Böcker av Monika Häägg

Böcker av Monika Häägg
Solbarnet, Månguden, Isvintern, Kungsgården, Jag spelar min roll, Grevens slott,Varulvens spår, Mumiens skatt, Augustimörker, Völvans spådom

torsdag 2 juli 2020

Halmstads Kvartersteater - del 21 - Uppror och en oväntad vändning i teaterverksamheten vår 2000

Uppror med Halmstads Kvartersteater på Vallås våren 2000
Vi gick in i nytt millenium med tre premiärer på agendan, men med en dyster framtid. Kulturnämnden hade under hösten 1999 beslutat att skriva nytt avtal med Hallands bildningsförbund som huvudman för verksamheten. Vi hade begärt att bidraget för kvartersteaterverksamheten skulle gå direkt till föreningen, men vid det nya årets start hade vi inte fått något besked om detta gick att genomföra.
Åsa kom under januari tillbaka till verksamheten från sitt volontärarbete i Costa Rica, och vi lyckades ordna en praktikplats till henne under våren. Jag skrev ett manus till en gatuteaterföreställning om skapelseberättelsen i den grekiska mytologin. Tanken var att samla alla medlemmar i en gemensam föreställning, som avslutning av våren. Ulf och Åsa startade också en ny prova-på-teaterkurs för barn. Konceptet med en kortare prov-kurs för barn hade varit en god idé.
Första premiären närmade sig och vi hade alla fullt upp att göra. Det var inte brist på sysselsättning, men alla var medvetna om att fick vi inte bättre bidrag så skulle vi vara tvungna att skära mycket i verksamheten inför hösten.
En av aktiviteterna vi infört när vi blev fler som arbetade med verksamheten var att alla anställda också hade städning av vårt gemensamma kontor. Vi delade upp veckostädningen i ett schema och alla fick ett antal städpass varje termin. Det gjorde att vi alla hade samma ansvar för att hålla rent och ingen behövde anställas speciellt för att bara vara lokalvårdare.
Den 28 januari kom ett förvånande meddelande från kulturförvaltningen. Förhandlingarna med Hallands Bildningsförbund om ett nytt avtal hade avbrutits eftersom de inte kommit överens. Kulturnämnden ville istället att föreningen fortsatte kvartersteaterverksamheten genom att från den 1 juli också bli huvudman för verksamheten. Vad som skulle hända med Kulturhuset i Folkparken var oklart, men vi skulle åtminstone få fortsätta vår verksamhet med samma bidrag som tidigare.
Uppror med Halmstads Kvartersteater på Vallås våren 2000

Den 29 januari var det premiär på Uppror av Busk Rut Jonsson på Vallåslokalen och med Petra som regissör. Det var många av våra yngre ungdomar, som tidigare varit med i barngrupp, som var med i pjäsen. Föreställningens tema med en ungdomsgrupp som plötsligt dyker upp i ett hem och vänder upp och ner på tillvaron för den inneboende familjen passade bra. Scenografin hade ett tydligt 1970-talsstuk med orange och bruna möbler och väggar. Efter föreställningen var det premiärfest i foajén. Som vanligt var all alkohol bannlyst. Inte i något sammanhang fick vår verksamhet förknippas med alkohol och det höll vi benhårt på.
Några dagar senare gjorde jag en sång om kultur till teaterföreställningen Korv och Kultur. Det var regissören Göran som önskade en musikalisk avslutning på pjäsen som hade mat och kultur som tema. Vi hade också möte om gatuteaterföreställningen och en idé om en gigantisk docka som föreställde Gaia, jordens moder.
Under den här tiden jobbade jag också med musik till gatuföreställningen, men både manus och musik gjorde jag på min fritid. Jag tyckte inte att kvartersteaterns ekonomi skulle belastas med manusskrivande. Det fick jag göra på min fritid.
Den 8 februari hade vi årsmöte på Andersberg. Fortfarande var framtiden oviss. Vi hade fått besked om att föreningen skulle få fortsätta som huvudman för verksamheten, men vi hade inte fått några besked om hur mycket bidrag vi skulle få eller förslag på avtal.
Vi planerade också en stor barnteaterfestival. Vi ville samla alla barngrupper och göra en gemensam dag där barnen kunde mötas och titta på varandras pjäser. Den idén skulle visa sig vara god. Föreningen fortsatte sedan att samla barngrupperna i festivaler under många år.
Så plötsligt sker något totalt oväntat. Den 29 februari har vi möte med kulturchefen och kultursekreteraren och blir erbjudna att bli huvudman för hela teaterverksamheten. Både kvartersteatern och verksamheten i Kulturhuset i Folkparken. Vi blev verkligen häpna för det var inte något som vi räknat med. Vi blev också tveksamma. Vi ville fortsätta att driva den linje vi utarbetat och arbetat med under många år, men bli huvudman för hela amatörverksamheten i Halmstad var vi inte så sugna på. Men erbjudandet var frestande. Vi visste att tackade vi nej, skulle vi aldrig mer få en sådan möjlighet. Vi gick hem och funderade. Var det tänkbart och möjligt att göra vår förening till huvudman för en sådan stor verksamhet? Skulle verksamheten vinna eller förlora på att tacka ja? Vi insåg att vi både skulle förlora och vinna. Vi skulle förlora den närhet som en mindre verksamhet i några bostadsområden innebar, men vi skulle också få en fantastisk möjlighet att erbjuda många deltagare en stor verksamhet.

