Spill av Sigrid Combüchen har lovordats och fått många fina utmärkelser, inte minst Augustpriset. Följer jag då strömmen när jag önskar att få läsa den? Jag vet inte, nyfiken blir jag. Jag vill läsa och se om jag också ställer mig i hyllningskören.
Så blev det äntligen min tur efter lång väntan i bibliotekets kö.
Romanen har kallats för en damroman. Vad jag förstår av texten i boken så har någon fällt denna kommentar om Sigrids skrivande, eller om det var Sigrid själv? Kanske lite nedlåtande. Att skriva för damer är ju inte så fel. Det är damer som håller upp läsandet. Som står där med böckerna på sina axlar.
I romanens fiktiva historia får författaren ett brev från en av sina läsare som känt igen sig i ett beskrivet foto i en av författarens böcker. Genom brevväxlingen och författarens egna efterforskningar växer en berättelse om Heddas liv som ung under slutet av 1930-talet. Hur detta liv kom att formas av tillfälligheter och ogenomtänkta beslut när hon var tjugo år.
Författaren tycker Hedda förspiller sitt liv. Det blir bara det spill av tyg som bli över när dräkten är sydd. Hedda själv tycker inte så, men hon kunde blivit så mycket mer.
Jag är under läsandets gång kluven till boken. Jag läser och upplever, men jag saknar drivet i historian. Det som gör att jag ständigt vill läsa vidare. Kanske är det spretigt? Det hoppar mycket mellan nutid och dåtid. Brev och berättande.
Jag slår ändå ihop sista sidan med en nöjd känsla. Som när jag lägger sista pusselbiten i ett stort pussel. Bilden ligger där och talar till mig. Ett vackert språk, en intressant historia. Jag tycker inte att jag förspillt något när jag läst den.
Den där sista pusselbiten är tillfredställande att lägga, likaså den känsla som du bekriver att du inte förspillt din tid. Jag har en romankaraktär som heter Hedda - men inte efter Sigrids karkatär - jag har mera tänkt på Hedda Gabler.
SvaraRaderaDet är alltid en viss risk tycker jag att läsa en såpass hyllad bok. Når den upp till högt ställda förväntningar? Visst var boken bra, men jag lade ner den och tänkte, var det inte mera?
SvaraRaderaEbba:
SvaraRaderaJa, sista pusselbiten är den som gör helheten. Kul att du har en romanfigur som också heter Hedda!
Mimmimarie:
Håller med dig om att förväntningarna blir lite för stora. Trots att boken är bra så blir man en liten aning besviken.
ville bara säga tack...för alla fina ord du skrev i din kommentar på min blogg... de värmde mer än du tror.
SvaraRaderaDen ligger på min lista och nu är jag ännu mer nyfiken.
SvaraRaderaVissa böcker är så där. När man läser den känns det på ett visst sätt, kanske inte alltid positivt, men när man väl är klar får man en annan känsla...ska kolla in den där :)
SvaraRaderaHåller på med den nu och det har jag gjort lääänge känns det som. Jag har inte så mycket tid att läsa nu, så boken har ibland blivit liggande en vecka eller två utan att jag rört den. Och delvis beror det nog på det som du är inne på, att jag saknar det där som gör att man inte vill lägga den ifrån sig. Men det är ingen dålig bok, den har helt klart andra kvaliteter!
SvaraRaderaAndrea, den har helt klart kvalitéer men det kändes som jag läste väldigt länge. I mitt fall var det en vecka och det är länge för mig.
SvaraRaderaVilken välskriven bokrecension. Tack! Med tanke på lång bibliotekskö, måste jag berätta att där vi bodde i Danmark skedde ett ännu ouppklarat mord på 60-talet. Det mest utredda och mytomspunna i landets historia. 18000 förhör är genomförda! Nåväl, för drygt ett år sedan kom det ut en ny bok om "Mordet på Höjbjerg", jag blev nyfiken och ville låna den på biblioteket. 167! personer var före mig i kö!!! Tala om att det engagerar än idag och jag insåg att jag skulle hinna flytta från landet innan det blev min tur :) .
SvaraRaderaFranziengland:
SvaraRadera167! Då hade nog t.o.m. jag gett upp!