Böcker av Monika Häägg

Böcker av Monika Häägg
Solbarnet, Månguden, Isvintern, Kungsgården, Jag spelar min roll, Grevens slott,Varulvens spår, Mumiens skatt, Augustimörker

söndag 30 december 2012

2012 - en reflektion



Så står vi då återigen vid slutet av ett år. Det får alltid mig att tänka tillbaka på vad som hänt.
Några höjdpunkter och minnen är kanske mer viktiga än andra.


Min figur Kulturia har följt mig ett tag och under 2012 har hon förändrats. Så att säga glidit i sin skepnad. I början av året var det också några kvällar med Kulturias kafé. Gäster var bl.a. Peter Björk, Thomas Häägg, Susanna Hillbom, de musikaliska systrarna Isebring och det litterära paret Leoniderna.

Min resa till Bokmässan i Örebro i april har också blivit ett fint minne.
 
Tillsammans med min författarkollega Inga Holm blev vi väldigt väl mottagna av det gästfria paret Åke och Elsie Eklund som behandlade oss två författare som prinsessor under mässdagarna. Härliga möten med andra författare blev det också.
 

I juli spelades min första bok Solbarnet som teater på Hallandsgården i Halmstad. Många underbara kvällar med en härlig teaterensemble.

 
I augusti fick min son och hans flickvän en liten hund som heter Stina. Så här liten var hon när hon kom till vår trädgård. Knappt att hon räckte över grässtråna.


I september var det några intensiva dagar på Bokmässan i Göteborg. Det är alltid trevligt och innehåller mängder med möten. Jag kan inte räkna dem alla.

I oktober var det premiär för min dockutställning Från dröm till docka. TV 4 Halland var här hemma hos mig och gjorde reportage och jag komponerade några nya ”docksånger” som jag framförde i samband med öppnandet av utställningen på Vallås Bibliotek i Halmstad.
 

Under hösten har jag då äntligen skrivit klart manus till en bok. Jag har redan fått en hel del positiva kommentarer från provläsare. Ännu så länge är allt en hemlighet. Men till våren kanske…

I december blev Solbarnet E-bok och går numera både att köpa och att ladda ned för utlåning från bibliotek.
 

 Väldigt mycket mer har naturligtvis hänt. Både ledsna och glada dagar. Så som livet är.

I morgon avslutar jag året hos mina bästa vänner. Så som vi gjort i många, många år.

Önskar alla ett gott slut och ett gott nytt år!

 
Monika

tisdag 25 december 2012

God Jul och God fortsättning på Julen!


December månad har gått i sjukdomens tecken. Jag har, under större delen, varit förkyld med feber och fruktansvärd hosta och den sista veckan har övriga familjen vandrat in i det samma.

Detta har fått lite konsekvenser för min blogg. Någon julhälsning blev det inte innan jul, men här kommer den!

Julen betyder för mig en ljusets seger. En ljushelg som lyser upp i den mörkaste årstiden. Den ger mig också lite tid för eftertanke. Jag summerar året som gått och ser framåt mot nya äventyr. En tid för lugn och ro.

Min pappa brukade ofta nynna på en sång som innehöll denna text:

Någonting att äta, någonting att dricka, någonting att älska och att hålla kär är allt jag begär. Varför skall man sträva efter guld och gräva efter lyckan där den ändå aldrig bor”.

De stroferna försöker jag leva efter.

 Med hjälp av min lilla figur Kulturia önska jag alla en God Jul och en God fortsättning på Julen!

 
Monika

måndag 17 december 2012

Inget märkvärdigt har hänt av Ancelica Ahlefeldt-Laurvig och Mymmel Blomberg


För några veckor sedan var jag på ett boksläpp och så klart köpte jag med mig ett ex. Boken heter Inget märkvärdigt har hänt och författarna heter Angelica Ahlefeldt-Laurvig och Mymmel Blomberg. Romanen handlar om pensionärerna Ingrid och Sigrid som båda gillar wienerbröd och andra goda kakor. Detta gör att de ofta besöker konditorier. En dag hjälper de en äldre man som blivit sjuk och detta är inledningen till ett litet äventyr. Mannen letar nämligen efter sin ungdomskärlek och givetvis ställer damerna upp som detektiver.

Som titeln skvallrar om så är det inga större märkvärdigheter som händer. Författarna kallar sin roman för en promenadroman. Det tycker jag är ett passande namn. Det är två trevliga damer som läsaren får stifta bekantskap med och det blir ett härligt möte med både kakornas tempel och nya bekantskaper som kvinnornas ”detektivarbete” leder fram till. En roman att skratta med och en roman som är befriande härligt långt ifrån alla deckarhistorier som annars är fulla med våldsamma scener som inte ens har sin grund i verkligheten.