Monika

söndag 24 maj 2020

Halmstads Kvartersteater - del 20 - Start för tre nya teaterpjäser hösten 1999

Tokfursten med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 
Inför sommaruppehållet 1999 hade vi två olika planer. En plan A och en plan B. Vi hade ansökt om extra medel av kulturnämnden, men besked väntades inte förrän efter sommaren. Hur stor verksamheten skulle bli och om vi lyckades se till att alla som stod på kö och väntade skulle få en plats i våra grupper berodde på kulturnämndens beslut. Innan sommaren gjorde vi ett sångprogram för Hyresgästföreningen. Jag hjälpte till med sångrepetitioner och Petra regisserade.Vi installerade också larm på Vallåslokalen och flyttade vårt kontor från Andersberg till Vallås. På Vallås hade vi bättre utrymme med ett eget skrivbord för alla anställda.
Under sommaren fick vi ett tillskott i vårt klädförråd. Teaterpacket som var en turnerande barnteatergrupp med utgångspunkt från Halmstad hade lagt ner sin verksamhet och erbjöd oss sina kostymer. Vi tackade så klart ja, och under sommaren flyttade vi kläderna.
Innan sommaren hade Ulf fått sin uppsägning av Hallands Bildningsförbund. Osäkerheten var stor och avtalet med Halmstads kommun var inte förnyat. All personal på Kulturhus och kvartersteatern blev uppsagda.
Höstens verksamhet startade vi med grillkväll hos Göran. Några dagar senare hade vi planeringsmöte för personalen. Inför hösten var vi fyra anställda. Jag, Ulf, Petra och vår vaktmästare Lasse. Lasse var lite allt-i-allo och hjälpte till med att både sy, måla och snickra scenografier. Vi planerade så gott det gick eftersom vi fortfarande inte visste om vi skulle sjösätta plan A eller B.
Några dagar senare ringde Christina Blomkvist från kulturförvaltningen och meddelade att nämnden hade beviljat ett extra bidrag på 75 000. Det blev givetvis stor glädje och så klart kändes det skönt att kunna sjösätta plan A, som innebar en större verksamhet. Hallandsposten gjorde ett stort reportage om vår nya verksamhet och att vi fått extra medel.Vi skulle starta ett flertal barngrupper och dessutom en ny form för barnteaterverksamheten. Vi kallade grupperna för prova-på-teater och det visade sig vara en god idé som gjorde att barngrupperna inte ständigt behövde börja om från noll när terminerna startade. Alla nya barn fick först gå i en prova-på-grupp. Hösten innebar också att vi fortsatte vår idé med att utbilda ideella teaterledare. Det här året skulle Göran vara regissör för teaterpjäsen Korv och Kultur. Ulf var mentor och höll i utbildning och coachning av regiarbetet. Petra regisserade den lilla behändiga teaterpjäsen Uppror och jag regisserade en omarbetad Tokfursten av Henning Mankell.
Söndagen den 29 augusti hade vi storsamling på Andersberg för alla som skulle vara med i våra pjäser. Vi bjöd på fika och Gilda hade dans och rörelse. Vi berättade om de nya pjäserna och det var en fantastisk känsla att se alla entusiastiska skådespelare. Det var många som hade flera års erfarenhet av skådespeleri och det fanns en stolthet i att skådespelarna för varje år blev bättre och bättre.

Uppror med Halmstads Kvartersteater på Vallås
Lördagen den 4 september hade vi Öppet Hus i vår lokal på Andersberg. Fastighetsbolaget gjorde en ”Spektakeldag” och vår del blev att visa lokalen, bjuda på våfflor och sminka barn. Det blev ett bra sätt att presentera vår verksamhet för de boende på Andersberg.
Några dagar senare startade jag repetitionerna för Tokfursten. Pjäsen var inte den lättaste att göra. Manus av Henning Mankell byggde på Elgard Jonssons bok med samma namn och handlade om hans barndom och psykiska sjukdom, som gjorde att han under många år var inspärrad på mentalsjukhus. Trots den sorgliga berättelsen hade jag upptäckt att den också bar på ett ljus och samtidigt en poetisk text. Den var inte lätt att framföra och det blev en stor utmaning för skådespelarna.
Senare i september hade vi också städ-dag för våra lokaler. Vi hade två teaterlokaler och det blev en bra aktivitet för våra medlemmar att själva se till att lokalerna samt kläder och rekvisita hölls i ordning. Höstens städ-dag avslutades med moussaka som Lasse hade tillagat. Det fanns en stor glädje i de här skapande och praktiska dagarna. Alla som deltog fick en större känsla och gemenskap och kvartersteatern blev något som alla vårdade och mötena mellan äldre och yngre gjorde också gemenskapen större.Under den här hösten stod verksamhet och bidrag till verksamheten och vägde fram och tillbaka. Osäkerheten var stor. Det blev mängder med möten både med kulturförvaltningen och HFAB. Vi var till och med tvungna att säga upp lokalerna med fastighetsbolaget inför hösten 2000. Vi visste inte ens om det skulle finnas någon verksamhet kvar nästa höst. I dag kan jag knappt förstå hur vi orkade att fortsätta arbeta och vara entusiastiska i våra grupper. När jag nu, tjugo år senare, ser tillbaka på hösten 1999 är det nästan ofattbart att vi mitt i denna osäkerhet ändå kunde entusiasmera och bära planer för framtiden. Mitt i detta kaos startade vi en ny 1-årig teaterkurs för nya medlemmar och Ulf hade teknikkurs för våra medlemmar. På något sätt vägrade vi att ge upp. Om vi till slut blev tvungna att slå igen och lägga ner verksamheten så skulle vi i alla fall köra full fart fram till slutet var ett faktum.

Lasse målar dekor till Korv och Kultur med Halmstads Kvartersteater på Vallås
Under den här hösten läste jag om grekisk mytologi. Jag hade under våren besökt Knossos på Kreta och hade fått en idé om att göra en gatuteater med inspiration från den grekiska mytologin. Genom utomhusteater kunde vi på ett tydligare sätt synliggöra vår verksamhet för människorna i områdena.Under senhösten förstod vi att kulturnämnden lutade åt att återigen skriva avtal med Hallands Bildningsförbund. Efter ett möte med kulturchefen Sigge Olsson och kultursekreteraren Christina Blomkvist var vi väldigt dystra. Vi förstod att det inte längre fanns något hopp om att kvartersteatern skulle få bidraget direkt till föreningen. Som ett sista försök gjorde vi en skrivelse till nämndledamöterna och tog också personlig kontakt med samtliga partier för att berätta om vår syn på verksamheten. Tyvärr gav våra ansträngningar inget resultat. Nämnden beslutade i november 1999 att skriva nytt avtal med Hallands Bildningsförbund som huvudman.
Några dagar senare åkte jag och Petra på en röstkurs i Skinnskatteberg. Det var en intressant kurs och väldigt lärorik med mycket bra övningar som vi kunde ta med oss hem till våra medlemmar, men kulturnämndens beslut gjorde oss ändå väldigt dystra. Julen närmade sig med ljus och glädje i vintermörkret, men framtiden var inte speciellt ljus.

