Böcker av Monika Häägg

Böcker av Monika Häägg
Solbarnet, Månguden, Isvintern, Kungsgården, Jag spelar min roll, Grevens slott,Varulvens spår, Mumiens skatt, Augustimörker

torsdag 10 mars 2011

Sommaren 69 - en musikteater






Sommaren 69 heter en musikteater som min man Ulf regisserar och har premiär med i april på Kulturhuset i Halmstad.
Föreställningen inleds med att en flicka frågar sin mormor om hur det var den där sommaren 69. Året innan hennes mamma föddes. Bl. a. frågar hon om morfar gick ner på knä och friade?
Mormor skrattar och sedan berättar hon för sitt barnbarn om den där sommaren när det bl.a. var den första månlandningen och FNL-demonstrationer.
Så klart är det mycket musik i en sådan här föreställning. Mängder med 60-talsmusik.

Tankarna på föreställningen fick mig att minnas vad jag själv gjorde den där sommaren 1969. Jag till och med letade upp några gamla foton på mig. Ett på mig när jag är på väg till skolan (sista året i grundskolan) och ett på mig och min bästa vän Lena när vi sitter i mitt rum.
Sommaren 1969 gjorde jag också en resa med mina föräldrar till Wien.Det var en märklig resa på det sättet att vi reste med bil genom Polen och Tjeckoslovakien. Året innan hade Ryssarna invaderat Tjeckoslovakien så det var mycket kontroller vid alla gränsövergångar.
Det sista av min gamla foto är på mig och mamma när vi står framför S:t Stefansdomen. En av kvällarna var vi i den stora nöjesparken Pratner. Den kvällen fick vi veta att Apollo landat på månen.
Jag tror det är många som minns precis vad de gjorde när denna stora nyhet berättades.
Vad gjorde du?

Monika

*****

14 kommentarer:

  1. I juli 1969 var jag i Cork city på Irland- natten för månlandningen sov jag i godan ro (min värdfamilj satt däremot uppe och tittade spänt på när raketen landade.... Anledningen till att jag inte var så intresserad själv var nog allt tidigare ståhej med att "cirkla runt månen" och innan dess Gagarin och "grabbarna" (och en kvinna också!).
    Vilka fina foton du visar- och det måste ha varit väldigt speciellt att fara genom östblocket just vid den här tiden.

    SvaraRadera
  2. Sommaren 69 var jag 17 år fyllda..jestanes va skoj det var..Tylösand-Trasten-Musiken-Dansen..tror mej komma ihåg ett tumult i Norre Kats park..med diskmedel i fontänen..ha det..Maria

    SvaraRadera
  3. Vilka fina bilder du delat med dig av. Tack Monika.

    SvaraRadera
  4. Vilken härlig tidsstudie det blev där du sitter med kompisen på rummet. Som bordet, överkastet, väckarklockan o fåtöljen - det var så där det såg ut på den tiden:-)
    Jag kommer precis ihåg var jag som 18-åring var när månlandningen skedde. Jag var på Söderö i Stockholms skärgård med min pojkvän Lasse på hans föräldrars landställe. Tror att det var Arne Thorén som refererade på radion. Oj - vad det var STORT!

    SvaraRadera
  5. Jag var bara tre år, så jag minns dessvärre inte så mycket mer än att vi var i vår sommarstuga och där hade vi stora, gula plastdunkar med röda lock som innehöll apelsinsaft. :) Jag har minnen av O´boy med jordgubbssmak också och raketost. Mest matminnen blev det för mig. ;)

    SvaraRadera
  6. Det är så spännande för en själv som inte var född ens att få höra om sånt där :) Jag suger i mig :)

    SvaraRadera
  7. Oj...då var jag bara ett lite knyte :)
    Föddes i april,det året :)
    Vad roligt att du har kvar så många minnen och kort sedan 1969.
    Jag minns ingenting från det året ;)
    Kram på dig!

    SvaraRadera
  8. Sommaren 69 jobbade kosmos ännu på att lista ut hur jag skulle bli...jag fanns inte...

    SvaraRadera
  9. Så roligt att höra alla berättelser både från små och stora =).
    ...och från de som inte fanns med sommaren 69 i den här lilla delen av kosmos som kallas för livet. Den korta tiden som är mellan de stora evigheterna.

    SvaraRadera
  10. igår träffade jag nån som har träffat dig många gånger. vi pratade just om kosmos, tid, och hur man formas av det som hänt under ens liv, både stort och smått. Hur märkligt det är att man kan knyta an till en tidsepok då man inte ens fanns. lustigt sammanträffande!

    SvaraRadera
  11. Den Ofrivillige B:
    Så trevligt att vi har gemensamma bekanta. Nu blev jag lite nyfiken...
    Vi påverkas både av det som vi upplevt och det som varit innan vår egen tid. Jag är väldigt präglad av 2:a världskriget. Under hela min uppväxt fanns det med i upplevelser och berättande från de som stod mig nära. Fastän jag själv föddes många år efter krigets slut.

    SvaraRadera
  12. jag har mycket av det gamla Ådalen, Höga Kusten, industrialiseringen, med mig i mitt liv. Mycket som hände före min tid tog sin början. Vår gemensamma bekant, hittar du inom teatern.

    SvaraRadera
  13. I Ådalen har jag varit en gång. 1976, vi tältade och frös. Det var kallt men vackert!
    I teatern finns det många så nu får jag fundera på vem det kan vara!

    SvaraRadera
  14. Midsommar i Ådalen och Höga Kusten...det är inget annat än poesi...

    SvaraRadera