Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

onsdag 24 maj 2017

Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben


Jag är väldigt fascinerad av träd. Under årstidernas gång är det spännande att se hur träden utvecklas. Från de kala, svarta vintergrenarna, via de små knopparna, de framväxande ljust gröna bladen, den mörknande juligrönskan och slutligen färgprakten innan bladen släpper och dalar mot marken. Vissa träd, som t ex den unga eken, släpper inte sina blad förrän de nya börjar bryta fram i maj månad, men under vinterns kallblåst bjuder eklöven på en rasslande konsert för den som vill lyssna. Jag har också en gång hört träd gråta, något som jag knappt vågar berätta om, finns det någon som tror mig? Nej, knappast.
Därför var jag extra nyfiken på Trädens hemliga liv av den tyske författaren Peter Wohlleben.

I boken berättar han om det okända liv som ständigt pågår i grenar, rötter och blad. Hur träden kommunicerar med varandra och är förbundna med sina rötter. Hur träden tar hand om varandra, hur de hjälper en granne som är i behov av vatten, hur träden har känslor och minnen. Peter Wohlleben är skogvaktare och visar på vetenskapliga rön, men också egna iakttagelser.

Jag var redan innan jag läste den här boken, trädfrälst men ändå får texten mig att se skog och träd med nya ögon. Det finns ett samspel mellan jordens mikroorganismer, vatten, solens strålar, det återkommande ljuset och de uråldriga träden som gör mig andäktig. Vår utmätta tid på jorden är så liten i förhållande till trädens livslängd. Människor föds och dör, medan träden fortsätter att år efter år slå ut sina bladmattor för att fånga solens strålar. Det här är en bok som alla borde läsa.


Monika

Trädens hemliga liv hos Adlibris/Bokus

tisdag 9 maj 2017

HAUGE Dagbok 1924 – 1994

Den norske poeten Olav H. Hauge (1908 – 1994) förde dagbok i sjuttio år. Dagboken utkom år 2000, i sin helhet, på norska omfattande 3 700 sidor i fem bokband. Ett urval av hans anteckningar har gjorts av hans änka Bodil Cappelen, och dessa utkom i en översättning av Lars Molin till svenska 2015.

Hauge levde hela sitt liv på gården Rossvol, som är belägen i Ulvik, längst in i Hardangerfjorden. Han var poet och tänkare, men framförallt äppelodlare. På de vackra sluttningarna ner mot fjorden levde han ett stillsamt och tillbakadraget liv. Sent i livet gifte han sig med konstnären Bodil Cappelen. I dagboken får läsaren följa hans liv.  Under perioder är han intagen på den psykiatriska kliniken Valen. Första gången redan 1934.

När jag läser dagboken funderar jag över om Hauge någonsin tänkte sig att den skulle bli läst. Han skriver som att han berättar för någon, som att det finns en tänkt lyssnare. Ändå hade inte ens hans änka någon aning om omfattningen av hans dagboksskrivande och vad jag jag förstå inte heller någon vetskap om vad han skrev. För mig som läsare är dagboken både fascinerande och tänkvärd. Det är mycket kloka ord, som Hauge samlat i texterna. Sådant som han själv funderat över och även ord från andra författare och filosofer.

Under tiden jag läst dagboken har jag också läst hans diktsamling Gängelstrån som finns översatt till svenska av Jörgen Antonsson. Inom kort reser jag till Ulvik. Hauge är en favoritpoet, och jag har tidigare skrivit om Carl-Göran Ekerwalds biografi Det stora självporträttet. En resa till Hardangerfjorden har länge varit ett önskemål. Jag är glad att jag hann med att läsa dagboken innan jag påbörjar resan.
Jag avslutar med en av hans vackraste dikter. Den har följt mig i nästan tjugo år.

Det är den drömmen vi bär på

Det är den drömmen som vi bär på
att något vidunderligt ska ske,
att det måste ske –
att tiden skall öppna sig
att hjärtat skall öppna sig
att dörrar skall öppna sig
att berget skall öppna sig
att källor skall springa –
att drömmen skall öppna sig,
att vi en morgonstund skall glida in
i en vik som vi inte vetat om.
Olav H. Hauge


Monika

HAUGE Dagbok 1924-1994 hos Adlibris/Bokus