Monika

måndag 13 april 2020

Halmstads Kvartersteater - del 19 - Tidens inälvor våren 1999

Tidens inälvor med Halmstads Kvartersteater på Andersberg våren 1999
Den 10 januari spelade En strålande Jul sista föreställningen. Dagen efter hade vi personalmöte på Andersberg och avslutade med att gemensamt flytta på sittplatssystemet inför bygge av scenografi till föreställningen Tidens inälvor. Vi gjorde en spelplats och scen i mitten och publiken fick sitta i små sektioner runt om scenen. Jag och Petra hade också gjort klart manus och rollfördelning och startat repetitionerna. Andreas spelade in musikarrangemang och andra ljud som behövdes som förstärkning till scenerna. 
I januari jobbade jag också med redovisning av EU-projektet. Det blev ett ganska omfattande administrativt arbete. Jag arbetade också med PR till Tidens inälvor och redan i början av februari var affischen klar. Den blev en blandning av två foton från boken Lyckad nedfrysning av herr Moro. Dels det första fotografi som tagits med en människa på bild och dels ett foto på en liten flickas öppna och nyfikna ansikte. Det blev en bra spegling av föreställningens innehåll.
En tråkig händelse, som väckte förstämning hos oss allihop i föreningen, var den tragiska olyckan när Alexandra, en av våra skådespelare omkom. Hon var en ung tjej och vi hade alla ett gemensamt minne av henne. Det kändes så tragiskt och orättvist att hon skulle ryckas bort alldeles för tidigt. Livet kändes plötsligt skört och oförutsägbart. Vi balanserar alla ständigt på dödens rand. Livet är ett lotteri och vi drar nya lotter varje dag. Ingen vet vad som kommer att hända. Den känslan fanns också i vår föreställning Tidens inälvor.
Under starten av året hade jag och Ulf flera möten med den nye kulturförchefen och politikerna. Vi ville att föreningen skulle bli huvudman för verksamheten och att bidraget skulle kopplas loss från Hallands Bildningsförbund. Det var inget direkt fel med att bidraget gick till bildningsförbundet, men föreningen hade vuxit och blivit väldigt stark. Det var både praktiskt och mer ändamålsenligt att all ekonomi i verksamheten gick att samordna från en aktör och då var det mest naturligt med den väldigt aktiva föreningen.
Jag och Ulf hade också börjat diskutera en ny idé med vår barngruppsverksamhet. Vi ville starta ”prova-på-grupper” för nya barn. Det skulle göra hanteringen av barngrupperna enklare för pedagogerna och att barnen också fick under en kortare tid testa på ett lekfullt sätt om det verkligen var teater som de ville satsa på under sin fritid.
Den 16 februari hade vi årsmöte i föreningen. Det var ett välbesökt möte, som innebar mycket framtidsdiskussioner. Det fanns många idéer och viljor som bådade gott inför framtiden.
Arbetet med Tidens inälvor fortsatte. Vi hade kontakt med bokförlaget Ordfront och författaren och filmaren Roy Andersson för att få rättigheter att använda en del foto från boken Lyckad nedfrysning av herr Moro. Det var ännu inte så vanligt med digitala foto, så vi fick göra diabilder som sedan projicerades på väggarna. Scenografin var enkel och neutral, men bilder och ljussättning gjorde att vi kunde växla och förändra mellan de olika scenerna.
En tid innan premiären blev det en stor debatt i massmedia om Kulturhusets och Kvartersteaterns verksamhet. Det var den nye kulturchefen som initierade debatten. Kvartersteaterns styrelse skrev också en debattartikel som publicerades på Hallandspostens kultursida och TV Halland intervjuade mig om vår syn på verksamheten. Vår enda önskan var att få ökade bidrag och att vi också skulle få bli huvudman för kvartersteaterns verksamhet. Det blev en direktsänd debatt mellan kulturchefen och Björn Holmgren, som var ansvarig teaterkonsulent på Hallands Bildningsförbund. Vi ville inte bråka om pengarna, men vi försvarade vår verksamhet och vårt sätt att arbeta. Vi ville att så många som möjligt skulle få vara med i teaterverksamhet. Det var vårt enda mål. Några dagar senare var det genrep för Tidens inälvor och allt var väldigt stressigt. Kvällen för genrep hade jag lovat att hämta min yngste son på kulturskolans bildverksamhet. Jag brukade alltid hämta honom på hans aktiviteter, men just den här kvällen blev stressen för stor. Under de kaotiska timmarna strax före genrepet glömde jag bort vad jag lovat och inte förrän föreställningen hade spelat klart och jag kunde pusta ut kom jag ihåg att jag totalt glömt honom. I det ögonblicket kom tanken till mig att jag borde arbeta med något som skapade mindre stress. Jag kände mig som en väldigt dålig mamma. 
Varför är det så ont om Q med Halmstads Kvartersteater på turné våren 1999
Den här våren gjorde vi också ett specialprojekt och spelade Varför är det så ont om Q på turné för skolor i Halmstads kommun. Det var ett arbetsmarknadsprojekt som var ett samarbete mellan kvartersteatern, arbetsförmedlingen och kulturförvaltningen. Skådespelarna var delvis några från vårt EU-projekt, som på det sättet fick fortsätta med teater under våren. Föreställningen regisserades av Åsa S. och det blev många skolelever i kommunen som fick se teater. Tyvärr var det en del strul med löften om projektledaranställning, som inte gick att infria. Arbetsförmedlingen hade ändrat sin policy och hade strängare regler om vilka som betraktades som tillhörande kulturförmedlingen. Jag och Ulf fick efter en del förhandlingar ändå en acceptabel lösning på projektledartjänsten.
Under våren hade vi också möte med fastighetsbolaget HFAB. Allt var väldigt turbulent och ingen kunde vara säker på hur framtiden skulle gestalta sig. Vi hoppades så klart på ett bra stöd både från kommunen och fastighetsbolaget.
Tidens inälvor spelade den 27/4 en specialföreställning för Hallands Bildningsförbund med gäster från en rad olika bildningsförbund i Sverige. Trots skilda meningar om vad som var bäst för verksamheten fanns det ändå en stolthet över vad vi hade åstadkommit med kvartersteaterverksamheten. Föreställningen var den sista och sedan rev vi scenografi och städade.
I april och maj arbetade jag också med en ny idé som gick ut på att spela Tokfursten av Henning Mankell. Jag hade sett föreställningen med två skådespelare som gestaltade många olika roller. Jag insåg att den pjäsen också skulle fungera med många skådespelare. Alltså gjorde jag en omarbetning och rollfördelning av manus. När jag såg att min idé skulle fungera fick den också bli en del av det kommande verksamhetsåret. 
Våren 1999 spelade också barngrupperna Julspelet med ledare Åsa S. och Vem kan man lita på med Petra som ledare. 
Tidens inälvor med Halmstads Kvartersteater på Andersberg våren 1999
Tidens inälvor är mitt tydligaste minne från den här perioden med kvartersteatern, men ett tydligt minne är också den osäkerhet om framtiden och vad som skulle hända med teaterverksamheten. Allt var under utredning och nästan vad som helst kunde hända. Ibland undrar jag hur jag ändå lyckades hålla entusiasmen för att driva nya idéer och blicka mot framtiden.