En liten pärla för dig som önskar puttra fram i ett stilla läsande. Jag hoppas verkligen att Angelica och Mymmel tar sig samman och skriver en fortsättning. Det vore trevligt att få dela damernas vidare äventyr i livet.

Nu skall jag slå in boken i julklappspapper. Jag har nämligen bara tjuvläst den. En hemlig person kommer att få denna bok av jultomten.

 
Monika

lördag 15 december 2012

Tävling - vinn Månguden, andra boken om solbarnet Fry


För att fira att det snart är jul lottar mitt bokförlag ut några ex av Månguden, andra delen i min historiska bokserie om Solbarnet.
För att vara med i tävlingen går du in och gillar sidan Solbarnet - böckerna om Fry på facebook. Gillar du redan sidan kan du skriva en kommentar eller dela länken, så är du också med i tävlingen.
På måndag är tävlingen avgjord och givetvis kommer vinsten att vara framme hos vinnaren i god tid före julafton!

Här är en länk till sidan: https://www.facebook.com/pages/Solbarnet-B%C3%B6ckerna-om-Fry-av-Monika-H%C3%A4%C3%A4gg/159654700801010?fref=ts

Monika

torsdag 13 december 2012

Bronsdolken av Michelle Paver


Den utstötte är första delen i Michelle Pavers nya serie som går under namnet Bronsdolken.

För mig var det extra intressant att läsa denna bok eftersom den utspelar sig i bronsålder. Mina böcker om solbarnet Fry utspelar sig också under denna tidsperiod. Skillnaden är ändå ganska stor eftersom min bokserie utspelar sig här i Norden och Pavers utspelar sig runt Kreta, Mykene och de Grekiska öarna. Dessutom är mina böcker skrivna för en lite äldre läsarskara.

Bronsdolken handlar om tolvårige Hylas som blir jagad av de onda krigarna som kallas för kråkor. Hans lillasyster är försvunnen och hans hund är död. Under sin flykt möter han flickan Pira och han får också hjälp av en delfin. I centrum står den mystiska bronsdolken.
Det blir många frågor. Varför är dolken så viktig och varför vill de döda Hylas?

Det här är ett klassiskt äventyr som utspelar sig för 3500 år sedan. Det är högt tempo genom hela boken och läsaren får inte en chans att pusta ut. Det tror jag är bra. Målgruppen är 9 – 12 år och i den åldern får det inte finnas några ”dödpunkter”, då har läsaren snabbt förlorat intresset för texten. Det är kul att läsa om en tidsperiod som jag själv har ganska stor kunskap om. I mina böcker finns en parallellhistoria som också utspelar sig delvis på Kreta. Den minoiska kulturen har satt sina spår även i Norden och förmodligen hade människorna en hel del kontakt trots det långa avståndet. Hos oss har hittats många föremål som har sitt ursprung i trakten av Medelhavet.

Hösten 2013 utkommer andra delen i Bronsdolken.

 
Monika

onsdag 12 december 2012

Sulky och Bebbe regerar okej av John Ajvide Lindqvist


Jag har tidigare läst alla John Ajvide Lindqvists utgivna böcker, så när jag hittade en barnbok på biblioteket var jag tvungen att plocka den med mig hem.

Sulky och Bebbe är två små bebisbarn som ger sig iväg på äventyr. De vill se hur allt ligger till i världen. De försöker hjälpa alla som är ledsna och konstiga. Några av dessa figurer är en liten sjungande bomb och Gubben med huvudet under armen.

Boken är illustrerad av Mia Ajvide. Texten får mig att tänka på barnböcker från 70-talet. De handlade ofta om att alla skulle få vara med och vikten av att få bestämma själv. Inget negativt i det.

Jag gillar den här boken. Den är underfundig och fantasifull och Mias bilder skapar nyfikenhet.

Det här är en högläsningsbok med ganska mycket text så jag kan tänka mig att barnen bör vara fyra-fem år innan den fungerar. Fast det där är ju individuellt säger jag som läste Mio min Mio för min knappt treårige son. Det gick alldeles utmärkt!
 

 
Monika

söndag 9 december 2012

Åkes hemliga pratapparat och Vilse av Kristina Westerlund


Åkes hemliga pratapparat och Vilse av Kristina Westerlund är två trevliga barnböcker. Som vanligt hittar jag böckerna på biblioteket. Plötsligt står böckerna där och talar till mig. Ta hem mig, säger de. Helst vill jag ta hem nästan hela biblioteket, men det är ju en omöjlighet.

