Nya kartor ska ritas av Angelica Ahlefeldt-Laurvig och Mymmel Blomberg

Jag har tidigare läst Ingenting märkvärdigt har hänt och Det vetefåglarna av Angelica Ahlefeldt-Laurvig och Mymmel Blomberg. Nu har jag också läst Nya kartor ska ritas, sista och avslutande delen i författarduons trilogi.

Nya kartor ska ritas kallas, liksom de två första delarna, för en promenadroman. I sista delen blir det stora omvälvningar för de två huvudkaraktärerna och pensionärerna Iris och Sigrid. De två kvinnorna, som älskar att besöka nya konditorier och bagerier, har varit oskiljaktiga i de två första böckerna. Livet har levts i en slags promenadtakt. Men Iris har träffat en man som heter Karl och numera får Sigrid dela sin vän med hennes nya kärlek. Kanske borde även Sigrid träffa någon? Chansen finns när hon av en händelse stöter på den charmige Hans-Uno, men är han så väldig trevlig som han först verkar? Och vill verkligen Sigrid släppa in en man i sitt liv? Iris står också inför svåra beslut och Nya kartor ska ritas blir en omvälvande tid för de två vännerna.

Den här trilogin har bara blivit bättre och bättre för varje bok som kommit ut och författarna avslutar verkligen serien med flaggan i topp. Det här är lättsamma, men ändå eftertänksamma böcker som ger läsaren en trevlig upplevelse. Att de utspelar sig på kända platser i Halmstad och Halland gör att igenkänningsfaktorn blir hög för mig som bor i dessa trakter. Jag hoppas verkligen att Angelica och Mymmel ger sig in i nya skrivprocesser och återkommer med nya, spännande skrivprojekt.

Monika

Nya kartor ska ritas hos Bokus

Det vete fåglarna av Angelica Ahlefeldt-Laurvig och Mymmel Blomberg

För några veckor sedan var jag på boksläpp på Stadsbiblioteket i Halmstad. Det var de båda Hallandsförfattarna Angelica Ahlefeldt-Laurvig och Mymmel Blomberg som hade release för uppföljaren till Inget märkvärdigt har hänt (utkom 2012). Den nya promenadromanen, som författarna själva beskriver sin genre, heter Det vete fåglarna.

I romanen får vi på nytt möta de pensionerade lärarna Iris och Sigrid. Båda bor i Halmstad och är mycket nära och goda vänner. Damerna lever sina liv i promenadtakt och då och då även på cykel. Läsaren får möta många kända platser i och runt om staden. En dag upptäcker Iris att hon har fått en objuden gäst i sitt trädgårdsskjul. Det är en ung flicka, men vem är hon och varför sover hon i trädgårdsskjulet?

Det här är en trevlig och lättsmält bok, med vardaglig dramatik. Livet puttrar på och dagarna går. Jag trivs bra i sällskap med Iris och Sigrid. Det känns hemtrevligt och mysigt, med många besök på kända kafé och ibland en och annan biokväll. Extra roligt, för mig som boende i Halmstad, är att det då och då dyker upp några lokalkändisar

En bra sommarläsning.

 

Monika

Inget märkvärdigt har hänt av Ancelica Ahlefeldt-Laurvig och Mymmel Blomberg

För några veckor sedan var jag på ett boksläpp och så klart köpte jag med mig ett ex. Boken heter Inget märkvärdigt har hänt och författarna heter Angelica Ahlefeldt-Laurvig och Mymmel Blomberg. Romanen handlar om pensionärerna Ingrid och Sigrid som båda gillar wienerbröd och andra goda kakor. Detta gör att de ofta besöker konditorier. En dag hjälper de en äldre man som blivit sjuk och detta är inledningen till ett litet äventyr. Mannen letar nämligen efter sin ungdomskärlek och givetvis ställer damerna upp som detektiver.