Monika

torsdag 19 mars 2020

Halmstads Kvartersteater - del 18 - premiär julkabarén En strålande jul hösten 1998

En strålande jul med Halmstads Kvartersteater på Vallås hösten 1998
Det blev en intensiv höst med mycket repetitioner av julkabarén En strålande jul. Ulf och Åsa var regissörer. Andreas spelade in musiken och Gilda hjälpte till med dans och rörelse.
Jag och Petra arbetade med Tidens inälvor som byggde på boken Lyckad nedfrysning av herr Moro. Jag komponerade en del sånger som också byggde på boken och passade ihop med de scener vi arbetade fram tillsammans med ensemblen. 
Under hösten startade jag också en sångkurs för de i föreningen som ville sjunga mer. Jag arbetade både med röst och en del sånger som jag använt vid olika utbildningar som jag gått.
I början av november hade Ulf möte med den nye kulturchefen Sigge Olsson. Vi fortsatte att prata om att vi ville förstärka kvartersteaterverksamheten och att vi hade en önskan om att föreningen skulle bli huvudman för verksamheten.
Den hösten blev vi tvungna att installera larm i lokalerna. Det hade varit flera inbrott och vi blev trötta på att ständigt bli av med utrustning i våra lokaler. Det blev ytterligare ett ekonomiskt problem, men vi kunde inte se någon annan utväg.
Vår verksamhet gav också ständigt upphov till en mängd förfrågningar om hjälp med både det ena och andra. Under hösten hjälpte vi bland annat ishockeyklubben Halmstad Hammers med en skådespelare som utklädd till guden Tor inledde matcherna med att skjuta en blixt. Det blev väldigt uppskattat och bidrog till att hockeyklubben fick mycket publik till sina matcher. Tor uppmärksammades till och med i riksmedia. Den hösten hjälpte också Ulf Halmstads Frigymnaster med ljusteknik till deras julshow.
I sminklogen - En strålande jul med Halmstads Kvartersteater på Vallås hösten 1998
Den 5 december var det premiär på En strålande jul. Den byggde till viss del på ett återanvändande av julcabarén Så har vi Jultid, som vi spelade hösten 1993 på Andersberg. Denna gång spelade vi föreställningen på Vallås. Inför föreställningarna gjorde ensemblen PR med julsånger på ICA Vallås och ensemblen var och knackade dörr i bostadsområdet. Vi fortsatte att arbeta vidare med vår idé om att hela tiden bjuda in och informera alla boende i bostadsområdena om vår verksamhet.

I december var också utredningen om Kvartersteatern och Kulturhuset klar. Utredaren var positiv till vår verksamhet på kvartersteatern och föreslog ett utökat stöd.
I slutet av året var det mycket pappersarbete. Som vanligt redovisades alla cirklar och aktivitetsgrupper. Det gällde att inte förlora en enda krona.
Julcabarén fortsatte att spela över julhelgerna och EU-projektet avslutades med en jul-lunch för deltagarna på Vallåslokalen.

Monika

söndag 8 mars 2020

Halmstads Kvartersteater - del 17 - En strålande jul och Tidens inälvor hösten 1998