Varför valde jag då just dessa två böcker?

Kristina Westerlund är samordnare i det fina Barnboksnätet som jag är med i. Då och då besöker jag möten och aktiviteter i Göteborg. Under hösten har jag i ett inlägg skrivit om Höststormen som vi genomförde i Kristinas mysiga hus Gröna lund.

Åkes hemliga pratapparat handlar om Åke som får en pratapparat när han fyller nio år. En liten bandspelare som han kan använda till att spela in hemliga saker. Catarina Kruusval , som också är medlem i Barnboksnätet, har gjort fina illustrationer. Åldersgrupp för boken är förmodligen 7-9 år.

Vilse är en bilderbok för lite mindre barn. Den handlar om två syskon som går vilse i en skog. Allt slutar så klart lyckligt och de får åka på tomtens flakmoped. Sara Gimbergsson, också medlem i Barnboksnätet, har gjort de trevliga illustrationerna. Åldersgruppen är nog de yngsta och lite svävande uppåt. Även en gammal människa som jag finner behållning i både text och bilder.

 
Sammantaget är det två mycket trevliga böcker som jag rekommenderar till föräldrar som vill ge sina barn både en fin högläsningsstund och ett lästips till barn som nyligen har lärt sig att knäcka läskoden. Vilse går fortfarande att köpa och Åkes hemliga pratapparat finns på biblioteken.

 
Monika

lördag 8 december 2012

Ximen Nao och hans sju liv av Mo Yan


När årets Nobelpristagare i litteratur tillkännagavs reserverade jag direkt en roman av honom på biblioteket. Trots kö på hans böcker så fick jag ändå Ximen Nao och hans sju liv ganska snabbt.

Sedan har läsandet tagit sin grundliga tid. De 634 sidorna är fyllda av otroliga berättelser och kanske är de också en slags skrönor. Det blir som en gigantisk släktsaga som sträcker sig över en period av femtio år.

Den handlar om godsägaren Ximen Nao som är död, men återföds i olika djurskepnader. Han sköts ihjäl av upproriska bönder och under de femtio åren från januari 1950 får han uppleva Kina efter revolutionen. Som åsna, oxe, gris, hund och apa möter han hela tiden samma familj. Den strävsamme fria bonden Lan Lian vägrar att inordna sig i kollektivet och blir en legend på den kinesiska landsbygden.

Upplägget på historian gjorde mig nyfiken. Detta sätt att utifrån både djur och människors perspektiv berätta en historia ger en spännande dimension till romanen. Mo Yan har ett enkelt språk men är en fantastisk berättare. Det är mastigt och det tar tid att läsa. Jag läser denna bok ganska sakta för jag vill inte missa några av hans fantastiska krumelurer och tankegångar. Sista delen av historian sker i ett mer summariskt berättande. Kanske tyckte Mo Yan att berättelsen var på väg mot tusen sidor och avslutet blir därför i ett snabbare tempo. Men han knyter otroligt snyggt ihop säcken. En rolig detalj är att författaren själv finns med i berättelsen. Med glimten i ögat beskriver han ”odågan Mo Yan” som hela tiden pladdrar och hittar på dumheter.

Mo Yan slår från ett underperspektiv. Han berättar om den lilla människan som far illa både i det hårda klimat som råder under kulturrevolutionen och under det nykapitalistiska samhälle som växer fram efter Mao Zedongs död på 1970-talet.

Jag bugar för denne lysande berättare. Han är väl värd Nobelpriset, även om jag gärna hade sett att det blivit en kvinna. Det är ju brist på kvinnliga nobelpristagare och det har jag skrivit om i inlägget Mo Yan och elefanter.

 
Monika

lördag 1 december 2012

Solbarnet som e-bok


Från och med idag går det att läsa Solbarnet, min första bok om Fry, som e-bok.
Det har varit på gång länge och nu känns det jätteskönt att alla bitarna har fallit på plats.

Bästa pris tror jag är hos Dito som bara tar 23:- för en bok. Boken finns givetvis hos Adlibris och andra nätförsäljare, men då några kronor dyrare. Sedan går den givetvis att låna på många bibliotek. De flesta har utlåning av e-böcker och det tycker jag är jättebra. Det är mycket praktiskt med en läs- eller surfplatta. Speciellt när man skall ut och resa. Jag slipper ha väskan full med tunga böcker.

Sedan gillar jag ju pappersboken. Den vill jag inte bli av med. Det är en speciell känsla att bläddra och nästan lukta på en bok.

 
Nu önskar jag alla en trevlig första advent!

 
Monika