Jul med rotfruktsjansson och mycket böcker

Scenografin till Mumintrollens Jul med Kvartersteatern 1994

Jag har senaste veckan haft en förfärlig förkylning, som kan liknas vid influensa.

Feber, snuva, hosta och väldigt trött. Det glada julstöket kom alldeles av sig. Jag brukar alltid säga att jag gör det som är roligt till jul, absolut inga ”måsten”. Vill jag inte ha en gran, så blir det ingen gran, vill jag inte ta fram några tomtar så blir det inga tomtar.

Så hur blev det i år?
Jo, både gran och tomtar. De små rödluvade liven hade jag redan plockat fram innan sjukdomen, och granen lyfte min käre Ulf hem, och nu är den klädd.

Tidigare idag har jag gjort en rotfruktsjansson.

Faktiskt himla gott, och ett extra inslag ihop med den vanliga Jansson, som är en tradition, ganska svår att ta bort. Egensaltad skinka, och rullsylta har Ulf fixat, och senare i kväll kokar jag gluhwein och lite tomtedricka. Innan jag blev sjuk gjorde jag också för första gången en fläsksylta. Sedan har min svärmor hjälpt till med inlagd sill, leverpastej, köttbullar och grönkål (som är en gammal tradition här i södra Halland, och en av de viktigaste sakerna på julbordet!)

Så nu kan julen komma, allt är klart.

Det är ett väldigt roligt uttryck, det där att ”julen kommer”.

Tänker alltid på Tove Janssons lilla novell Granen, som finns med i samlingen Det osynliga barnet. I berättelsen blir mumintrollen väckta av en uppretad Hemul, som tycker att de inte skall ligga och sova när julen snart kommer.  Det är så mycket som måste göras, och skaffas till den där julen. Trollen tycker det låter hemskt, och alla är så stressade. För många år sedan gjorde jag Tove Janssons historia som teater, och kallade den för Mumintrollens Jul.

Det blå huset till föreställningen Mumintrollens Jul med Kvartersteatern 1994

Så passa på att läsa Granen, och passa på att läsa mycket böcker i jultiden. Se till att få lite lugn och ro, och försvinn in i boksidorna. En underbar avkoppling, som behövs när vintern är som mörkast!

Önskar alla en riktigt God Jul!

Monika

Var och när läser man bäst sagorna om Mumintrollen

Denna sommar har jag ägnat mig åt Mumintrollen. Jag har läst alla böckerna av Tove Jansson. Det var inte första gången och förhoppningsvis inte sista gången heller. När mina barn var små (nja, inte jättesmå, de hade lärt sig läsa för länge sedan) läste vi högt ur böckerna . Det var sena sommarkvällar när mörkret började falla. Det är jättemysigt att läsa högt tillsammans med en tolvåring. En tolvåring som jag redan läst muminböckerna för många gånger. Jag tror han var tre år första gången.

Nu är barnen vuxna och då läser jag hela samlingen själv. Det är så mysigt att tända levande ljus och försvinna in i mumintrollens värld. Även för en gammal människa.

På midsommarafton startade jag med Farlig midsommar och sedan har den långa raden av böcker lästs bit för bit. Trollvinter, Kometen kommer, Trollkarlens hatt, Sent i november, Pappan och havet, Det osynliga barnet…

Alla har de passerat. Tofslan och Vifslan, Mårran, Sniff, Filifjonkan, Den bullrige Hemulen, Snorkfröken, Snusmumriken (favoriten!), Hattifnattarna, Lilla My…

Jag har skrattat åt Bisamråttan och tyckt rysligt synd om Mårran.

Granen som är sista lilla historian i Det osynliga barnet är också en välkommen pånyttfödelse. Jag skrev på 90-talet en teaterpjäs som byggde på den historian. Jag kallade pjäsen för Mumintrollens jul och fick tillstånd av Tove Jansson att göra en dramatisering. Det var verkligen ett kärt återseende.

Nu packar jag in böckerna i bokhyllan igen. De har hedersplats. Nästa sommar eller kanske sommaren om några år lyfter jag ner de igen. Då är det tid för att återigen vandra in i denna underbara värld.

Monika