Tidens inälvor med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 1999
Innan vi gick på sommarledighet planerade vi höstens verksamhet tillsammans med Åsa S. och Petra, som efter teaterledarutbildning i Hällefors återkom till Halmstad och blev anställd på ett arbetsmarknadsprojekt. Vi hade också framför oss ytterligare ett halvår med EU-projekt och nya arbetslösa ungdomar. 
Under sommaren repeterade jag ett sångprogram tillsammans med mina föräldrar Kerstin och Verner Sjöberg. De var gamla musikanter som i hela sitt gemensamma liv sjungit och spelat tillsammans. På äldre dar uppträdde de ofta på serviceboende och pensionärsföreningar. Pappa mandolin och fiol och mamma gitarr. Under våren hade jag komponerat ett antal nya sånger och jag tyckte att de kunde passa att sjungas tillsammans med mina föräldrar.
Den 31 juli hade vi grillfest hos Göran, en av våra skådespelare som också var keramiker. Det blev en trevlig kväll, helt utan alkohol, men med många skratt.
Jag startade mitt arbete i augusti med att repetera ett sångprogram som vi skulle framföra vid en dag som HFAB arrangerade utomhus på Andersberg. Jag återanvände sånger från gamla pjäser och vi repade också några scener. Bland annat en scen från Cabarét Svenska Ord. Andreas, som varit en av deltagarna i vårens EU-projekt, var en duktig musiker och han hade blivit anställd via en arbetsmarknadsåtgärd, som gjorde att han kunde fixa med musik till både HFAB-programmet och våra kommande föreställningar.
Den 31 augusti startade vi den nya EU-gruppen med arbetslösa ungdomar. De skulle vara med i den julkabarét som vi planerade att spela på Vallåslokalen i slutet av hösten. 
I början av september startade jag och Petra arbetet med ett teatercollage som fick namnet Tidens inälvor. Manus gjordes genom improvisationer och byggde på boken Lyckad nedfrysning av herr Moro. Den första dikten i boken var Tidens inälvor av Nelly Sachs. Jag och Petra hade ett bra samarbete och det var roligt att arbeta med teatergruppen. Den 13 september hade gruppen en heldag med arbete och mat.
Kvartersteaterlokalen på Vallås
Vi var ganska många, den hösten, som arbetade med Kvartersteatern. Det var jag och Ulf, Åsa S., Petra, Andreas med musiken och Lasse J. Den sistnämnde hade också en arbetsmarknadsåtgärd och hade tidigare varit vaktmästare på Kulturhuset. Hos oss blev han lite som en ”allt i allo”. Han fixade praktiskt med målning och scenografier, sydde och blev också hos oss som en vaktmästare.
Den 19 september hade vi årets städ-dag på våra lokaler. Alla skådespelare och vår nya EU-grupp var med under dagen och vi fixade tillsammans en måltid på kvällen. EU-gruppen gjorde också sitt första framförande, som avslutade kvällen.
Några dagar innan hade vår bil blivit stulen på Andersberg. Jag var på arbetskväll med gruppen för teatercollaget och i ett obevakat ögonblick hade någon smugit in i lokalen och tagit min bilnyckel. När jag skulle hem upptäckte jag att bilen var borta. Vilken katastrof! Vi polisanmälde – men märkligt nog fick Ulf och Lasse plötsligt syn på bilen några dagar senare. De följde efter och upptäckte att den parkerades på en gata på Vallås. De ringde polisen, och på det sättet fick vi som väl var tillbaka bilen oskadd. Vi fick dock byta lås eftersom nycklarna fortfarande var borta. Bilen var också intagen för teknisk undersökning hos polisen.
Den avgående Kulturchefen Kerstin Ullander hade initierat en utredning om teaterverksamheten på Kulturhuset och Kvartersteatern. Utredaren Lars Pettersson besökte oss på Andersberg för intervju i slutet av september. Vi berättade om vår verksamhet och de planer vi hade inför framtiden. Lars Pettersson kom sedan tillbaka ytterligare för en andra omgång av intervjuer i oktober.
En intensiv september avslutades med sånguppvaktning av avgående kulturchefen och sångprogram med gamla sånger från pjäser på Kulturnatten den 26 september. Den kvällen sjöng jag också nykomponerade sånger tillsammans med mina föräldrar på stadsgalleriet. 
En strålande jul med Halmstads Kvartersteater på Vallås 1998
En intensiv höststart gick sedan vidare in i en fortsatt aktiv oktober. Framför oss hade vi premiär på julkabarén En strålande jul på Vallåslokalen men innan dess hade vi inbrott på Andersberg och stulna datorer och teknisk utrustning. Något vi tyvärr fick uppleva upprepade gånger på båda lokalerna. Det blev en ständigt irriterande provokation som tog mycket energi.

