Läsarens port

Varje gång jag börjar på en ny bok måste jag passera genom läsandets tunga port. Den höga och väldiga dörr som alltid öppnas av en enda ensam människa: Läsaren.
Jag är läsaren och jag försöker närma mig porten. Det finns ingen annan som kan öppna denna förbluffande ingång. Ingen annan än jag själv.
Varje ny bok har sin egen dörr. Den ser olika ut. Ibland färgrik och lysande. Inte svår att hitta. Ibland oansenlig och gisten, där den skymtar fram under de första sidorna.
Framför porten ligger alltid ett antal oformliga högar, som måste passeras. För det mesta går läsaren lätt förbi dessa högar, men ibland blir de enorma och måste bestigas med en bergklättrares envishet. Tyvärr är det en del som stupar på dessa högar och aldrig når fram till böckernas öppning.
Väl framme vid porten är det inte bara att öppna och gå in. Den kan vara tung som all samlad sten på jorden, men i nästa stund lätt som en fladdrande fjäder.
Ibland kliver läsaren in genom dörren, bara för att upptäcka att hon i nästa stund står utanför igen. Låt dig inte skrämmas av att detta fenomen uppstår. Du kan få stiga många gånger ut och in, men när du väl är inne sluter sig dörren bakom dig och bokens förunderliga korridor ligger framför dig.
Du går längs denna smala gång och på väggarna hänger allt du någonsin kan behöva.
Det är angenämt att gå i korridoren. Du glömmer snabbt världen som finns utanför. Där finns kärlek, värme, lycka, gråt, skratt, hat, ilska, önskan, längtan. Vemodigt byter väggarna färg som vandrande stjärnors irrbloss över himlen. Du stannar då och då vid ett gemytligt samtal och begrundar den visdom som flödar ur andra människors tankar. Ibland kan du bli skräckslagen och knappt våga dig runt nästa krök, men tänk då på att inget är farligt i bokens värld. Ingen kan hota dig som läsare.
Korridoren blir bredare och bredare och till slut kommer du fram till en vidunderlig dal. Den är så stor att du inte ser dess slut. Den är vackrare än någon annan plats. Den rymmer allt som människan gömmer i sitt hjärta.
Då när du står där och blickar in i dalens underbara värld. Då har du erövrat boken. Då är du en läsare.

Monika

*****