Jag bär en fågel i min hand
som har lagt sitt bo och sitt ägg
i mina tankar
Genom storm och regn
över branta stup
genom stängda dörrar
bär jag med mig
fågelns hjärta
Vingarna breder sina glänsande slag
och styckar rädslan i yrande smulor
Det grönskande gräsets sammetslena yta
blir åter möjlig att beträda
Varje grässtrå sjunger fågelns sång
och i yttersta hörnet av min innersta vrå
dallrar glädjens morgonsol
Lätt lyfter dimman från marken
den tidiga gryningen
bär mig och fågelhjärtat
med lätta andetag
~~~~
Monika
*****
Otroligt vackert skrivet.
SvaraRaderaTänker på Karin Boye när jag läser din text. Fåglar...en symbol för kvinnlig frigörelse. Smärtsamt vackert skrivet!
SvaraRaderaWow - nu blev jag alldeles tagen:-) Så bedårande vackert ...
SvaraRaderaMmmm, jättefint. Den texten ska jag bära med mig.
SvaraRaderavackert
SvaraRaderaTack för alla fina tillrop om min ord!
SvaraRaderaOm jag någon gång föds till något annat så vill jag att det skall vara en fågel. Känslan av att lyfta och flyga iväg högt upp mot himlen och högt över marken. En slags frihet och frigörelse.
Just så...
SvaraRaderaHelt fantastiskt vacker! Jag blir glad när jag läser den och rofylld!
SvaraRadera