Monika

måndag 17 februari 2020

Halmstads Kvartersteater - del 16 - Cirkustält på Vallås grönområde våren 1998

Odens öga med Halmstads Kvartersteater på Vallås grönområde 1998
I slutet av april spelade våra barngrupper. På Vallås spelade pjäsen Man skall vara glad att man är frisk och ledare var Frida och Thomas. På Andersberg spelade Du vet mycket väl att jag är kär i Viktor och ledare var Åsa S. Den yngsta barngruppen spelade Arga gubben på Andersberg och ledare var Åsa S. Det var en stor glädje att se alla dessa barn som vuxit till en stor skara i föreningen. Några av barnen var också med och spelade i Odens ögaDen 15 maj byggdes cirkustältet på Vallås grönområde. Det blev några tuffa dagar med bygge av tält, scen, scenografi och ljussättning.  Ulf och Åsa och alla de andra deltagarna i pjäsen fick arbeta till långt in på nätterna. Men resultatet blev fantastiskt bra. Trots det fina resultatet och mycket engagerat arbete blev några boende på Vallås, som var grannar till tältet, irriterade på att det byggdes och spelades. Så här efteråt kan jag tycka att det är märkligt att en sådan positiv och trevlig händelse, som trots allt var på plats endast en kort tid, kunde skapa irritation. Alla som var med i projektet var trevliga och det var väldigt lite oljud från föreställningarna. Det finns så mycket annat negativt som uppstår i ett bostadsområde. Tältprojektet var en frisk och kreativ händelse.
Några dagar innan premiären åkte jag med HFAB på en studieresa till Rosengård i Malmö. Jag fick se en intressant skola och dessutom besöka Teater X och Drömmarnas hus, som hade verksamhet i en gammal herrgård på bostadsområdet. HFAB ville att vi också skulle utöka vår verksamhet och göra mer sociala insatser. Både jag och Ulf var tveksamma. Vi ville bygga en stor och kreativ teaterverksamhet. Vi var rädda för att vi ”gapade över för mycket” om vi också började arbeta med annat som låg utanför teaterområdet.
Odens Öga med Halmstads Kvartersteater på Vallås 1998
Dagen efter resan till Rosengård var det genrep på Odens Öga. Det hade arbetats in i det sista för att få allt klart. Vi hade en liten provpublik. Några av deltagarna i projektet hade skapat ny musik och sånger. De gamla sagorna från den nordiska mytologin med jordens födelse som start var imponerande. Oden, Tor, Freja, Loke, Idun, Balder och alla de andra gudarna gestaltades på ett spännande sätt. De gamla sagorna är både våldsamma och stundtals komiska. Vid premiären nästa dag var det fullsatt i publiken och efteråt var det premiärfest på Vallåslokalen. Min yngste son Anton var en av skådespelarna i pjäsen. Natten efter premiären sov han och Ulf över i husvagnen och vaktade tältet och spelplatsen. Nästa morgon körde jag till husvagnen med frukost. Ett tält måste bevakas både dag och natt. Under spelperioden fanns ett rullande schema med vakter och alla skådespelare fick göra en insats.
Jag och Ulf fortsatte vårt arbete med att hitta mer pengar till kvartersteaterns framtid. Mitt i spelperioden hade vi möte med politiker för att försöka hitta nya vägar. Vår idé var att koppla loss kvartersteaterföreningen från huvudmannen Hallands Bildningsförbund och istället låta föreningen ta hela ansvaret för verksamheten. Vi tyckte att detta var en naturlig utveckling på verksamheten. Det hade skapats en förening som vuxit sig så stark att den var mogen att bli huvudman.
Den 27 maj kom ett stort gäng med deltagare från ett danskt EU-projekt på besök. Deltagarna var från tolv olika länder i Europa. En av kvällarna bjöd vi på lax från Tiraholms fisk. Den kvällen var det till och med några av föräldrarna till medlemmar som ställde upp som kökspersonal.
Odens Öga med Halmstads Kvartersteater 1998
Den 1 juni firade vi också Kvartersteaterns dag med tipspromenad och våfflor med kaffe, som serverades utanför det stora cirkustältet. Vi ville ge de boende på Vallås ytterligare positiva upplevelser och information om kvartersteaterns verksamhet. Det blev en lyckad dag.
Den 6 juni blev och kändes som ytterligare en glädjens dag. Under nationaldagsfirandet vid Rådhustrappan fick jag och Ulf kommunens kulturstipendium för vårt arbete med kvartersteatern. Det betydde mycket att vi blev uppmärksammade för vårt slit med att bygga teaterverksamheten.
Den 7 juni spelade sista föreställningen med Odens Öga. Publikt var det en succé och sista kvällen var vi tyvärr tvungna att skicka hem en del av publiken. Det fanns helt enkelt inte en chans att trycka in fler på sittplatssystemet.  Sedan revs tältet och allt packades ihop. Hos mig finns fortfarande alla dessa skådespelare, som ett lysande minne. Kerstin, Göran, Anna-Lena, Andreas, Joakim, Susanne, Helena, Malin, Jennie, Maria, Kim, Mattias, Erik, Henning, Jörgen, Samuel, Pontus och många fler.
Dagen efter hade vi möte med fastighetsbolaget HFAB och samma dag också med kulturchefen i Halmstads kommun. Hur skulle framtiden bli? Vi hade en plan för det närmaste året, men just då hade vi ingen aning om vad som sedan skulle hända.

Monika

söndag 9 februari 2020

Halmstads Kvartersteater - del 15 - EU-projekt och Odens öga våren 1998

Donationen i Gessleland med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 1998
Donationen i Gessleland hade premär i början av januari. Den bestod av två akter. Den första utspelade sig på en bensinmack och speglade lite fenomenet med att bensinmackarna förändrats från att bara sälja bensin till att i princip nästan sälja vad som helst. Vi överdrev så klart en aning när det till och med fanns en polisstation, förlossning och arbetsförmedling på macken. I andra akten utspelade sig scenerna i Halmstad och vår lokale rikskändis Per Gessle fick bli den röda tråden.
När nyårsrevyn bara spelat några föreställningar startade vi det stora EU-projektet och arbetet med pjäsen Odens öga som i maj skulle spela i ett cirkustält på Vallås. Pjäsen byggde på sagor ur den nordiska mytologin och ensemblen arbetade med improvisationer som grund för manus. Innan projektet startade hade vi intervjuer med de sökande så att vi såg att de var lämpliga för att vara med i projektet. Deltagarna var arbetslösa ungdomar som vi blandade med vår ordinarie verksamhet och deltagare. Min arbetsinsats innebar administrativt arbete för det stora projektet. Ulf och Åsa S. höll i den praktiska delen. Eftersom jag hade enormt mycket övertidstimmar fick jag dra i bromsen och enbart ägna mig åt PR-arbete, kontorsgöromål och planering inför den framtida verksamheten.
Donationen i Gessleland med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 1998
Sista föreställningen av Donationen i Gessleland var den 6 mars. Allt hade fungerat bra och trots allt hade vi en ganska hygglig publiksiffra. En tid in i föreställningsperioden fick Ulf en svår influensa. Det fanns inte en chans att han kunde stå på benen. Som tur var hade vår son Thomas precis varit och sett föreställningen för på nästkommande föreställning fick han rycka in och köra ljuset. Det gick förvånansvärt bra, trots att han bara sett föreställningen en gång innan. Avslutningskvällen var vi hos Madeleine i Oskarström. Hon var en av skådespelarna som under många år bidrog med mycket ideellt arbete både i styrelsen och mycket praktiskt arbete.
Under mars månad hade vi några helgkurser i dans och rörelse med Gilda. Det ingick som en del av vårt EU-projekt och kom alla våra skådespelare till gagn. Det blev som ett extra plus i kanten för alla våra medlemmar.Den våren fortsatte jag att skriva projektansökningar inför framtiden. Att leta och söka projektpengar var något som ständigt pågick under åren på 1990-talet. Det var som en naturlig del av verksamheten, men det tog så klart på krafter och energi. Det hade känts skönt att slippa sådant, men under de här åren blev projekt nästan ett modeord, och värre har det sedan blivit. Att ge pengar till en fast och kontinuerlig verksamhet är inte gångbart i vårt samhälle. Tyvärr innebär projekt en slags ryckig verksamhet. Det går upp och ner och planer på lång sikt är svåra att genomföra.
Under våren hade jag och Ulf också möte med HFAB om vårt bidrag till pedagogtjänst. Vi hoppades att vår stora verksamhet på bostadsområdena skulle göra att de ville fortsätta att ge oss bidrag och kanske också utöka. Jag förde också en diskussion med kulturförvaltningen om kommunens bidrag, som var riktat till Hallands Bildningsförbund. Det fanns en gryende tanke om att kanske koppla bidraget direkt till föreningen. Inte minst budgetarbete skulle på det sättet bli enklare att sköta.
EU-projektet fortsatte hela våren. Bland annat hade vi ett samarbete med ett danskt EU-projekt som besökte oss och där våra deltagare också besökte Danmark.
Den våren kom också Arbetarteaterförbundets teaterlinje i Hällefors på besök och spelade sin pjäs Dokument AF på Andersberg. En av deltagarna var vår skådespelare Petra som utbildade sig till teaterledare. Vi försökte hitta ett sätt att göra en anställning för henne efter utbildningen. Vi var säkra på att en utbildad ledare som hade sin grund och uppväxt i vår verksamhet hade stor betydelse för framtiden.
Odens Öga i cirkustält på Vallås med Halmstads Kvartersteater 1998
Premiären för Odens Öga närmade sig och all tid fokuserade på premiären som ryckte allt närmare. Den sista månaden repeterade pjäsen i Konsums gamla lokaler på Vallås. Vår egen lokal hade alldeles för liten yta för att motsvara den stora scen som skulle byggas i cirkustältet. Samtidigt bjöd jag in medlemmarna till höstens verksamhet. Planerna var redan klara och spikade.