Som titeln skvallrar om så är det inga större märkvärdigheter som händer. Författarna kallar sin roman för en promenadroman. Det tycker jag är ett passande namn. Det är två trevliga damer som läsaren får stifta bekantskap med och det blir ett härligt möte med både kakornas tempel och nya bekantskaper som kvinnornas ”detektivarbete” leder fram till. En roman att skratta med och en roman som är befriande härligt långt ifrån alla deckarhistorier som annars är fulla med våldsamma scener som inte ens har sin grund i verkligheten.

En liten pärla för dig som önskar puttra fram i ett stilla läsande. Jag hoppas verkligen att Angelica och Mymmel tar sig samman och skriver en fortsättning. Det vore trevligt att få dela damernas vidare äventyr i livet.

Nu skall jag slå in boken i julklappspapper. Jag har nämligen bara tjuvläst den. En hemlig person kommer att få denna bok av jultomten.

 

Monika

Inget märkvärdigt har hänt

 

Nu är jag tillbaka på ”banan” igen. Alltså tillbaka på bloggen.

Jag har gjort föreläsningar och jag har också varit på Wapnö Julmarknad. Fyra intensiva marknadsdagar är väldigt roligt, men sätter sina spår. Tröttheten kommer efteråt. Men nu är allt packat upp igen och avslutat. Jag är redan sugen på nästa års julmarknad…

Sedan har det varit lite pyssel med Solbarnet, min första bok om Fry. Den 1:a december kommer den ut som e-bok och därför har det varit en del förberedelser.

På måndagarna håller jag i en monologkurs med Halmstads Kvartersteater. Deltagarna får arbeta med en längre text. Det är väldigt roligt, tycker jag, som inte har sysslat med teater på många år.
Jag har också skrivit klart en lättläst kortroman. Arbetsnamnet är just nu: Jag spelar min roll. Jag får se om namnet kommer att hålla hela vägen. Till detta återkommer jag längre fram.
Alldeles nyss ringde en väldigt förtjust kvinna, som köpte mina böcker när jag gjorde en föreläsning för några veckor sedan. Hon hade läst alla fyra böckerna på två dagar! Hon hade läst både dag och natt för hon kunde helt enkelt inte sluta. Med det telefonsamtalet gick min dag in i dur.

 

Och… i går kväll var jag på boksläpp på Halmstads Stadsbibliotek. Det var Angelica Ahlefeldt-Laurvig och Mymmel Blomberg som hade releasefest för sin bok ”Inget märkvärdigt har hänt”. Så klart köpte jag en bok. Det skall bli spännande att läsa denna roman som de kallar för en ”promenadbok”.

 

Så… inget märkvärdigt har hänt, eller, jo det händer nog en hel del märkligheter.

 

Monika

Sara Beischer fick Hallands författarsällskaps stipendium

I går var jag på möte med Hallands författarsällskap. En trevlig sammanslutning av författare som då och då möts inom Hallands gränser.
Denna gång var mötet på Stadsbiblioteket i Halmstad. På dagordningen stod utdelande av stipendium till Sara Beischer som skrivit debutboken ”Jag skall egentligen inte jobba här”. Den bygger på hennes egna erfarenheter av att arbeta inom äldrevården. Romanen släpptes strax före nyår och har rönt stor uppmärksamhet runt om i Sverige. Äldrevårdsskandalerna runt Carema har fått fart på debatten om detta viktiga ämne.
Sara Beischer bor i Halmstad och får välförtjänt utmärkelsen från författarsällskapet.
Under mötet berättade hon om sitt skrivande och all uppmärksamhet som hon fått sedan boken släpptes. Efter lite frågor och diskussion blev det sedan fika i bibliotekets kafé.
Utdelningen gjordes av vår eminente ordförande Roland Andreasson.
På bilden syns förutom Sara också författarna Mymmel Blomberg och Annika Bengtsson. Tillsammans fick vi en trevlig pratstund över en kopp fika.
Sara var givetvis glad över att hon fick utmärkelsen och det förstår jag så väl. Jag kommer ihåg hur häpen och lycklig jag blev när jag själv fick stipendiet hösten 2010. Ingen hade meddelat mig innan att jag var stipendiaten och när utdelningen genomfördes blev jag nästan stum.
Glad och förvånad är nog det minsta man kan säga.

Monika