Idag är det min mammas födelsedag. Det är 86 år sedan hon föddes. Hon finns inte mer men en tid efter hon gick bort skrev jag den här dikten. Till henne. Genom hela vår tid tillsammans fanns hennes vackra röst och sången som en ledsagare. Jag är så glad och tacksam att hon blev min mamma.
Den vackraste rösten
Jag höll din hand
och du tog ditt sista andetag
Jag såg ditt liv försvinna
och jag såg min barndom
som en fjäril fladdra förbi
Vingarna var skimrande
färgerna var klara
dagarna var långa
Havet slog mot stranden
Så härligt badar vi
skrev du under ett foto
Alla regniga dagar
när vi gjorde hattar av modellera
och den fuktiga lukten
av sommarhus
finns hos mig
när jag ensam
är den enda kvar som minns
De mörka kvällarna
med fotogenljus
och värmekaminen som osade
I eldens sken
sjöng du med den vackraste rösten
alla glada sånger
Så flyger fjärilen
och jag står leende kvar
och du tog ditt sista andetag
Jag såg ditt liv försvinna
och jag såg min barndom
som en fjäril fladdra förbi
Vingarna var skimrande
färgerna var klara
dagarna var långa
Havet slog mot stranden
Så härligt badar vi
skrev du under ett foto
Alla regniga dagar
när vi gjorde hattar av modellera
och den fuktiga lukten
av sommarhus
finns hos mig
när jag ensam
är den enda kvar som minns
De mörka kvällarna
med fotogenljus
och värmekaminen som osade
I eldens sken
sjöng du med den vackraste rösten
alla glada sånger
Så flyger fjärilen
och jag står leende kvar
Monika
*****