Monika

måndag 3 februari 2020

Halmstads Kvartersteater - del 14 - Donationen i Gessleland

Donationen i Gessleland med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 1998
Augusti 1997 var en väldigt varm månad. Vi hade planerat start för arbete med improvisationer till en nyårsrevy, men vi fick skjuta starten en vecka. Det var alldeles för varmt! Den 25 augusti drog vi dock igång arbetet och det var ett tjugofemtal varma, men ändå entusiastiska skådespelare som samlades. Vi började få en god grund i föreningen. Många av skådespelarna hade hunnit få en bra träning och erfarenhet av att stå på scenen. Åsa S. var kvar som ledare på arbetsmarknadsprojekt och hon blev regissör för barnteaterpjäsen Varför är det så ont om Q av Hans Alfredsson. Vi hoppades att både en nyårsrevy och en barnpjäs skulle ge publik och en del inkomster till föreningen. Pengar till verksamheten var den ständiga punkten på dagordningen. Under tiden gruppen improviserade omkring en mängd aktuella ämnen och händelser från det gångna året jobbade jag också parallellt med att skriva och sammanställa manus till de olika scenerna och hitta en ram för revyn. Det var många fyndiga och roliga scener. Jag skrev också nya texter till en rad gamla melodier allteftersom scenerna växte fram och det gick att se en struktur i revyn.
I början av september hade vi också en heldag med rörelse tillsammans med Gilda. Hon hade verkligen utvecklats i sin förmåga att ge bra feedback till deltagarna. Gilda hade varit professionell dansare i Chile och under ett antal år i Sverige hade hon utvecklats till en bra dans- och rörelsepedagog. Samma dag arbetade vi också med att lära deltagarna mer om improvisation.
I september delade vi också ut flygblad med information om vår verksamhet på de båda bostadsområdena. Vi ville att alla som var bosatta på Andersberg och Vallås skulle åtminstone veta att vi fanns och verkade i områdena. Dessutom bjöd vi in både ung och gammal till att delta i vår verksamhet. Under samma månad gjorde vi också klart en ansökan om ett större EU-projekt med arbetslösa ungdomar.
I slutet av september införde vi något nytt; vår första städdag. Alla som var med i verksamheten hjälpte till att under en heldag städa våra lokaler och rensa i våra förråd. Vi avslutade hela dagen med gemensam måltid och lite kul samvaro. Den första gången var det Rigmor W. som var kock i köket, men åren framöver hade vi vid varje städdag ett gäng som bildade matlag. Under åren som sedan gick blev det många praktiska dagar. Eftersom vi var väldigt många som ställde upp med gratis arbetstid kunde vi också hålla nere på kostnaderna. Alla bidrog med sin kunskap och sin tid. En sak som kanske inte alltid förstås eller uppskattas fullt ut av kommuner och bidragsgivare. För varje satsad krona får också bidragsgivaren mycket tillbaka i form av ideellt arbete. Inte minst bidrog de äldre med mycket arbete runt barnteatergrupper och festivaler som vi hade under åren framöver.Den hösten firade vi några gånger. Vi hade sökt pengar till en stor pjäs som skulle spelas i tält 1998 och i början av oktober fick vi besked om att vi fått 75 000 av kommunen till projektet. I början av november fick vi fira ytterligare en gång när vi beviljades pengar till det stora EU-projektet. Det innebar mer än ett års anställning för Åsa S. och två omgångar med arbetslösa ungdomar som kunde delta i en pjäs under våren och en pjäs under hösten 1998. Det blev genast en ökad aktivitet eftersom projektet skulle starta redan i januari. Jag räknade budget och en folder med information till sökande trycktes snabbt. I december strax före premiären för Donationen i Gessleland hade vi intervjuer med sökande till första delen i projektet.
Som vanligt brann det i knutarna. Planering och praktiskt arbete fick genomföras i ett rasande tempo och min lilla arbetstid på 50 % var därmed totalt havererad. De sista månaderna innan årsslutet arbetade jag nog snarare 150 % av en heltid.

