppling från ett turbulent arbete.

Jag plockade därför fram novellsamlingen Girigbukarna av Ivar Lo-Johansson. Samlingen utkom första gången 1969 och jag har en tryckt version från 1981. I samlingen finns allt från Pintorpafrun, Människoaktionen till den mer moderna Bordduken. I den sistnämnda får vi möta de första charterturisterna som besöker det fattiga Spanien. Där skall det handlas. Den första gryende shoppinghysterin. De rika svenska damerna besöker de fattiga bergsbyarna för att göra ”fynd”. Det skall vara hantverk och det skall vara genuint handgjort. Men det skall också vara billigt. De köpslår och prutar. De stackars fattiga kvinnorna får nästan skänka bort sina dukar, som de arbetat med i månader.

Ivar Lo-Johansson var en fantastisk novellist och givetvis överhuvudtaget en fantastisk författare och berättare. Han gav ut över 100 noveller i samlingarna: Passionerna, Martyrerna, Girigbukarna, Karriäristerna, Vällustingarna, Lögnhalsarna och Vishetslärarna. Jag får nog plocka fram fler av hans novellsamlingar och läsa. De är verkligen fenomenala.
 
Monika

fredag 20 september 2013

Tretton av Gertrud Johansson


Vid förra årets bokmässa i Göteborg var det många som besökte mig i min monter. En av dessa var författaren Gertrud Johansson som blev väldigt intresserad av mina böcker. Jag fick också en av hennes böcker, men eftersom jag ofta bär med mig en hel del böcker hem från mässan så hamnade Gertruds bok längst ned i läshögen.

För några månader sedan ringde Gertrud mig och frågade om jag läst hennes bok och ”skam till sägas” hittade jag hennes novellsamling Tretton längst ned i högen av ännu inte lästa böcker.

Tretton är en samling av korta berättelser. Historier med mystiska och lite övernaturliga inslag. Alla sådana historier passar mig. Jag gillar det lite gåtfulla och oförklarliga.

Gertrud är född i Norrbotten men bor numera i Nybro. Hon har tidigare kommit ut med Sommarlovets sista vecka, En docka och hennes dockmamma och Jessop och den förtrollade silverflöjten.

Monika

lördag 14 september 2013

Solviken av Annika Estassy


Jag har en bloggvän som jag haft kontakt med nästan sedan jag började skriva blogg för sådär omkring fyra år sedan. Hon heter Annika Estassy och har i år debuterat med romanen Solviken. Bara titeln fick mig att vilja läsa boken. Solviken ligger ju inte så långt från Solbarnet.

Romanen handlar om Marie Lindsjö som plötsligt ärver ett hus i Roslagens skärgård, fantastiskt belägen med utsikt över havet. Men Maries liv är inte så vackert och romantiskt som hennes fina arv. Mannen hon älskar, och som lovat att snart gifta sig med henne, är redan gift, men väntar bara på rätt tillfälle att dumpa den gamla frun. Tyvärr upptäcker Marie att mannen bara möter henne som ett litet tidsfördriv och samtidigt närmar sig en fyrtioårskris. Skall hon bli sittande på glasberget? Och kommer hon någonsin få några barn?

Annika är en driven berättare som fångar sin läsare. Det är spännande att bläddra till en ny sida och lusten att läsa finns med under hela boken ända fram till sista sidan. Jag vet att Annika är på gång med en fortsättning och det skall bli trevligt att läsa om Maries fortsatta liv och öde i denna relationsroman.  

Monika

söndag 8 september 2013

Pingvinorkestern och folkfest


Kvartersteatervän på folkfest
Jag skriver numera glest på min blogg. Jag är fullt upptagen av ett teaterprojekt som tar mycket av min tid och då är inte bloggen prioriterad.

Vad gör jag då mer än att syssla med teaterrepetitioner?

Förra lördagen var jag och lyssnade på en spännande orkester.
Pingvinorkestern på Bastaskär
Pingvinorkestern från Malmö som spelade på Café Bastaskär i Grötvik. Det var en härlig och väldigt exklusiv kväll med god mat och bara fyrtio trångt sittande i publiken. Så kul med en orkester som spelar många olika instrument och gör en härlig musik. Orsaken till att jag hittade detta evenemang är nog för jag har en gammal vän som spelar i orkestern. Men håll utkik efter Pingvinorkestern, för dom är riktigt bra, speciellt om du bor i Malmötrakten. Här kan du lyssna på lite pingvinmusik.

I går var jag på folkfest i den gamla folkparken i Halmstad.
Teater Impro med Kvartersteatern på folkfesten
Hela parken var inlindad i rosa plastband som gav en glad ton åt en slags kulturfest med blandad kompott för hela familjen. Kanske mest för barnen med flera barnteaterpjäser. Fri entré bidrog till att parken var fylld med människor som fick glädjas åt kultur i stora portioner. Jag var där med HalmstadsKvartersteater som hade en del olika inslag under eftermiddagen. Det var improvisationsteater med direktimprovisation på scen. Kvartersteaterns ordförande höll också några guidade turer och berättade folkparkens historia.
Skådespelare från "Jag spelar min roll"
Sedan var det många av Kvartersteaterns medlemmar som delade ut flyers om föreningen och om pjäsen ”Jag spelar min roll” som har premiär i november.

Klart slut från mig för den här gången. Får se när jag återkommer!

Monika