Varför är det så ont om Q? med Halmstads Kvartersteater hösten 1997
Den 8 november var det premiär på Varför är det så ont om Q. Jag hjälpte till med PR och gjorde ljud och musikslingor som förstärkning till scenerna. Pjäsen blev uppskattad och bra, men publiken svek. Hasse Alfredssons komiska barnpjäs drog inte lika mycket publik som Tove Janssons mumintroll. Det var många föreställningar inplanerade och vi spelade pjäsen både på Andersberg och Vallås. Till spelperioden på Vallås byggdes ett nytt sittplatssystem. Ulf och några av medlemmarna i föreningen använde några helger till att svetsa ihop järnrör för att vi skulle ha väl fungerande sittplatser till publiken. Till pjäsen behövdes också en ”hjälpgrupp” av medlemmar som under föreställningarna hjälpte till praktiskt bakom scenen med bland annat ett trolleritrix.
Under den hösten var också Åsa S. och gjorde teaterprojekt med Andersbergsskolan. Vi försökte att fortsätta hålla den fina kontakt som vi skapat under de senaste åren.
Mitt i allt byggande, projekt, planer och premiärer fortsatte arbetet med Donationen i Gessleland. Ett fyndigt namn som samlade olika händelser under året. Micael A. hjälpte till och arrangerade musiken och Marianne Dillberg och hennes firma Ljud och Dekor gjorde scenografi.
I början av december när allt var som mest kaotiskt inför EU-projekt och premiär flyttade vi vårt lilla kontor från Kulturhuset i Folkparken till vår lokal på Andersberg. Posten hade lämnat sin del i foajén och det passade bra att använda till kontor för oss. Inte hade jag den minsta aning om att vi några år senare återigen skulle flytta kontoret tillbaka till Kulturhuset. Vi trodde nog bergfast att vi skulle stanna på Andersberg.

Donationen i Gessleland med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 1998
Den 9 januari 1998 var det premiär på Donationen i Gessleland för en entusiastisk publik på Andersbergsteatern och i mitten av januari var det start på EU-projektet.  Jag hade då så mycket övertid att jag var tvungen att dra ner på mitt engagemang under våren. Återigen vacklade jag inför att stanna kvar och arbeta med kvartersteatern. Det var roligt, men verksamheten krävde ständigt att jag arbetade alldeles för mycket. Glädjen slocknade tyvärr med alldeles för många timmar.

Monika

söndag 19 januari 2020

Halmstads Kvartersteater - del 13 - Silver Splash on Air våren 1997

Silver Splash on Air med Halmstads kvartersteater på Andersberg 1997
Tisdagen den 9 januari hade vi kollationering på Vallåslokalen för miljöpjäsen Silver Splash on Air. Vi hade arbetat hela hösten med olika ämnen och improvisationer och jag hade sammanställt ett manus med en del extra tillägg av texter och några nykomponerade sånger. Det var ett manus med mycket humor, men också med den allvarliga undertonen som miljöproblemen skapar. 
Några dagar innan starten av repetitioner till pjäsen började två nya teaterpedagoger i vår verksamhet. Åsa S. var en av våra skådespelare som under hösten utbildat sig till teaterledare på Arbetarteaterförbundets kurs i Hällefors. Nu återvände hon till Halmstad tillsammans med sin sambo Johan, som också var teaterpedagog. Båda fick en anställning via ett arbetsmarknadsprojekt och plötsligt kunde vi utöka vår verksamhet. Det gav en ny optimism inför framtiden. Vi fick visserligen tränga ihop oss på den lilla minimala kontorsyta vi hade på Kulturhuset i Folkparken, men med lite pusslande och några begagnade skrivbord lyckades vi ordna varsin arbetsplats. Samma månad startade Åsa och Johan en teaterkurs för nya medlemmar. Åsa och Johan kunde också arbeta med PR till miljöpjäsen samt sy en del kläder. Johan var en duktig tecknare och gjorde också en fin affisch. Under våren förde vi mycket diskussioner om framtiden. Fortfarande hade vi enorma ekonomiska problem med lokalerna och vi gjorde försök med brev till sponsorer. Vi började också skissa på ett nytt 3-årsprojekt som kunde ge en stadga åt de kommande årens verksamhet. Vi hade pengar till pedagogtjänst men vi hade inga verksamhetspengar. Teaterpjäser och kurser kostar pengar – inte bara pedagogtid. Det går inte att göra teater av luft. Idé om en återkommande Nyårsrevy började planeras under våren. Jag gjorde också en projektansökan om bidrag till en barnteaterpjäs.
Silver Splash on Air med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 1997

Den 2 april var det premiär på 
Silver Splash on Air på Andersbergsteatern. En av skådespelarna hade blivit sjuk några dagar före premiären, så jag blev tvungen att göra ett inhopp på scenen. Dessutom stod jag varje föreställning och spelade flöjt i kulissen. Fredrik hade gjort arrangemang på musiken, som den här gången var inspelad, förutom mitt flöjtspel. Allt startade väldigt vackert med en berättelse om jordens födelse och de miljarder år som passerat innan människan uppkomst. Några monsterfigurer gjorde sedan entré och visade på vår (=publikens) dumhet. Nästan allt vad vi gjort och gör leder fram till katastrofen och sedan tog de hjälp av en TV-show hur allt detta gick till. Pjäsen blev därmed som en framtida historisk tillbakablick. 
Under våren spelade också våra barngrupper sina pjäser. En av grupperna spelade Åsneprinsen. Ledare var Frida och Thomas. Den andra gruppen spelade Lejonkungen. Ledare var Åsa L. Den nya teaterkursen spelade scener från olika teaterpjäser och sedan gjorde de också en mindre föreställning för Hyresgästföreningen som firade 70-årsjubileum.
En tid innan premiären på Silver Splash on Air och mitt i alla framtidsplaner insåg jag att jag måste lägga mina egna teaterplaner på hyllan. Trots att jag bara hade en halvtidsanställning arbetade jag väldigt mycket mer arbetstid. Den stora verksamheten gick helt enkelt inte att driva på den lilla tid jag var anställd. Jag var tvungen att välja och jag valde att satsa mitt liv och tid på Kvartersteatern. Det tror jag hade stor betydelse för den utveckling som skedde de närmaste åren.

Monika